Alltså nu har jag varit ute o träffat en kompis o vi har skrikigt och skrattat jättemycket, och jag mår mycket bättre nu o känner mig inte alls lika ensam som när jag bara sitter ensam vid datorn.

Fattar inte varför jag inte kan lära mig att jag behöver träffa folk för att må bra och inte bara sitta själv. Hur är det för er? Glömmer ni också bort hur kul man kan ha med andra?

Ja, definitivt. Jag är inte någon hundraprocentig solitär utan har sociala behov som alla andra, om än i mindre grad och under vissa förbehåll.

Nej, jag blir mest bara trött, även om det är trevligt.

Kan snarare bli lite trötthetsdeppad efteråt, och frustrerad över att inte hjärnan funkar så man kan skriva nåt vettigt.

Får du energi av det också Krigarsjäl?

Är du extrovert eller introvert, Albulena?

Man brukar säga att extroverta får energi av att träffa andra medan introverta snarare förlorar energi.

Inger skrev:Är du extrovert eller introvert, Albulena?

Man brukar säga att extroverta får energi av att träffa andra medan introverta snarare förlorar energi.

Jag är nog lite både och men mest extrovert. Jag är jättesocial av mig fast jag gör fel tydligen så folk tröttnar på mig sen gör min egosida att jag inte bryr mig så mycket att jag stör andra.

OK, då stämmer väl teorin så långt... då är det väl bara att se till att komma ut och träffa folk lite oftare. Skriv upp det i almanackan om du skulle glömma.

Det brukar fungera som ett träningspass. Trött och utmattad och ibland nere efteråt, men när jag återhämtat mig brukar det ha varit väldigt värt det.

Det låter som om det är riktigt bra för din del )

Inger skrev:OK, då stämmer väl teorin så långt... då är det väl bara att se till att komma ut och träffa folk lite oftare. Skriv upp det i almanackan om du skulle glömma.

Haha vilken teori då?? *nyfiken*

Albulena skrev:Får du energi av det också Krigarsjäl?

Ibland, ibland inte. Det beror på människorna jag träffar; är det intressanta människor jag har ngt gemensamt med är det schysst men om vi snackar korkade eller stimmiga människor så blir jag bara uttröttad.

Oh shit då ska du nog inte träffa mig för jag kan flippa ut ofta o stimma jättemycket. Typ höga skrik o skratt o klappa händer impulsivt så folk tittar m.m.

Ja, till stor del om det är människor jag känner och trivs tillsammans med. Visar sig kemin inte stämma brukar jag avsluta kontakten ganska snabbt för annars bara stressar det mig och dränerar mig på energi. Vissa grupper passar mig, andra inte. Det beror på de andra, sammansättningen och om jag blir accepterad eller ej såklart.

På jobbet kan det vara lite halvjobbigt under pauserna eftersom jag inte känner dem (men man kan inte välja arb.kamrater bara vill ha man vill prata med) men jag trivs för några har jag fått kontakt med genom att jag behövt lotsas in i arbetsuppgifterna (precis som alla andra.) och ingår i ett sammanhang.

jag mår oftast inte bra, tröttsamt men såsom Inger, är det trevligt ibland.

Visst är det kul att träffa andra - men också jobbigt.

Jag har ju ibland klätt på mig ytterkläder men inte orkat gå utanför dörren och sedan alltid ångrat mig, men den där sista gnuttan av energi har saknats. Även om jag innerst inne har vetat att om jag bara kommer genom dörren så blir det bra.

Tråkigt nog tror folk att jag är en arrogant skitstövel som inte kommer när jag lovat men vad ska man göra när man bara inte orkar.

Det beror på vem jag träffar. Finns någon som gör mig mer glad än alla andra. Och jag älskar att träffa mina bröder, det är mina storebröder och de har aldrig svikit mig.

Jag tycker om att gå bland folk när jag lyssnar på musik och går i min egen lilla värld. Jag köpte nya hörlurar idag! De stänger ute ljudet ganska så fint faktiskt! Inte ens datorfläkten hörs speciellt mycket nu!

Jag tycker det känns viktigt att vara bland människor, bara det inte blir för mycket. Det kan vara trist att känna sig som en hemlig agent som ingen förutom en liten grupp utvalda vet något om.

Jag mår bra av att träffa folk, men jag blir väldigt trött. Sen är kraven på att träffas regelbundet jobbigare. Jag skulle nog kunna bli eremit, men något skulle nog saknas.

carl skrev: Jag skulle nog kunna bli eremit, men något skulle nog saknas.

Hur menar du "saknas" ?

barracuber skrev:

carl skrev: Jag skulle nog kunna bli eremit, men något skulle nog saknas.

Hur menar du "saknas" ?

Ja som att jag skulle kunna leva utan den ingrediensen, men jag skulle inte må 100 % bra..

Jag trivs med att träffa människor, så länge de inte blir för intensiva, eftersom jag värdesätter egen tid ganska högt också.

Det beror väl på vem/vilka det gäller och under vilka omständigheter.

Alltså det kan vara roligt både före, under och efter. Men trött blir jag likafullt, fast det känns först efteråt, kanske dagen efter. Social en dag = vila två dagar

Men "man växer ju i mötet med andra"
http://www.aspergerforum.se/vaxer-man-i-motet-med-andra-t7119.html

Ja, jag mår bra av att träffa folk. Speciellt eftersom jag är vid datorn 95% av tiden. Då kan man bli lite deprimerad.

Alien skrev:Alltså det kan vara roligt både före, under och efter. Men trött blir jag likafullt, fast det känns först efteråt, kanske dagen efter. Social en dag = vila två dagar

Jag tycker också att det är skönt att "vila ut"/koppla av med nått annat när man har varit social. Det kan vara dagen efter för mig också.

Fast det är väl inte Asperger-relaterat? Även människor som inte har några tendenser till Asperger kan väl tycka att det är skönt att koppla av efter att ha umgåtts med andra?

Jag tror att man som aspergare är mer lättstressad, har perceptionsstörningar, svårare med automatisering i det sociala etc, och därför blir tröttare/måste vila längre än NTV.

Alien skrev:Jag tror att man som aspergare är mer lättstressad, har perceptionsstörningar, svårare med automatisering i det sociala etc, och därför blir tröttare/måste vila längre än NTV.

Okej.

Jag kan då inte svara på om jag blir lättare trött än andra i sociala situationer. För jag vet inte riktigt hur andra känner sig i sånna fall jämfört med mig.

Dock berätta mina föräldrar för ett tag sen, att när jag gick i skolan som barn så behövde jag många pauser när jag arbetade, för jag blev snabbt trött. Men det försvann med tiden tydligen enligt dem.

Jag kanske har sånna slängar kvar..

Fast det är väl inte samma sak som att bli trött i sociala situationer antar jag.