Energitjuven tar kraft från andra

av **BMW** » 2009-11-28 22:13:42

Hur många av er har råkat ut för energitjuvar? hur handskas ni med dessa personer?

DN skrev:På jobbet och i relationer kan man uppleva att kraften och energin rinner av en när man är tillsammans med vissa personer. Socionomen Ingalill Roos kallar dessa människor "energitjuvar" och förklarar beteendet i en ny bok.

DN skrev:En "energitjuvsituation" på jobbet kan se ut så här. Några kollegor sitter och pratar om hur de ska lösa en knivig fråga. Uppfattningar stöts och blöts och de lyssnar på varandra. Samtalstonen är prövande och man försöker komma fram till en gemensam hållning. Stämningen är avspänd.

Plötsligt kommer ytterligare en arbetskamrat in i rummet. Han/hon tar över diskussionen. Utan att lyssna efter andras åsikter påstår han/hon tvärsäkert än det ena än det andra. Den öppna atmosfär deltagarna har känt försvinner successivt. Ställer någon en motfråga eller kritiserar det den här personen hävdar, kan det resultera i ett nålstick tillbaka. Eller innebära att man blir undanviftad. Eller bemött med tystnad.

- Den här personen är uppfylld av sig själv och får en kick av den kraft han/hon tar från andra. Den som drabbas blir däremot trött, handlingsförlamad och dränerad på energi. Kanske också ledsen utan att riktigt förstå varför. Ofta kommer känsloreaktionen först i efterhand, säger Ingalill Roos.

Hon använder begreppet "energitjuvar" för att beskriva dessa personer. I den nyutkomna boken
"Energitjuvar i familjen, i relationen och på jobbet", beskriver hon hur vissa människor suger energi av andra. Och de gör det i regel utan att känna samvetskval, ånger eller skuld. I deras värld är andra människor till för dem, sällan tvärtom.

- På en arbetsplats kan den här typen av personer vara otroligt påfrestande och deras attityd förta arbetsglädjen, berättar hon.

- I diskussioner tar de på sig en vederhäftig min, och deras argumentation förefaller genomtänkt eftersom de ofta är verbala. De höjer ofta rösten för att visa sitt överläge och placerar därmed kollegan i underläge.

Spoiler: visa
Man kan tycka att exemplen i boken förekommer på alla arbetsplatser. Handlar det inte bara om ren och skär maktkamp som i alla mellanmänskliga relationer? Och om självhävdelsebehov?

- Inte enbart. Energitjuvar växer av att förminska andra. Att jag kallar sådana människor för energitjuvar beror på att de tar av andra vad de själva behöver. De kan kränka med ord och få andras självförtroende att fräta sönder. Deras avsikt är att skapa osäkerhet och rädsla.

Energitjuven är hotande, men egentligen är det den personen själv som känner sig hotad, menar Ingalill Roos. Innerst inne är han/hon skräckslagen för att ha fel och vill därför inte riskera att förlora en diskussion. Ett sådant beteende styrs av händelser långt bakåt i tiden, hävdar Ingalill Roos. Som liten kanske personen inte blev lyssnad på eller tagen på allvar. Han/hon kände sig kränkt och inte sedd.

- Som vuxen vill man till varje pris undvika att hamna i en liknande situation. Därför överför man samma slags oförrätter på andra som man en gång själv blev utsatt för. Och upprepar dem. Det sker ofta omedvetet och automatiskt. Andra personer blir så att säga projektionsskärmar.

Men har inte alla människor lite av det beteendet, att vi skyller på andra?

- Så kan det vara, säger Ingalill Roos, men utmärkande för energitjuven är att personen inte tycks bry sig om den skada som vållas. I stället för att, som de flesta gör, backa ett par steg tas vreden ut på andra.

Det fenomen Ingalill Roos beskriver som "energitjuv" förekommer bland både kvinnor och män, hävdar hon, och har alltid funnits. Dessa personer kan ha ett narcissistiskt beteende, det vill säga ett överdrivet behov av att stå i centrum och spegla sig i andra.

Kan man säga att de lider av en psykisk störning?

- Nej. Det är ett beteende och kan vara ett sätt att övervinna känslor av övergivenhet och osäkerhet. Eller kompensera för den trygghet den här personen troligen inte upplevde som liten. Därför lurar svaghet och bräcklighet under en hård, auktoritär och överlägsen yta.

Stöld av kraft förekommer också i parrelationer, men där kan det vara ännu svårare att hantera än på jobbet, anser Ingalill Roos. För att förstå en annan människa, och därmed kunna älska, krävs att man kan sätta sig in i den andras situation och har medkänsla. Ser man bara sina egna behov, är risken överhängande att man hamnar i ett energitjuvsbeteende.

I boken beskrivs hur relationen mellan Louise och Tom utvecklas från kärlek och passion till förtryck och kyla. Gradvis upptäcker Louise hur svårt hon har att få igenom sina önskningar. Subtilt manövrerar Tom bort henne så att hans vilja ska råda. Utåt är Tom social och trevlig, men hemma har han ett starkt maktbehov och vill bestämma och dominera.

Louise svarar perfekt mot hans behov eftersom hon är mjuk och givande och inte inställd på försvar och konfrontation. Hon är en "givare".

Utan att ana det har Louise mött en person som inte har löst sina inre konflikter. Tom projicerar dem på henne och känner sig störst och starkast genom att få Louise att känna sig svag och bräcklig. Och som han en gång manipulerades av sina föräldrar manipulerar han nu själv.

"Jag blev tung som bly och energifattig. Det kändes som om han kvävde mig. Förvirrad började jag anklaga mig själv och tvivla på min självbild", berättar Louise.

Spoiler: visa
Är inte detta exempel något som det kan finnas inslag av i alla relationer utan att det för den skull måste definieras som energistöld?

- Jo, säger Ingalill Roos, vad man kallar det spelar mindre roll, huvudsaken är att man är uppmärksam på problemet.

Hur hanterar man då en "tagare och energitjuv"? Ingalill Roos förklarar att det kan vara svårt att känna igen energitjuvar. Många kan i likhet med Tom utåt vara trevliga och sociala.

- Lyssna på den egna larmklockan. Tecken kan vara att man börjar må dåligt och känna sig trött och olustig i en människas sällskap. Försök också att betrakta konfliktsituationen utifrån, föreslår hon. Om man blir pådyvlad något som man inte har orsakat, ska man försöka "skuldbefria" sig - genom frågor och kommentarer visar man att man inte tänker bli föremål för energitjuvens reaktion.
- På en arbetsplats kan en bra strategi vara att uppträda korrekt och hålla ett känslomässigt avstånd. Undvik därför att berätta om dig själv och personliga tankar och känslor inför en sådan person.

- Det här är naturligtvis ett komplicerat socialt samspel, och det finns inga enkla råd att ge. Men genom raka frågor som "vad menar du med det?" eller "nu förstår jag inte hur du menar" kan man avväpna de här personerna.

- Att lugnt och sansat använda sin självbevarelsedrift, och samtidigt visa mod, är en stark motkraft. Då förlorar pikarna sin mening och slår tillbaka på "tagaren", säger Ingalill Roos.

http://www.dn.se/insidan/energitjuven-t ... ran-andra/

av **Parvlon** » 2009-11-28 23:43:00

tant om energitjuvarna och deras barndom skrev:Det sker ofta omedvetet och automatiskt. Andra personer blir så att säga projektionsskärmar.

tants råd till drabbade skrev:- Lyssna på den egna larmklockan. Tecken kan vara att man börjar må dåligt och känna sig trött och olustig i en människas sällskap.

Att man mår dåligt är alltså någon annans fel. Kan säkert stämma.

av **sgtbaker** » 2009-11-29 0:15:27

BMW skrev:Hur många av er har råkat ut för energitjuvar? hur handskas ni med dessa personer?

Jag brukar enkelt bara ignorera dem, fast jag har egentligen aldrig känt mig bestulen på energi.
Den ironi och sarkasm som strömmar ur min käft brukar vara tillräckligt för att en ev. energitjuv ska komma på bättre tankar.

Fast å andra sidan...
"Every group has an asshole, if you can't spot the asshole, guess what..."

av **annorlunda** » 2009-11-29 0:47:18

Ja, jag har både upplevt att jag har haft med sådana att göra men tyvärr kan jag nog känna att jag kan vara en själv också

Det är ingenting jag gör medvetet men ibland får jag en känsla av att andra kan bli trötta i mitt sällskap. Att jag blir trött beror ju på min AS, åtminstone till största delen.

Vad man ska göra vet jag tyvärr inte riktigt.

Edit: kändes onödigt att lägga till det sista, så jag tog bort det.

av **annorlunda** » 2009-11-29 1:58:11

Kunde inte släppa denna fråga. Hade egentligen gått och lagt mig men blev lite fundersam. Alltså, de energitjuvar som är rent elaka och lever på att förminska andra genom att tala nedsättande till dem, få dem att tappa tron på sig själva osv. är ju på sitt sätt enkla att hantera. Undvik dem så långt det går! Det kan verka undfallande men jag tror att det är bäst för en själv i längden.

Men sen tänker jag att det finns en annans sorts energitjuv än den som beskrivs ovan. Då kommer vi till den typen som jag själv känner att jag kan vara. Den negativa... Jag försöker vara optimistisk i min kontakt med andra men märker att jag faller tillbaka i negativa mönster och tänk hela tiden och det tär också på omgivningen om man pratar med dem.

Vad är din egen erfarenhet, BMW? Fanns det någon särskild anledning till att du startade tråden eller var det mer att du tyckte att det var ett intressant ämne?

av **BMW** » 2009-11-29 2:32:38

annorlunda skrev:Men sen tänker jag att det finns en annans sorts energitjuv än den som beskrivs ovan. Då kommer vi till den typen som jag själv känner att jag kan vara. Den negativa... Jag försöker vara optimistisk i min kontakt med andra men märker att jag faller tillbaka i negativa mönster och tänk hela tiden och det tär också på omgivningen om man pratar med dem.

Vad är din egen erfarenhet, BMW? Fanns det någon särskild anledning till att du startade tråden eller var det mer att du tyckte att det var ett intressant ämne?

Har en del erfarenheter av energitjuvar, inte så mycket människor som är medvetet elaka som du beskrev i din text, utan mer personer som genom sitt blotta fysiska närvaro kan få en helt utpumpad och känna sig helt dränerad på energi!

De är negativa och har en aura av energislukande negativism omkring sig, de är vampyrer som suger musten ur folk, energislukande svarta hål som obarmhärtigt suger in allt som kommer innanför händelsehorisonten.

Men jag har inte kunnat sätta ord på vad jag känt och upplevt innan jag hörde talas om detta begrepp..energitjuvar.

av **annorlunda** » 2009-11-29 4:27:19

Då är jag med

Och det var så jag tänkte från början men sen blev jag förvirrad när jag läste igenom hela texten av författaren till boken.

Hoppas att någon kan svara på vad man ska göra för att inte dras med in i det svarta hålet. Jag hade faktiskt en dröm om det här för några år sen och blev visad i drömmen hur man skulle göra för att inte bli drabbad. Svaret är dock alldeles för flummigt för att skriva här :wink:

av **annorlunda** » 2009-11-29 4:33:59

Hittade faktiskt ett tips

Låt dig inte avskräckas av att det är en New Age sida, råden är långt ifrån flummiga. På sidan beskrivs flera typer av energitjuvar och hur man ska hantera dem. Hoppas att det kan hjälpa dig

http://www.ayena.onatima.se/energi.htm

av **Pewe** » 2009-11-29 7:58:15

Intressant ämne det här med energitjuvar . Finns nog lite överallt tyvärr , även här på detta forum enl min mening . Har ingen aning vad man ska göra åt det :roll:

Tyvärr kan jag inte hantera dom i det vardagliga livet , brukar sluta med att jag blir arg . Vilket kanske inte är det bästa sättet :roll:

Ska för en gång skull försöka läsa länkar mm , vet att jag kan röra till det själv ibland :wink:

Får bli senare , ska iväg på lite arbete . Kanske är en energitjuv själv :shock:

Hoppas jag inte , upplever mig inte sådan ?

av **Windfarne** » 2009-11-29 11:20:25

Man kan nog inte utesluta att det finns en del aspergare bland energitjuvarna. Vi tenderar att rättfärdiga och glorifiera oss själva som grupp här på forumet. Inget jättefel i det, det är dags att vi blir strukna lite medhårs som grupp.

Men i skarpt läge, som i en relation, är jag övertygad om att en aspergares bristande förmåga att leva sig in i partnerns känslor kan komma att ta sig dessa uttryck.
Då jag inte läst boken vet jag inte hur många skepnader energitjuvar tar sig, men personligen tror jag inte att den nämnda, dryga typen är den enda.
Kan lätt föreställa mig att partnern till en aspergare som är snäll, ömtålig, stukad och ömklig får mycket svårt att hantera sin vanmakt, den som uppstår när den andre är självupptagen och inkrökt.
Just för att partnern i sin kärlek ser bakom denna yta blir det ytterst svårt att ta avstånd och dra gränser.

"Don't ask me how I know..."

av **milve** » 2009-11-29 11:20:51

Söt bild!
Det finns inga energitjuvar!
De som inte kan hålla ihop sin egen energi skyller på att andra tröttar ut dom.

av **rdos** » 2009-11-29 13:05:22

milve skrev:Det finns inga energitjuvar!
De som inte kan hålla ihop sin egen energi skyller på att andra tröttar ut dom.

Är beredd att hålla med. Argumentationen i DN-artikeln är allt annat än övertygande, med hänvisning till dålig barndom etc. Man kunde inte heller låta bli att hänvisa till narcissism.

av **Pewe** » 2009-11-29 15:34:27

BMW skrev:Har en del erfarenheter av energitjuvar, inte så mycket människor som är medvetet elaka som du beskrev i din text, utan mer personer som genom sitt blotta fysiska närvaro kan få en helt utpumpad och känna sig helt dränerad på energi!

De är negativa och har en aura av energislukande negativism omkring sig, de är vampyrer som suger musten ur folk, energislukande svarta hål som obarmhärtigt suger in allt som kommer innanför händelsehorisonten.

Men jag har inte kunnat sätta ord på vad jag känt och upplevt innan jag hörde talas om detta begrepp..energitjuvar.

Det där känner jag igen , inget trevligt alls . Undviker sådana människor om det går ? Att det finns energitjuvar är jag personligen övertygad om . Sedan vad värre är , att vissa ser upp till sådana :roll:

Tycker artikeln var bra . Bara min personliga åsikt

av **Inger** » 2009-11-29 15:48:32

BMW skrev:Hur många av er har råkat ut för energitjuvar? hur handskas ni med dessa personer?

Jag. Försöker undvika dem eller ignorera dem. Lyckas ibland.

DN skrev:På jobbet och i relationer kan man uppleva att kraften och energin rinner av en när man är tillsammans med vissa personer. Socionomen Ingalill Roos kallar dessa människor "energitjuvar" och förklarar beteendet i en ny bok.

Boken och artikeln var från 2006. Läste den då. Tyckte den förklarade en hel del! Minns dock inte om hon skilde mellan olika typer av energitjuvar.

- Dels finns det ju den där mobbingtypen som gärna ger sig på andra för att få ett övertag eller för att få uppmärksamhet. Många nättroll kan säkert räknas till den kategorin.

- Och såna där buffeltyper som bara är dominanta eller aggressiva till sin läggning utan att direkt gå in för att trycka till andra, men som i diskussioner ofta råkar göra det ändå. (Kommer osökt att tänka på en viss f d statsminister t ex.)

- De som bjäbbar och tjafsar och uppför sig som irriterande småsyskon, säkert utan att mena något illa med det men det tar ju ändå en oherrans massa tid och energi - om man låter sig triggas.

- Sen finns det såna där dramatiska och passionerade människor vars emotionella bergodalbana kräver oändligt mycket uppmärksamhet och lätt dominerar både relationer och grupper. Fast det är nog en temperamentsgrej och inget de kan rå för. Ofta kvinnor men jag har nog känt åtminstone en man som var sån. Det var väldigt påfrestande, och samtidigt fascinerande.

- Människor som varit sexmissbrukare under längre tid kan jag uppleva har skapat ett underskott av sin vitala energi som gör att man lätt blir urladdad bara av att titta på dem även om de är hur trevliga som helst. Likaså en del som är svårt sjuka eller som missbrukat droger, nikotin eller alkohol under flera decennier och genom det förstört sin vitala energi. (Finns en brittisk karaktärsskådespelare och en f. d. amerikansk president som jag inte står ut att se p g a detta.)

- De kroniska pessimisterna som alltid ser allting i nattsvart. Som ständigt har problem och söker andras hjälp men som aldrig är intresserade av några förslag på konstruktiva lösningar utan alltid har bra motargument för varför det är omöjligt att genomföra. Som kräver mirakel men som säkert ändå skulle hitta något fel på dem även om de skulle inträffa.

Bara för att nämna några jag själv har lagt märke till. Det jag minns av boken handlade nog mest om den första typen.

Tyckte däremot det var bra att den inte bara fokuserade på personer med 'tagarbeteende' utan även på dem med 'givarbeteende' och deras brister. För det krävs ju två för att dansa tango och om båda parter fortsätter köra på sina gamla mönster och dessa hakar i varandra perfekt, så kan man ju dansa vidare hur länge som helst.

av **Pewe** » 2009-11-29 16:02:14

Tack för ett bra och intressant inlägg . Hör till saken att jag knappt aldrig läser något :roll:

Blir lättare om man får det i mindre bitar , annars rör jag ihop det .

av **Windfarne** » 2009-11-29 16:09:41

Bra analys, Inger !

av **BMW** » 2009-11-29 17:35:57

annorlunda skrev:Kunde inte släppa denna fråga. Hade egentligen gått och lagt mig men blev lite fundersam. Alltså, de energitjuvar som är rent elaka och lever på att förminska andra genom att tala nedsättande till dem, få dem att tappa tron på sig själva osv. är ju på sitt sätt enkla att hantera. Undvik dem så långt det går! Det kan verka undfallande men jag tror att det är bäst för en själv i längden.

Oerhört klokt resonerat, annorlunda! Även om man inte själv blir utsatt, är det väldigt påfrestande att bli vittne till dylika energitjuvars härjningar.
Identifiera och aktivt fysiskt undvik de här destruktiva individerna så mycket det bara går!

av **Ericus** » 2017-11-04 15:13:49

Är osäker på om det här inlägget passar in i tråden. Om admin. anser att det passar bättre in i nån annan tråd så är det bara att flytta det dit.

Jag har en person i min närhet som dränerar mig på energi varje gång vi möts. Under själva mötet blir jag stressad, får hjärtklappning osv. Sedan kan det ta flera dagar innan jag har kommit tillbaks i balans. Jag tror inte att personen avsiktligt försöker stressa mig. Det som framkallar stressen hos mig är en del av vederbörandes personlighet, t.ex. yvigt kroppsspråk och mimik. Att jag blir stressad av detta beror lika mycket på att jag har AS. Likväl MÅSTE jag hitta nån strategi för att hantera relationen. Personen känner till att jag har AS (något som jag trodde skulle göra skillnad), men fortsätter ändå på samma sätt.

Finns det nån som känner igen sig och/eller har tips att dela med sig av?

av **Alien** » 2017-11-04 16:02:42

Det är alltså personens kroppsspråk som stressar dig, inte vad hen säger? Eller att hen helt enkelt pratar för mycket el för högt?

Det är nog svårt att ändra sitt kroppsspråk. Det är ju lika svårt för en aspergare om hen skulle uppmanas att ha ett tydligare kroppsspråk, livligare mimik, tala högre/lägre etc.

Du tror inte att du kan vänja dig genom att exponera dig mer för personen, trots att det är jobbigt?

av **Ericus** » 2017-11-04 16:58:49

Alien skrev:Det är alltså personens kroppsspråk som stressar dig, inte vad hen säger? Eller att hen helt enkelt pratar för mycket?

Det är nog svårt att ändra sitt kroppsspråk. Det är ju lika svårt för en aspergare om hen skulle uppmanas att ha ett tydligare kroppsspråk, livligare mimik, tala högre/lägre etc.

Du tror inte att du kan vänja dig genom att exponera dig mer för personen, trots att det är jobbigt?

Det är både personens kroppsspråk och vad hen säger som stressar mig. Beträffande vad hen säger så handlar det t. ex. om att jag upplever att hen har svårt att se att hen "trampar mig på tårna" genom att köra på med fråga efter fråga utan att förhöra sig om jag öht vill tala om saken med hen. Jag blir också stressad av att hen generellt pratar för mycket.

Ja, jag är medveten om att det är svårt att ändra sitt kroppsspråk. Det är bl. a. därför som jag inte vet hur jag ska agera. Att jag blir stressad och trött av yvigt kroppsspråk är ju något som jag inte kan göra nånting åt.

Om jag hade kunnat vänja mig genom att exponera mig för personen så borde den taktiken ha gett resultat vid det här laget. Jag har nämligen exponerats för personen under hela mitt liv.

I det här sammanhanget är jag tacksam över diagnosen därför den hjälpt mig att identifiera stressfaktorer i mitt liv samt varför de framkallar stress. Men medan t. ex. stress från ljud kan begränsas med hjälp av öronproppar så går som sagt inte personligheter att förändra.

av **Alien** » 2017-11-04 17:25:14

Låter som en nära släkting. Då kan du inte bara sluta träffa hen.

Annars ser jag bara tre möjligheter:

- Ändra stresskänsligheten genom exponering och det funkar tydligen inte.

- Minska stressen genom att träffa hen så litet som möjligt. Svårt med en nära släkting.

- Berätta hur jobbigt det är när du får frågor som du inte vill svara på. Förklara att det är utmattande för dig med för mycket prat. Det har du också försökt men det har inte hjälpt. Dessutom brukar folk bli sårade om de anklagas för att prata för mycket.

Iofs kan ju också aspergare hålla låda om sitt specialintresse utan att märka hur uttråkad/utmattad omgivningen blir.

Vad finns kvar: Mindfulness, yoga, något som är avstressande?

av **Ericus** » 2017-11-04 17:47:39

Alien skrev:Låter som en nära släkting. Då kan du inte bara sluta träffa hen.

Annars ser jag bara tre möjligheter:

- Ändra stresskänsligheten genom exponering och det funkar tydligen inte.

- Minska stressen genom att träffa hen så litet som möjligt. Svårt med en nära släkting.

- Berätta hur jobbigt det är när du får frågor som du inte vill svara på. Förklara att det är utmattande för dig med för mycket prat. Det har du också försökt men det har inte hjälpt. Dessutom brukar folk bli sårade om de anklagas för att prata för mycket.

Iofs kan ju också aspergare hålla låda om sitt specialintresse utan att märka hur uttråkad/utmattad omgivningen blir.

Vad finns kvar: Mindfulness, yoga, något som är avstressande?

Tack för svar.

Jag lutar åt alternativ två och tre.

2. Att träffa hen så lite som möjligt är svårt, men betydligt lättare som vuxen. Om jag återigen försöker strategin i alternativ tre och misslyckas så återstår att göra så.

3. Har som sagt försökt alternativet. Det är möjligt att ännu mer tydlighet krävs. Att argumentera utifrån sina egna behov och känslor är förmodligen bättre än att komma med personangrepp.

Du har så klart rätt i att även aspergare kan vara jobbiga i det här avseendet

Personen i fråga har dock ingen diagnos.

av **ankhh** » 2017-11-04 18:05:44

Jag funderade lite på om det här liknar en situation jag genomlevde för ett tag sedan, då en likaledes energikrävande (men annars snäll och trevlig) kollega på en annan avdelning ville umgås en massa. Ville gå och fika, dök upp vid lunchbordet, etc. Det var omöjligt att undvika utan att vara direkt otrevlig.

Det jag gjorde var att bjuda med personen på efter-lunch-promenader. Det är svårare att hålla på och gestikulera när man går (och man behöver för övrigt inte titta på en person som går brevid en), och det är lättare att avbryta personens svada genom att peka på något intressant (dvs. något man tror och hoppas att personen är så intresserad av att den byter spår).

Vet självklart inte om du kan göra något liknande - om inte promenera, så spela något spel eller titta på TV-program, eller laga mat, eller vad som nu kan tänkas passa för att omdirigera personens energi.

av **Ericus** » 2017-11-04 18:53:45

ankhat skrev:Jag funderade lite på om det här liknar en situation jag genomlevde för ett tag sedan, då en likaledes energikrävande (men annars snäll och trevlig) kollega på en annan avdelning ville umgås en massa. Ville gå och fika, dök upp vid lunchbordet, etc. Det var omöjligt att undvika utan att vara direkt otrevlig.

Det jag gjorde var att bjuda med personen på efter-lunch-promenader. Det är svårare att hålla på och gestikulera när man går (och man behöver för övrigt inte titta på en person som går brevid en), och det är lättare att avbryta personens svada genom att peka på något intressant (dvs. något man tror och hoppas att personen är så intresserad av att den byter spår).

Vet självklart inte om du kan göra något liknande - om inte promenera, så spela något spel eller titta på TV-program, eller laga mat, eller vad som nu kan tänkas passa för att omdirigera personens energi.

Tack för tipset. Det är möjligt att det fungerar de gånger vi träffas om jag drar ner på umgänget. Vi brukar göra liknande saker de gånger vi träffs i dagsläget och ändå blir jag stressad.