Hej!

Jag är ny på detta forum och här kommer min första tråd. Funderar på att försöka få till stånd någon form av undersökning om jag har asperger. Anledningen är att jag tidigare haft rätt jobbiga depressioner som förmodligen haft sin grund i mina kommunikationsproblem. Mår egentligen riktigt bra just nu men är lite orolig över att problemen kommer tillbaka. Så nu är rätta tiden att ta i tu med ev. problem. Drar mig rätt mycket för att kontakta vården eftersom jag inte vill dra in min familj i en utredning(de är vad jag förstår viktiga för levnadsbeskrivning som är en del av utredningen). Vill inte att det kommer ut alls och vill överhuvudtaget inte prata med någon om det just nu. Är betraktad som lite udda av min omgivning och är rädd att jag ska bli betraktad som ännu mera konstig....

Vad har ni andra för erfarenheter av diagnos i vuxen ålder?

Välkommen!

Hej!

Jag har själv fått min aspergerdiagnos först i år, 41 år gammal. Jag upplevde den som en lättnad, som en förklaring till mycket som varit svårt i mitt liv. Dessutom så kan jag äntligen få rätt sorts hjälp i och med att diagnosen öppnade dörren till Habiliteringen och den kompetens som de besitter.

Hej och välkommen

Fick min diagnos i somras , sökte igentligen för OCD som jag upplevde blev värre . Fick åka på behandling med KBT plus samtal c:a en gång i veckan ungefär ett år . Har väl alltid känt mig lite utanför , men ingen har typ tittat snett på mig eller så . Är i femtioårs åldern idag , har väl fått medicin för ångest och fobier sedan tjugoårsåldern . Själva diagnosen påverkade mig inte så mycket , mer som nämnts ovan att det förklarar mycket . Har inte gått på någon utredning , ville heller inte gå på någon .
Där jag behandlades jobbade dom i team typ , träffade läkare , KBT behandling mm , sedan gick dom tydligen igenom då och då hur jag funkade . Fick diagnosen i samband med läkarbesök i slutet , har fortfarande kontakt med dom ang medicin mm . Mycket trevliga personer som verkligen tar sig tid . Var som läkaren sa , personen förändras ju inte för att det kommer till en diagnos eller ett namn på det ( tror det var typ något sådant han sa )

Tack för alla välkomnanden!

Jag är 35. Har tidigare haft svårt att behålla arbeten. Har det senaste året haft den längsta anställning hittills...Det är lite som jag har gått i egen terapi hela livet och först nu börjar lära mig. Känns som det finns människor som har det mycket värre än jag och får sin aspie diagnos när de söker för andra problem.

Tycker dock att jag är hämmad på en del områden och hoppas kunna leva livet till fullo efter en eventuell diagnos och lite hjälp.

Akira skrev: Känns som det finns människor som har det mycket värre än jag

Vad säger att andra har det värre än du Är väl upp till hur man själv upplever det . Kan inte påstå att jag precis mår dåligt , kanske uppfattades som så i mitt inlägg ? Men tycker nog att det funkar rätt bra för mig . Finns väl grejer jag undviker , men inget som stör mig direkt ?
Hoppas du uppfattar mig på rätt sätt

Nu är jag kallad till ett bedömningssamtal. Får se om det blir nån utredning....