kakmonstret skrev:

Zombie skrev:Vad jag har hört om Kuba så kan det ligga mycket i vad Pewe säger. Precis som de gamla östblocksländerna har de (haft?) ett på många sätt i princip mycket bättre socialt välfärdssystem än de flesta västländer. Förhållandet mellan princip och praktik vet jag för litet för att kunna säga något om, men helt dysfunktionellt fick jag inte intrycket att det var. Tillkommer möjligheten för småfolk att bli sedda och få adekvat utbildning och jobb - så länge de är lydiga - men även det kan nog vara bättre än för en del fattiga i väst som ändå inte har någon praktisk möjlighet att utnyttja den yttrandefrihet de rent formellt har. Erst kommt das Fressen, dann die Moral. (Först kommer maten, sedan moralen.)

Jag förmodar att man som alltid inte kan kosta på sig lyxen att vara princip- eller fördomsstyrt svartvit om man verkligen vill veta något om hur det är.

Apropå ditt tyska citat. Det är skillnad på essen och fressen. Ein mensch ist ein tier frisst Det handlar således inte om att äta utan att frossa.

ist = är, isst = äter

"Der Mensch ist, was er isst", yttrade en filosof.

Då är det från den filosofen uttrycket (som också blivit ett TV-program) kommer "Du är vad du äter"!

BMW skrev:

Inger skrev:Har släktingar i New York och var och hälsade på dom när jag yngre. Kom dit på kvällen och det var en fantastisk känsla att åka bil genom Manhattan by night. Det var verkligen precis som på TV. Kan också drömma om lägenhet där ibland.

Manhattan är urhäftigt verkligen, min dröm gick i uppfyllelse en månad då jag fick bo i en lägenhet, en 3:a centralt mitt på Manhattan, en kusin till mig lånade ut den till mig och en kompis.lägenheten var stor, lugn och knäpptyst, trots det brusade gatlarmet nedanför.Liiiite skillnad mot Stockholm minst sagt... Det var verkligen den STORA världen..

Men skulle du stå ut att bo där någon längre tid om du är såpass stresskänslig?

Nej, självklart inte. Jag skulle knappt stå ut att flytta tillbaka till stan (Stockholm alltså), N.Y. gör sig numera bäst på TV och i drömmen. Den som ville flytta på riktigt var Albulena, inte jag. (Du citerade fel, har bett moddarna fixa det.)


Admin

Citatet är riktigt som det står nu. Den som vill ha med vad Albulena skrev kan läsa här.

Fattas det några inlägg som det citeras från så är det antagligen för att de flyttats till denna väldigt intressanta tråd: samhallsideologier-vanster-vs-hoger-t13540.html

Om nån skulle hitta ett land som bemöter personer med AS och eller psykisk sjukdom bättre än vad Sverige gör, tipsa mig då gärna. Här i denna tråd eller via PM.

Då menar jag alltså tips baserade på first hand information - att någon varit i landet X och upplevt att psykvården, sjukförsäkringssystemet etc. funkat bättre där än här.

Möjlligtvis Holland, Tyskland, Danmark eller Norge, men i så fall misstänker jag att skillnaden är högst marginell.

Orsaken är enkel: ovan nänmnda är troligtvis de enda i världen som kan jämföra sig med Sverige, i egenskap av välfärdsstater.

honeysquid skrev:Nää, aldrig. Har pratat med flera människor från övriga Europa och alla säger att det är likadant där, ingen pratar med varandra i busskön, osv osv osv. Och partykulturen är likadan där, om inte ÄNNU värre. Vill man som 50+are gå på pubar så finns det massor, typ irländska pubar, Bishop's Arms, The Rover, där hänger det bara en massa arbetare efter jobbet i veckorna, knappt någon under 35.

Nej, att Sverige skulle vara så jävla mycket sämre än andra länder är bara ännu en fördom vi självhatande svenskar har...

Du har pratat med människor från övriga Europa? Men genom att resa och se själv får man en annan bild. De där människorna 50+ du nämner: vilket land? I min stad finns ingen pub där det är okey att vara 55, ingen.

I publänderna går man till sin kvarterspub med vardagskläder på och träffar då folk som blivit ens vänner. Man umgås där med människor och inte bara som sexobjekt, vilket är fallet på svenska krogar. "Vänskapsdrinkar" delas frikostigt ut, till främlingar eller vänner.

Sverige är inte "så djävla mycket sämre" jämfört med tex andra EU-länder, däremot är länderna på många sätt olika varandra. Var man passar bäst in beror alltså på livssituation. Att kunna tänka obegränsat, bokstavligt talat är aldrig fel.

40-talisterna, den första välfärdsgenerationen, börjar drabbas av panik nu. De flesta har levt ett gott liv och vill fortsätta med det. Men det som ligger framför dem är ofta; förlust av partner, singelboende, kvarboendeprincipen, svaghet, sjukdom och isolering. Nej, det vill de inte! Så många flyr till Spanien. Andra vädjar till kommunen att bygga 55+boenden, men kommunen har inte råd. Det är inte lönsamt att bygga hyresrätter. De rika säljer sina villor och flyttar till 55+boenden, brf > 2 miljoner, där det finns inplanerade sällskapsytor dit man alltid kan gå för att prata med någon. Matsal (med fulla rättigheter) finns i de bättre boenden, som är tillgängliga för de rika.

Jag är inte rik. Men jag har varit sjuk och isolerad i så många år att jag har brutits ned rejält och som sagt, det blev ju ett självmordsförsök på senvintern. Jag har förstått bl a genom mitt resande att ensamheten ligger i topp i Sverige.

http://www.thelocal.se/9231/20071128/

Debbido skrev:

honeysquid skrev:Nää, aldrig. Har pratat med flera människor från övriga Europa och alla säger att det är likadant där, ingen pratar med varandra i busskön, osv osv osv. Och partykulturen är likadan där, om inte ÄNNU värre. Vill man som 50+are gå på pubar så finns det massor, typ irländska pubar, Bishop's Arms, The Rover, där hänger det bara en massa arbetare efter jobbet i veckorna, knappt någon under 35.

Nej, att Sverige skulle vara så jävla mycket sämre än andra länder är bara ännu en fördom vi självhatande svenskar har...

Du har pratat med människor från övriga Europa? Men genom att resa och se själv får man en annan bild. De där människorna 50+ du nämner: vilket land? I min stad finns ingen pub där det är okey att vara 55, ingen.

Gäller det bara kvinnor eller gäller det även män? Jag har inte satt min fot på en pub de senaste tjugofem åren så jag vet inte, frågan är uppriktigt menad.

Titti skrev:

Debbido skrev:

honeysquid skrev:Nää, aldrig. Har pratat med flera människor från övriga Europa och alla säger att det är likadant där, ingen pratar med varandra i busskön, osv osv osv. Och partykulturen är likadan där, om inte ÄNNU värre. Vill man som 50+are gå på pubar så finns det massor, typ irländska pubar, Bishop's Arms, The Rover, där hänger det bara en massa arbetare efter jobbet i veckorna, knappt någon under 35.

Nej, att Sverige skulle vara så jävla mycket sämre än andra länder är bara ännu en fördom vi självhatande svenskar har...

Du har pratat med människor från övriga Europa? Men genom att resa och se själv får man en annan bild. De där människorna 50+ du nämner: vilket land? I min stad finns ingen pub där det är okey att vara 55, ingen.

Gäller det bara kvinnor eller gäller det även män? Jag har inte satt min fot på en pub de senaste tjugofem åren så jag vet inte, frågan är uppriktigt menad.

Den "stamkrog" jag gick till i Holland ägdes av en kvinna och det var alltid minst lika många kvinnor som män där (ofta över 40). En sådan jämlikhet finns säkert inte i alla pubkulturer. Vet inte hur det ser ut i England. Ville åka dit, men det kom för mycket regn och operationer ivägen.

ford skrev:Möjlligtvis Holland, Tyskland, Danmark eller Norge, men i så fall misstänker jag att skillnaden är högst marginell.

Orsaken är enkel: ovan nänmnda är troligtvis de enda i världen som kan jämföra sig med Sverige, i egenskap av välfärdsstater.

Du glömde Finland.

Ja, så var det detta med måttet man mäter Välfärd med? BNP kan knappast vara tillräckligt rättvisande? Det handlar ju om hur rikedomarna är fördelade och på vilka sätt.

Åter till min lilla erfarenhet av Holland: såg ingen tandlös människa! Här vimlar det av dem. Såg ingen sitta ensam på en bänk och supa och ropa efter mig.(som här) Folk satt på pubarna och snackade i stället. De svårt psyksjuka o sådana som inte kunde ta hand om sig själva fanns på institutioner.

För mig var det en välfärdsfaktor att det var så lugnt överallt och gott om poliser.

Den helvetiska misär som breder ut i sig i svenska städer med döende missbrukare liggandes kors och tvärs, hemlösa - den hittar du inte vare sig i Holland, Tyskland eller England! I alla fall gjorde inte jag det. Har varit ett par ggr i England men då mest för att få nödvändig sjukvård, som Sverige inte kunde ge.

Den helvetiska atmosfär som finns bland de många miljonprogramshusen, de själlösa husen, den är inte lika vanligt i nyss nämnda länder.

Min son har just återvänt från Barcelona. Betyg: Luften urusel! Tooo crowded. En riktig middag gick på ca 300 kr, så de höll sig till billiga pastamål. Fantastiska byggnader. Skönt klimat. OCH: FOLK GICK OFTAST HAND I HAND! Par, vänner, föräldrar med barn - typ alla.

Va? De TAR i varandra? Den sociala flickvännen, som är okelig, gick hand i hand med sonen i flera dagar.

Tack, Spanien!!!

Åh, denna natt, denna ljuvliga natt....

(Alltså: för aspergare som avskyr kroppskontakt - åk inte till Barcelona!)

Jag känner ingen dragning till Barcelona. Spanien är ett av mina favoritresemål men just Barcelona har jag ingen lust att besöka. Varför? Det känns som om alla åker dit. Festprissarna i synnerhet. Jag vill till andra platser. Mer avskiljda och mindre exploaterade. Där luften är bättre och det inte är too crowded. En middag för 300? Wtf...who needs it.

Debbido skrev:Den helvetiska atmosfär som finns bland de många miljonprogramshusen, de själlösa husen, den är inte lika vanligt i nyss nämnda länder.

Kanske beroende på att det kallas för en helt annan sak...

Nog finns det en helvetisk misär även i dessa länder. England har områden som brukar heta något med estate som har en enorm misär, i Danmark, Holland, Tyskland och Frankrike finns det med, iofs är det oftast invandrare som bor i misären, men vad är skillnaden?

Det är faktiskt bara i Norge jag inte sett det (än)!

Det är så typiskt svenskt att hata sitt eget land och gnälla på alla våra icke-existerande sociala koder som man ändå hittar överallt annars...

Debbido skrev:Den helvetiska misär som breder ut i sig i svenska städer med döende missbrukare liggandes kors och tvärs, hemlösa - den hittar du inte vare sig i Holland, Tyskland eller England! I alla fall gjorde inte jag det. Har varit ett par ggr i England men då mest för att få nödvändig sjukvård, som Sverige inte kunde ge.

Den helvetiska atmosfär som finns bland de många miljonprogramshusen, de själlösa husen, den är inte lika vanligt i nyss nämnda länder.

I Nederländerna (Holland är bara en del av landet) är ca 30.000 personer hemlösa, dvs 0,2 % av befolkningen.
I Sverige är det ca 18000 personer, dvs 0,2 % av befolkningen.
I GB är det ca 1000000 personer, dvs ca 1,5 % av befolkningen.
I Tyskland är det 860000 personer, dvs ca 1% av befolkningen.

Din iakttagelse stämmer således inte.

Angående miljonprogrammen måste jag bara fråga, när du varit i GB, har du inte SETT slumområdena i London? De får svenska miljonprogram (jag har själv bott i Angered) att framstå som i ett gyllene skimmer....

(Ovanstående uppgifter har google givit mig som svar på frågan "hur många hemlösa finns det i land x", jag förutsätter att de stämmer, men har inte kontrollerat vidare.)

Jag har själv tidigare i mitt liv både bott och arbetat i olika "slumområden" i Stockholm. Hur mycket jag än avskyr Rinkeby, så måste jag ändå säga att det är förvånansvärt lite slummigt i förhållande till vad jag sett i andra europeiska länder. Fattiga människor i Sverige har en högre materiell standard än vad fattiga människor har på många andra håll i Europa.

IckyFlix skrev:I Nederländerna (Holland är bara en del av landet) är ca 30.000 personer hemlösa, dvs 0,2 % av befolkningen.
I Sverige är det ca 18000 personer, dvs 0,2 % av befolkningen.
I GB är det ca 1000000 personer, dvs ca 1,5 % av befolkningen.
I Tyskland är det 860000 personer, dvs ca 1% av befolkningen.

Din iakttagelse stämmer således inte.

Angående miljonprogrammen måste jag bara fråga, när du varit i GB, har du inte SETT slumområdena i London?
(Ovanstående uppgifter har google givit mig som svar på frågan "hur många hemlösa finns det i land x", jag förutsätter att de stämmer, men har inte kontrollerat vidare)

Jag har inte googlat, nej. Jag har bara rest. .
Letade faktiskt aktivt efter slumområden i Nederländerna men lyckades faktiskt missa dem. Självklart finns där också fattigdom. Mängden höghus är dock ett svenskt fenomen. I Holland m fl länder dominerar de låga husen, de gamla husen. Man prioriterar s a s inte höghus.

Har träffat danskar som jämställt det nyfattiga Sverige med öststaterna; samma tyg av boendetristess.

Förslumningen av hyreslägenheter har pågått väldigt länge i GB. Ville att min X-man skulle visa mig slummen i landet, fast det ville inte han (engelsman), så...men han berättade att bara socialfall och missbrukare bodde i hyreshusen, de trista höghuskomplexen, som staten tagit sin hand ifrån.

Men, för att lämna diagrammen bakom sig lite:

Jag är FÖR NL:s metod att köra bort fulla, skrikande människor till särskilda områden, där de kan få tak över huvudet och supa på, utan att störa alla andra. (Förutsatt att behandlingshem finns. Det gör det.) B-laget sitter och zippar öl på puben. Poliser överallt. Lugn och ro.

En väninna som bodde i Spanien ett tag upplevde samma sak: lugnt, inga aspackade skrikande barbarer, patrullerande poliser.

Jag hatar inte Sverige. Men jag hatar den svenska ensamheten. DET står jag för. Skulle kunna ge mängder att pluspoäng för Sverige, men...
Jag är på väg att dö ut av ensamheten här utan att ha något val. Finns inga sjukhem för sjuka. De är dömda till undergång i sina lägenheter.

Men ingen fattar, eftersom ensamhetsgrejen är så himla svensk. Den betraktas som normaltillstånd fast den för sjuka singlar är en katastrof. Alltså: ingen reagerar.

En fördel med att flytta tillfälligt till ett annat land är att man blir exotisk där.

Här är en bild som illustrerar detta:


Från www.charismaman.com

(Klicka på bilden för att läsa texten.)

Debbido skrev:Jag hatar inte Sverige. Men jag hatar den svenska ensamheten. DET står jag för. Skulle kunna ge mängder att pluspoäng för Sverige, men...
Jag är på väg att dö ut av ensamheten här utan att ha något val. Finns inga sjukhem för sjuka. De är dömda till undergång i sina lägenheter.

Men ingen fattar, eftersom ensamhetsgrejen är så himla svensk. Den betraktas som normaltillstånd fast den för sjuka singlar är en katastrof. Alltså: ingen reagerar.

Håller med fullständigt!

Tyckte inte Barcelona var nåt vidare, varje dag när jag snöt mig var snoret svart!!
Trångt, dålig luft, smutsigt!!

lettan skrev:Tyckte inte Barcelona var nåt vidare, varje dag när jag snöt mig var snoret svart!!
Trångt, dålig luft, smutsigt!!

Min son var där för ett tag sedan och han kunde knappt andas. Stor stad med dålig luft. Så blir det ju ofta i stora städer.

Mina emigrationstankar avtar ju mer jag umgås med invandrare i Sverige - bra lösning. De visar också en massa känslor, så som jag gör.

Jag hoppas att jag orkar ge mig av på en resa till Skottland i vår. Att resa föregår förstås emigration. Om man bara vore rik så man kunde få dyka upp här och där och vara exotisk ett tag, i stället för AS-märkt.

Debbido skrev:Jag hoppas att jag orkar ge mig av på en resa till Skottland i vår.

Önskar jag kunde göra dig sällskap!

Miche skrev:

Debbido skrev:Jag hoppas att jag orkar ge mig av på en resa till Skottland i vår.

Önskar jag kunde göra dig sällskap!

Tja, det är du inte ensam om! Det är nu 2 pers inblandade, som jag inte kan få besked ifrån. Den ene är en boendestödjare. De har ansökt om ledsagning hos soc och tror att det kommer att gå på en vecka eller så! Vilken värld lever de i? Mitt liv är för kort för Länsrätt, Hovrätt etc.

I alla fall är de flesta billiga rum i Edingburgh redan upptagna och jag kan inget boka för jag väntar på svar från två håll. Vet faktiskt inte vad jag kan ifråga om att resa. Min kropp är svag och själen 13 år. Knepig situation.

Jag har skaffat pass, för övrigt gett upp. Det som sker det sker. Förra året var det vulkanutbrott.