Brukar ni "behöva övergöra" saker? Alltså, riktigt djupt gå in i sätt att bete sig, nästan så att det blir en fixering - det kan se ut som ett beroende om det handlar om att något som ofta förknippas med det.

Exempelvis, dricka väldigt mycket alkohol under en period (fast utan att egentligen bli beroende - mer fixerad - och helt sluta senare), eller sova väldigt konstiga tider (nästan tvångsmässigt) för att "uppleva" det. Och det brukar enligt mig bara bli värre om någon påpekar det för en - handlar det då om någon form av trots? Eller är det att fixeringen blir djupare?!

Det är lite svårt att förklara, som mycket är... kan ni kanske fylla i, ni som själva känner att det stämmer?

Enkelt svar: Japp !!

Jag har blivit bättre på att heja mig genom åren.
Men fortfarande är det något jag får jobba med.

Jag drack enorma mängder med alkohol tills jag fick diagnosen. Åtminstone sommaren innan blev det i perioder motsvarande en hel flaska sprit om dagen. Nu dricker jag inte en droppe och tänker inte röra skiten igen.

Jag självmedicinerade symptom som till största del har med asperger att göra, jag hittade inget annat som kunde hjälpa mot de diffusa, men jättejobbiga besvär jag hade. Om det passar in i vad du lägger i ordet "övergöra" vet jag inte.

Men jag har behov av att syssla med samma saker om och om igen för att få lite vila, lugn och ro. Nu försöker jag hitta sysselsättningar som är lite mindre destruktiva än att supa. Men spriten var dessvärre förbannat bra på att bedöva mig, så det är inte lätt alla gånger att hitta något annat.

Jag tenderar att bli arbetsnarkoman så fort jag jobbar. Jag blir fruktansvärt commited till det jag gör. Jag pratar om det med andra och engagerar mig i det dygnet runt.
Repetitiva mönster kallas det väl?

Får jag något i huvudet som ska göras , så blir jag så upptagen av det att jag varken äter eller sover ordentligt tills det blir klart Numera försöker jag att inte ta för stora utmaningar , om det går att undvika ?

carl skrev:Jag tenderar att bli arbetsnarkoman så fort jag jobbar. Jag blir fruktansvärt commited till det jag gör. Jag pratar om det med andra och engagerar mig i det dygnet runt.
Repetitiva mönster kallas det väl?

Ah, ett ord! Ska kolla upp det.

Liljencroowna skrev:

carl skrev:Jag tenderar att bli arbetsnarkoman så fort jag jobbar. Jag blir fruktansvärt commited till det jag gör. Jag pratar om det med andra och engagerar mig i det dygnet runt.
Repetitiva mönster kallas det väl?

Ah, ett ord! Ska kolla upp det.

Vilket ord menar du? Om du menar arbetsnarkoman pratade de om det på radion igår. Kan leta fram länkarna isf.

Jag känner igen mig i vad carl skriver.

barracuber skrev:

Liljencroowna skrev:

carl skrev:Jag tenderar att bli arbetsnarkoman så fort jag jobbar. Jag blir fruktansvärt commited till det jag gör. Jag pratar om det med andra och engagerar mig i det dygnet runt.
Repetitiva mönster kallas det väl?

Ah, ett ord! Ska kolla upp det.

Vilket ord menar du? Om du menar arbetsnarkoman pratade de om det på radion igår. Kan leta fram länkarna isf.

Jag känner igen mig i vad carl skriver.

Mönster, syftade jag på.

Liljencroowna skrev:Brukar ni "behöva övergöra" saker? Alltså, riktigt djupt gå in i sätt att bete sig, nästan så att det blir en fixering - det kan se ut som ett beroende om det handlar om att något som ofta förknippas med det.

Exempelvis, dricka väldigt mycket alkohol under en period (fast utan att egentligen bli beroende - mer fixerad - och helt sluta senare), eller sova väldigt konstiga tider (nästan tvångsmässigt) för att "uppleva" det. Och det brukar enligt mig bara bli värre om någon påpekar det för en - handlar det då om någon form av trots? Eller är det att fixeringen blir djupare?!

Det är lite svårt att förklara, som mycket är... kan ni kanske fylla i, ni som själva känner att det stämmer?

Förstår inte vad som menas med övergöra.. När är det klart? Är det att du ska medicinera dig tills det tar slut?
Kemikalier är luriga. Mdpv t.ex lär ge ett återdoseringsbehov i klass med crack, men om man ska jämföra så är ruset att bli normal, iallafall vad jag har kunnat läsa mig till. På bluelight.ru kan du hitta en del skräckhistorier. Gäller att försöka se vad som skrivits under rus och efteråt bara.

carl skrev:Jag tenderar att bli arbetsnarkoman så fort jag jobbar. Jag blir fruktansvärt commited till det jag gör. Jag pratar om det med andra och engagerar mig i det dygnet runt.

Där har du mig i ett nötskal.

Jag använde t.o.m. uttrycket "arbetsnarkoman" när jag sökte jobbet, som något positivt. Arbetsgivarna gillade det och anställde direkt.

Men en dag lärde jag mig ett bättre ord, "Arbetsmissbrukare".
Det var ett klart mer negativt laddat ord, som tog bättre skruv på mig.
Tänk att ett ord kan göra så mycket.

Parvlon skrev:

Liljencroowna skrev:Brukar ni "behöva övergöra" saker? Alltså, riktigt djupt gå in i sätt att bete sig, nästan så att det blir en fixering - det kan se ut som ett beroende om det handlar om att något som ofta förknippas med det.

Exempelvis, dricka väldigt mycket alkohol under en period (fast utan att egentligen bli beroende - mer fixerad - och helt sluta senare), eller sova väldigt konstiga tider (nästan tvångsmässigt) för att "uppleva" det. Och det brukar enligt mig bara bli värre om någon påpekar det för en - handlar det då om någon form av trots? Eller är det att fixeringen blir djupare?!

Det är lite svårt att förklara, som mycket är... kan ni kanske fylla i, ni som själva känner att det stämmer?

Förstår inte vad som menas med övergöra.. När är det klart? Är det att du ska medicinera dig tills det tar slut?
Kemikalier är luriga. Mdpv t.ex lär ge ett återdoseringsbehov i klass med crack, men om man ska jämföra så är ruset att bli normal, iallafall vad jag har kunnat läsa mig till. På bluelight.ru kan du hitta en del skräckhistorier. Gäller att försöka se vad som skrivits under rus och efteråt bara.

Jag vet inte hur jag ska förklara. Att fixera sig vid beteenden. Att inte kunna få ut en idé eller tanke ur huvudet. Inte ett beroende, men inte riktigt något man kan sluta med bara sådär. Att man måste fortsätta tills man är nöjd.

Vad har MDPV med trådens ämne att göra?! Menar du att jag skulle vara beroende av MDPV? Kan vi inte ta det i (miss)brukartråden!?

Och jag menade inte beroenden nu, utan fixeringar - eller tvång, om du vill. Beteenden eller saker som inte går ur huvudet.

Liljencroowna skrev:
Jag vet inte hur jag ska förklara. Att fixera sig vid beteenden. Att inte kunna få ut en idé eller tanke ur huvudet. Inte ett beroende, men inte riktigt något man kan sluta med bara sådär. Att man måste fortsätta tills man är nöjd.

Det låter som ett beroende.

Vad har MDPV med trådens ämne att göra?! Menar du att jag skulle vara beroende av MDPV? Kan vi inte ta det i (miss)brukartråden!?

Drog slutsatsen att du kan vara beroende av mdpv utan att veta om det. Såg att du skrev att du hade 4/5 delar kvar i den andra tråden, men det var ju några dagar sedan. Tråkigt om du tog illa upp. Beroenden kan se olika ut.

Och jag menade inte beroenden nu, utan fixeringar - eller tvång, om du vill. Beteenden eller saker som inte går ur huvudet.

Ok..

Parvlon skrev:

Liljencroowna skrev:
Jag vet inte hur jag ska förklara. Att fixera sig vid beteenden. Att inte kunna få ut en idé eller tanke ur huvudet. Inte ett beroende, men inte riktigt något man kan sluta med bara sådär. Att man måste fortsätta tills man är nöjd.

Det låter som ett beroende.

Vad har MDPV med trådens ämne att göra?! Menar du att jag skulle vara beroende av MDPV? Kan vi inte ta det i (miss)brukartråden!?

Drog slutsatsen att du kan vara beroende av mdpv utan att veta om det. Såg att du skrev att du hade 4/5 delar kvar i den andra tråden, men det var ju några dagar sedan. Tråkigt om du tog illa upp. Beroenden kan se olika ut.

Och jag menade inte beroenden nu, utan fixeringar - eller tvång, om du vill. Beteenden eller saker som inte går ur huvudet.

Ok..

Fast, ett beroende fortsätter man ju med och det jag pratar om är något man slutar med efter att man "gottat ned sig" i beteendet. Det var visst inte bara svårt att sätta ord på...

Jag rör inte mitt MDPV förrän jag behöver. Och då brukar jag det, har aldrig använt det mer än ett par gånger i veckan i sträck - och då var det för att slippa den värsta ADHDn i skolan.

Låter inget vidare att vara försökskanin bara för att slippa "adhd" symptom i skolan. Smartare att skolka imo. Huruvida det egentligen är ett beroende vet du bäst själv, när du har varit ren ett tag.

Jag rör inte mitt MDPV förrän jag behöver.

En alkoholist lär inte röra alkoholen förrän han behöver alkohol heller. Dålig jämförelse?

Ska försöka hålla mig till topic oxå: Jag brukar fastna i saker jag gör, men det är lättare att fastna i "negativa" beteenden/extremt ensidiga, då jag varit påverkad.

Parvlon skrev:Låter inget vidare att vara försökskanin bara för att slippa "adhd" symptom i skolan. Smartare att skolka imo. Huruvida det egentligen är ett beroende vet du bäst själv, när du har varit ren ett tag.

Jag rör inte mitt MDPV förrän jag behöver.

En alkoholist lär inte röra alkoholen förrän han behöver alkohol heller. Dålig jämförelse?

Ska försöka hålla mig till topic oxå: Jag brukar fastna i saker jag gör, men det är lättare att fastna i "negativa" beteenden/extremt ensidiga, då jag varit påverkad.

Hehe, jag lovar att jag inte har ett beroende.
Jag har överkonsumerat alkohol också, men slutade - för att det var tråkigt och dyrt. MDPV är för övrigt fruktansvärt billigt. 1 gram räcker till cirka 500 svaga doser. Det är också svårt att dosera - därför brukar jag använda en vattenflaska som jag dricker ur. Då kan man dricka tills det känns okej.

Nu var det 3 veckor sedan jag tog lite MDPV - och innan dess två månader. Då, för 3 veckor och två månader sedan använde jag det ungefär två gånger i veckan.

Jag känner mig inte särskilt beroende av det - till skillnad från sockret.

Men tack för att du bryr dig! Det känns väldigt gulligt.

Skolka, ja - men då får man ju inga bra betyg.

Liljencroowna skrev:Hehe, jag lovar att jag inte har ett beroende.
Jag har överkonsumerat alkohol också, men slutade - för att det var tråkigt och dyrt. MDPV är för övrigt fruktansvärt billigt. 1 gram räcker till cirka 500 svaga doser. Det är också svårt att dosera - därför brukar jag använda en vattenflaska som jag dricker ur. Då kan man dricka tills det känns okej.

Fruktansvärt billigt säkert, så länge man inte torskar, blir tvungen att betala sjukhuskostnader eller att leverantören höjer priset. Rök/IV:a det aldrig. Att du startar en tråd om "övergörande" var i mina ögon ett ganska solklart tecken på att du fortfarande är påverkad av kemikalien, eftersom en vanlig "bieffekt" (ifall man håller sig under de höga doserna), är att man blir fokuserad++. Alltså extremt fokuserad i det man gör, men eftersom du skriver att det var så länge sedan, så är det väl förmodligen så att du letar efter "ruset" i vardagen bara. För de som vill ha kickruset på mdpv, så lär det inte skilja sig så mycket i pris jämfört med andra riktiga droger. Däremot ska ruset kännas "fajk" jämfört, och med en helvetes avtändning/återdoseringsbehov. Att mdpv inte skulle göra skada även i ytterst små doser är osannolikt imo. Molekyler som inte finns i naturen, ska man låta andra förstöra sig på innan man testar själv.

Liljencroowna skrev:Nu var det 3 veckor sedan jag tog lite MDPV - och innan dess två månader. Då, för 3 veckor och två månader sedan använde jag det ungefär två gånger i veckan.

Jag känner mig inte särskilt beroende av det - till skillnad från sockret.

Men tack för att du bryr dig! Det känns väldigt gulligt.

Skolka, ja - men då får man ju inga bra betyg.

Jag vet många som skolkat en jävla massa, och inte behövt börjat plugga på riktigt förrän de har slutat gymnasiet. *edit: nu syftar jag inte på komvux.

Parvlon skrev:

Liljencroowna skrev:Hehe, jag lovar att jag inte har ett beroende.
Jag har överkonsumerat alkohol också, men slutade - för att det var tråkigt och dyrt. MDPV är för övrigt fruktansvärt billigt. 1 gram räcker till cirka 500 svaga doser. Det är också svårt att dosera - därför brukar jag använda en vattenflaska som jag dricker ur. Då kan man dricka tills det känns okej.

Fruktansvärt billigt säkert, så länge man inte torskar, blir tvungen att betala sjukhuskostnader eller att leverantören höjer priset. Rök/IV:a det aldrig. Att du startar en tråd om "övergörande" var i mina ögon ett ganska solklart tecken på att du fortfarande är påverkad av kemikalien, eftersom en vanlig "bieffekt" (ifall man håller sig under de höga doserna), är att man blir fokuserad++. Alltså extremt fokuserad i det man gör, men eftersom du skriver att det var så länge sedan, så är det väl förmodligen så att du letar efter "ruset" i vardagen bara. För de som vill ha kickruset på mdpv, så lär det inte skilja sig så mycket i pris jämfört med andra riktiga droger. Däremot ska ruset kännas "fajk" jämfört, och med en helvetes avtändning/återdoseringsbehov. Att mdpv inte skulle göra skada även i ytterst små doser är osannolikt imo.

Liljencroowna skrev:Nu var det 3 veckor sedan jag tog lite MDPV - och innan dess två månader. Då, för 3 veckor och två månader sedan använde jag det ungefär två gånger i veckan.

Jag känner mig inte särskilt beroende av det - till skillnad från sockret.

Men tack för att du bryr dig! Det känns väldigt gulligt.

Skolka, ja - men då får man ju inga bra betyg.

Jag vet många som skolkat en jävla massa, och inte behövt börjat plugga på riktigt förrän de har slutat gymnasiet.

Jag har alltid varit sån - och jag gillade ordet repetitiva mönster, det stämmer med vad jag känner. Och jag är verkligen inte fokuserad - scorade ganska högt på min ADHD-utredning.

Jag är säker på att det är hur jag fungerar i grunden, och inte på grund av ett kort bruk av droger för en tid sedan. Min psykiater har inte kommenterat mig, iaf - och henne har jag gått till i tre år.

Hurdå, pluggat på riktigt?

Liljencroowna skrev:Jag har alltid varit sån - och jag gillade ordet repetitiva mönster, det stämmer med vad jag känner. Och jag är verkligen inte fokuserad - scorade ganska högt på min ADHD-utredning.

Jag är säker på att det är hur jag fungerar i grunden, och inte på grund av ett kort bruk av droger för en tid sedan. Min psykiater har inte kommenterat mig, iaf - och henne har jag gått till i tre år.

Hurdå, pluggat på riktigt?

Plugga på riktigt != skolplikt / plugga för att bli behörig till att plugga på riktigt.

Danne skrev:Men en dag lärde jag mig ett bättre ord, "Arbetsmissbrukare".
Det var ett klart mer negativt laddat ord, som tog bättre skruv på mig.
Tänk att ett ord kan göra så mycket.

Är det ok att jag adopterar det ordet?

Jag hamnar verkligen lätt i arbetsmissbruk och kan inte sluta jobba...

Miche skrev:

Danne skrev:Men en dag lärde jag mig ett bättre ord, "Arbetsmissbrukare".
Det var ett klart mer negativt laddat ord, som tog bättre skruv på mig.
Tänk att ett ord kan göra så mycket.

Är det ok att jag adopterar det ordet?

Kör hårt, var inte mitt påfund.
Jag fick mig en rejäl tankeställare när jag blev kallad för det.
Helt plötsligt var det ingen positiv egenskap alls, utan enbart negativ.

Fick mig att börja jämföra mig med andra sorters av missbrukare, och kunde se likheterna.
Då gick det lättare att bestämma sig för att detta inte var någonting jag ville fortsätta med.

Kropp & Själ i P1 handlade om arbetsnarkomani igår

<a href="http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=2069908&isBlock=1">Lyssna</a>

<a href="http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=2069908&isBlock=1">Ladda hem som mp3</a>

Jag känner igen mig. Nu när jag slutat med sockret och dricker en smula kaffe på morgnarna (som jag går igång på som tusan) har det blivit mer intensivt, på gott och ont. Jag får mer gjort, men känner mig uppe i varv och har svårt att somna på kvällarna. Jag har också ADHD. Tror inte att jag ska sluta med kaffet ändå, för det verkar göra att jag orkar ta in mer intryck och orkar vara mer social.

Sockret hade en lugnande effekt på mig. Jag gick omkring som en deppad zombie som inte ville göra någonting större delen av dagen, men just när jag fick mitt socker var jag nöjd för stunden. Det var en verklighetsflykt antar jag, min variant av att droga ner sig, eftersom det gjorde mig så trött att jag kunde sova dygnet runt om jag ville.

svartamolnet skrev:Jag känner igen mig. Nu när jag slutat med sockret och dricker en smula kaffe på morgnarna (som jag går igång på som tusan) har det blivit mer intensivt, på gott och ont. Jag får mer gjort, men känner mig uppe i varv och har svårt att somna på kvällarna. Jag har också ADHD. Tror inte att jag ska sluta med kaffet ändå, för det verkar göra att jag orkar ta in mer intryck och orkar vara mer social.

Sockret hade en lugnande effekt på mig. Jag gick omkring som en deppad zombie som inte ville göra någonting större delen av dagen, men just när jag fick mitt socker var jag nöjd för stunden. Det var en verklighetsflykt antar jag, min variant av att droga ner sig, eftersom det gjorde mig så trött att jag kunde sova dygnet runt om jag ville.

ÅÅHHH! Jag känner helt hundra procent igen mig!!!!
Speciellt det där med sockret. OCH kaffet.

För mig handlar det om start och slut-issues. När jag väl kommer igång med något och känner flow vill jag inte lägga av.