Jag har precis fått Lyrica, och jag undrar om det är några här som har ätit det, och vilka effekter och biverkningar ni fått. Jag är lite rädd för den medicinen, för jag har hört att vissa mår väldigt dåligt av den...

jag har ätit den, men ärligt minns jag inte så mycket av den tiden för jag åt så mycket annat samtidigt

Jag fick inga biverkningar annat än allmän dåsighet, som drunknade i biverkningarna från mina andra mediciner (jag tar en hel hög...). Jag fick heller inte någon nämnvärd effekt av Lyrica, vad gäller den allmänt ångestdämpande effekten den skall ha. I efterhand har jag läst till mig att jag fick en mellanhög dos, så det är möjligt att jag hade fått både biverkningar och ökad effekt om jag hade blivit ordinerad en högre dos.

[EDIT] Jag ville lägga till att Lyrica i mina ögon och i FASS ögon är en väldigt snäll och mild ångestdämpande medicin. Särskilt i jämförelse med de gamla antihistaminerna som ofta tas till (t.ex. Atarax och Theralen; sådana preparat fungerar inte på mig) och starkare, ofta beroendeframkallande, doningar som Xanor (som jag fortfarande har vid behov). Så i valet av ett dagligt intagen, ångestdämpande preparat, så skulle jag nog välja Lyrica eller något liknande Lyrica.

Jag tog ett piller Lyrica. Den dagen genomlevde jag den värsta omotiverade skräck jag någonsin upplevt. Timmar av total skräck, jag tänkte nästan ta livet av mig för att få bort det. Satt och grät och darrade, viftade med armarna. Asken lämnades sedan tillbaka till apoteket för destruktion.

Det som skulle behandlas var ångest. Fungerade inte så bra för mig det inte .

sugrövmanövern skrev:Jag tog ett piller Lyrica. Den dagen genomlevde jag den värsta omotiverade skräck jag någonsin upplevt. Timmar av total skräck, jag tänkte nästan ta livet av mig för att få bort det. Satt och grät och darrade, viftade med armarna. Asken lämnades sedan tillbaka till apoteket för destruktion.

Det som skulle behandlas var ångest. Fungerade inte så bra för mig det inte .

Jag upplevde skräck och fick nästan ett nervsammanbrott av Risperdal när jag var ca 14. Detta började dock först efter några veckor. I början var det enbart som ett starkt sömnpiller som gjorde att jag sov nästan hela tiden. När tröttheten planade ut började jag höra och inbilla mig saker. Blev överkänslig mot t.ex orgelmusik och fick panik av att vara ensam t.o.m mitt på ljusa dagen. Blev vansinnigt paranoid och trodde att jag skulle vakna upp instängd i ett mörkt rum utan dörrar, fönster eller någonting annat, och stanna där på obestämd tid. Den känslan av skräckfylld paranoia var genomgående under tiden jag tog Risperdal. Min stresströskel var också helt förintad. Jag fick panik av vanliga actionfilmer som Die Hard, som om de varit skräckfilmer. Har dock aldrig provat Lyrica, vad är det för typ av medicin?

Det var fel att överhuvudtaget medicinera mig. Det insåg även ansvarig läkare till slut och skrev ett intyg att "farmakologisk behandling ej ett gångbart alternativ" när jag var 16. Hon började nog inse att min extrema personlighet hade med personlighetsstörningar att göra. Jag tror t.o.m hon misstänkte att min mamma var personlighetsstörd och hade dåligt inflytande på mig, eftersom hon föreslog att vi skulle vara ifrån varandra.

Josef1 skrev:Har dock aldrig provat Lyrica, vad är det för typ av medicin?

Om jag förstått saken rätt är den först och främst till för Sveda Värk Och Brännkärringar, (neuropatisk smärta).

I mitt fall var den tänkt att på sikt ersätta bensodiazepiner som jag åt rätt mycket av då.

GAD, som jag lider av är enligt FASS ett användningsområde också, så man tyckte väl att det skulle passa mig.

Jag blev också rädd av Risperdal. Jag blir mindre rädd av Ritalin. Risperdal hade en bra effekt men i längden blev det bara skräck. Jag har ju rätt grymma motivationsproblem och är ganska dyster och trög. Jag blev dels räddare av att faktiskt bli ännu trögare än jag redan är och jag blev nog inte mindre rädd av att aldrig kunna få ut glädje av någonting. Den är bättre än lugnande mediciner (benso) för att bromsa mig på vissa sätt när jag liksom tappar kontrollen över tankarna.

Lyrica är en antiepileptisk medicin. Den minskar aktiviteten i spänningsstyrda kalciumjonkanaler om jag har förstått det rätt. Den påverkar även ett enzym som gör om glutamat som är hjärnans vanligaste aktiverande signalsubstans till GABA som är hjärnans vanligaste dämpande signalsubstans.

Jag tror faktiskt att det går att medicinera personlighetsstörningar också. Inte direkt schysst att käka Risperdal när man faktiskt är trög och rädd. Ritalin gör underverk för min fobiska personlighetsstörning, jag är mer ute i verkligheten, mindre trög, mindre rädd, mindre frustrerad.

Jag är fortfarande, vid 25 snart 26-års ålder, relativt mörkrädd och paranoid. Har försökt bekämpa detta genom att ge mig ut själv i joggingspåret mitt i natten, sätta mig på någon rastplats och känna hur mörket bara omsluter mig. Det fungerade för ett tag, när jag började uppleva mörkret som något nästan erotiskt.

Har också utvecklat tankemönster där jag tänker "det som händer händer, om något otrevligt och skrämmande uppenbarar sig så kan jag ändå inte förhindra det" vilket också hjälpt mig, men överlag återvänder alltid mörkrädslan. Trots kognitiv terapi och ändrade tankemönster. Det är en slags överkänslighet och paranoia. Mitt enda nuvarande vapen är alkohol (vilket jag inte tål och nästan aldrig konsumerar) och sexualitet. När jag är upphetsad slår det tillfälligt ut mörkrädslan.

Skulle faktiskt må bra av en medicin som botade rädslan då jag provat all form av logik och även att utsätta mig för mycket ångestframkallande situationer. Vet dock inte vad som skulle fungera.

Josef1: Upplever du att Risperdalen har försämrat dig även efter att ha slutat?

antikropp skrev:Josef1: Upplever du att Risperdalen har försämrat dig även efter att ha slutat?

Nej, inte egentligen. Risperdal gjorde bara att jag blev så extremt paranoid och rädd att jag hade problem att kontrollera det.

Jag har faktiskt haft perioder där jag känt mig mindre mörkrädd och t.o.m kunnat se på skräckfilmer ensam hemma och sen gå och lägga mig utan att hjärnan triggats igång i paranoida och obehagliga tankegångar. Just nu har jag befunnit mig i en period med starkare rädsla i åtminstone ett år. Men även det kan variera från dag till dag. Vissa dagar är det lugnt, andra dagar är jag paranoid/mörkrädd.

Jag har ovanligt bra kontroll över mitt eget psyke och stör mig därför på att jag inte ens med kognitiv terapi och nya tankebanor kan övervinna dessa nojjor.

Är det schizofreni? Jag är ju verklighetsfrämmande i andra avseenden. Att Risperdal förvärrade min paranoia borde ju tyda på att jag inte har schizofreni då ett typiskt tecken för felbehandling med Risperdal är att man då uppvisar tecken på det den egentligen borde hjälpa mot.

Värt att nämna är att när jag haft ett socialt liv har min mörkrädsla nästan försvunnit men när jag, som nu, är ensam förvärras den. Jag kan dessutom få lättare ljudhallucinationer och känslan av att vara iaktagen etc om jag går för djupt in i självanalys. Då måste jag ta en paus och klappa katten för att samla mig. Den fysiska beröringen av något varmt, mjukt och levande har en kraftigt lugnande effekt på mig.

Josef1 skrev:Har dock aldrig provat Lyrica, vad är det för typ av medicin?

Centraldämpande preparat, som har ett brett dosspann och som oftast tas regelbundet, en eller fler gånger per dag.

FASS om Lyrica

Josef1 skrev:Jag upplevde skräck och fick nästan ett nervsammanbrott av Risperdal när jag var ca 14. Detta började dock först efter några veckor. I början var det enbart som ett starkt sömnpiller som gjorde att jag sov nästan hela tiden. När tröttheten planade ut började jag höra och inbilla mig saker. Blev överkänslig mot t.ex orgelmusik och fick panik av att vara ensam t.o.m mitt på ljusa dagen. Blev vansinnigt paranoid och trodde att jag skulle vakna upp instängd i ett mörkt rum utan dörrar, fönster eller någonting annat, och stanna där på obestämd tid. Den känslan av skräckfylld paranoia var genomgående under tiden jag tog Risperdal. Min stresströskel var också helt förintad. Jag fick panik av vanliga actionfilmer som Die Hard, som om de varit skräckfilmer.

Intressant att fler än jag har reagerat på detta sätt av Risperdal. Jag känner igen de psykotiska inslagen som du beskriver. Jag blev väldigt, väldigt sjuk av Risperdal.
Läkemedlet satte igång en psykos hos mig. Jag har nu varnat min läkare för detta, men hon säger att det vanligtvis brukar ges mot psykoser. Sedan jag helt slutade med Risperdal (för 4 år sedan) så har inga tendenser till psykotiskt tänkande återkommit.

Jag har ätit Lyrica nu i 2 dagar, 50 mg 3ggr/dag. Hittills mår jag bra, känner mig mycket lugnare och ångesten är nästan helt borta. Hoppas det fortsätter så här, så att det inte blir som med så många andra mediciner jag provat, att jag mår bra i ett par veckor, och sen plötsligt fruktansvärt dåligt av dem.

Min erfarenhet av Lyrica är att det dämpade ångest i skyddade miljöer men inte alls fungerade i skarpa lägen. Minns ej dosmått.

Ensamflickan skrev:Jag har ätit Lyrica nu i 2 dagar, 50 mg 3ggr/dag. Hittills mår jag bra, känner mig mycket lugnare och ångesten är nästan helt borta. Hoppas det fortsätter så här, så att det inte blir som med så många andra mediciner jag provat, att jag mår bra i ett par veckor, och sen plötsligt fruktansvärt dåligt av dem.

Sådär tycker jag med det brukar va med mediciner (kanske inte att jag mått fruktansvärt dåligt men att den slutar funka), har hört sägas så om Lyrica med, men alla reagerar ju olika, därför kan det va lite vanskligt att ställa den typen av fråga, ta svaren med en nypa salt tycker jag.
Har ätit Lyrica sporadiskt och tycker den har funkat fantastiskt mot mina två huvudproblem, inaktivitet och social oro, men då har jag som sagt bara ätit den ibland så kan inte uttala mig om ihållande effekt för egen del. Läste på nätet om en läkare som tydligen haft goda erfarenheter av Lyrica vid AS (på vilket sätt framgick inte) men man kanske ska vara lite försiktig också för den är beroendeframkallande.

Jag har goda erfarenheter av Lyrica, har ätit dom i perioder under lite mer än ett år för diskbråckssmärtor. Fungerar kanon för detta ändamål, klipper topparna på smärtan utan att jag blir seg i skallen.
Framför allt tycks man inte utveckla tolerans, alltså att dosen måste ökas för att uppnå önskad effekt! Det tycker jag är fantastiskt....

Alla andra smärtstillande, värda namnet, som jag testat kräver ständigt ökande doser för att ge önskad lindring! Så här har man lyckats uppfinna något bra!
3 x 150mg per dag funkar fortfarande lika bra som i början när smärtorna sätter in.

Så jag är mycket nöjd med Lyrica, man blir rikigt lyrisk!

Ensamflickan skrev:Jag har precis fått Lyrica, och jag undrar om det är några här som har ätit det, och vilka effekter och biverkningar ni fått. Jag är lite rädd för den medicinen, för jag har hört att vissa mår väldigt dåligt av den...

min pojkvän tog lyrica som komplement till sina ep tabletter och han blev otroligt trött

Jag har också goda erfarenheter av lyrica.

Har ätit det i 1,5 år nu, ordinerat mot social fobi. Sedan ett år 300 mg på morgonen och 300 mg på kvällen. Bieffekterna har varit minimala, och de som varit har bara varit behagliga (GHB-liknande rus vid doshöjning). Annars: Dåsighet ibland. Dåligt humör när man glömt ta sin dos.

Särskilt mycket hjälp har det varit för att stoppa negativa tanketåg/hatspiraler mot mig själv när jag arbetat. Den exakta verkansmekanismen är ju fortfarande oklar, men det märks tydligt hur det verkar på GABA-systemet. Stress/negativa tankar hinner saktas ner innan de spiralar iväg till total panik.

Förutom det är det allmänt ångestnedsättande för mig, men främst i sociala situationer. Det är inte mycket till hjälp vid insomningsproblem pga stress/etc.

Det finns risk för tillvänjning, men att sluta verkar inte lika jobbigt som att sluta med bensodiazepiner eller efexor t.ex. Har vänner som började missbruka det, men de hade högar med recept på andra saker och hade missbrukarpersonligheter.

Bestämde mig för att återigen testa något piller - valde Lyrica. Hade hört att en del personer med missbruksbenägenhet (som jag) hade kunnat sluta helt med alkohol eller amfetamin. De blev salongsberusade i början.

Hmm..lät rätt trevligt! Jag bestämde mig för att testa: lägsta möjliga dos, eftersom fysiskt sjuka oftast inte klarar av biverkningarna på högre dos.

Okey. Tog pillren och:

- spillde ut kaffet på väg till soffan varje dag...
- gick i väggen rent bokstavligt
- gick krokigt och tog snedsteg
- körde moped och fann att min reaktionsförmåga var obefintlig...var fanns vägen...vad är höger....HJÄLP!
- blev dödstrött, valde att inte lämna sängen mer
- fast, om jag lämnade den fann jag att jag var extremt lättirriterad och uttröttbar
- mina tröskalar sänktes, hade lust att bara lämna landet...NU!

Tänkte igenom saken. Kanske dessa negativa raktioner ger vika efter en månad? Kanske något fel på moppen? Jodå, det var pyspunka! Puh! Har fortsatt. Känner mig mindre trött idag och något mer tolerant. Kan det ha vänt?

En underläkare sa till mig att Lyrica anses vara en bra medicin mot ångest. Har själv gått på den i ca ett år. Inte känt av några biverkningar, bättre när det gäller ångesten (troligtvis en del p g a Lyrica)

(Annars är visst träning bättre än vilken medicin som helst när det gäller ångest)

Lyrica är den värsta medicin jag någonsin provat! Blev sängliggande en hel dag plus att jag fick minnesluckor. Hann bara ta en tablett. Min bror har också ätit Lyrica. Men han tycker att Lyrica fungerar jättebra för honom!

Trolsk skrev:Min erfarenhet av Lyrica är att det dämpade ångest i skyddade miljöer men inte alls fungerade i skarpa lägen. Minns ej dosmått.

Håller med fullständigt! Hamnade i ett "skarpt läge idag". Kyrka, bokcirkel, diskussion kring boken. Frågan var: Vad är kristen gemenskap för dig?" I boken stod det om en kille i Allhelgonakyrkan hade tagit sitt liv. Detta utlöste en akut konference. Vad har vi inte gjort? Vad borde vi göra? Starta kollektiv? Själavårdsgrupper?

Under det år jag har varit med i den här kyrkan var jag extremt nära döden pga självmordsförsök, pga sjukdom och ofrivillig isolering. Vad gjorde kyrkan då? Ingenting!

Eftersom jag blir helt däckad av Lyrican var min röst knappt hörbar. Alla körde över mig, tills jag EXPLODERADE! Jag skrek och svor att den inte finns någon jävla kristen gemenskap i kyrkorna, bara en massa teoretiskt skitsnack om gemenskap och kärlek.

Har känt mig berusad från första pillret och märkt att mina tröskalar blivit farligt låga, att mina tantrums börjar bli vardagsmat och NU fick jag beviset för att Lyrican inte höll i ett skarpt läge. Precis som en berusad människa så (skrek) jag ut min VERKLIGA åsikt om svenskarna i allmänhet och kyrkorna i synnerhet. Ingen besöker de sjuka.

Jag vet inte om jag vågar gå dit nån mer gång.

JÄVLA LYRICA! Finns det då INGEN medicin mot Autistiska Meltdowns?

Jag har aldrig förr ställt till med ett sådant offentligt dåligt uppträdande som nu detta på Lyrica!

Bland biverkningarna finns: agitation, bristande impulskontroll, vrede - men på asken står det STÄMNINGSSTABILISERANDE....

Jag fattar inte. I studiecirkeln var flera personer inte påtagligt kristna, så om jag var bitter över kyrkans beteende så var det helt fel folk att bli arg på.

Mitt omdöme var för stunden helt väck. Det var jag med - helt väck, trött, berusad, yr, inte mig själv (depersonalisering).

Det enda som är bra med tabletten är att den reducerar ångest, men å andra sidan blir jag ju allvarligt oroad över vad jag gör i min berusning på Lyrica. Att vara på lyran ibland på krogen kanske är ok, men inte dygnet runt och ....

det är ju inte okey att svära i kyrkan!!!

Waht can I do now?

Jag har fortsatt med Lyrican - därför att den är kraftigt ångestreducerande. Har hittills inte gå upp i vikt. Det är det vikitgaste för mig eftersom jag inte kan bära mer fetma. Så jag offrar minnet. Det är kraftigt nedsatt. Balansen bättre nu. Har inte haft några fler utbrott. Det verkar som att medicinen "sätter sig", dvs hjärnan försöker åstadkomma normalitet.

Lyrican tar bort ångesten omedelbart - och glädje/humor. En humoristisk väninna har blivit personlighetsförändrad av L. Men jag tänkte inte gå upp så högt i dos. Ligger lågt men tar något för att överleva.