Jag antar att det här ämnet säkert har tagits upp en del gånger, men jag slänger iväg en tråd om saken ändå.

Jag fick rätt nyligen diagnosen asperger, och jag tvivlar inte på diagnosen eller så. Men jag finner det ibland svårt att kunna se mig själv leva ett stabilt liv p.g.a. min problematik. Det jag tänker på är framförallt mina skiftande specialintressen och därtill min bristfälliga förmåga att engagera mig i saker som inte intresserar mig. Hur går man då tillväga i t.ex. arbetsliv och sånt? Visst, jag liksom många andra med asperger är sjukskriven just nu. Men funkar det verkligen i längden? Jag finner nämligen att jag lätt blir isolerad och nästan tvångsmässigt involverad i mina intressen. Så jag antar att min fråga är hur ni gör? Lever ni kanske också med dessa bekymmer? Eller har ni lyckats hitta något som ger långvarig positiv stimulans? I så fall vad?

Frossa i sina specialintressen istället för att motverka dem hjälper.

Jo det hjälper ju alltid, men frågan är om det bara hjälper för stunden? Jag har liksom svårt att se att man kan frossa konstant

Jag har också just fått min diagnos och brottas med liknande frågor. Jag har turen att få jobba med saker som intresserar mig, men för mig är det viktigt att arbeta. Samtidigt har jag märkt att diagnosen och den process som den har satt igång har gjort att jag får en lite annan relation till mitt yrkesliv. Jag förstår plötsligt var en massa jobbigheter har kommit ifrån. Varför jag har varit så trött i perioder. Varför jag har haft så svårt med saker som andra inte ens reflekterar över.

AS kan ju vara så olika för olika människor. Men jag skulle nog inte kunna tänka mig att inte arbeta.

Men det är svårt ibland. Just nu har jag ingen lust med någonting alls. Vill bara ligga i ett mörkt rum och göra ingenting. Men jobbet kräver att jag åtminstone gör en halvhjärtad insats. Och det orkar jag. Men inte mer.

Jag har inrättat mitt liv så att jag kan överleva sådana perioder. När som helst vänder det och jag är mer effektiv än de flesta andra, får ur mig massor.

Det är svårt att råda någon annan, vi är ju så olika, men ta en titt på dina intressen, det brukar överensstämma med vad man är bra på. Kan du hitta på ett sätt att jobba med det du är intresserad av? Jag har träffat på många AS-kandidater i mitt jobb, människor som har gjort det till sitt yrke att vara extremt nördiga.

Jo, jag tror också att det är positivt att ha en rutinmässig social aktivitet (även kallat "jobb" ) så länge den inte överstressar. Ibland är det dock svårt, i alla fall för mig, att egentligen veta var jag har mina gränser, vilket gör att jag lätt satsar för mycket och blir överansträngd, eller det motsatta att jag inte satsar något alls. Men jag antar att man blir bättre på det med tiden.

Hursomhelst så har jag ändå på ett sätt insett att det alltid kommer att finnas en vägg mellan mina intressen och andra människor. Detta just för att jag måste få göra saker på mitt eget sätt. Därav är det svårt för mig att studera eller satsa yrkesmässigt på mina intressen. Men det är kanske som du säger, ibland får man helt enkelt tvinga sig igenom vissa moment för att uppnå helheten. Det är väl kanske lätt att glömma det när man ligger där hemma i mörkret och fiser

"Jag har Asperger Syndrom, jag är inte dum i huvudet"- Citerat ur "Live i Fagervik", 7 dec 2009.

Har kommit in i en tid då jag skulle vilja att alla visste, alla på jobbet, ALLA. Men samtidigt så gör jag det inte. Lite förvirrad kanske.
I övrigt mår jag jättebra

temporary21:

Medicinerar du ska du hoppas på att den gör sitt, även fast det kan dröja tre veckor- en månad ( som det gjorde för mig ) innan det verkar.


Jag tror på att dra nytta av kontakten med både AF och Habiliteringen ( för jag hoppas du har en kontakt där ).


En kontaktperson vore kanske bra om du lätt är isolerad. H*n och du kan gå på bio ihop eller bara ta en fika så du bryter mönstret att vara själv under en längre tid.


För mig har en SIUS-handläggare varit bra, ett stöd i att hitta rätt sorts arbete, och även när du hittat ditt arbete har personen varit stöd och kunnat jobba brevid för att se hur du fungerar där.

Sen håller jag med i MsTibbs att frossa i specialintressen, gör det som får dig glad, ägna dig åt en syssla som jämt gör det glad, det kan varva ett steg på vägen.



Sammanfattningsvis:


Mot isolering: Be att få en kontaktperson att träffa vissa dagar i veckan när DU vill.


Gällande arbetstillfälle:

Fråga om en SIUS-handläggare på din lokala Arbetsförmedlingen, om du inte redan har en sån. AF informerar om allt som gäller dig om du får en SIUS-handläggare ( Särskilt Introdktions och Uppföljnings Stöd )


Lycka till


Mvh Christer

Tack för tipsen! Nu var det kanske inte så jättelänge sedan jag gjorde denna tråd, men det har i alla fall hänt rätt mycket sedan dess. Har fått lite bättre perspektiv på mig själv och mitt liv och sådär. Har även inlett deltidspraktik, och arbetar på att skapa och hålla någorlunda hållbara dygnsrutiner, vilket jag tror har varit bland det största problemet genom livet.

Sen håller jag med i MsTibbs att frossa i specialintressen, gör det som får dig glad, ägna dig åt en syssla som jämt gör det glad, det kan varva ett steg på vägen.

Ja absolut, det är nog inget fel med att frossa i ett intresse, så länge intresset inte börjar frossa i en