Jag var hos en läkare för att jag har mina bakteriefobier jag vill lyckas bli av med.
Hon satt o pratade med mig och hade läst remissen och ville skicka mig på undersökning för ifall det kunde vara tex AS eller något sådant sade hon.

Jag började storle o tänkte på att jag har inte nämnt det över huvud taget men hon hittade det ändå!
Hon kommenterade att jag log så mycket, jag berättade att jag hade pratat med människor som är diagnosticerade och att jag läst om det.

Nu börjar jag ju fundera om jag inte är riktigt AS-människa ändå, jag har ju velat rätt mycket fram o tillbaka i min åsikt, säkert 20 ggr.

Himla kul detta men jag är inte så säker på att jag vill undersöka mig ändå.

Najs att du ler så mkt Måste ha en klart positiv inverkan på omgivningen!

Jag blev också ytterst spontant skickad på utredning, det var nog bra, tror jag.

Det låter som goda nyheter, eller????
Oavsett om det skulle bli diagnos eller inte är du samma goda nano!
Jag känner igen mig i velandet, samma situation här. Även om jag alltid känt mig annorlunda hela livet typ och kvalar in i kriterier (den åtminstone) och känner igen mig massor i andra aspergare och kompenserar dagligen för mina märkligheter och lärt mig en del sociala saker mekaniskt. Jag vet inte ens med säkerhet om jag vill ha en utredning någon gång i livet...Ibland tycker jag ja, ibland njaaaaaaa.

Lycka till om du bestämmer dig för att genomgå en utredning.

Apropå det som AAA sa. Du är så positiv och det är mysigt med så många leenden. Det var det intrycket jag fick av dig på värmlandsträffen.

Jag uppfattar dig som aspig nano. "För lång" blickkontakt, specialintresse, lite kroppsspråk som du inte vet hur du ska hantera.

Om du inte har något handikapp av din ev AS, så behöver du inte heller en diagnos.

Kanske din bakteriefobi beror på din AS, men den kan väl botas ändå (med KBT) utan AS-diagnos.

Kul! Jag har inte tänkt på det där med att du ler mycket men nu när du säger det så... du verkar vara en glad och välvillig person och då är det naturligt att se glad ut också. Det stämmer väl med din trevliga utstrålning.

Alien skrev:Om du inte har något handikapp av din ev AS, så behöver du inte heller en diagnos.

Kanske din bakteriefobi beror på din AS, men den kan väl botas ändå (med KBT) utan AS-diagnos.

Håller med och tyvärr tror jag också det kan vara lättare att få bot för annat om man inte har AS-diagnos. Forskningen vet inte hur AS interagerar med något annat, så har man AS skyfflar de gärna in alla andra problem man kan ha under den och lämnar dem utan åtgärd för att slippa göra fel.

Just fobier kanske det finns en viss acceptans för att man kan ha samtidigt med AS - liksom tvångssyndrom, AD(H)D och kanske något till - men sammantaget kan man ändå råka ut för obehagliga överraskningar ifall man inte har tänkt igenom i förväg om det verkligen är just AS-diagnos man behöver (bäst).

(Och glöm i det sammanhanget inte heller riskerna av typen att bli stigmatiserad på arbetsmarknaden.)

Flyttas till vårdavd.

nano

Så länge du och andra inte lider av vem du är och hur du är så behövs det egentligen ingen diagnos mer än i rent nyfikenhetssyfte. Tänk dock på att en del arbetsgivare tror att man är inkompetent mupp som dreglar när man äter om man har AS-diagnos. Så försök hitta någon bra KBT mot din bakteriefobi först, innan du funderar på eventuell diagnos.

Jag håller dessutom med de övriga här som skrivit att du alltid ler och verkar så positiv och omtänksam.

Håller med Z. och weasley. Samtidigt är det ju kul att du blev så glad över det läkaren sa! Det finns många aspekter när det gäller det här med att få en AS-diagnos...hm.

Vad roligt att läkaren tog upp AS som ett alternativ trots att du inte nämnt det själv! Låter som en bra läkare.

Jag tycker absolut att du ska gå åtminstone på bedömningssamtalet för det är verkligen jättespännande. Oavsett om de bedömer att du bör gå vidare till en utredning eller ej så kommer du säkert att lära dig saker om dig själv som du inte visste eller aldrig tänkt på.

Tack för alla fina omdömmen hörni, de gladde mig

Jag ser ingen direkt nytta med en diagnos, snarare större risk att vårdapparaten börjar skylla olika saker på den.
Å andra sidan är jag sällan i kontakt med vården, det är då när jag slagit mig eller så men vem vet vad som händer i framtiden.

Nyfiken på om jag kvalificerar mig för diagnos är jag helt klart, jag visste inte ens att det var ett bedömningssamtal inblandat.
Har ju hört om att man gör div IQ tester typ.
Under sådana vill jag ju såklart vara på topp och det är jag verkligen inte nu, jag ligger nog på 2 tredjedelars kapacitet för närvarande.
Förmodligen säger jag stopp vid en sådan punkt.

Har märkt att kapaciteten varierar kraftigt med framtidstro och just nu är jag typ "stuck".

nano skrev:Hon kommenterade att jag log så mycket, jag berättade att jag hade pratat med människor som är diagnosticerade och att jag läst om det.

Hon kanske menade att du log ett "konstigt" lèende och inte ett mer "vanligt" lèende, många med AS ler med ett egendomligt "påklistrat" lèende/flin.

Ja det såg nog inte särskilt naturligt ut, från öra till öra varianten.
Det var klart mycket mer leende än jag tror att hon väntade sig med tanke på vad hon sade precis innan.

Jag funderade på om jag skulle berätta, slutade med att jag berättade de detaljer en forumist noterat irl.

Haha jag ler också hela tiden för jag tycker folk är knepiga och situationen är alltid bisarr. Så vem jag än träffar och vad dom än säger så ler jag jättestort.

Nä vadå? Leeee????? Inte kan man väl leeeee heller? Det måste vara en funktionsnedsättning!

Tur att du hade skylten uppe med ironi för jag tog dig på allvar tänkte typ vad fan är det nu??

nano skrev:Jag var hos en läkare ..... Hon kommenterade att jag log så mycket,

Jag har också fått kommentarer av vårdgivare om att jag ler mycket. Men att jag ler FEL. Att jag ler när de inte tycker att jag skall le. Jag kan t ex le när jag blir generad och jag kan bli generad när folk inte tycker att jag skall bli generad.

I många kulturer så döljer ett leende allt möjligt: obehag, blyghet, ilska. Jag har sett på TV-intervjuer när personer berättar om mord och andra hemskheter och ler. Kanske för att slippa gråta.

Iofs har jag inte tänkt på om TS ler extra mycket, bara fått ett allmänt positivt intryck.

Jag är nog så aspig att jag inte ens märker om andra är aspiga.

Jag skickades på utredning med en kommentar från läkaren att jag tycker att du ska utredas för en neuropsykiatrisk strörning.

Jaha...

Och så efter utredning, diagnos: Asperger.

Jahapp. Inget jag behövde kämpa mig till alltså, remissen till utredning. Inte tog det vidare lång tid innan jag fick komma för första träffen heller. Nån månad drygt.

Heliora skrev:

nano skrev:Jag var hos en läkare ..... Hon kommenterade att jag log så mycket,

Jag har också fått kommentarer av vårdgivare om att jag ler mycket. Men att jag ler FEL. Att jag ler när de inte tycker att jag skall le. Jag kan t ex le när jag blir generad och jag kan bli generad när folk inte tycker att jag skall bli generad.

Vad skulle man göra om man inte log?
Jag har nog inte sett någon låta bli o le i sådana samanhang.

Leenden är sköna att få se

Uppdatering:

Jag var hos psykologen igår och psykologen har sedan tidigare med mitt medgivande skickat remiss till ångest-någonting, visste inte att jag hade något som hade med ångest o göra men psykologen förklarade och jag tänker ge det en chans iaf.

Nu till det jag undrar över, den mottagningen vill avvakta NPF utredning.
De menar att behandlingen är olika beroende på om man har någon NPF eller om man inte har det.
Hon tyckte också det verkade märkligt att de gjorde så.

Min spekulation är med tanke på vad som skrivits i trådarna att de kanske då kommer att skylla det hela på något med NPF och att man inte kan göra så mycket alls.
Dels är det ju då dumt att skaffa diagnos bara för att få veta att de inget kan göra.
O dels är jag ju inte ute efter ledsagning eller kontaktperson eller boendestöd eller sjukresor eller någonting alls annat än o ta itu med de bekymmer jag råkar ha.
Så för det behövs ju inte heller diagnosen.

Vad tror ni kommer o hända om jag visar denna ångestavdelning en diagnos?

nano skrev:Vad tror ni kommer o hända om jag visar denna ångestavdelning en diagnos?

Du får samma piller i båda fallen, tror jag.

Ångest går ofta att medicinera, så det kan värdefullt att diagnosticera oavsett eventuell AS.

Jag visste inte heller att jag hade ångest och hade haft det i stort sett hela mitt vuxna liv. Depression, javisst. Men ångest, nej inte hade jag haft det. Efter flera år slog det mig att jag egentligen nog inte visste vad ångest var, och när jag började förstå det insåg jag att javisst, det hade jag också haft, i kanske ännu högre grad än depression. Zoloft har på det stora hela tagit bort båda de problemen för mig, även om de kan dyka upp tillfälligt under korta stunder fortfarande.