Jag lyckades äntligen få kontakt med den allmänpsykiatriska mottagning som jag tydligen hör till. Jag ska få komma dit om tre veckor, men har de senaste veckorna har svårt att hålla ihop och har därför försökt få tillfällig hjälp. Vilket mer eller mindre har misslyckats.

Men nu ringde alltså en läkare och var direkt otrevlig. Bufflig och stressad. Arrogant och grinig. Jag är extremt snäll och försiktig som människa. Jävlas aldrig med folk. Är öppen, intelligent och artig. Men hon betedde sig om jag hade gjort något etikettsbrott genom att be om hjälp.

Så jag ringde tillbaka till deras sekreterare och bad om att få en annan läkare. Men jag har tappat hoppet om att få hjälp. Om hjälpen ska bestå i att mer eller mindre bli utskälld vet jag inte om jag vill ha den. Vad är det för jävla hjälp om den får mig att må ännu sämre?

Nu blir det säkert ännu värre eftersom jag har markerat att jag inte accepterar att bli behandlad som skit.

vadloink skrev:Jag lyckades äntligen få kontakt med den allmänpsykiatriska mottagning som jag tydligen hör till. Jag ska få komma dit om tre veckor, men har de senaste veckorna har svårt att hålla ihop och har därför försökt få tillfällig hjälp. Vilket mer eller mindre har misslyckats.

Men nu ringde alltså en läkare och var direkt otrevlig. Bufflig och stressad. Arrogant och grinig. Jag är extremt snäll och försiktig som människa. Jävlas aldrig med folk. Är öppen, intelligent och artig. Men hon betedde sig om jag hade gjort något etikettsbrott genom att be om hjälp.

Ta det inte personligt, hon menar det inte personligt. Vi som inte jobbar i vården fattar inte hur mycket de har att göra. Alla har vi våra gränser. Hon borde inte varit på jobbet den dan.

vadloink skrev:Så jag ringde tillbaka till deras sekreterare och bad om att få en annan läkare. Men jag har tappat hoppet om att få hjälp. Om hjälpen ska bestå i att mer eller mindre bli utskälld vet jag inte om jag vill ha den. Vad är det för jävla hjälp om den får mig att må ännu sämre?

Bra att du ringde tillbaka. Det visar att du inte accepterar vad som helst.

vadloink skrev:Nu blir det säkert ännu värre eftersom jag har markerat att jag inte accepterar att bli behandlad som skit.

För dig själv är det bra att markera.

Du skulle kunna göra en anmälan. Du är säkert inte den enda som råkat ut för henne. Om tillräckligt många anmäler så måste de åtgärda.

Tack. Jag förstår förnuftsmässigt det du säger, men är så förbannad och ledsen. Och på väg att bli desperat. Jag kan knappt jobba. Kan knappt ta hand om min familj. Konsekvenserna av deras vägran att hjälpa mig är att allt riskerar att bli skit.

Jag vill inte bråka och vill framförallt inte dra in min yrkesroll i det här, jag skulle kunna ställa till en massa jävligheter om jag ville, men allt jag vill ha är ju lite hjälp.

Håller med Barracuber, sånt där ska man inte acceptera.

Sök någon annan, ge inte upp!

Problemet är bara att jag håller på att ge upp. Nu är jag livrädd för att bli otrevligt behandlad igen. Det tar mig flera dagar att komma på fötter efter en sån grej. Vågar knappt ha telefonen inkopplad.

Hur gör man om man har en väldigt trevlig läkare, men som aldrig gör något!? En läkare som man bara går och får ett recept ifrån hela tiden, utan att det blir bra...?

Jag tillhör visst också det allmänpsykiatriska egentligen och skulle börja där (kanske inte samma kommun el så) snart men när det är vet jag inte.
Jag vet inte vad man gör åt sådant där, tyvärr.
Otrevliga läkare är inget kul. Jag är också lite rädd för det där, men samtidigt så blir man tydligen inlagd (varför de inte tar livet av mig på en gång vet jag inte), så jag vet inte. Har inga bra tips, men får också ångest av sådant. Har aldrig min egna telefon på. Fattar inte varför. Det enda jag får är busringningar (jag är en idiot, fattar) och telefonförsäljare så det känns inte så nödvändigt att ha någon. Använder aldrig ändå, så.
Jag tycker det tar krafter att ha med myndigheter och sådant att göra.

vadloink skrev:Jag lyckades äntligen få kontakt med den allmänpsykiatriska mottagning som jag tydligen hör till. Jag ska få komma dit om tre veckor, men har de senaste veckorna har svårt att hålla ihop och har därför försökt få tillfällig hjälp. Vilket mer eller mindre har misslyckats.

Men nu ringde alltså en läkare och var direkt otrevlig. Bufflig och stressad. Arrogant och grinig. Jag är extremt snäll och försiktig som människa. Jävlas aldrig med folk. Är öppen, intelligent och artig. Men hon betedde sig om jag hade gjort något etikettsbrott genom att be om hjälp.

Så jag ringde tillbaka till deras sekreterare och bad om att få en annan läkare. Men jag har tappat hoppet om att få hjälp. Om hjälpen ska bestå i att mer eller mindre bli utskälld vet jag inte om jag vill ha den. Vad är det för jävla hjälp om den får mig att må ännu sämre?

Nu blir det säkert ännu värre eftersom jag har markerat att jag inte accepterar att bli behandlad som skit.

Kan du skriva ett kortfattat brev till klinikchefen och läkaren där du berättar det här? Du kan ju i princip skriva det du skrivit här. Det är alltid bra att sånt här uppmärksammas, även om man själv inte får så mycket ut av det mer än tillfredsställelsen att ha stått upp för sig själv. Är övertygad om att du kan skriva ett rättvist men rättvisande brev.

Du kan skicka kopia till Patientnämnden också eller vilken instans det nu är (är för snurrig nu, så jag har glömt om det är dem man talar med eller HSAN. Kanske nån annan kan berätta det.)

Liljencroowna skrev:Hur gör man om man har en väldigt trevlig läkare, men som aldrig gör något!? En läkare som man bara går och får ett recept ifrån hela tiden, utan att det blir bra...?

Det tar ofta väldigt länge att hitta rätt medicin för dig, då samma mediciner inte passar för alla.

Med de svårigheter det tycks innebära för dig att ta steget och ringa och be om en annan läkare, så tycker jag verkligen att det var starkt gjort av dig, Vadloink!

vadloink skrev:[...]Nu blir det säkert ännu värre eftersom jag har markerat att jag inte accepterar att bli behandlad som skit.

Min erfarenhet säger mig att det inte alls behöver vara så, tvärtom.

Självklart ska du byta läkare omedelbart om du inte är nöjd, det har du all rätt i världen att göra!!Ta ingen hänsyn till vad den där knäppa läkaren tycker, det är hans/hennes problem!

Jag lutar åt att hitta ork nog att ställa till lite oväsen. Jag är faktiskt jävla förbannad har jag insett. De har dessutom inte hållit tidsgränserna för vårdgarantin. Känner faktiskt för att ge igen. Kanske en anmälan till HSAN?

Nej, HSAN är lite att ta i.

Skriv ett enkelt brev, behöver inte vara märkligt alls, klipp ur det du skrivit här, här finns ju det mesta som kan sägas i denna fråga.

Adressera det till verksamhetschefen för vuxenpsykiatrin i den del av Sthlm som du hör till. Vem det är kan din mottagn upplysa dig om o de ska också kunna ge dig rätt adress.

Sen kan du ju skicka brevet även till Patientnämnden om du vill.

Okej. Jag ska åtminstone avvakta deras reaktion innan jag gör något.

Spelar ingen som helst roll hur "jobbigt" man har det eller hur "stressad" man är. Jag tycker ALDRIG man ska ta ut sin skit över andra - aldrig. Det är så förbannat oschysst och ickeprofessionellt.

Klart du ber om en ny läkare när den förra visade sig vara en ragata. Det är bara att stå på dig och förklara för dom hur det ligger till och att du tycker att hon är olämplig.

Deadly_Nightshade skrev:Spelar ingen som helst roll hur "jobbigt" man har det eller hur "stressad" man är. Jag tycker ALDRIG man ska ta ut sin skit över andra - aldrig. Det är så förbannat oschysst och ickeprofessionellt.

Speciellt när man har vissa typer av jobb, så måste man ha mer kontroll på sig än så. Tycker jag.

Det är lite lättare att acceptera en gnällig och sur trädgårdsarbetare. Men väljer man att jobba med människor (lärare, läkare, serviceyrke o.s.v.) så måste man banne mig klara att inte låta saker gå ut över andra.

vadloink skrev:Okej. Jag ska åtminstone avvakta deras reaktion innan jag gör något.

Det tycker jag låter bra. Kan tänka mig att du kommer att få ett väldigt trevligt bemötande när du träffar läkaren på riktigt. Om du trots allt känner efter ert första besök att det inte känns okej, ska du genast be att få byta. Då får de antingen ge dig en ny läkare på sin vårdenhet eller ge dig en remiss till någon annan.

Hoppas att det blir bra när du kommer dit.

Jag får hoppas det, Emlett. Det är jobbigt som det är att vara kompetent och stark på ytan, men livrädd för människor innerst inne. Jag behöver ingen som slår hål på mitt självförtroende. Det gör jag så bra själv.

Jag har kollat upp andra enheter och ett privat alternativ. Enda problemet är att alla förändringar innebär längre väntetid.

Usch. En vecka efter att jag hade bett om att få byta läkare ringde jag upp enheten. Sekreteraren sa att de hade skickar mig ett brev med beskedet att jag inte kunde få någon annan läkare på grund av personalbrist. Det brevet hade jag naturligtvis inte fått.

Så nu har jag skrivit ett långt brev till enhetschefen och kommer att kontakta Patientnämnden om inget händer.

Jag orkar egentligen inte. Men det blir ju etter värre om jag inte orkar.

Nu är jag helt slut. Färdig för total nedsläckning. Jag kontaktade läkarens enhetschef som skrev att hon "beklagar att jag känt mig otrevligt behandlad". "Känt" mitt arsle! Jag HAR blivit otrevligt bemött.

Så jag kontaktade Patientnämnden och fick prata med en bra kvinna som blev riktigt upprörd och uppmanade mig att skicka in min dokumentation av det som har hänt till dem och att kontakta den som är chef över enhetschefen. Jag mejlade honom och han svarade direkt att han tyvärr inte hade tid att ta itu med detta idag, men skulle återkomma i början på nästa vecka.

På ett plan känns det skönt att stå på sig, men jag är så rädd och skakig att jag håller på att spricka. Jag orkar egentligen inte det här. Jag är livrädd för att telefonen ska ringa. Törs knappt kolla mejlen. Vill egentligen bara lägga ner hela skiten. Fan!

vadloink skrev:Nu är jag helt slut. Färdig för total nedsläckning. Jag kontaktade läkarens enhetschef som skrev att hon "beklagar att jag känt mig otrevligt behandlad". "Känt" mitt arsle! Jag HAR blivit otrevligt bemött.

Så jag kontaktade Patientnämnden och fick prata med en bra kvinna som blev riktigt upprörd och uppmanade mig att skicka in min dokumentation av det som har hänt till dem och att kontakta den som är chef över enhetschefen. Jag mejlade honom och han svarade direkt att han tyvärr inte hade tid att ta itu med detta idag, men skulle återkomma i början på nästa vecka.

På ett plan känns det skönt att stå på sig, men jag är så rädd och skakig att jag håller på att spricka. Jag orkar egentligen inte det här. Jag är livrädd för att telefonen ska ringa. Törs knappt kolla mejlen. Vill egentligen bara lägga ner hela skiten. Fan!

Förstår känslan, mer än du kan ana, men skitbra gjort! Jag väntar själv på att Patientnämndens personal ska sluta ha möte (kvart i tre) för att anmäla en grej själv. Heja dig!!

Sen tror jag inte att enhetschefen kan säga Jag beklagar att du blivit otrevligt bemött. H*n var ju inte där och ord skulle stå mot ord, om h*n frågade sin underlydande. Antar att det här är det bästa h*n kan säga, helt enkelt.

Att hänga upp sig (eller låta som om du hängde upp dig) på att du kände dig otrevligt bemött är nog inget att säga till dem, då låter det bara som du bokstavstolkar det svar du fick av enhetschefen. Det vet ju alla hur såna där aschenbergare är... typ.

Stå på dig!
Bra jobbat. Sådant ska man inte ta.

En lösning är att börja spela in sina läkarbesök. Allt som behövs är en mp3-spelare med inspelningsfunktion + ev dold mic om man vill vara lite lurig

Tack alfapetsmamma. Språket är min arbetsplats och min värld så jag tror inte att de kommer att kunna plocka mig där. Det är orken och måendet som brister. Hoppas att det går bra för dig med Patientnämnden.

Och ufo, jag har en hel väska full med inspelningsutrustning och har en flashspelare kopplad till telefonen från och med nu, men var naiv nog att inte spela in när läkaren var dryg. Trodde liksom inte att sånt förekommer.

vadloink skrev:Tack alfapetsmamma. Språket är min arbetsplats och min värld så jag tror inte att de kommer att kunna plocka mig där. Det är orken och måendet som brister. Hoppas att det går bra för dig med Patientnämnden.

Att språket är din värld/ditt gebit/din styrka/what ever tror jag inte hjälper mot dumhet. Du skulle bara höra vad jag hört, kring sånt, och jag är lingvist, och f.d tolk, dvs också språkmänniska, vilket vederbörande visste. Det går att säga vad som helst till folk man ser som undermänniskor, tydligen. ALLA gör inte det, men tillräckligt många.