Inger skrev:Eftersom aspergare också torde ingå i riskgruppen för att råka ut för utnyttjande personer så ser jag inte problemet i att utbilda sig i att känna igen dem. Det betyder, som någon redan förklarade på förra sidan, inte att alla med dessa diagnoser eller personlighetsdrag är farliga, skadliga eller ohemult påfrestande att umgås med. Men en del av dem kan vara det och då är det väl bra att kunna känna igen tecknen och kunna göra en rimlig riskbedömning, än att gå omkring som Rödluvan och inte ha en susning om faran ifall man skulle ha oturen att råka ut för en av de mer uttalat predatoriska?

(Min fetstil)

Till att börja med, det fetstilta kan gott passa in på en person med Aspergers.
För det andra, enligt en hel del fördomar (och även viss statistik och forskning om du nu känner för att dyka ned bland siffror som inte betyder ett skit) så har tydligen en människa med Aspergers syndrom också en större tendens till att bli farlig och skadlig.

"Utbilda" sig i all ära. Frågan är, vem ska utbilda sig om människor med vår diagnos, och vilka tendenser är det de ska se upp med?

Känns väldigt mycket "kasta sten i glashus" över hela grejen.

I detta sammanhang är väl skillnaden mellan AS och bordeline att det där med att vara påfrestande ingår i diagnoskriterierna för borderline.

Den förfärlige snömannen skrev:I detta sammanhang är väl skillnaden mellan AS och bordeline att det där med att vara påfrestande ingår i diagnoskriterierna för borderline.

Ahh... att tolka saker bokstavligt ingår i våra kriterier också. Men alla med Aspergers gör inte det. Däremot är det säkert många som uppfattas som "påfrestande" beroende på vem de tillbringat tid med. Så.. någon egentligen skillnad ser jag inte där.

tahlia skrev:

Den förfärlige snömannen skrev:I detta sammanhang är väl skillnaden mellan AS och bordeline att det där med att vara påfrestande ingår i diagnoskriterierna för borderline.

Ahh... att tolka saker bokstavligt ingår i våra kriterier också. Men alla med Aspergers gör inte det. Däremot är det säkert många som uppfattas som "påfrestande" beroende på vem de tillbringat tid med. Så.. någon egentligen skillnad ser jag inte där.

Alla uppfyller såklart inte alla kriterier. Det går fortfarande att tala om folk med en viss diagnos som en grupp med vissa gemensamma drag, annars skulle diagnoserna inte ha uppfunnits.

De flesta diagnoskriterierna för borderline är sånt som leder till påfrestande beteenden. Aspergare kan vara påfrestande men det är inte en direkt konsekvens av diagnoskriterierna. Men det är nog inte helt ovanligt för det.

Sen måste man skilja på att uppfattas som påfrestande av vissa personer och att kräva 24-timmars konstant uppmärksamhet av en annan person, förbjuda personen att prata med andra människor, förbjuda den att jobba och gå i skolan...

Den förfärlige snömannen skrev:

tahlia skrev:

Den förfärlige snömannen skrev:I detta sammanhang är väl skillnaden mellan AS och bordeline att det där med att vara påfrestande ingår i diagnoskriterierna för borderline.

Ahh... att tolka saker bokstavligt ingår i våra kriterier också. Men alla med Aspergers gör inte det. Däremot är det säkert många som uppfattas som "påfrestande" beroende på vem de tillbringat tid med. Så.. någon egentligen skillnad ser jag inte där.

Alla uppfyller såklart inte alla kriterier. Det går fortfarande att tala om folk med en viss diagnos som en grupp med vissa gemensamma drag, annars skulle diagnoserna inte ha uppfunnits.

De flesta diagnoskriterierna för borderline är sånt som leder till påfrestande beteenden. Aspergare kan vara påfrestande men det är inte en direkt konsekvens av diagnoskriterierna. Men det är nog inte helt ovanligt för det.

Sen måste man skilja på att uppfattas som påfrestande av vissa personer och att kräva 24-timmars konstant uppmärksamhet av en annan person, förbjuda personen att prata med andra människor, förbjuda den att jobba och gå i skolan...

Men blir man inte sån om man har dålig självkänsla och kanske är omogen? I så fall skulle en med asperger som har dålig självkänsla kunna bli kontrollerande?

Den förfärlige snömannen skrev:

tahlia skrev:

Den förfärlige snömannen skrev:I detta sammanhang är väl skillnaden mellan AS och bordeline att det där med att vara påfrestande ingår i diagnoskriterierna för borderline.

Ahh... att tolka saker bokstavligt ingår i våra kriterier också. Men alla med Aspergers gör inte det. Däremot är det säkert många som uppfattas som "påfrestande" beroende på vem de tillbringat tid med. Så.. någon egentligen skillnad ser jag inte där.

Alla uppfyller såklart inte alla kriterier. Det går fortfarande att tala om folk med en viss diagnos som en grupp med vissa gemensamma drag, annars skulle diagnoserna inte ha uppfunnits.

De flesta diagnoskriterierna för borderline är sånt som leder till påfrestande beteenden. Aspergare kan vara påfrestande men det är inte en direkt konsekvens av diagnoskriterierna. Men det är nog inte helt ovanligt för det.

Sen måste man skilja på att uppfattas som påfrestande av vissa personer och att kräva 24-timmars konstant uppmärksamhet av en annan person, förbjuda personen att prata med andra människor, förbjuda den att jobba och gå i skolan...

Albulena skrev:Men blir man inte sån om man har dålig självkänsla och kanske är omogen? I så fall skulle en med asperger som har dålig självkänsla kunna bli kontrollerande?

Det tror jag är mycket möjligt. Det är nog så det brukar uppstå oavsett vilka övriga diagnoser man har. Jag tror borderline, narcissism och sånt är förvärvat och inte medfött men jag kan inte så mycket om de diagnoserna...

Alla personer med såna där beteenden som jag har träffat har en besvärlig barndom, oavsett vilka diagnoser de haft.

Ja du har rätt snömannen. Jag tror också att det är biverkningar av dålig uppväxt.

Men jag har läst att man kan ha både As och kluster B störning samtidigt. Typ om man är född med As så blir det inte lättare om familjen är störd tex.
Då kan det bli att man har As och borderline eller mycket antisociala drag osv.

Instämmer, för alla diagnoserna förutom psykopati. I psykopati ingår att man lätt kan manipulera andra, att vara verbal och karismatisk. Jag tror inte att någon med AS kan utveckla detta beteende, oavsett barndom.

Verbal och karismatisk kan man väl vara med As?

tahlia skrev:...så har tydligen en människa med Aspergers syndrom också en större tendens till att bli farlig och skadlig.

Jag är benägen att hålla med. Man har ju läst om högfungerande autister som begått sexbrott och allt vad det var. Särskilt personer med ADHD har väl en större tendens att bli farlig/skadlig. Många missbrukare och våldsverkare inne på kåken har ju ADHD. Men därmed inte sagt att man är farlig - eller ens potentiellt - om man har AS/ADHD. Bara att risken är högre än hos NT.

Så om man skall varna för personer med personlighetsstörningar så bör man väl i rimlighetens namn varna för oss själva också.

Albulena skrev:Verbal och karismatisk kan man väl vara med As?

Det lär vara ganska ovanligt.

Heliora skrev:

tahlia skrev:...så har tydligen en människa med Aspergers syndrom också en större tendens till att bli farlig och skadlig.

Jag är benägen att hålla med. Man har ju läst om högfungerande autister som begått sexbrott och allt vad det var. Särskilt personer med ADHD har väl en större tendens att bli farlig/skadlig. Många missbrukare och våldsverkare inne på kåken har ju ADHD. Men därmed inte sagt att man är farlig - eller ens potentiellt - om man har AS/ADHD. Bara att risken är högre än hos NT.

Så om man skall varna för personer med personlighetsstörningar så bör man väl i rimlighetens namn varna för oss själva också.

Instämmer med både Tahlia och Heliora.

Det är inte samma saker som gör npf-personer farliga som gör NTs farliga, men likväl så förekommer detta i båda grupperna.

rdos skrev:

Albulena skrev:Verbal och karismatisk kan man väl vara med As?

Det lär vara ganska ovanligt.

Nä, de flesta med As är väldigt verbala. Alltså har ett gott ordförråd och pratar bra/förstår ord.

Sen karismatisk förstår jag inte varför man inte kan vara med As.

Albulena skrev:

rdos skrev:

Albulena skrev:Verbal och karismatisk kan man väl vara med As?

Det lär vara ganska ovanligt.

Nä, de flesta med As är väldigt verbala. Alltså har ett gott ordförråd och pratar bra/förstår ord.

Sen karismatisk förstår jag inte varför man inte kan vara med As.

Ja man har ofta ett gott ordförråd och god ordförståelse men bland de aspergare som pratar mycket med andra så brukar det vara vanligt att man framstår som konstig. Därmed uppfattas man inte som karismatisk.

Hoppas att någon som kan uttrycka sig bättre svarar på det här också

rdos skrev:

Albulena skrev:Verbal och karismatisk kan man väl vara med As?

Det lär vara ganska ovanligt.

Jag tror inte alls det är så ovanligt. Jag är rätt verbal och karismatisk och känner mig knappast ensam om det heller. Ett flertal här inne på forumet är det faktiskt.

Heliora skrev:

rdos skrev:

Albulena skrev:Verbal och karismatisk kan man väl vara med As?

Det lär vara ganska ovanligt.

Jag tror inte alls det är så ovanligt. Jag är rätt verbal och karismatisk och känner mig knappast ensam om det heller. Ett flertal här inne på forumet är det faktiskt.

Samma här

Albulena skrev:Nä, de flesta med As är väldigt verbala. Alltså har ett gott ordförråd och pratar bra/förstår ord.

Det tror jag inte. Det är bara det att de mest verbala dominerar här på forumet. Det ingår i princip i autismspektrum att ha problem med verbala saker på ett eller annat sätt, och dyslexi är oxå vanligt förekommande.

Albulena skrev:Sen karismatisk förstår jag inte varför man inte kan vara med As.

För att det kräver att man kan läsa av andra, och manipulera dem med sitt kroppsspråk, och oförmågor på detta område är kärnan i AS.

rdos skrev:För att det kräver att man kan läsa av andra, och manipulera dem med sitt kroppsspråk, och oförmågor på detta område är kärnan i AS.

Mja..Där håller jag inte med. En person kan vara karismatisk enbart genom sin utstrålning.

annorlunda skrev:

rdos skrev:För att det kräver att man kan läsa av andra, och manipulera dem med sitt kroppsspråk, och oförmågor på detta område är kärnan i AS.

Mja..Där håller jag inte med. En person kan vara karismatisk enbart genom sin utstrålning.

Mja, jag kan se utstrålning i vissa aspiesar, men det är nog bara jag. De flesta NTs ser nog ingen utstrålning hos dessa alls, utan bara någon som är konstig.

Det kan jag dock hålla med om. Jag hakade upp mig på orden att man måste vara manipulativ och kunna läsa av andra för att vara karismatisk. Det finns enstaka personer som bara behöver komma in i ett rum för att andra ska dras till dem, de utstrålar något speciellt. Tyvärr är det nog väldigt ovanligt hos personer med AS...

Heliora skrev:

tahlia skrev:...så har tydligen en människa med Aspergers syndrom också en större tendens till att bli farlig och skadlig.

Jag är benägen att hålla med. Man har ju läst om högfungerande autister som begått sexbrott och allt vad det var. Särskilt personer med ADHD har väl en större tendens att bli farlig/skadlig. Många missbrukare och våldsverkare inne på kåken har ju ADHD. Men därmed inte sagt att man är farlig - eller ens potentiellt - om man har AS/ADHD. Bara att risken är högre än hos NT.

Så om man skall varna för personer med personlighetsstörningar så bör man väl i rimlighetens namn varna för oss själva också.

Det gör ju Hasse Aro så bra.

Bör väl förtydliga att med 'farliga' i det här sammanhanget så menar PS-experten främst i relationer, alltså att det finns stor risk för att en sådan person a) fejkar sina känslor, b) på ett beräknande sätt utnyttjar en, c) lurar en på pengar, d) knullar runt bakom ens rygg utan att skydda sig, e) är extremt kontrollerade & dominerande, f) i vissa fall fysiskt våldsam, g) i ovanliga fall t o m har ett helt annat liv parallellt med relationen, h) eller är allmänt överjävlig på ett antingen iskallt beräknande eller emotionellt omoget själviskt sätt.

T ex om man har barn ihop och är skilda, att personen kan skada barnet eller utsätta det för fara bara för att reta en. Att personen kan bli en stalker och hota att skada eller döda en om man försöker dra sig undan. Inte nödvändigtvis att den rånar banker som hobby eller försöker bli världsdiktator.

Men visst, vissa personer med NPF kan också vara extremt krävande att ha relation med och i undantagsfall bli direkt farliga om de blivit tillräckligt störda i barndomen. Men det verkar ändå finnas några grundläggande skillnader rent generellt:

1. Om en person med NPF vill kontrollera sin omgivning så är det oftast antingen p g a OCD, nojor och fobier eller i självförsvar, t ex att man vill försöka kontrollera allt oljud som kommer ur andra eftersom man plågas av det.

Medan jag uppfattar det som att personer med vissa typer av personlighetsstörningar gärna vill kontrollera andra bara för att de kan. Att de njuter av den maktpositionen och tycker det är helt i sin ordning.

2. Personer med NPF kan få ilskeutbrott och t o m bli våldsamma i vissa extremfall (företrädesvis mot saker eller sig själva än mot andra). Det brukar då oftast handla om att man blivit provocerad och kränkt över alla gränser, att man inte lyckas göra sig förstådd, att omgivningen är helt puckad, att man är extremt stresskänslig, att man plågas av sinnesintryck, att man är uttröttad och inte har några reserver, att man får panik och inte vet hur man ska hantera det.

Inte att man ger sitt humör fria tyglar bara för att man kan, och tycker det är i sin ordning att det går ut över andra.

3. Många med NPF kan ha svårt att spontant förstå hur andra upplever det, men brukar (i mån av ork) uttrycka sympati och hjälpsamhet när någon berättar om sina problem och sällan önska andra något ont (utom om man hör talas om t ex överrepp mot djur, barn eller andra handikappade, då man kan bli heligt indignerad och ge verbalt uttryck för detta på ett färgstarkt sätt).

Medan vissa personer med PS verkar kunna spendera stora delar av sin vakna tid på att fantisera om att skada helt oskyldiga medmänniskor bara för att dessa är t ex fula, dumma eller tråkiga, eller för att de har mer än man själv.

4. En del med NPF är väldigt sensibla och passiva och klarar sig inte riktigt själv utan behöver hjälp av någon utomstående. Kan mycket väl tänka mig att många innan NPF blev känt och man kunde få hjälp via LSS och SoL valt partner som kompletterat en i det man har svårt med. Men inte i första hand bara för detta utan för att man föll för den personen, och att man lider och har dåligt samvete eller känner sig mindervärdig av att vara beroende och att inte klara allt själv.

Medan personer med t ex psykopati inte nödvändigtvis behöver känna något alls för den de väljer utan väljer partner enbart på hur lättmanipulerade de är och inte drar sig för att medvetet utnyttja, manipulera eller på olika sätt skada sina offer utan minsta spår av dåligt samvete för den förödelse de ställer till.

Obs! Generaliseringar baserade på egna observationer, självklart finns det många undantag och nyanser. Men som generell trend har jag uppfattat det ungefär såhär.

Och inget utesluter förstås att man kan ha både NPF och PS, eller drag av PS utöver NPF.

Lite kan man ju manipulera typ om man vill ha något så kan jag tjata jättemycket för att få det. Eller spela helt oskyldig och snäll när man gjort något så folk absolut inte tror att man är skyldig osv.

Sen tyckte jag det Inger skrev var bra också.

Så egentligen är As människor mer lika NT i personligheten. Alltså vanliga lugna och hyggliga människor bara med vissa svårigheter att förstå saker.

Personlighetsstörda är ännu mer olika NT i så fall. Dom är utanför samhället, mår dåligt, fejkar, luras, är aggressiva och mer förvildade.

rdos skrev:

annorlunda skrev:

rdos skrev:För att det kräver att man kan läsa av andra, och manipulera dem med sitt kroppsspråk, och oförmågor på detta område är kärnan i AS.

Mja..Där håller jag inte med. En person kan vara karismatisk enbart genom sin utstrålning.

Mja, jag kan se utstrålning i vissa aspiesar, men det är nog bara jag. De flesta NTs ser nog ingen utstrålning hos dessa alls, utan bara någon som är konstig.

Jag har ofta kallats karismatisk, jag tror jag är det, de perioder jag mår bra.