Lider du av ångest?

Japp! Svår ångest, åtminstone i perioder (kanske vid depression eller liknande).

Svår ångest och svår depression.

Jag vet inte vad ångest egentligen är, kan någon beskriva!

När jag gjorde vapenfri tjänst så var det många i gruppen som pratade om sin ångest och jag satt som ett

MsTibbs skrev:Japp! Svår ångest, åtminstone i perioder (kanske vid depression eller liknande).

Svår ångest och svår depression.

Vad kännetecknar svår depression, jämfört med ett medel eller mild?

Miche skrev:Jag vet inte vad ångest egentligen är, kan någon beskriva!

Det är ett gummibegrepp som folk tar till när de har ospecifika obehagskänslor som de inte hittar något annat ord för. Det kan upplevas olika och ha helt olika orsaker. T ex kan man få ångest av hjärtinfarkt (som enda symtom tom., åtminstone till en början) och brist på B12, liksom av psykosociala saker som gruppsammankomster (för den som lider av social fobi).

Depression är också ett gummibegrepp som kan rymma en hel mängd med olika tillstånd och sjukdomar.

Ja, men bara lite grann.

Jag tror jag lider mer av förtvivlan. Jag är som jag skrivit förut en väldigt hoppfull liten "spillevink" och att leva i en värld som denna är minst sagt jobbigt. Men ni vet; "Whatever it takes!"

Det jag känner till och kan beskriva är väl i sådana fall panikångest .

Inget roligt alls hjärtat bultar , svettas , vet inte vart man ska ta vägen ? Kroppen reagerar som man är utsatt för en stor fara. Kan hända , när man ska betala i en kassa i ett varuhus typ , gäller alltså i mitt fall . Vet ju innerst inne om att det inte finns någon fara , men går inte att övertyga kroppen om det Inget roligt alls om man råkar ut för det . Spelar ingen roll hur många som talar om att inget händer , blir inte bättre för det . Är numera sällan jag råkar ut för det , tur det för det är väldigt obehagligt .

(har alltid svårt att bestämma vad som är mkt, medel)
svarade medel.
har ångest varje dag däremot nuförtiden kommer det mer i vågor (som avslutas oftast när jag gör stims, men mina stims kan också framkalla ångest) förut hade jag i princip konstant ångest... lite vågor med men inte lika mkt/på samma sätt.
kan få attacker pga ångest, att jag tex gör jättemkt stims och ibland skriker jag/kastar saker som jag vet inte går sönder. men inte så ofta som tur är

hade tidigare grova panikångest attaker (hade antagligen posttraumatic stress men psykologen diagnotiserade mig alldrig utan behadlade mig bara med EMDR). jag knappt nått minne av dom så jag oftast fick black out men folk ha beskrivit det som att jag ligger och skakar, hyperventilerar, klöser mig blodig på hals och nacke, slår folk som försöker komma nära/drar mig undan från folk, svär m.m.
det skrämde folk ganska rejät, tex en instruktör på karaten
jag tror dock inte jag får sådana nu men säker kan jag inte veta då jag oftast fick mer eller mindre blackout under anfallen.

Är allmänt neurotisk. Får panikattacker 2-3 gånger per år, men bara i samband med stark oro. Känner mig ofta nojig över att hjärtat ska stanna och så vidare.

Sammanlagt blir det medelmycket, som kommer med jämna mellanrum.
Får ångestkänningar dagligen. Ibland små, ibland starkare och riktigt besvärligare.
Svår ångest som förlamar mig får jag enstaka dagar nuförtiden. Det där sista är ju så skönt om man jämför med hur det var tidigare (i perioder konstant).

Jag har de senaste åren insett att jag kommer alltid att ha ångest. Det har jag accepterat även om jag inte tycker om det. Det gäller att vara stark och plocka fram mina strategier för att hantera det. Både i stunden och innan det kommer (diverse förebyggande grejer). Jag har också lärt mig stå ut med utan att ta till en massa destruktiva beteenden för att bli av med det. Funkar för det mesta (även om det är för jävligt att behöva bita ihop) och det är jag såååå glad över.

Jag är ganska neurotisk som person, varför ångest är lite av en vardagsföreteelse. När jag blir deprimerad brukar jag känna enorm ångest och kan handla eller säga irrationella saker. Den ångesten blandas med attacker emellanåt (några gånger om dagen). Sertralin tar av den yttersta spetsen på ångesten.

Lider ej. Obehagskänslor är nödvändiga.

Liljencroowna skrev:Sertralin tar av den yttersta spetsen på ångesten.

Det är min upplevelse också, med undantag de dagarna då jag har svår ångest. Då hjälper inget kemiskt.

TheBoxSaysNo skrev:

Liljencroowna skrev:Sertralin tar av den yttersta spetsen på ångesten.

Det är min upplevelse också, med undantag de dagarna då jag har svår ångest. Då hjälper inget kemiskt.

Nej, det är mer vardagsångesten som blir uthärdligare.

Parvlon skrev:Lider ej. Obehagskänslor är nödvändiga.

+1

Parvlon skrev:Lider ej. Obehagskänslor är nödvändiga.

Tyckte jag också en gång i tiden, innan jag hade upplevt en riktig depression.

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:Japp! Svår ångest, åtminstone i perioder (kanske vid depression eller liknande).

Svår ångest och svår depression.

Vad kännetecknar svår depression, jämfört med ett medel eller mild?

Den jag citerar är ingen bra sida, men den kan ge lite inblick. En bättre sida är http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1358 men där kan man inte kopiera texten. Depressionskriterierna börjar ganska exakt mitt på sidan.

Jag har Recidiverande depression, det vill säga återkommande, senaste skovet var svårt med psykotiska symtom.

http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/5/SBU_Depression_fragor_svar/index.html


Egentlig depression är den vanligaste formen av depression. Den kan antingen vara lindrig, måttlig eller svår. Den lindriga varianten förekommer allra mest. Det kan vara mycket svårt att avgöra om en depression är lindrig, måttlig eller svår och för att få en riktig bedömning bör man vända sig till vården. Svårighetsgraden avgörs av hur mycket depressionen påverkar ens vanliga liv.

Några tumregler i bedömningen är:

Vid lindrig egentlig depression kan man trots svårigheter fortfarande utföra vardagssysslor, som att arbeta.

Vid måttlig egentlig depression kan man inte sköta vardagslivet.

Vid svår egentlig depression kan symtomen vara så svåra att man inte ens bryr sig om grundläggande behov som att äta och dricka. Starka självmordstankar är då vanliga.

Dystymi liknar den lindriga egentliga depressionen, men är mildare. Ibland kallas dystymi för sjukligt svårmod. För att få diagnosen dystymi ska tillståndet ha varat i minst två år.

Ett fackuttryck som används ibland är recidiverande depression, som innebär att man efter att ha tillfrisknat får tillbaka en depression, en eller flera gånger.

carl skrev:

Parvlon skrev:Lider ej. Obehagskänslor är nödvändiga.

Tyckte jag också en gång i tiden, innan jag hade upplevt en riktig depression.

Stackars din depression.

Hej, har varit hemma ifrån jobbet nu i flera veckor, tippar på att den trötthet jag känner dels beror på att jag varit utan en av medicinerna (Mirtazapin HEXAL 30 mg ) och inte känt mig glad under en längre tid.
Precis som förra julen vid den här tiden så känner jag vemod och undrar varför när jag borde vara glad över att fira min jul hos nära och kära, kan det vara så att jag fortfarande saknar nån att vara med som ställer till det ? Det känslomässiga "tomrummet" i mig ? Har aldrig haft nån relation och saknar ofta, känslan att sakna är ofta mycket mycket stark.


Det är rätt svårt att säga, jag vill hellre vara hemma än åka iväg till nära och kära och fira jul, ska göra att så att jag är glad denna dag och slippa höra typ- och så upp med mungiporna- det kanske blir droppen när folk vet att jag inte är lika glad som förut, och nu är det återigen en period med trötthet, likgiltighet och ångest, inte mycket spelar nån roll, fast..äter gör jag. Det som kan vända det hela är om jag får svar på nån chatta, om nån vill träffa mig, eller komma till mig och fika som jag tycker om.



Känner nån igen detta, som kanske beror på avsaknad av medicin en längre tid? Har hört att man kan bli sämre om man slutar med den, men det går över ( en av mina läkare ).

Medelmycket tror jag. Har svårt att veta vad som är mycket och vad som är lite. Nu har jag inte haft det på ett tag. Känner mig bara sjukt likgiltig och negativ. Helt innesluten i mig själv.

Om jag har ångest? Det vill jag lova. Jag hade tidigare diagnoserna social fobi, GAD, PTSD etc men de byttes ut mot Aspergers. Jag har upplevt sån ångest att jag på allvar trodde att jag skulle dö och utreddes därför på akuten i 7 timmar. Det var inget fel på kroppen.

Jag medicinerar med Oxascand (tidigare Xanor) och sertralin. Det funkar bra - men i januari ska jag börja trappa ner Oxascanden och det känns skrämmande.

Liljencroowna skrev:Lider du av ångest?

Jag vet inte vad ångest egentligen är. Men min psykolog sa att jag lider av svår ångest. Han förklarde begreppet lite närmre, men jag tycker fortfarande Ångest är ett luddigt begrepp.

Hur som helst så är det jag hela tiden har förknippat med stress tydligen ångest istället. Jag tolkade i stort sett alla jobbiga/negativa känslor som stress, men tydligen är det ju ångest, panikångest, depression och en del annat istället för bara stress.

Så mitt svar blev: Svår ångest, åtminstone i perioder.

Truly skrev:

Liljencroowna skrev:Lider du av ångest?

Jag vet inte vad ångest egentligen är. Men min psykolog sa att jag lider av svår ångest. Han förklarde begreppet lite närmre, men jag tycker fortfarande Ångest är ett luddigt begrepp.

Hur som helst så är det jag hela tiden har förknippat med stress tydligen ångest istället. Jag tolkade i stort sett alla jobbiga/negativa känslor som stress, men tydligen är det ju ångest, panikångest, depression och en del annat istället för bara stress.

Så mitt svar blev: Svår ångest, åtminstone i perioder.

Min psykiater förklarar allt, inklusive depression med ordet Ångest.

Svår ångest i perioder.