Som frågan ovan lyder, finns det någon här som har enbart AS utan tillägg i form av depression, ångest eller liknande? Det är något som jag har funderat på ett tag och jag är nyfiken på hur livet skulle te sig för en sån person.

Jag har varit så i delar av mitt liv. Livet ter sig mycket behagligt för en sån person.

Det beror nog på vad man menar med depression och ångest. Flera har nog antingen inte diagnosticerat (som jag i flera år) eller har så milda symtom att de inte uppfyller mild depression eller värre.

Kort och koncist Tack för ditt svar.

MsTibbs skrev:Det beror nog på vad man menar med depression och ångest. Flera har nog antingen inte diagnosticerat (som jag i flera år) eller har så milda symtom att de inte uppfyller mild depression eller värre.

Ja, så kan det ju också vara. Har utgått ifrån att man har fått diagnos om man skriver att man lider av depression eller ångest. Att "den stora massan" kan prata om att de är deppiga när de bara är nere någon dag har jag förstått men bland aspergare trodde jag inte att det användes så. (Menar inget illa kanske är bäst att tillägga).

(Själv har jag haft milda-måttliga depressioner till och från sedan tonåren samt ångestproblematik som jag fick diagnosticerat samtidigt som min AS. Ångesten håller tyvärr i sig än även om det självklart finns dagar då jag inte känner ångest utan mest är spänd och lite orolig till sinnes.)

Jag vet exakt när mina problem började, det var när jag började i skolan. Innan dess var jag en glad (om än stillsam) tjej som mådde bra.

Jag har inte ångest, depression och sånt utan mest bara AS/HFA. Har väl kanske drag av ADD, lite OCD-perfektionism och lindrig social fobi i vissa sammanhang men inte så pass att jag skulle få diagnos på det.

Är rätt förnöjd för det mesta (utom när datorn strular, eller när jag är väldigt trött eller har PMS).

Alexandra skrev:Jag vet exakt när mina problem började, det var när jag började i skolan. Innan dess var jag en glad (om än stillsam) tjej som mådde bra.

Det här känns väldigt bekant. Visserligen började jag inte må riktigt dåligt förrän i tonåren men redan från första klass började jag känna mig nedstämd, mådde ofta illa, hade ont i magen osv. Innan dess blev jag visserligen sedd som udda, envis och väldigt bestämd i vilka leksaker jag ville leka med, att jag mest lekte bredvid andra istället för med dem osv. men tillvaron kändes bra

Inger skrev:Är rätt förnöjd för det mesta (utom när datorn strular, eller när jag är väldigt trött eller har PMS).

Sorry för offtopic, men du är alltså fortfarande fertil, Inger?

Nej, jag kan inte få barn, men jag har fortfarande mina hormoncykler.
(Vill du ha fler detaljer kan vi ta det i PM.)

Jag har "bara" AS, ingen ångest eller depression alls - hade ångest när jag var yngre, men aldrig så jag har behövt söka hjälp för det. Jag studerade länge och har sedan arbetat heltid hela mitt vuxna liv. Trivs på det hela taget bra med livet, faktiskt.
Undrar du något mer får du skicka ett pm till mig.

Alexandra skrev:Jag vet exakt när mina problem började, det var när jag började i skolan. Innan dess var jag en glad (om än stillsam) tjej som mådde bra.

Precis som för mig förutom att mina problem började i samband med mina föräldrars skilsmässa när jag var sju år.

Jag har bara AS och har aldrig haft depression eller ångest. Däremot om jag känner mig mycket nedstämd så rycker jag upp mig och får mycket kreativt tänkande.

Jag gjorde en neuropsykiatrisk utredning 2008 och de konstaterade diagnosen Asperger. Jag googlar en del på kvällarna och läser om diagnoser och jag tycker även jag passar in på Generaliserat ångestsyndrom (GAD), även fast en person med As kan ha ångest eller depressions-perioder. Har även haft frånvaro av glädje och lust, samt gråtattacker som är inräknat i depressionssyndrom. Jag medicinerar mot nedstämdhet och ångest ( Mirzazapin Hexal 30mg )


Det har alltså inte konstaterat att jag har GAD eller Depressionsyndrom ( bara jag som googlar och läser om saker ) men flera kriterier stämmer ju , iallafall med depressionssyndromet med känslobortfall och gråtmildheten.

Jag har misstänkt AS och väldigt måttlig ångest i alla fall, snudd på bara vanlig vardagsångest.

Jag misstänker också att jag har GAD, fast jag inte har någon formell diagnos. Alldeles för stresskänslig. Fast tror inte jag var det från början, det kom med utbrändheten.

...och jag har enbart Asperger Syndrom.

Jag har enbart As. diagnos och det räcker länge och väl. Någon släng av stress, Adhd, eller något annat har jag nog eftersom jag nästan jämt är uppskruvad/går på högvarv och knappt kan koppla av men inget onormalt (snarare vanligt i dagens samhälle) och inget som skulle räcka för en diagnos.

Jag har inga bonusproblem som fobier eller nedstämdhet. Kan inte riktigt beskriva hur mitt liv är utan att ha lite frågor att utgå ifrån.

Hittills är jag bara diagnostiserad med AS, men det behöver ju inte innebära att det inte finns något mer.