Vita lögner, vad tycks? Lojalitet vs ärlighet. Strategier
107 inlägg
• Sida 3 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Jag har också trappat ner mina försök att vara någon annan. Och allt fungerar bättre nu! Sparar massa dyrbar engeri! Det tråkiga är bara att vissa närstående och släktingar tycker att jag blivit totalt personlighetsförändrad. De är så vana att se mig så övertrevlig och villig att alltid vara alla till lags, att de tycker jag är otrevlig. Även om jag nu kanske beter mig mer "normalt" än innan.
Senast redigerad av MickhaelaAngelino 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- MickhaelaAngelino
- Inlägg: 67
- Anslöt: 2009-10-28
-Undvik sociala sammanhang som är nya
-Umgås aldrig med klasskamrater på fritiden
-Frågar någon om man vill med på fest så tacka nej, kom med någon undanflykt
-Upptäcker någon att man hela tiden tackar nej, ljug och säg att du har flickvän
-Skämta mycket och ofta, för när du då gör något mongo på riktigt så kommer folk tro att du skämtar och att du bara är "dig själv"
-Prata inte om dig själv
-Använd folks förnamn
-Slappna av, och tänk på den sociala spotlight-effekten
-FÖRSÖK titta folk i ögonen, även fast det inte ger något. Det ger iaf dem ett intryck av att du är artig.
Sen har jag även en tendens att överanvända ordet "okay" - vilket jag iof inte tycker är något dåligt. Ordet "okay" är jättebra att använda för att försäkra andra människor om att du lyssnar på dom.
Finns massa annat också, men orkar inte skriva en lång lista.
Och självklart känner man sig som en jävla skådespelare ibland, eller rätt ofta egentligen... men det är väl inget man kan göra nå åt.
-Umgås aldrig med klasskamrater på fritiden
-Frågar någon om man vill med på fest så tacka nej, kom med någon undanflykt
-Upptäcker någon att man hela tiden tackar nej, ljug och säg att du har flickvän
-Skämta mycket och ofta, för när du då gör något mongo på riktigt så kommer folk tro att du skämtar och att du bara är "dig själv"
-Prata inte om dig själv
-Använd folks förnamn
-Slappna av, och tänk på den sociala spotlight-effekten
-FÖRSÖK titta folk i ögonen, även fast det inte ger något. Det ger iaf dem ett intryck av att du är artig.
Sen har jag även en tendens att överanvända ordet "okay" - vilket jag iof inte tycker är något dåligt. Ordet "okay" är jättebra att använda för att försäkra andra människor om att du lyssnar på dom.
Finns massa annat också, men orkar inte skriva en lång lista.
Och självklart känner man sig som en jävla skådespelare ibland, eller rätt ofta egentligen... men det är väl inget man kan göra nå åt.
Senast redigerad av Deadly_Nightshade 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
MickhaelaAngelino skrev:Jag har också trappat ner mina försök att vara någon annan. Och allt fungerar bättre nu! Sparar massa dyrbar engeri! Det tråkiga är bara att vissa närstående och släktingar tycker att jag blivit totalt personlighetsförändrad. De är så vana att se mig så övertrevlig och villig att alltid vara alla till lags, att de tycker jag är otrevlig. Även om jag nu kanske beter mig mer "normalt" än innan.
Stämmer exakt på mig med , nu är jag ju äldre , kanske får försöka förstå sina närstående med Menar dom har upplevt en som en person under lång tid , sedan blir det en plötslig förändring ? Men jag uppskattar min fru och grabben , som helt accepterar den jag är
Det var även de som hjälpte till så att jag tog tag i det hela .
Senast redigerad av Pewe 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
Spelar mycket teater när jag måste umgås med folk ytligt (som i skolan eller på jobbet). Detta tar oerhört mycket energi vilket gör att jag har ett väldigt stort behov av egentid så att intrycken minimeras.
Vissa personer är inte lika energislukande, dessa kan jag vara mig själv med och då behöver jag inte vila upp mig efteråt.
Vissa personer är inte lika energislukande, dessa kan jag vara mig själv med och då behöver jag inte vila upp mig efteråt.
Senast redigerad av 12312qw 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
Andra strategier jag utvecklat är mer svårbeskrivna men kan sammanfattas som 'verbal judo'.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Jag har äntligen lärt mig att när jag möter folk jag känner och de säger "-Hej, hur mår du?..." så vill de inte veta på riktigt hur jag mår, utan det är bara en konstig grej de säger till andra. Varför de gör så har jag ännu inte kommit underfund med, det är ju helkonstigt
Har kommit på att jag förväntas säga att "-Jo, tack det är bra, hur är det själv då?"
Det jag inte kommit på är hur jag ska få dem att berätta hur de verkligen mår, när jag frågar! För jag bryr mig faktiskt om hur de mår, på riktigt.
MVH
Har kommit på att jag förväntas säga att "-Jo, tack det är bra, hur är det själv då?"
Det jag inte kommit på är hur jag ska få dem att berätta hur de verkligen mår, när jag frågar! För jag bryr mig faktiskt om hur de mår, på riktigt.
MVH
Senast redigerad av aspiemamman 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- aspiemamman
- Inlägg: 56
- Anslöt: 2009-11-13
KrigarSjäl skrev:Andra strategier jag utvecklat är mer svårbeskrivna men kan sammanfattas som 'verbal judo'.
hahahaha, "verbal judo". Kan nog tänka mig hur det går till!
Senast redigerad av MickhaelaAngelino 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- MickhaelaAngelino
- Inlägg: 67
- Anslöt: 2009-10-28
aspiemamman skrev:Jag har äntligen lärt mig att när jag möter folk jag känner och de säger "-Hej, hur mår du?..." så vill de inte veta på riktigt hur jag mår, utan det är bara en konstig grej de säger till andra. Varför de gör så har jag ännu inte kommit underfund med, det är ju helkonstigt
Har kommit på att jag förväntas säga att "-Jo, tack det är bra, hur är det själv då?"
Det är någon form av låtsassympati. Jag förstår inte heller varför dom håller på och larvar sig. Även fast jag vet att standardsvaret är "Jo det är bara bra, själv?" - följt av ett låtsas-bry-sig -ansiktsuttryck - så har jag ändå svårt att besvara frågan ibland, fast då om den kommer i lite annat format typ:
"wazzup?"
"tja, hur är det med dig nu för tiden då"
när dessa två versioner kommer fram så blir jag ställd och frågar migsjälv: undrar personen hur jag mår eller vad jag pysslar med?
Hur som helst, det är jobbigt med den där typen av teaterspel...
Senast redigerad av Deadly_Nightshade 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
Jag är så tyst som möjligt och/eller diplomatisk för att undvika att bli ogillad eller göra andra upprörda, dock tolkas denna tystnad som att jag är lite arrogant/nonchalant så det har ibland lite motsatt effekt.
Har lärt mig att man kan ställa frågor för att hålla igång samtal med en främling, även om det tråkar ut mig så till den milda grad att jag helst bara vill gå.
Har lärt mig komma med mycket väldetaljerade men samtidigt inte för perfekta lögner för att slippa sociala sammanhang när jag inte har lust med dem. Är väldigt bra på att ljuga faktiskt, konstigt nog!
Har lärt mig att man kan ställa frågor för att hålla igång samtal med en främling, även om det tråkar ut mig så till den milda grad att jag helst bara vill gå.
Har lärt mig komma med mycket väldetaljerade men samtidigt inte för perfekta lögner för att slippa sociala sammanhang när jag inte har lust med dem. Är väldigt bra på att ljuga faktiskt, konstigt nog!
Senast redigerad av honeysquid 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- honeysquid
- Inlägg: 219
- Anslöt: 2009-07-31
- Ort: Luleå
aspiemamman skrev:Jag har äntligen lärt mig att när jag möter folk jag känner och de säger "-Hej, hur mår du?..." så vill de inte veta på riktigt hur jag mår, utan det är bara en konstig grej de säger till andra. Varför de gör så har jag ännu inte kommit underfund med, det är ju helkonstigt
Det jag inte kommit på är hur jag ska få dem att berätta hur de verkligen mår, när jag frågar! För jag bryr mig faktiskt om hur de mår, på riktigt.
MVH
Jag uppfattar det nog mest som en hälsningsfras, där "bara bra" eller något liknande är svarsfrasen.
Brukar ibland roa mig med att sva "jo det är rent åt helvete", med glättig röst. Då får man självfallet sabt tillägga at det var ett skämt. Men det är roligt att se reaktionen.
Senast redigerad av lasseivägen 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
- lasseivägen
- Inlägg: 4798
- Anslöt: 2009-07-20
- Ort: På havet kaparkapten inte Rövare
lasseivägen skrev:aspiemamman skrev:Jag har äntligen lärt mig att när jag möter folk jag känner och de säger "-Hej, hur mår du?..." så vill de inte veta på riktigt hur jag mår, utan det är bara en konstig grej de säger till andra. Varför de gör så har jag ännu inte kommit underfund med, det är ju helkonstigt
Det jag inte kommit på är hur jag ska få dem att berätta hur de verkligen mår, när jag frågar! För jag bryr mig faktiskt om hur de mår, på riktigt.
MVH
Jag uppfattar det nog mest som en hälsningsfras, där "bara bra" eller något liknande är svarsfrasen.
Brular ibland roa mig med att sva "jo det är rent åt helvete", med glättig röst. Då får man självfallet sabt tillägga at det var ett skämt. Men det är roligt att se reaktionen.
Jag kan ofta svara Öh, jo. Själv då?. Jag utgår från att de flesta inte lyssnar. Spelar nästan ingen som helst roll vad man svarar, bara man frågar tillbaka.
Senast redigerad av imperativ 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
Hehe, på frågan "Hur står det till?" så brukar jag svara "Hopplöst men inte allvarligt!" så får de något att fundera på
Och blir jag i en butik tillfrågad om jag vill ha hjälp (- om jag då inte vill det och samtidigt känner att personalens motivation och intresse inte är äkta) så brukar jag växla mellan de två följande varianterna:
"Nej tack, det är obotligt." resp
"Nej tack, jag bara känner på termiken."
Kul att se reaktionerna
Och blir jag i en butik tillfrågad om jag vill ha hjälp (- om jag då inte vill det och samtidigt känner att personalens motivation och intresse inte är äkta) så brukar jag växla mellan de två följande varianterna:
"Nej tack, det är obotligt." resp
"Nej tack, jag bara känner på termiken."
Kul att se reaktionerna
Senast redigerad av Windfarne 2011-05-04 22:46:36, redigerad totalt 1 gång.
Windfarne skrev:"Nej tack, det är obotligt." resp
"Nej tack, jag bara känner på termiken."
Kul att se reaktionerna
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Är det okey att dra små Vita lögner?
När en stor del av mina "jobbarkompisar" skulle ut på restaurang och äta som en sista gemensam aktivitet för en person som slutar sin anställning, drabbades jag dagen före av en inre panik och SMSade att jag inte kunde komma med och äta så jag kom upp med en vit lögn om att jag skulle resa bort och träffa mina gamla föräldrar. Vilket så klart inte var sant. I stället satt jag hemma och gick inte ut på hela dagen i rädsla av att träffa på någon som kunde känna igen mig.
På jobbet kan jag vara social då jag kan fylla ut allt prat med jobb relaterade diskussioner. Dock så hatar jag att sitta ute med en massa folk på restaurang och äta och samtidigt lyssna på ditt och datt om saker som inte intresserar mig ett dugg. Jag faller ganska snabbt ner i min egen värld och så längtar jag hem till mitt.
Så behöver ni drar någon vit lögn för att klara er genom dagen eller eran tillvaro, och är det okay att dra små vita lögner?
Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämnesområde.
På jobbet kan jag vara social då jag kan fylla ut allt prat med jobb relaterade diskussioner. Dock så hatar jag att sitta ute med en massa folk på restaurang och äta och samtidigt lyssna på ditt och datt om saker som inte intresserar mig ett dugg. Jag faller ganska snabbt ner i min egen värld och så längtar jag hem till mitt.
Så behöver ni drar någon vit lögn för att klara er genom dagen eller eran tillvaro, och är det okay att dra små vita lögner?
Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämnesområde.
Är det okey att dra små Vita lögner?
Aspergare skrev:Så behöver ni drar någon vit lögn för att klara er genom dagen eller eran tillvaro, och är det okay att dra små vita lögner?
Jag ljuger när det behövs men det blir inte så ofta. Jag kan inte värdera huruvida det är okej eller inte okej att dra små vita lögner. Som huvudregel bör man undvika att agera så att andra människor tar skada.
- Gripandekylig
- Inlägg: 1620
- Anslöt: 2012-12-27
- Ort: Uppsala
Är det okey att dra små Vita lögner?
Jag ser inte poängen. Det blir lite fånigt, tänk om ni till sist sitter och kommunicerar i vita lögner för varandra? Mysko säger jag bara.
Du hade ju kunnat säga sanningen: "Nej, jag tycker att sådana sociala sammanhang är jobbiga." Då vet dom de och då kanske nästa aktivitet blir något ni kommer överens om tillsammans.
Du hade ju kunnat säga sanningen: "Nej, jag tycker att sådana sociala sammanhang är jobbiga." Då vet dom de och då kanske nästa aktivitet blir något ni kommer överens om tillsammans.
Är det okey att dra små Vita lögner?
Min åsikt är att det inte är okej. Man skall stå för sitt beteende och tillkortakommanden.
Är det okey att dra små Vita lögner?
sanningar befriar, lögner binder ner.
det är du som väljer?
gör så här?
det är du som väljer?
gör så här?
- Issa Jesus
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 2242
- Anslöt: 2012-01-06
- Ort: lulea, atlantis.
Är det okey att dra små Vita lögner?
Hela samhället är uppbyggt på lögner. De som talar sanning blir ofta väldigt utsatta. Att ljuga för att skydda sig själv är snarare ett tecken på självbevarelsedrift. I de flesta fall duger det inte med att säga att man inte klarar av den typen av sociala situationer, det kan leda till utsatthet på arbetsplatsen, att folk ser ner på en eller tycker man är otacksam. Skulle inte riskera det.
Är det okey att dra små Vita lögner?
I ditt fall drabbar din vita lögn dig negativt eftersom du blir inlåst istället. Det framgår inte tydligt om du ursprungligen hade tackat ja, men jag tolkar det som att du hade det. Själv tackar jag aldrig ja till något på en gång, utan ber att få återkomma med besked med anledning av att jag inte kommer ihåg om jag redan är uppbokad på något annat. På så vis får jag möjlighet att faktiskt boka upp mig på något annat, och slipper därmed dra en vit lögn.
- Asperger76
- Inlägg: 227
- Anslöt: 2013-04-10
- Ort: Precisdärduintetror.
Är det okey att dra små Vita lögner?
Det är inte OK att brutalt berätta sanningen på en arbetsplats.
I alla sociala sammanhang är det viktigt att skilja på vad som är offentlig, personlig och privat information. På en arbetsplats där man har lärt känna sina arbetskamrater är det OK att vara personlig, men det är inte OK att vara privat.
Social fobi tillhör definitivt det privata. Om man lämnar ut så privat information kommer det att tolkas som en uppmaning till arbetskamraterna att också lämna ut privat information. Det vill de säkert inte och resultatet av att säga sanningen blir därför att en pinsam tystnad sprids och om man fortsätter att vara för privat vill till slut inte arbetskamraterna prata med en för man uppfattas som gränslös.
Mycket bättre och betydligt mer socialt accepterat med en vit lögn.
I alla sociala sammanhang är det viktigt att skilja på vad som är offentlig, personlig och privat information. På en arbetsplats där man har lärt känna sina arbetskamrater är det OK att vara personlig, men det är inte OK att vara privat.
Social fobi tillhör definitivt det privata. Om man lämnar ut så privat information kommer det att tolkas som en uppmaning till arbetskamraterna att också lämna ut privat information. Det vill de säkert inte och resultatet av att säga sanningen blir därför att en pinsam tystnad sprids och om man fortsätter att vara för privat vill till slut inte arbetskamraterna prata med en för man uppfattas som gränslös.
Mycket bättre och betydligt mer socialt accepterat med en vit lögn.
Är det okey att dra små Vita lögner?
Jaa du @Aspergare, mitt liv består av en hel del liknande situatiner som du just beskrev, så ja det är ok. Man får ta till den vita lögnen. Dessutom gör ju NT det hela tiden.
Problemet är väl om man drabbas av ångest för det, och är en AS som mycket ogärna tar till det, och som alltid försöker vara uppriktig. Och börjar använda det hela tiden som enda utväg.
Problemet är väl om man drabbas av ångest för det, och är en AS som mycket ogärna tar till det, och som alltid försöker vara uppriktig. Och börjar använda det hela tiden som enda utväg.
Återgå till Att leva som Aspergare