Tobias: så kan det gå
Men man har ju åtminstone roligt, och så är det gott dessutom!

Japp, fastnade förstås för det dyraste teet (Tie Guan Yin Xiang Hua) trots att det första intrycket var att det skulle passa bättre i komposten än i tekoppen så har jag inte druckit så myckat annat på senaste tiden.

Någon hejjare på svarta tesorter som vet vilka sorter det är som luktar rök och smakar tjära, men är ändå välsmakande på ett härligt sätt.

Det är ganska sjukt att rök och smak av tjära kan vara gott. Men det är något annat som bakom lukten och smaken som ställer sinnena på sne.

imperativ skrev:Någon hejjare på svarta tesorter som vet vilka sorter det är som luktar rök och smakar tjära, men är ändå välsmakande på ett härligt sätt.

Det är ganska sjukt att rök och smak av tjära kan vara gott. Men det är något annat som bakom lukten och smaken som ställer sinnena på sne.

Lapsang souchong anses vara Det Rökta Teet och även det mest välkända. Teer med namnet tarry i också rökta men kvaliteten varierar. Jag gillar inte rökt te men vet folk som i stort skulle döda för ett bra lapsang souchong. För ett tarry-te är det bäst att gå till en bra välsorterat tehandel.

Och vadå inte gilla rök och tjära som smak? Folk häller ju liquid smoke här och där och vad om finska tjärtabletter ?!?

Det finns också Rauchbier, mörkt öl med röksmak. En annan populär dryck med röksmak är whisky.

rapchic skrev:Gult te är ett lyxte och ag vet inte om jag sett nått gult te som kostar mindre än 200 kr/hg, ...

Jag köpte ett sånt i Ringen i Stockholm för <200. Men när jag kom tillbaka för några veckor sen hade de inte kvar det "för det var ingen som köpte det".

Eftersom ingen annan har nämnt det vad jag kan se vill jag nämna kvist-te, Kukicha/boncha, som kan vara i princip bara just kvist-bitar. Jag gillar.

L'inimitable skrev:

rapchic skrev:Gult te är ett lyxte och ag vet inte om jag sett nått gult te som kostar mindre än 200 kr/hg, ...

Jag köpte ett sånt i Ringen i Stockholm för <200. Men när jag kom tillbaka för några veckor sen hade de inte kvar det "för det var ingen som köpte det".

Eftersom ingen annan har nämnt det vad jag kan se vill jag nämna kvist-te, Kukicha/boncha, som kan vara i princip bara just kvist-bitar. Jag gillar.

Det är tillbaka, gult te. På nätet och i välsorterade teaffärer. Jag köper på In the Mood for Tea och de har i stort sett allt.

Jag har provat ett antal olika tesorter, dock inga finsmakarteer (tyvärr!) men vattnet här i Uppsala är så konstruerat att alla nyanser går förlorade och det är bara de kraftigare smakerna som överlever.

Jag gillar inte Lapsang. Finns det några andra svarta teer som kan rekommenderas? Jag är inte särskilt mycket för parfymerade teer, vilket sorgligt nog är det som passar bäst i Uppsalavattnet.

Lustigt det där med vatten faktiskt. Det är otroligt viktigt att man har ett bra vatten när man lagar te. När jag är i Värmland kan jag dricka svaga gröna teer och känna alla möjliga spännande aromer. Samma te, tillagat på så gott som möjligt samma sätt, smakar beskt och otäckt här i Uppsala.

Jag har lyckats komma över tre olika sorters utländskt te, svart då förstås. De smakar nästan precis likadant i det här vattnet. Trots att det är tre olika teblandningar. En långbladig Winchester breakfast, en väldigt kortbladig English breakfast (bägge från England) och en Billy Tea från Australien (även den väldigt kortbladig). Men samma smak. Jag blir rätt frustrerad på det här vattnet om jag ska vara ärlig. Det enda som egentligen går att dricka här om man vill känna några nyanser det är parfymerade teer. Och sådana vill jag helst inte ha. Lose-lose!

Vattnet i Uppsala är hårt så kalkhalterna tar död på alla smaknyanser. Finsmakare har en tillbringare med filter i som filtrerar bort kalket.

Där jag bor är vattnet mjukt och man får fram nyanserna enkelt. När jag bodde i Japan - oh boy - där hade dricksvattnet en svag smak av klor. Nu tror jag bestämt att vi går och köper flaskvatten...

Juddy skrev:Vattnet i Uppsala är hårt så kalkhalterna tar död på alla smaknyanser. Finsmakare har en tillbringare med filter i som filtrerar bort kalket.

Jo jag vet att det är hårt här. Uppland, Gotland och Skåne har hårdast vatten i Sverige. Fast de har installerat centrala avhärdare som ska göra det mindre hårt - de har väldigt ofta problem med kalkavlagringar i fjärrvärmesystemet tex. Nu ska det tydligen ha blivit bättre med hårdheten även i dricksvattnet men det märks inte på teet. :-(

Föräldrarna är gotlänningar och allt stoppar igen med kalk på en gång. Vad ligger kalkhalten på nu då med avhärdare?

Juddy skrev:Föräldrarna är gotlänningar och allt stoppar igen med kalk på en gång. Vad ligger kalkhalten på nu då med avhärdare?

Har ingen aning faktiskt. Problemet med att nyanserna i teet försvinner är dock konstant. Vilket märks tydligt när jag är i Värmland (som har ovanligt mjukt vatten: ca dH6 och Ua har egentligen dH14).

weasley skrev:Jag har provat ett antal olika tesorter, dock inga finsmakarteer (tyvärr!) men vattnet här i Uppsala är så konstruerat att alla nyanser går förlorade och det är bara de kraftigare smakerna som överlever.

Jag gillar inte Lapsang. Finns det några andra svarta teer som kan rekommenderas? Jag är inte särskilt mycket för parfymerade teer, vilket sorgligt nog är det som passar bäst i Uppsalavattnet.

Lustigt det där med vatten faktiskt. Det är otroligt viktigt att man har ett bra vatten när man lagar te. När jag är i Värmland kan jag dricka svaga gröna teer och känna alla möjliga spännande aromer. Samma te, tillagat på så gott som möjligt samma sätt, smakar beskt och otäckt här i Uppsala.

Jag har lyckats komma över tre olika sorters utländskt te, svart då förstås. De smakar nästan precis likadant i det här vattnet. Trots att det är tre olika teblandningar. En långbladig Winchester breakfast, en väldigt kortbladig English breakfast (bägge från England) och en Billy Tea från Australien (även den väldigt kortbladig). Men samma smak. Jag blir rätt frustrerad på det här vattnet om jag ska vara ärlig. Det enda som egentligen går att dricka här om man vill känna några nyanser det är parfymerade teer. Och sådana vill jag helst inte ha. Lose-lose!

om du tycker lapsang är för rökigt men tycker om röksmaken (fast mildare) finns det andra rökta sorter tex rysk karavan/karaven blandning (blandning mellan olika svarta neutrala och lapsang vilket ger en mildare smak)

om du vill ha indiska svarta teer så passar assam om du dricker te med mjölk, andra regioner (darjeling, sikkim m.m) om du vill dricka neutralt (fina teer som man inte vill förstöra med mjölk/socker), dom är mildare/blommigare än assam (därför passar assam bättre med mjölk, tonerna försvinner inte)

sichuan, yunnan, fujian är exempel på svarta kinesiska teer

(då jag inte är någon stor svart-te drickare har jag tagit denna fakta ur en bok)

imorgon gäller det (och nu får jag inte bli sjuk igen men jag känner mig friskare och friskare) gaah jag har förträngt det och knappt övat sen jag var sjuk då det skulle varit på riktigt men jag tror jag behövde vila från att "babbla te" (allvarligt det var allt jag tänkte på)

rapchic skrev:imorgon gäller det (och nu får jag inte bli sjuk igen men jag känner mig friskare och friskare) gaah jag har förträngt det och knappt övat sen jag var sjuk då det kulle varit på riktigt men jag tror jag behövde vila från att "babbla te" (allvarligt det var allt jag tänkte på)

det gick bra (nästan succe (stavning)) däremot drog jag över på tiden lite men både eleverna och läraren tyckte om föreläsningen och om läraren jobbar kvar där nästa år skulle jag få föreläsa då också

Kul

har just gjort klart den andra (blev ca 2 timmar med fikapaus) och har den sista för i år imorgon.


Temyter: Det finns många myter om hur teet kom till, en berättar om kejsaren Sheng Nong den gudomliga läkaren som för ca 4700 år sedan satt under ett träd och drag kokt vatten, då det var så han alltid drack sitt vatten, ett blad föll ner i koppen och färgade vattnet, eftersom kejsaren var intresserad av olika växters medicinska verkan smakade han på dekokten. ”det släcker törst” sa han, ”det minskar längtan efter sömn och upplyfter hjärtat”.

Den historien från Japan som berättar om teets uppkoms berättar Bodhidharma som var missionär som var på resa i Kina, som satt och mediterade, efter att tag så somnade han och han blev så upprörd över sin svaghet att han skar av sina ögonlock och kastade dom på marken, där ögonlocken föll växte en buske upp. Bodhidharma smakade på bladen av denna buske och märkte att han blev piggare.

Ännu en version berättar om missionären Dharma från Indien som var på missionärsresa i Kina där han skulle vara i sju år och han hade lovar att under den tiden skulle han inte sova bara meditera. Så efter fem års mediterande blev han lite trött och gick på en promenad och plockade några blad från buskar i närheten som han tuggade på för att hålla sig vaken. Han märkte att han blev betydligt piggare och kunde klara av sina sista två år helt utan sömn.

Kort tehistoria:

Man tror att te har brukats i Kina redan för fem tusen år sedan men första gången te nämns var i ett uppslagsverk från 300 talet e.kr, då använde man te främst som medicin och det var teets främsta uppgift nästan ända fram till verket cha ching kom ut av Lu Yu år 780 under Tang dynastin, men då var teet mest något för de rika. Det ser man speciellt med de såkallade hyllningsteerna som var det bästa teet som skickades till kejsaren. På den tiden drack man inte löste utan te som hade malts till pulver som pressats med bland annat risstärkelse och kryddor som man bröt loss en bot, malde till pulver och vispade (eller tidigare kokade) teet ganska likt dagen japanska teceremoni., löste kom först senare under Ming dynastin. Under Song dynastin (960-1279) blev teet däremot mer en dryck för folket och det var under 1100 talet som den första teplantan började odlas utanför Kina, det var den japanska munken Eisai som smugglade några tefrön ut ur kina och anlade den första odlingen i Japan. På så sätt slapp japanerna betala jättemycket för det te dom blivit så förtjusta i.

Medan kineserna började gå över till löste så behöll japanerna pulverteet och utvecklade den japanska teceremonin. I början var den japanska teceremonin en stor tillställning där man gärna visade hur rik man var. Men på 1500 talet utvecklades den nuvarande zenbuddist inspirerade teceremonin och den främsta mästaren som påverkade det mest var Sen No Rikyo.

Första gången te nämns i Europa är i Monte Carlos reseskildringar 1559 och 1610 kom de första holländska skeppen med te. Och från Holland spreds teet snabbt till Italien, Frankrike, Tyskland och Portugal men den kom inte till England förens en portugisisk prinsessa tog med sig en kista med te som sin hemgift och därefter blev te en dryck för aristokraterna i Europa. Efter ett tag slår teet även igenom som en dryck för folket antagligen främst för att vattnet i städerna var så dåligt att det var tvunget att kokas.

I U.S.A var teet faktiskt väldigt populärt fram tills Boston tea party och efter det så har kaffe varit mer populärt i U.S.A, men ändå kommer både tepåsen och isteet från U.S.A.

Kort om tecermonier:

Det finns många ceremonier när det gäller te, några mera fasta ceremonier kommer främst från Japan och Kina, men även t.ex. Ryssland och Marocko har sina ritualer när det gäller te.

Japan har nog den mest invecklade och bestämda teceremonin som kallas cha-no-yu. Vilket sker i ett tehus, där man innan man kliver in genom den låga dörren som är så låg att alla måste buga, tvättar sig ren från omvärldens smuts och tankar. För i tehuset får man bara prata om te. Först är det en mer strikt del då ett tjockt te serveras med mat eller godbitar men sedan kommer en mera avslappad del som har en tunnare dryck. Allt när det gäller den japanska teceremonin har regler, allt från hur temästaren rör sig till blommorna på väggen. Så det är förståeligt att man kallar det Chado, teets väg.

I Kina är man mer avslappnad och där serveras inte pulverte längre utan löste som bryggs i små tekannor och serveras i små koppar, men även här finns det regler, t.ex. att den som är äldst serveras först och ingen dricker förens den som är äldst har börjat dricka. När man häller upp teet i de små äggkoppsstora öronlösa tekopparna så häller man teet fram och tillbaka över kopparna så att alla får lika starkt te då man har trebladen lösa i tekannan.

I Ryssland dricker man sitt te efter maten med hjälp av en samovar, som är en självkokare som har koncentrerat te i en kanna på toppen av samovaren, så man tar först tekoncentrat och sedan varmvatten.

I t.ex. Marocko så dricker man teet i teglas och häller det gröna gunpowder teet från hög höjd ner i glasen som har både mynta och socker.

nu har jag haft den sista föreläsningen för i år. alla säger att jag var bra men eftersom jag inte kan se om folk lessnar vet jag inte om man vågar tro dom .
däremot sa mamma (som var på första omgången föreläsningar också) att jag inte är "aspie" när jag föreläser, eftersom jag sammspelar med publiken, gör skämt som passar in m.m. det måste nog vara ett bra betyg

ni som dricker osmaksatt te: jag har lite smaksatt te sen föreläsningen (fick det som vart över) och märker att det nästan känns som man får en beläggning på tungan av det (dricker sällan smaksatt annars) nån annan som kännt det? (när ni dricker smaksatt te för ovanligheten skull alltså)
(det kan ju vara nått annat som jag råkat äta i sammband med det smaksatta teet)

Har ingen aning om det där med beläggningen. Det låter som om du har ätit något i samband med tedrickandet? Många köpekakor har väl transfetter i sej som säkert kan ställa till det. Blä.

Just nu dricker jag faktiskt svart te från Australien! "Billy Tea" ett mycket kortbladigt nästan pulverliknande te. Som vanligt i det här #%"€ Uppsalavattnet är det svårt att känna några speciella smaker mer än att det smakar te.

Jag har ungefär en halv tesked honung och två teskedar vanlig mjölk till en omgång på ca 4 dl. Fast idag har jag ca en halv tesked socker istället, honungen är slut. Detta har jag dock bara i svart te. Röda och gröna teer har jag ibland kanske en halv tesked honung i men aldrig mjölk.

Ni tefantaster, vad säger ni om användandet av honung/socker och mjölk i teet? Ja? Nej? Andra alternativ?

En kompis hade köpt grönt té med osmathus i från Singapore. Det var en riktig höjdare! Nästan lika gott som grönt té med jasmine

weasley skrev:Ni tefantaster, vad säger ni om användandet av honung/socker och mjölk i teet? Ja? Nej? Andra alternativ?

Jag har gärna honung och mjölk i mitt. Det passar mig alldeles utmärkt.

weasley skrev:Ni tefantaster, vad säger ni om användandet av honung/socker och mjölk i teet? Ja? Nej? Andra alternativ?

Beror på. Som i (masala) chai, där ska det vara mjölk, nästan mer än hälften mjölk men den gör jag hemma från grunden. Är det ett av mina finare teer, det dricker jag som någon skulle dricka vin. Du vet, omsorgsfullt.
Andra dagar och med annat te kan jag ha både socker och mjölk i. Men säg att man har ett rökigt te och så socker och/eller mjölk i det. Kan inte tänka mig att det blir så kul, men å andra sidan gillar jag inte rökt te och har aldrig druckit det annat än i smaksammanhang.