AS och Kyrkan

av **lost** » 2009-11-18 9:34:13

[img]http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fc/Woher_kommen_wir_Wer_sind_wir_Wohin_gehen_wir.jpg[/img][/img]

av **Lnovgo** » 2009-11-18 21:09:22

Jag är inte okänslig för andlighet, och delvis just därför är jag mer eller mindre allergisk mot kristendomen som ger mig oerhört negativa vibbar.

Debbido skrev:Tio Guds bud representerar de universella, andliga lagarna som aldrig upphör att gälla.

Att "Du skall inga gudar hava jämte mig" skulle vara en av de universella andliga lagarna tycker jag verkar som rent nonsens, och därtill en mycket störande och irriterande form av nonsens.

av **Windfarne** » 2009-11-18 21:29:40

Lnovgo skrev:Jag är inte okänslig för andlighet, och delvis just därför är jag mer eller mindre allergisk mot kristendomen som ger mig oerhört negativa vibbar.

Debbido skrev:Tio Guds bud representerar de universella, andliga lagarna som aldrig upphör att gälla.

Att "Du skall inga gudar hava jämte mig" skulle vara en av de universella andliga lagarna tycker jag verkar som rent nonsens, och därtill en mycket störande och irriterande form av nonsens.

Utan att hålla med i mina värderingar, så kan jag delvis hålla med Lnovgo i sak. Ser man de tio budorden som viktiga så är det svårt att komma förbi detta första bud. Hoppar man över det så är det inte helt ologiskt att strunta i de andra...

av **Debbido** » 2009-11-19 2:15:11

Koboshi skrev:Jesus har den patenten.

Joh 14:6
Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Ledsen men så är det. Om det inte vore så skulle bibeln var falsk vilket i sin tur betyder att Gud är falsk vilket i sin tur betyder att det inte finns någon räddning för mig vilket i sin tur betyder att mitt liv då vore värdelöst vilket i sin tur skulle betyda att jag vore död.....

Kort sagt: Ave crux, spes unicum!

"Ingen har patent på Sanningen. Ingen äger svaret på frågan Vad är kärlek? mer än den som lever det, i det ögonblick han lever det." Så skrev jag i mitt inlägg, som handlade om vilka kristna jag betraktar som sant andliga eller mindre andliga.

Ditt svar upplever jag alltså som Goddag-Yxskaft, kommunikationsproblem. Jag ifrågasätter inte att Jesus har talat och levt Sanningen men jag menar att så snart som Sanningen skiljs ifrån Kärleken så är den inte längre sanning.

Den kristna människa som handlar kärleksfullt mot sin medmänniska hon förblir i sanningen. Den som struntar i sin nästa bedrar bara sig själv om hon tror att det räcker med att gå i kyrkan för att förbli i Kärleken (Kristus).

av **Debbido** » 2009-11-19 2:49:29

Lnovgo skrev:Jag är inte okänslig för andlighet, och delvis just därför är jag mer eller mindre allergisk mot kristendomen som ger mig oerhört negativa vibbar.
Debbido skrev:Tio Guds bud representerar de universella, andliga lagarna som aldrig upphör att gälla.

Att "Du skall inga gudar hava jämte mig" skulle vara en av de universella andliga lagarna tycker jag verkar som rent nonsens, och därtill en mycket störande och irriterande form av nonsens.

Det beror på vad man menar med "mig", eller hur? Inga andra gudar jämte MIG. Gud är några bokstäver som för mig står för maximal Kärlek-Godhet-Sanning-Barmhärtighet-Nåd-Empati-Generositet-Solidaritet-Gemenskap..

Motsatsen till Gud: Egoism-Kärlekslöshet-Materialism-Individualism-Separation-Ensamhet.

Idag lever vi i ett existentiellt vakuum i västvärlden. Ångest, ensamhet, rotlöshet, meningslöshet breder ut sig. Materialismen och individualismen gör oss olyckliga.

Vi har alla ett val. Vad ska styra våra liv? Varthän? Budorden är förvisso formulerade på ett ålderdomligt vis, så de behöver nog omformuleras en smula. T ex är det väl helt inaktuellt idag att ha begär till "sin grannes åsna"?

av **Debbido** » 2009-11-19 3:02:00

Till Koboshi: Nu när jag läst alla dina inlägg inser jag att det jag skrev till dig inte var så passande att skriva just till Dig, förlåt!

Nu har jag läst om din stora sårbarhet och att du funnit ett skydd i kyrkan, något som motväger det icke-värde som världen gett dig.

När jag var ung gjorde jag detsamma: blev en frikyrkomedlem som gick på alla möten som fanns och lät Jesus bli det viktigaste i livet. Jag upplevde mycket kärlek och omsorg från medlemmarna i den lilla kyrkan. Jesus var mitt enda hopp.

Senare i livet misslyckades jag med att leva upp till de moraliska krav som ställdes, b l a råkade jag ut för en skilsmässa. Bara det...en katastrof.

Så jag fick vänja mig vid att leva lite mindre skyddat i mindre radikala församlingar, med ett bredare synsätt. Idag tror jag att människor från olika religioner och även ateister kan ha kontakt med Gud genom att de strävar efter sanning och kärlek i sina liv. Jag ber fortfarande till Gud eller Jesus men är inte desperat beträffande att frälsa världen. Jag bär inte Gud. Han bär mig - och alla andra små människor på jorden.

av **Juddy** » 2009-11-19 4:30:31

Jag växte upp i ett Mycket Strikt katolskt hem. Och här talar vi strikt.
Jag övergav religionen fullständigt när jag var tonåring. Det var INTE populärt för nu var det ju bara helvetet som väntade.

Jag kunde inte försona mig med de mer strikta och i viss mån utdraget fundamentala aspekterna av religionen. Dessutom är det ett jävla helvete att såfort man kombinerar religion med politik så kan man påbörja krig över nån stackars sten som nån bestämt är helig. Om Gud ser på så skulle han skaka på huvudet och säga att de där människorna är ju galna...
Jag gör en distinkt skillnad på religion, eller tro (faith) som så och den politik som följer med religion. Det finns mycket inom kyrkan som jag inte kan försona mig med men när det gäller min tro, och det mysterium som livet innebär, där känner jag mig trygg.
Men hålla med om att man kan döda i religionens namn eller för att någon tror fel, det kommer jag aldrig att kunna acceptera.
Och det med en sanning, det finns många sanningar. Man får finns sin egen. Jag är fortfarande katolik men jag är numera en mycket liberal sådan. Det har blivit oerhört viktigt för mig att INTE på något sätt missionera. Jag har min egen tro att vila i, men jag försöker aldrig påstå eller övertala någon om att MIN syn på livet är den enda rätt. Det vore helt emot mina livsprinciper.
Jag har slutat leta efter vetenskapliga bevis för att Gud existens. Det är en sån där grej där man får släppa det intellektuella tänkande. Antingen tror man mer eller mindre förbehållslöst eller så gör man inte det utan tar sig fram på eget sätt. För mig spelar det ingen roll vad folk tror på, bara de inte stör mig.

av **Koboshi** » 2009-11-19 8:22:26

Debbido skrev:Till Koboshi: 1) Nu när jag läst alla dina inlägg inser jag att det jag skrev till dig inte var så passande att skriva just till Dig, förlåt!

2) Nu har jag läst om din stora sårbarhet och att du funnit ett skydd i kyrkan, något som motväger det icke-värde som världen gett dig.

När jag var ung gjorde jag detsamma: blev en frikyrkomedlem som gick på alla möten som fanns och lät Jesus bli det viktigaste i livet. Jag upplevde mycket kärlek och omsorg från medlemmarna i den lilla kyrkan. Jesus var mitt enda hopp.

3) Senare i livet misslyckades jag med att leva upp till de moraliska krav som ställdes, b l a råkade jag ut för en skilsmässa. Bara det...en katastrof.

4) Så jag fick vänja mig vid att leva lite mindre skyddat i mindre radikala församlingar, med ett bredare synsätt. Idag tror jag att människor från olika religioner och även ateister kan ha kontakt med Gud genom att de strävar efter sanning och kärlek i sina liv. Jag ber fortfarande till Gud eller Jesus men är inte desperat beträffande att frälsa världen. Jag bär inte Gud. Han bär mig - och alla andra små människor på jorden.

1) Jag vet inget som jag behöver förlåta dig för ^_^ Men på Herrens ord och för att du skall känna frid: Du är förlåten ^_^

2) Ja det är endast i en relation där Guds kärlek råder som jag har en plats. Vilket är glädje för mig ^_^

3) Krav? Jag har inga krav för min tro. Jag behöver inte göra det och det eller inte få göra det och det. Nej Gud älskar mig som den jag är. Det är endast genom tron som jag är frälst genom Jesus. Sedan att jag vill avhålla mig från att göra synd, så mycket jag förmår, är en annan sak. Fast jag syndar ju hela tiden endå genom att vara människa och därmed ha del i syndafallet.

4) Exakt! Gud bär mig! Gud älskar mig för den jag är! Om det är Hans vilja att jag skall få en anställning på Kornhill är jag säker på att Han ser till att det blir så ^_^

av **Per Plex** » 2009-11-19 10:21:40

Koboshi skrev:PerPlex, då jag har sökt efter jobb så länge och haft en del praktiker utan att få jobb så kommer ju fråga "varför?" och svaret har då blivit, genom känslor och uttalade resp outtalade ord, att jag är "dum och knäpp" därför svarar jag att det beror på ADHD/AS.

Jag själv vet ju att jag är bra och kan och jag har fått visa och visar att jag duger och kan vara till hjälp och nytta. Det är bara det att samhället i stort inte tycker så av någon anledning, kulturellt eller normer.

Jag förstår nog lite mer hur du menar nu. Du verkar ha en mycket bättre självkänsla än vad jag befarade från början.

Koboshi skrev:Vad gäller mitt deltagande i forum så har jag varit aktiv i olika forum sedan 2002. Först i det nu insomnande www.skrivihop.nu och sedan i olika guild-forum i de spel jag spelat och nu här. Alltså har jag en vana att skriva och genom min tro så har jag lärt mig att försöka tolka så vänligt som möjligt och svara med så vänliga ord som möjligt . Vilket inte alltid har varit lätt .....

Cool site (www.skrivihop.nu)! Jag förstår att du kanske vill skriva "PerPlex", men i just detta fall tycker jag en del av poängen ligger i att dela på ordet, för att få det att se ut som för- och efternamn, fast det egentligen härstammar från ett vanligt ord som ej har med egennamn att göra. Men det kanske bara var en felskrivning? Mitt alias är "Per Plex", och inget annat ju...

Jag försöker också skriva så vänligt (och sakligt) som möjligt, åtminstone i publika sammanhang. Det har dels med min tro att göra, dels med en mer handfast erfarenhet jag gjorde när jag var yngre (i grundskolan). Jag fick på käften helt enkelt, för att jag tidigare kränkt personen ifråga med mina ord (då muntligt).

Angående min fråga om ditt skrivande: Jag hade väl någon tanke om att du skrev på ett engagerande och insiktsfullt sätt, och att det kunde vara värdefullt för andra, även utanför detta forum, att få ta del av din berättelse. Den säger ju inte bara något om dig, utan också om samhället runt dig/oss. "Skriv en bok", typ.

av **Lnovgo** » 2009-11-19 13:48:13

Debbido skrev:Det beror på vad man menar med "mig", eller hur? Inga andra gudar jämte MIG. Gud är några bokstäver som för mig står för maximal Kärlek-Godhet-Sanning-Barmhärtighet-Nåd-Empati-Generositet-Solidaritet-Gemenskap..

Motsatsen till Gud: Egoism-Kärlekslöshet-Materialism-Individualism-Separation-Ensamhet.

Alltså en version av det vanliga oskicket att de kristna försöker ta patent på godheten.

av **Lnovgo** » 2009-11-19 16:13:56

Debbido skrev:T ex tror jag bokstavligt att Bibelns uppmaning att vi ska ÄLSKA VARANDRA betyder att vi ska älska varandra, dvs lära känna varandra, umgås, acceptera och inkludera de som är avikande, ta hand om hemlösa, starta kristna härbärgen, behandlignshem, kristna kommuniteter/kollektiv för att inkludera de sjuka i kristen gemenskap. Kristen gemenskap betyder för mig: ATT UMGÅS, inte att bara sitta parkerad i en gudstjänst.

Att acceptera de som är avvikande borde rimligtvis även innebära att man accepterar att vissa avvikare som jag inte vill vara med i den kristna gemenskapen.

Debbido skrev:
svartamolnet skrev:Jag är troende på mitt eget sätt. Jag passar inte in någonstans, för jag kan inte köpa ett helt koncept på hur man ska tro. Jag tror som jag vill!

Jag skulle tro att detta är det allra vanligaste för en andligt intresserad aspergare. Han startar sin egen kyrka - The Asperger Think-for-yourself Church! En ytterst flexibel kyrka med en massa smågrupper (eftersom vi alla har olika åsikter!), kanske boenden med tillgång till gemenskap och stöd men självklart varma grottor till eremiterna!

Alltså mycket individualism av den goda typen och därmed även tillåtelse till ensamhet. Hur nu det rimmar med att utmåla fenomenen individualism och ensamhet som "motsatsen till Gud". Och varför nu en sådan lös vara-snäll-mot-varandra-sammanslutning skulle kallas för kyrka.

av **Per Plex** » 2009-11-19 18:30:55

Debbido skrev:Det beror på vad man menar med "mig", eller hur? Inga andra gudar jämte MIG. Gud är några bokstäver som för mig står för maximal Kärlek-Godhet-Sanning-Barmhärtighet-Nåd-Empati-Generositet-Solidaritet-Gemenskap..

Motsatsen till Gud: Egoism-Kärlekslöshet-Materialism-Individualism-Separation-Ensamhet.

Jag har svårt för den här nedvärderingen av individualism. Tvärtom säger ju en del präster att Jesus är den som gör det möjligt för oss att bli oss själva, fullt ut. "Meningen är att du ska bli den du är", som jag fått höra från flera håll.

För mig är Jesus den störste individualisten, som vägrar göra det vi andra så ofta gör: dagtingar med sanningen och låter oss skrämmas till tystnad, när vi egentligen borde säga ifrån eller helt enkelt sluta lyda. Han gör också tvärtemot vad de flesta av oss andra brukar göra, "slicka uppåt och sparka neråt". Han går istället "neråt" i hierarkin och ställer sig bland de mest utsatta och tar dem i försvar. Vad kan vara mer individualistiskt i den här världen, än att fullständigt ge upp sig själv för andras skull?

Lite paradoxalt det här, jag vet, men det var vad som kom upp i mig.

av **Milyc** » 2009-11-19 19:25:13

Jag tycker att Debbidos betionande av att umgås samt nedvärderandet av individualism gör hennes tolkning av kristendomen till AS-fientlig.

Umgänge i olika former måste vara något man kan välja bort i den mån man så önskar, annars finns ingen verklig acceptans mot åtminstone en viss form av avvikare.

Om individualism är motsaten till Gud så ligger det nog mig närmast tillhands att se mig som en motståndare till denna Gud. Som aspergare ser jag det som särskilt viktigt att få välja vilka gemenskaper jag skall ingå i, om jag ska ingå i några alls. Motsatsen till individualism är enligt mig minst lika mycket påtvingad förtryckande kollektivism, som vald fin gemenskap.

av **KrigarSjäl** » 2009-11-19 19:27:42

Det finns också fler än en betydelse av begreppet materialism.

av **Juddy** » 2009-11-19 19:40:09

Lnovgo skrev:
Debbido skrev:Det beror på vad man menar med "mig", eller hur? Inga andra gudar jämte MIG. Gud är några bokstäver som för mig står för maximal Kärlek-Godhet-Sanning-Barmhärtighet-Nåd-Empati-Generositet-Solidaritet-Gemenskap..

Motsatsen till Gud: Egoism-Kärlekslöshet-Materialism-Individualism-Separation-Ensamhet.

Alltså en version av det vanliga oskicket att de kristna försöker ta patent på godheten.

Jamen precis. Och hur mycket ont har man inte gjort i sin religions namn?

av **Lnovgo** » 2009-11-19 20:14:12

Ursäkta att jag spammar tråden, men jag tycker att det är så vansinnigt störande med kristna som tycks tro att det är ett självklart faktum att deras gud är den ende och den bäste guden, och att deras religion består i allmängiltiga andliga lagar och därför är bäst för alla.

Och det blir inte ett dugg bättre för att de påstår att deras gud är enbart är diverse sådana företeelser som kärlek och godhet, och kanske som en viss typ i ett annat forum försökte få det till att jag var kristen bara för att jag anser att godhet är bra.

Nej, det är höjden av inskränkthet att vänta sig att alla med uns vett i skallen skall uppfatta det som att just den kristne guden skall personifiera allt man tycker är sympatiskt. Denne gud är inte Kärlek-Godhet-Sanning-Barmhärtighet-Nåd-Empati-Generositet-Solidaritet-Gemenskap för mig.

Denne gud är ett andeväsen med massor av hycklande tillbedjare av den typen som Krigis här beskriver mycket deskriptivt:

KrigarSjäl skrev:Vilket enormt hyckleri den kristna propagandamaskinen är, och vilka självbelåtna, verklighetsfrånvända typer prästerna är. Jag förstår inte hur miljontals människor låter sig duperas av detta snömos, år efter år, att man kan vara så okritisk är fan skrämmande på ett sätt inga skräckfilmer i världen kan efterhärma.

...och detta andeväsen ger mig negativa vibbar som tenderar att häfta sig fast i de lokaler som tillbedjarna besudlar med sitt snömos. Och denne gud repressenterar följande:

Inskränkthet-Inkonsekvens-Skenhelighet-"Erövra världen"-"Det är roligast om alla är med"-Tvång-Förtryck-Normalnormativitet...

Jaja, nu har jag väl gått för långt och predikat lika äckligt självsäkert som Debbido om vad en viss gudomlighet är och inte är, trots att min uppfattning naturligtvis inte är mer värd än någon annans (utom för just mig personligen), men jag kände att det behövdes en motvikt mot halleluja-tendenserna i den här tråden.

av **Lnovgo** » 2009-11-19 21:08:37

Debbido skrev: All we need is Love!

Okej, nu skall jag inte bokstavstolka och börja lista fysiska behov bara för att jag är så irriterad på den världsbild du ger uttryck för i denna tråd (och i sexsamariter-tråden), men om det är oss aspergare du avser med "we" så finns det även många som behöver integritet.

Puh, det börjar bli någonting tvångsmässigt med att dissa allt av det du skriver i den här tråden som jag tycker är rena vansinnet. Hoppas att du inte upplever det som någon grov mobbning och försöker ta livet av dig eller någonting sådant, för det är faktiskt inte meningen.

Det är bara det, att bara för att du förmodligen önskar dig en plats på ett kristet behandlingshem för aspergare med tillgång till predikanter och sexsamariter, så innebär inte det att det inte finns aspergare som tycker att ett sådant ställe vore rena mardrömmen.

Och då när du skriver att "Tio Guds bud representerar de universella, andliga lagarna som aldrig upphör att gälla", och jag råkar ha haft en drös högmodiga skenheliga intoleranta kristna fiender under min uppväxt, då är det som att någonting spricker i mitt sinne. Jag känner att "den här skiten får inte stå oemotsagd", och ju mer jag tänker på det desto mer kommer jag på att skriva, och till slut spammar jag tråden på ett aggressivt sätt som kanske ligger farligt nära mobbning.

av **Lnovgo** » 2009-11-19 23:22:09

Här skulle det vara på sin plats att förklara varför jag, trots min extrema antipati mot kristendomen, är så mycket tolerantare mot företrädare för fundamentalistiska former av kristendom som ju faktiskt är mer typiskt kristna, än mot företrädare för halleluja-vi-älskar-alla-kristendom.

En sådan typ som aliasFrollo skriver i princip att guden är minst lika ond som han framstår som för mig, men att man inte får säga det eftersom det är farligt. En sådan typ skriver hedningar som mig rakt i ansiktet att vi har fel, men eftersom vi nu har så fel kan vi givetvis inte bli medlemar i någon kristen gemenskap om vi inte omvänder oss, och eftersom kyrkan trots allt har begränsade befogenheter i samhället skulle denna omvändelse med nödvändighet bli både medveten och frivillig.

Däremot så har "snällare" teologier av allt att döma en tendens att tvångsmata den ena med någonting som nekas den andra - å ena sidan kan de rakt inte förstå att en sådan som jag inte hör hemma i deras gemenskap, å andra sidan är de inte beredda att hälsa på alla sådana som Debbido.

Kvantitet före kvalitet - alla ungarna skall in i kyrkan och höra predikningar och sjunga psalmer, men ingen orkar bry sig om att hälsa på det stackars avsidestagna reumatismfallet. Sådan är kyrkan:

"Vi sprider vår allomfattande kärlek åt dem man enkelt kommer åt oavsett om den är besvarad eller inte, men skiter i resten. För Gud är kärlek och bara kärlek och då behöver vi ju inte ta någon hänsyn till sådana petitesser som att vissa är allergiska mot honom, för sådana konstiga typer måste ju naturligtvis omskolas till Sanningen som ju också är en del av Gud-Kärlek-Godhet-Sanning-Barmhärtighet-Nåd-Empati-Generositet-Solidaritet-Gemenskap-'Allt som är bra'. I den mån det inte är för jobbigt alltså.

För det är ju alldeles för jobbigt att se till att sådana som Debbido får den hjälp de behöver, trots att Gud är kärlek och gemenskap, och inte tusan är vi beredda att ge bort en stor andel av våra ägodelar bara för att någon är utfattig och vi råkar tro på det kristna kärleksbudskapet. För jobbigt. För dyrt. Nej, vi sitter hellre här på kyrkbänken som de skenheliga hycklare vi är och sjunger de psalmer som hör traditionen till."

Så tycks de tongivande jävlarna i svensk kristenhet resonera, för annars skulle det inte vara som det är med den saken.

Alltså är mer gemenskap och engagemang inte allt som behövs för att kyrkan skall bli bra. Kyrkan måste även lära sig vilka som ingår och skall ingå i denna gemenskap, och det är inte alla, och bara för att man inte tillhör denna skara skall de inte antyda att man är något slags ondskefullt egoistiskt kärlekslöst monster.

Jag är medveten om att jag inte har varit överdrivet vänlig och tolerant i den här tråden, men kristnas syn på icke-kristna känns så förbannat orättvis, och hat och intolerans är tyvärr allt vad dessa "kärleksbudskapets" predikanter har lärt mig.

av **Debbido** » 2009-11-20 1:42:05

Koboshi skrev:3) Krav? Jag har inga krav för min tro. Jag behöver inte göra det och det eller inte få göra det och det. Nej Gud älskar mig som den jag är. Det är endast genom tron som jag är frälst genom Jesus.

När jag skiljde mig från min kristna man blev jag mobbad av medlemmarna i den frikyrka jag gick till. Fick ett varnade kort hem: "Lämna inte den smala vägen!"

Jag lämnade församlingen med sorg, kände att jag inte dög. Sedan klarade jag inte av allt elände och blev missbrukare. Den man jag hoppats på svek och så gick jag ut på krogen...

Med andra ord: Det svarta fåret hoppade över staketet och fastnade i en taggig buske!

Men DÅ hände Miraklet. Jag fick oväntad hjälp i svåra situationer, en frys när jag bad om en sådan, kläder när jag bad om det. Tja, blev så fattig att jag måste be Gud om hjälp med ALLT och då fann jag min nya kravlösa Gud. Jag skällde på honom ibland...

- "Varför hjälper du mig så ofta och så mirakulöst när jag har svikit dig så djupt. Förut, när jag bad ett par timmar om dagen hände det inte så mycket?" Han svarade:

- "Förut, när du levde efter skrifterna, förtröstade du på dig själv och din egen rättfärdighet. Nu, först nu kan jag lära dig vad villkorslös kärlek är. Jag älskar dig utan motprestationer!"

av **Debbido** » 2009-11-20 2:33:42

Lnovgo:Jag hoppas du mår bättre nu när du har fått lätta på trycket? :wink:

Jag går inte in på forumet längre eller besvarar sådana här inlägg, om jag inte känner att jag orkar. För det är så att jag faktiskt har viss förmåga att lära av mina misstag - det du nämnde ovan.

Jag förstår din vrede inför kristet hyckleri. Det är en vrede jag delar.
Jag antar du tycker jag är en hycklare pga vissa avvikande åsikter etc. Min moralkod är rätt enkel: Inte såra, inte skada. Så, om en frivillig sexsamarit ger det en svårt Cp-skadad ung man (t ex) behöver, så ser jag inte att det går emot regeln om att inte skada. Tvärtom kommer ev. den där mannen att må bättre?

Min moralkod säger vidare att det viktigaste är att ge mat, kläder, någonstans att bo, empati - inte att ha "den rätta läran." Att tala om kärlek men vara hänsynslös mot sin nästa - det är allvarligt, det kan man kalla hyckleri.

Men visst kan man såra även om man inte vill. T ex detta med Individualsmen. Behovet av att vara ensam har jag med. Men vissa aspergare har ett betydligt större behov än mig av detta. Jag ber om ursäkt för att jag råkade trampa er på tårna! De "ökenfäder" som levde under de första århundradena och bad i grottor ute i öknarna, fullständigt isolerade, de valde den formen av kristendom.

Man kan ha ett mer kollektivistiskt samhälle, eller kyrka, som ger full valfrihet för den som vill leva eremitliv att göra det. Bibeln är skriven i ett kollektivistiskt samhälle. "Fader Vår..." "Älska Varandra" "Bär varandras bördor". Därför skär sig bibelns budskap ofta mot den kultur vi lever i och då undrar jag hur vi över huvud taget ska kunna applicera bibelns koncept i vår kultur?

Tråkigt om jag uppfattas som självsäker, stöddig och ... värre saker än så. Jag söker hitta ord som bygger broar, inte river ner. Det jag trodde jag skrev var att Gud är ett begrepp som vida överstiger människans förstånd och att därför ingen kan säga sig ha patent på Sanningen om vår existens: varför, hur, vart.

Du har haft hemska upplevelser av hycklande kristna. Det beklagar jag. Det har jag med. Har också förståelse för om du ser mig som en hycklare. Ser mig själv som den förlorade sonen. Men jag vet att min pappa väntar på mig och hoppas.

Jag tror på en god Far som tar emot dem som misslyckats, dem som tvivlar, dem som inte orkar tro, dem som är psykiskt sjuka och i depressionstillstånd försöker ta sitt liv, dem som är förbittrade, dem som är förtvivlade och förbannade på den gudsbild någon gav dem. Jag tror på det goda i tvivlare som Dig och jag har fått uppleva den stora kärlek som bor i Krigasjäls hjärta: en av dem som räddade mit liv.

Jag önskar dig och er andra allt gott!

av **Koboshi** » 2009-11-20 8:34:49

Lnovgo skrev:Ursäkta att jag spammar tråden, men jag tycker att det är så vansinnigt störande med kristna som tycks tro att det är ett självklart faktum att deras gud är den ende och den bäste guden, och att deras religion består i allmängiltiga andliga lagar och därför är bäst för alla.
........

Joh 14:6
Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Luk 10:25-37
En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: "Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" [26] Jesus sade: "Vad står det i lagen? Hur lyder orden?"

[27] Han svarade: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."

[28] Jesus sade: "Det är rätt. Gör det, så får du leva." [29] För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: "Och vem är min nästa?"

[30] På den frågan svarade Jesus: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd.

[31] En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi.

[32] På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi.

[33] Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande.

[34] Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom.

[35] Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: 'Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.'

[36] Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?"

[37] Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus: "Gå du och gör som han!"

Matt 23:1-15
Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar
[2] och sade: "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol.
[3] Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat.
[4] De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem.
[5] Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar.
[6] De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan,
[7] och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor.

[8] Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder.
[9] Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen.
[10] Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. [11] Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.
[12] Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

[13] Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.

[15] Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.

av **Koboshi** » 2009-11-20 8:40:09

Debbido skrev:
Koboshi skrev:3) Krav? Jag har inga krav för min tro. Jag behöver inte göra det och det eller inte få göra det och det. Nej Gud älskar mig som den jag är. Det är endast genom tron som jag är frälst genom Jesus.

1) När jag skiljde mig från min kristna man blev jag mobbad av medlemmarna i den frikyrka jag gick till. Fick ett varnade kort hem: "Lämna inte den smala vägen!"

Jag lämnade församlingen med sorg, kände att jag inte dög. Sedan klarade jag inte av allt elände och blev missbrukare. Den man jag hoppats på svek och så gick jag ut på krogen...

Med andra ord: Det svarta fåret hoppade över staketet och fastnade i en taggig buske!

Men DÅ hände Miraklet. Jag fick oväntad hjälp i svåra situationer, en frys när jag bad om en sådan, kläder när jag bad om det. Tja, blev så fattig att jag måste be Gud om hjälp med ALLT och då fann jag min nya kravlösa Gud. Jag skällde på honom ibland...

2) - "Varför hjälper du mig så ofta och så mirakulöst när jag har svikit dig så djupt. Förut, när jag bad ett par timmar om dagen hände det inte så mycket?" Han svarade:

- "Förut, när du levde efter skrifterna, förtröstade du på dig själv och din egen rättfärdighet. Nu, först nu kan jag lära dig vad villkorslös kärlek är. Jag älskar dig utan motprestationer!"

1) Då har de inte fattat nåden utan gjort en gärningslära genom vilken de tror att de skall kunna frälsa sig. Vilket är helt fel eftersom....

2) ... Nåden från Kristus ^_^. Du har alltså insett vad nåd är och vad kärleken är. Det är den som gör att jag inte vill synda då jag vill vara som Jesus. Men genom min köttsliga natur så syndar jag och får komma inför nåden för att bli räddad ^_^

av **Per Plex** » 2009-11-20 11:29:05

Koboshi skrev:Och jag tänker inte varken slå bibeln i huvudet på någon eller döma någon för dennes tro eller sätt att leva.

Hur tycker du detta, som du skrev till mig för några dagar sedan, fungerar ihop med ditt senaste inlägg till Lnovgo, publicerat 2009-11-20 7:34:49? Jag tänker i första hand på detta med att "slå bibeln i huvudet på någon".

av **Lnovgo** » 2009-11-20 12:52:53

Debbido skrev:Tråkigt om jag uppfattas som självsäker, stöddig och ... värre saker än så. Jag söker hitta ord som bygger broar, inte river ner. Det jag trodde jag skrev var att Gud är ett begrepp som vida överstiger människans förstånd och att därför ingen kan säga sig ha patent på Sanningen om vår existens: varför, hur, vart.

Du har haft hemska upplevelser av hycklande kristna. Det beklagar jag. Det har jag med. Har också förståelse för om du ser mig som en hycklare. Ser mig själv som den förlorade sonen. Men jag vet att min pappa väntar på mig och hoppas.

Jag har väl egentligen inte trott att just du personligen var en hycklare, men din brobyggarteknik ter sig så äckligt lik deras att jag ändå inte kunde låta bli att dra dig över samma kamm som dem. Om man försöker bygga en valvbrobro som inte får fäste på ena sidan så rasar den med ett fruktansvärt plask och avståndet blir eventuellt längre mellan de båda sidorna av floden. Men den där brobyggartekniken funkar väl med de flesta andra.

Debbido skrev:Min moralkod är rätt enkel: Inte såra, inte skada. Så, om en frivillig sexsamarit ger det en svårt Cp-skadad ung man (t ex) behöver, så ser jag inte att det går emot regeln om att inte skada. Tvärtom kommer ev. den där mannen att må bättre?

Beträffande sexsamariterna, egentligen en off-topic-diskussion i denna tråd, så tror jag inte att du skulle få tag på tillräckligt många alltigenom frivilliga sådana för att bygga upp en sådan verksamhet, och hur kan du eller de veta exakt vad olika unga cp-skadade män behöver?

Visst, det går att fråga, men i verkligheten så brukar det inte vara så mycket fråga och lyssna och sunt förnuft inom "omsorgen" som du kanske vet, och om det blir "tvångsmata den ena med det man nekar den andra"-problematik i sexuella sammanhang också precis som det alltid tycks bli i storskaliga verksamheter, då är det en katastrof.

Men visst, om du eller någon annan barmhärtighetsligger med någon som har bett om det så är det väl ingenting som jag vänder mig emot. Det otäcka och äckliga är att du vill sätta det i system.

Debbido skrev:Min moralkod säger vidare att det viktigaste är att ge mat, kläder, någonstans att bo, empati - inte att ha "den rätta läran." Att tala om kärlek men vara hänsynslös mot sin nästa - det är allvarligt, det kan man kalla hyckleri.

Mycket vettigt. Problemet är bara, att om detta skulle vara kyrkans ansvar så skulle en viss Lnovgo i nöd förmodligen hellre svälta sig till döds.

AS och Kyrkan

Re: AS och Kyrkan

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in