Man behöver ju inte ha minnen av en traumatisk upplevelse för att den ska ha påverkat en....

Dessutom är väl det viktigaste inte förklaringen i sig utan vad MissNervvrak kan få för hjälp att övervinna sina problem?

Sant, hursomhelst så tycker jag MNV är värmt välkommen här ändå

Bjäbbmonstret skrev:Man behöver ju inte ha minnen av en traumatisk upplevelse för att den ska ha påverkat en....

Dessutom är väl det viktigaste inte förklaringen i sig utan vad MissNervvrak kan få för hjälp att övervinna sina problem?

Spontant håller jag helt med dig (om båda sakerna)! Men...jag personligen har dessvärre erfarenhet av att bli feldiagnostiserad och felbehandlad, så det gäller verkligen att ha rätt diagnos/er.

Jag har gjort WAIS-tester både nu och när jag var liten. Det sistnämnda minns jag väl inte direkt men min mamma berättade det. Dock tydde inga av testerna på att jag skulle ha nån NPF-diagnos. Sedan har jag gjort otaliga screenings kring AS, ADHD, Bipolär, Borderline... och inget av det visar nåt. Dessutom säger alla psykologer och läkare att "nej, du har ingen NPF-diagnos". Jag har tvivlat på deras utlåtanden hur många gånger som helst men jag har å andra sidan tvivlat lika starkt när jag fått höra att "nej, du har inte lymfkörtelcancer eller blodcancer".

Dock tycker jag att det känns som att det de sa i fredags stämmer och det känns jäkligt skönt. Jag fick även (på min begäran) med mig papper med de fullständiga diagnoskriterierna för samtliga NPF-diagnoser och även för borderline som jag också misstänkt hos mig själv. Fick klarhet i att si och så många punkter inom varje enskild grupp måste stämma för att man ska kunna få en diagnos av något slag och inom AS stämde en grej (motoriken) och samma inom ADHD... Inom borderline stämde två eller tre saker.

Anledningen till att de valde att inte dra igång en utredning kring NPF var att jag på screeningen och de tester jag fick göra låg så pass långt ifrån NPF att de ansåg att det var uppenbart att någon sådan diagnos inte var aktuell.

Nu har jag iallafall satt upp diagnoskriterierna för AS, ADHD och borderline på väggen, tillsammans med kriterierna för blodcancer och lymfkörtelcancer.

Det komiska (och som faktiskt känns lite pinsamt) är att läkaren i fredags började sätta mina NPF-tankar i samband med min övertygelse av att ständigt lida av cancer. Uppenbara problem med motoriken blir AS/ADHD och uppenbart svullna lymfkörtlar efter en kraftig förkylning blir lymfom... sedan googlar man och "läser in" resten av symtomen hos sig själv, något som jag väl gjort med lymfomet i flera års tid.

Behöver jag säga att jag kommit ihåg att torka golven på rätt sätt i helgen, att jag självmant vinklade kattlådan när jag skulle göra rent och att skärbrädan åkte ner när jag skulle skära grönsaker igår... Det hjälpte inte att jag fick höra av otaliga psykologer och läkare under flera års tid, men det hjälpte när jag fick höra det av riktiga utredare efter ett ingående samtal och diverse test.

MissNervvrak skrev: Det hjälpte inte att jag fick höra av otaliga psykologer och läkare under flera års tid, men det hjälpte när jag fick höra det av riktiga utredare efter ett ingående samtal och diverse test.

Det där är ju bara så alltför vanligt.

Men stort Grattis till dig, MNV, för att du tycker du fått klarhet!

barracuber skrev:

MissNervvrak skrev: Det hjälpte inte att jag fick höra av otaliga psykologer och läkare under flera års tid, men det hjälpte när jag fick höra det av riktiga utredare efter ett ingående samtal och diverse test.

Det där är ju bara så alltför vanligt.

Men stort Grattis till dig, MNV, för att du tycker du fått klarhet!

Instämmer!

Alexandra skrev:

barracuber skrev:

Alexandra skrev:MissNV,... Det låter ju vidare som att du blivit ordentligt utredd för NPF, ...

Nja. Hon skrev ju:

MissNV skrev:Idag har jag varit på min kommunala öppenvårdsmottagning på bedömningssamtal inför en eventuell neuropsykiatrisk utredning

Ok, jag backar, får åberopa trötthet.

Vad jag ville få fram var att du, MissNV, ju skrivit en del på forumet om dina erfarenheter och problem, och jag har då tänkt att det låter troligt att du faktiskt skulle kunna "kvala in" för en NPF-diagnos. Sen behöver det inte vara AS, det finns ju andra diagnoser också, t ex ADHD/ADD.

NPF yttrar sig ofta olika hos tjejer än vad det gör hos killar, då är det lätt hänt att läkare/psykolog missar att upptäcka NPF hos tjejer. Sen är det ju vidare så att NPF kan yttra sig på väldigt många olika sätt, man kan ju absolut vara en social och omtyckt person, men ändå ha AS. Därav mitt tjat om WAIS-tester, tycker definitivt att du ska göra sådana innan man avskriver NPF-misstankarna!

Jag blir fundersam kring det du skriver om den nya psykologen, jag menar inte att det behöver vara dåligt, men om jag vore du skulle jag vilja ha ett förtydligande kring vad som konkret menas med att:

Detta är tydligen psykolog som inte är "låst" i sitt behandlingssätt utan han följer ingen mall utan går helt och hållet på individens behov.

Det betyder att han inte bara jobbar med KBT, DBT etc utan att han blandar olika terapiformer eftersom han anser att man inte kan behandla alla med exempelvis ångest likadant, bara för att de råkar ha samma problem. Jag har länge letat efter en sådan psykolog men inte hittat någon. Så jag ser fram emot torsdag.

För att förtydliga: pga tidigare felbehandling, så har jag blivit lite misstänksam (fast mer på ett hälsosamt sätt än tvärtom, vill jag tro åtminstone).

Tycker som sagt att det låter bra att du känner dig nöjd, MissNV, hoppas att det går bra på torsdag!

Alexandra skrev:För att förtydliga: pga tidigare felbehandling, så har jag blivit lite misstänksam (fast mer på ett hälsosamt sätt än tvärtom, vill jag tro åtminstone).

Tycker som sagt att det låter bra att du känner dig nöjd, MissNV, hoppas att det går bra på torsdag!

Förstår att du blivit misstänksam, det har jag också blivit efter alla svängar i psykvården. Ingen har ju lyckats knäcka koden - förrän nu.
Nu när det gått några dagar kan jag känna att jag börjar bli förbannad över att INGEN annan inom psykvården misstänkt brännskadan som orsak. Visserligen har jag aldrig själv tagit upp det, men jag är ingen psykolog så jag har aldrig tänkt så långt. Hade jag fått bearbeta den hade det ju varit en sak, men jag bearbetade ju aldrig den. Jag blev erbjuden lekterapi efter att den kroppsliga behandlingen var klar, men jag var så hysterisk varje gång vi skulle till sjukhuset så mina föräldrar valde att låta mig slippa, något som vi i efterhand förstått inte var så bra för jag blev en helt annan unge efter den där olyckan och det var inte positivt...

Men jag tycker du är trevlig i vilket fall som helst

nano skrev:Men jag tycker du är trevlig i vilket fall som helst

Det är vi nog flera som tycker. (Och nu blev jag på gott humör.)

Tack tack! Och jag tycker att ni är himla trevliga också så jag kommer inte sluta hänga här. Däremot lovar jag att sluta inbilla mig att jag har AS, lymfom och allt det där andra som jag brukar ha. Tror dock att jag ska avregistrera mig från cancerfondens forum. Känner mig minst sagt dum för allt jag har skrivit där de senaste tre åren. Fick en uppmaning från läkaren på bedömningssamtalet att avregistrera mig därifrån och han har nog rätt.

MissNervvrak skrev:Tack tack! :) Och jag tycker att ni är himla trevliga också så jag kommer inte sluta hänga här. Däremot lovar jag att sluta inbilla mig att jag har AS, lymfom och allt det där andra som jag brukar ha. :wink: Tror dock att jag ska avregistrera mig från cancerfondens forum. Känner mig minst sagt dum för allt jag har skrivit där de senaste tre åren. Fick en uppmaning från läkaren på bedömningssamtalet att avregistrera mig därifrån och han har nog rätt.

Jag vet inte riktigt varför men det här inlägget gjorde att jag blev sådär glad inombords....

Grattis till att du känner att du fått klarhet i dina problem! :-D

weasley skrev:

MissNervvrak skrev:Tack tack! Och jag tycker att ni är himla trevliga också så jag kommer inte sluta hänga här. Däremot lovar jag att sluta inbilla mig att jag har AS, lymfom och allt det där andra som jag brukar ha. Tror dock att jag ska avregistrera mig från cancerfondens forum. Känner mig minst sagt dum för allt jag har skrivit där de senaste tre åren. Fick en uppmaning från läkaren på bedömningssamtalet att avregistrera mig därifrån och han har nog rätt.

Jag vet inte riktigt varför men det här inlägget gjorde att jag blev sådär glad inombords....

Grattis till att du känner att du fått klarhet i dina problem!

Haha, kul att man kan glädja någon, weasley.

Det här var intressant!
Känns det forfarande lika rätt med upptäckten av att den här traumatiska händelsen med brännskadan orsakat alla symtom på NPF-problematik, MissNervvrak?
Jag tvivlar inte på att det stämmer men i efterhand kanske det kommer upp tankar och funderingar ändå fast att det var glasklart från början.

Den familjeterapeut jag pratat med under min utredning, som just nu pågår, menar på att man ibland måste genomgå en traumabehandling för att komma åt underliggande problematik och ett eventuellt kvarvarande NPF. Det är först efter en sådan man kan fortsätta med NPF-utredningen för att verkligen veta vad som orsakas av vad.

Har det planerats någon traumabehandling för din del, MissNervvrak, eller hur kommer du gå vidare med det hela? Eller räcker insikten om vad som orsakat allting?

weasley skrev:Låter märkligt att förklara NPF-liknande problematik med trauma i barndomen.

Väldigt många av de autistiska symptomen liknar de symptom som kan uppstå vid just chock. Forskning pekar också på att amygdala (område i hjärnan) spelar stor roll vid asperger/autism, och man vet att det spelar väldigt stor roll vid trauma. Så jag tycker inte att det låter så märkligt, tvärtom.

Intressant, vanlig och LILITH_. Verkar ju också konstistent med vad en del här har nämnt (och jag anar) om iblandade trauman.

Fast det jag har uppfattat från vårdfolks sida är kanske snarare att de tycker "har du AS så kan du inte samtidigt ha posttraumatiskt stressyndrom [eller liknande] - eller hursomhelst finns det ingen evidens på det" (och utan "evidens" är det ju kört). Och en obehaglig undran om där möjligen finns ett outtalat "Det kan inte du bedöma, lilla vän (med AS och allt)".
Var hittar man sådana som den där familjeterapeuten?

Och någon som vet mer om hela saken?

För att ha PTSD bör man också ha någons slags återupplevandessymptom.

DSM-IV skrev: Återupplevandesymptom där personen återupplever händelsen i mardrömmar eller plågsamma minnesbilder dagtid, s.k. flashbacks. Återupplevandet upplevs inte sällan av den drabbade som att händelsen utspelar sig ånyo och karaktäriseras av starka sensoriska kvaliteter, t.ex. lukt- och hörselintryck.

Detta kan man inte blanda ihop med ASD och NPF överhuvudtaget.
Min personliga åsikt (som okunnig tyvärr) är att det är så bullshit det bara kan bli att påstå att man inte kan ha Aspergers och PTSD samtidigt. Jag blir irriterad på vårdpersonal som påstår sådant. Precis som vem som helst kan råka ut för händelser som utlöser PTSD kan också personer med Aspergers råka ut för det.

Det som jag skrev gäller för PTSD enligt den strikta definitionen a la DSM.

För övriga symtom pga trauma (undvikande, överspändhet, personlighetsförändringar osv) ter sig diskussionen mellan vad som är äkta NPF och vad som är påverkan av trauma mer relevant. Det som LILITH_ skriver om traumabehandling är mycket intressant.

Ja, visst är det intressant!
Lite om epigenetik som jag hittade på nätet:
Forskare har nu kommit fram till att trauma i barndomen kan förändra generna, eller snarare genuttrycket vilket ger högre cortisolnivåer, vilket kan leda till ett livslångt stresspåslag. Detta ger i sin tur en ökad känslighet för olika psykiatriska tillstånd som tex. NPF-problematik och psykisk ohälsa.

Det intressanta är att dessa genuttrycksförändringar kan gå tillbaka med rätt behandling.

Om man inte får rätt behandling (tänk om jag visste vilken sorts behandling de menar här... ) och får barn så ärver barnen de förändrade genuttrycken och föds alltså med ett högre cortisolpåslag än de hade gjort om föräldern aldrig blivit traumatiserad eller fått rätt behandling. PTSD kan alltså även vara ärftligt.

Här är några länkar i ämnet, orkade inte leta efter förstahandskällorna, men de här kanske duger ändå:
http://technicolorblog.blogspot.com/2009/12/epigenetik-arv-hjarta-miljosant.html

http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article531841.ece

Men i princip, om jag förstått saken rätt, kan trauma i barndomen ge AS eller AS-liknande symtom. Men med rätt behandling kan man bli "botad".
Är inte det här väldigt märkligt?

Tack LILITH_ för intressant inlägg och länkar! (Fast jag blir lite olycklig när jag läser det här. Eller inte så lite förresten.)

alfapetsmamma skrev:Tack LILITH_ för intressant inlägg och länkar! (Fast jag blir lite olycklig när jag läser det här. Eller inte så lite förresten.)

Är det den påstådda ärftlighetsfaktorn du blir olycklig över? Eller något annat (om du vill dela med dig förstås)?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, om jag ska vara ärlig. Hoppas någon här vet mer om saken och kan förklara bättre.

LILITH_ skrev:

alfapetsmamma skrev:Tack LILITH_ för intressant inlägg och länkar! (Fast jag blir lite olycklig när jag läser det här. Eller inte så lite förresten.)

Är det den påstådda ärftlighetsfaktorn du blir olycklig över? Eller något annat (om du vill dela med dig förstås)?

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, om jag ska vara ärlig. Hoppas någon här vet mer om saken och kan förklara bättre.

Ja, ärftlighetsaspekten. Mina ungar har båda fått bokstavsdiagnoser. Jag sökte och fick utredning och har fått samma dubbla diagnoskombination, AS och ADHD.

När jag börjat tänka att jag nog har PTSD och att jag kanske inte alls skulle fått samma diagnoser om man tänkt på PTSD-möjligheten och behandlat det och sen tänker på ärfltligheten får det mig att börja undra om inte mina ungar kanske inte heller skulle kvala in för sina diagnoser.

Plus att det är allt annat än kul att ha vidarebefordrat sina nojor, rädslor osv, på ett genetiskt plan förutom allt annat elände man ställt till med som förälder.

alfapetsmamma skrev:Ja, ärftlighetsaspekten. Mina ungar har båda fått bokstavsdiagnoser. Jag sökte och fick utredning och har fått samma dubbla diagnoskombination, AS och ADHD.

När jag börjat tänka att jag nog har PTSD och att jag kanske inte alls skulle fått samma diagnoser om man tänkt på PTSD-möjligheten och behandlat det och sen tänker på ärfltligheten får det mig att börja undra om inte mina ungar kanske inte heller skulle kvala in för sina diagnoser.

Plus att det är allt annat än kul att ha vidarebefordrat sina nojor, rädslor osv, på ett genetiskt plan förutom allt annat elände man ställt till med som förälder.

Det där med genetiken kan man knappast förebrå sig själv för eftersom man inte visste om det eventuella sambandet med PTSD och NPF. Men jag förstår att du tänker så ändå, har ju själv samma tankegångar.

Har försökt luska fram mer fakta kring ämnet men inte haft tid att fördjupa mig i det, så står fortfarande på plus minus noll på den fronten.

Återkommer när jag vet mer.

LILITH_ skrev:

alfapetsmamma skrev:Ja, ärftlighetsaspekten. Mina ungar har båda fått bokstavsdiagnoser. Jag sökte och fick utredning och har fått samma dubbla diagnoskombination, AS och ADHD.

När jag börjat tänka att jag nog har PTSD och att jag kanske inte alls skulle fått samma diagnoser om man tänkt på PTSD-möjligheten och behandlat det och sen tänker på ärfltligheten får det mig att börja undra om inte mina ungar kanske inte heller skulle kvala in för sina diagnoser.

Plus att det är allt annat än kul att ha vidarebefordrat sina nojor, rädslor osv, på ett genetiskt plan förutom allt annat elände man ställt till med som förälder.

Det där med genetiken kan man knappast förebrå sig själv för eftersom man inte visste om det eventuella sambandet med PTSD och NPF. Men jag förstår att du tänker så ändå, har ju själv samma tankegångar.

Har försökt luska fram mer fakta kring ämnet men inte haft tid att fördjupa mig i det, så står fortfarande på plus minus noll på den fronten.

Återkommer när jag vet mer.

Jag förebrår mig inte, och jag ångrar inget, jag är ledsen över sakernas tillstånd. Inte jämt och inte förlamande för jag har t ex sökt behandling mot PTSD och har påbörjat den, men det finns där. Mest är det sorg över hur andra betett sig (så det blev så) och så vårdens handfallenhet. Inget nytt...

Men du får gärna berätta mer om du hittar. Jag ska inte leta själv, jag bara fastnar...