aspiemamman, förstår ditt dilemma... Man vill ju inte gärna ge sina barn medicin om det finns andra alternativ som är bättre. Men förhoppningsvis så kommer han också att uppleva ett "lugn" om han slipper må så dåligt hela tiden. Kom att tänka på en annan sak. Du skrev att han ska medicineras för att han är aggressiv i perioder. Kanske vore det bra om han kunde få något lugnande också, som han kan ta när det är som värst. För Abilify är ju en medicin som man tar regelbundet varje dag. Det vore ju dumt att behöva ha för hög dos neuroleptika bara för att det behövs i perioder. Förstår du hur jag menar? Kan ha lite svårt att förklara ibland. Men man blir ju väldigt trött av höga doser neuroleptika, tankarna blir sega, det känns som att man går runt i klister (talar utifrån hur jag kände det och hur mina vänner har beskrivit sina biverkningar). Om en låg dos kan användas som "underhållsdos" och sedan lugnande vid behov, när han har det som svårast. Lugnande tar man ju endast vid behov, och då slipper han tröttheten i onödan. Finns ju många "mildare" mediciner som används som lugnande. Kolla upp Atarax och Theralen på fass.se.

Vill bara påpeka att jag inte är något expert, du måste rådfråga dem på BUP! Jag har själv ätit mycket olika sorters mediciner, och därför lärt mig endel om dem. Men jag är bara 19 år och har absolut ingen utbildning.

Hoppas att det blir bättre för både din son och familjen!

Han har både Atarax och Theralen, Theralen till natten och Atarax på dagen, men det hjälper honom inte mot hans känslighet för yttre belastningar. Jag krigar som en galning att han ska ha den anpassning han behöver för att inte hamna i läget, där han närmar sig psykos, eftersom det är då han blir så våldsam, innan han tippar över. Tyvärr, så kräver han så enormt mycket att det ändå blir fel ibland.

Den här gången så var det läsprocessen i kombination med ytterligare krav, som satte igång den här vändan, misstänker jag. Han började att läsa och då är det så att han inte kan göra fler saker, som matte tex och det var inte skolan beredd på alls. De råkade lägga in för mycket krav och han blir då tillslut överbelastad.

Han har en egen fröken och eget rum, är inte i klass alls, för då skulle det bli samma sak. Jag skulle önska att han kunde orka vara bland andra barn ibland, men som det är nu, så går inte det.

Han är superkänslig och tyvärr så hjälper inte Ataraxen mot det alltid, får se vad BUP har för tankar nu, men det är klart att jag funderar mycket på vad som är bäst, för honom i det långa loppet.

Jag är inte ute efter att jag ska ha ett lätthanterligt barn, utan bara slippa bli slagen och få allt i huset sönderslaget och även skydda min son från det här. Han vill inte vara så, som han blir, han vill inte skada mig, eller någon annan.

MVH

*****************

weasely:
Avknoppad diskussion härifrån: risperdal-t814.html

Men herregud, är det skolstress det hela handlar om? Tänker ni pula i ungen Risperdal pga att han inte pallar trycket i skolan? Det är ingenting annat än ren och skär idioti.

Atarax och Theralen är inga ångestdämpande mediciner, förstår inte varför folk äter sådana. Det enda de gör är att verka tröttande på personen, om än alls.

Risperdal är ganska känt för att ge hjärnskador, så att ge det till ett i övrigt friskt barn som inte är psykotiskt, ja det lär han knappast tacka er för om 20 år när det visar sig att minskad skoltid hade kunnat mildra hans anfall på ett mer effektivt och icke själsdödande sätt.

Vad BUP behöver göra är att hjälpa er att få skoltiden minskad, inte pula ungen full med antipsykotiska läkemedel.

aspiemamma, jag förstår ditt dilemma, det låter som en fruktansvärd situation för såväl sonen som för dig. Jag har själv inte tagit vare sig Risperdal eller Abilify, även om jag haft andra sorters neuroleptika. Jag har hört mer positivt om Abilify än Risperdal. Det är ju sorgligt att ett barn ska behöva ta antipsykotiska preparat, det vore ju önskvärt att det gick att ordna situationen på annat sätt.

Såhär i vuxen ålder kan jag tycka att det förmodligen hade varit bättre för mig att slippa gå i skolan och istället ha hemundervisning. Men...jag har inga enkla svar att komma med, hoppas bara att ni hittar ett sätt att få sonens tillvaro att fungera!

sugrövmanövern skrev:Atarax och Theralen är inga ångestdämpande mediciner, förstår inte varför folk äter sådana. Det enda de gör är att verka tröttande på personen, om än alls.

Det enda som händer när jag tar Atarax och Theralen är att jag får hjärtklappning, blir fruktansvärt trött och får "myrkrypningar".

sugrövmanövern skrev:Men herregud, är det skolstress det hela handlar om? Tänker ni pula i ungen Risperdal pga att han inte pallar trycket i skolan? Det är ingenting annat än ren och skär idioti.

Nej det är INTE skolstress det handlar om, du vet INGET om min sons situation och hur känslig han är att vara ute i samhället. Han måste ha som skyddad verkstad omkring sig och DET HAR HAN, men ÄNDÅ blir det lätt fel.

Risperdal är ganska känt för att ge hjärnskador, så att ge det till ett i övrigt friskt barn som inte är psykotiskt, ja det lär han knappast tacka er för om 20 år när det visar sig att minskad skoltid hade kunnat mildra hans anfall på ett mer effektivt och icke själsdödande sätt.

Min son har haft 2 psykoser, räcker det för att ha rätten enligt dig att ge honom något, som kan göra att han SLIPPER dem?

Vad BUP behöver göra är att hjälpa er att få skoltiden minskad, inte pula ungen full med antipsykotiska läkemedel.

Jag behöver INTE BUPs hjälp att sjukskriva min son ELLER ge honom anpassad skolgång, vilket han har. Han LEKER största delen av sin skoldag, som varar i 3 timmar per dag, men han är just nu sjukskriven, eftersom han var nära en 3e psykos, TROTS all anpassning han har och han går inte ens i någon klass, utan har eget rum och en egen fröken.

Han styr allt i skolan själv och de tvingar honom INTE till något, men han är känsligare än andra förstår, till och med han själv....det märks inte att det blivit för mycket förren det redan är försent och spiralen satts i spinn.

Resten av sitt liv är han HEMMA, för att orka dessa 3 timmar i skolan om dagen.

Jag ska inte ens behöva förklara mig här, han har haft sin diagnos i 5 år nu, så jag tror att jag har koll på vad jag gör. Du vet ju inte ens VILKA diagnoser han har.....

Jag kommer att föra en diskussion med BUP om medicin, men jag har ännu inte bestämt hur vi ska göra, det jag behöver är råd från andra med erfarenhet av bland annat Rispedal, att bli ifrågasatt klarar jag så bra själv, jag analyserar mig själv hela tiden, och ingen läkare på BUP ska kunna prata förbi mig när jag är där, det är därför jag försöker ta reda på allt jag kan innan, så jag kan läsa på.

Om jag var säker på att samhället kunde skydda honom, som jag gör, skulle vi inte behöva medicin alls, men tyvärr så kan andra inte göra det och det är han och vi som familj, som får leva med konsekvensen av det. Jag pratar inte om lite frustrationsutbrott nu, utan han spelar i en helt annan division, som jag inte orkar gå in och ens försöka beskriva.

Han har nu lugnat ner sig, fungerar bättre, nu när han är hemma, men vi har något som heter skolplikt i det här landet. Han kommer att han hemundervisning fram till jullovet, sen får vi se hur det blir till nästa läsår. Enda sättet att garantera att han inte blir psykotisk, är att alltid hålla honom hemma, men så ser inte livet ut.

Barn ska fungera och vara i skolan, eller icke fungerande och inlåsta, ett mellanting finns det inte beredskap för att hantera ute i den så kallade verkligheten, du vet, IRL, där saker inte alltid är som man tycker att det borde vara.

MVH

aspiemamma, jag vet inte om du såg mitt svar till dig ovan ditt senaste inlägg, vi måste ha skrivit i tråden samtidigt. Om sonen haft två psykoser, så låter neuroleptika definitivt som en bra idé. Kan ju vara bra att hålla koll på dosen bara, det händer ibland att vissa läkare ordinerar lite väl höga doser. Man får prova sig fram.

aspiemamman skrev:

sugrövmanövern skrev:Men herregud, är det skolstress det hela handlar om? Tänker ni pula i ungen Risperdal pga att han inte pallar trycket i skolan? Det är ingenting annat än ren och skär idioti.

Nej det är INTE skolstress det handlar om, du vet INGET om min sons situation och hur känslig han är att vara ute i samhället. Han måste ha som skyddad verkstad omkring sig och DET HAR HAN, men ÄNDÅ blir det lätt fel.

Ändock beskriver du att det uppstått mankemang i samband med matematik.

aspiemamman skrev:Min son har haft 2 psykoser, räcker det för att ha rätten enligt dig att ge honom något, som kan göra att han SLIPPER dem?

Nej, så enkelt är det inte eftersom ni fortfarande förpestar honom med 3 timmars skola dagligen. Jag tror inte du förstår hur otroligt mycket energi, tankekraft och borthållande av stimuli det krävs för att ens orka ta sig till skolan när ens psyke har kraschat.

aspiemamman skrev:Jag behöver INTE BUPs hjälp att sjukskriva min son ELLER ge honom anpassad skolgång, vilket han har. Han LEKER största delen av sin skoldag, som varar i 3 timmar per dag, men han är just nu sjukskriven, eftersom han var nära en 3e psykos, TROTS all anpassning han har och han går inte ens i någon klass, utan har eget rum och en egen fröken.

Och jag antar att han har hotet hängande över sig - han skall tillbaka till skolan? Vill han det? Vill han gå i skolan? Hotet om stressen kan vara värre än själva skolgången, så jag rekommenderar att han får höra att det är okej att vila, om han inte redan försäkrats om det.

aspiemamman skrev:Resten av sitt liv är han HEMMA, för att orka dessa 3 timmar i skolan om dagen.

Jag ska inte ens behöva förklara mig här, han har haft sin diagnos i 5 år nu, så jag tror att jag har koll på vad jag gör. Du vet ju inte ens VILKA diagnoser han har.....

Skola, skola, skola, skola. Du får ursäkta, men det talas alldeles för mycket om skolan här för att jag skall kunna låta det passera som ett icke skolstress-fall.

aspiemamman skrev:[det jag behöver är råd från andra med erfarenhet av bland annat Rispedal,

Det får du. Jag lever varje dag med en hjärnskadad man. Anhedoni deluxe till följd av Risperdalmedicinering. Visst, han blev av med psykosen, men nu kan han inte tycka saker är kul något längre tag, och det är en stor förlust.

Jag säger inte att ni inte ska medicinera med Risperdal, jag säger dock att jag tycker man ska se till att livet inte dödar pojken först och främst. På alla tänkbara sätt man bara kan, detta är ett barn. Barn har känsliga hjärnor.

aspiemamman skrev:Han har nu lugnat ner sig, fungerar bättre, nu när han är hemma, men vi har något som heter skolplikt i det här landet.

Tills man blir sjuk på heltid.

aspiemamman skrev: Enda sättet att garantera att han inte blir psykotisk, är att alltid hålla honom hemma, men så ser inte livet ut.

Det kan se ut så, om man skräddarsyr livet. Anpassar det efter individen.

aspiemamman skrev:Barn ska fungera och vara i skolan

Men ibland gör de inte det.

aspiemamman skrev:eller icke fungerande och inlåsta

Vilket kan vara ett alternativ.
Eller?

aspiemamman skrev:ett mellanting finns det inte beredskap för att hantera ute i den så kallade verkligheten, du vet, IRL, där saker inte alltid är som man tycker att det borde vara.

Men Risperdal ska inte behöva sättas in pga det, då är det kanske bättre att låsa in honom?

sugrövmanövern skrev:Ändock beskriver du att det uppstått mankemang i samband med matematik.

Det jag sa vara att LÄSPROCESSEN upptog så mycket av hans kapacitet att som ett exempel Matte blev en sak för mycket, just då, att han blev överbelastad. Hur ska någon kunna veta och vara beredd på att det skulle råka bli så, att han inte klarade av att lära sig läsa OCH Matte, som för övrigt är hans favoritämne och han älskar det.

sugrövmanövern skrev:

aspiemamman skrev:Min son har haft 2 psykoser, räcker det för att ha rätten enligt dig att ge honom något, som kan göra att han SLIPPER dem?

Nej, så enkelt är det inte eftersom ni fortfarande förpestar honom med 3 timmars skola dagligen. Jag tror inte du förstår hur otroligt mycket energi, tankekraft och borthållande av stimuli det krävs för att ens orka ta sig till skolan när ens psyke har kraschat.

Nej som jag sa, så är han sjukskriven nu och han vet att han inte ska tillbaka just nu, då hemundervisning är planerad fram till jullovet i alla fall.

sugrövmanövern skrev:Och jag antar att han har hotet hängande över sig - han skall tillbaka till skolan? Vill han det? Vill han gå i skolan? Hotet om stressen kan vara värre än själva skolgången, så jag rekommenderar att han får höra att det är okej att vila, om han inte redan försäkrats om det.

Herre gud vad du antar saker, givetvis så ska han inte tillbaka om han själv inte känner att det är oki. Jag för en dialog med skolan om HUR de kan göra för att han ska tycka att det är ROLIGT i skolan och specialpedagog från särskolan är inkopplad. Han VET att jag aldrig kommer att tvinga honom, det har jag liksom aldrig gjort.

sugrövmanövern skrev:Skola, skola, skola, skola. Du får ursäkta, men det talas alldeles för mycket om skolan här för att jag skall kunna låta det passera som ett icke skolstress-fall.

Som jag sa ovan, så handlar det om skolan, MEN inte så som du tänker, utan om ett misstag som vem som helst skulle kunna ha gjort. Hur ska någon kunna veta innan ,att när han står i att lära sig läsa, inte klarar samma saker som vanligt då?

sugrövmanövern skrev:Det får du. Jag lever varje dag med en hjärnskadad man. Anhedoni deluxe till följd av Risperdalmedicinering. Visst, han blev av med psykosen, men nu kan han inte tycka saker är kul något längre tag, och det är en stor förlust.

Det här är verkligen något jag kan ta till mig, och det var sådant som jag vill veta och just Risperdal kommer jag ändå inte att vilja ge honom, då jag vet att det finns andra alternativ, som är bättre. Sen är det ju så att det är troligt att jag kommer att välja att sätta in något när det krisar, som fungerar bättre än Atarax.

sugrövmanövern skrev:Jag säger inte att ni inte ska medicinera med Risperdal, jag säger dock att jag tycker man ska se till att livet inte dödar pojken först och främst. På alla tänkbara sätt man bara kan, detta är ett barn. Barn har känsliga hjärnor.

Jag håller med dig, man ska inte ge medicin i första taget, och jag har kämpat i alla hans kriser utan mediciner, men han börjar bli stark nu.

sugrövmanövern skrev:Tills man blir sjuk på heltid.

Det skulle han verkligen bli om jag gav upp och satte honom på LVUhem.

sugrövmanövern skrev:Det kan se ut så, om man skräddarsyr livet. Anpassar det efter individen.

Tror inte du att jag har försökt få kommunen att förstå?

sugrövmanövern skrev:

aspiemamman skrev:Barn ska fungera och vara i skolan

Men ibland gör de inte det.

Nej ibland gör de inte det....

sugrövmanövern skrev:

aspiemamman skrev:eller icke fungerande och inlåsta

Vilket kan vara ett alternativ.
Eller?

Jag har kollat upp en del skolhem, men han skulle gå sönder för alltid, om han inte hade tillgång till mig. En inskolning skulle ta något år, och de samarbetar inte med föräldrar på det viset. Inte ens om jag flyttar och bor nära en sådan skola, skullen han få sova hemma.

sugrövmanövern skrev:

aspiemamman skrev:ett mellanting finns det inte beredskap för att hantera ute i den så kallade verkligheten, du vet, IRL, där saker inte alltid är som man tycker att det borde vara.

Men Risperdal ska inte behöva sättas in pga det, då är det kanske bättre att låsa in honom?

Åter igen, så vet jag att det kan komma till det, och i så fall är han hjälplöst förlorad, för all framtid.

Han behöver få bo hemma, så länge det är möjligt och jag är just nu inte säker på HUR det ska gå till. Jag kommer att lämna in en ansökan till särskolan till nästa läsår, men fram tills dess, så måste skolan han går i lösa det.

Jag har tittat på hemskolning och känner bara att det inte går att genomföra, jag räcker inte till.....hemundervisning har han haft tidigare, men då han är extremt platsstyrd, så är hemmet hemma och skolan är skolan, för honom.

Det jag bett skolan om nu, är att släppa alla skolmål och göra saker enbart utifrån det han vill göra, som studiebesök på ställen han vill veta mer om.

Vi ska ha möte med specialpedagogen från särskolan, hon är mycket kunnig och har många bra idéer, troligen nästa vecka.

Skolan behöver inte vara något negativt, det är bara det att de är inte vana med någon som min son, han är väldigt svår. De måste tänka i nya banor, för att klara av honom, men det är skolans ansvar, inte mitt. Mitt ansvar ligger i att se till att skolan ger honom det han behöver, för att må bra där.

Misstag kan ändå vem som helst göra, det är bara det att för min son blir det enorma konsekvenser, och det är för att ge honom lite mindre känslighet, som jag funderar på någon form av medicin, så att han kan klara av att andra inte alltid gör rätt, för att fela är mänskligt.

MVH

aspiemamman

Din son låter verkligen svår. Han måste ha det väldigt jobbigt - för att inte tala om er, resten av familjen!

Jag kom att tänka på lite alternativ medan jag läste meningsutbytet mellan dej och sugis (hon är för övrigt väldigt klok och har väldigt ofta rätt i sina betraktelser). Pojken mår uppenbarligen (som ni bägge redan konstaterat) dåligt av att gå i skolan. Det är troligen någon sorts skolstress. Han känner sej samtidigt trygg hemma.

Jag såg att du skrev om hemundervisning men att du känner att du inte räcker till samt att sonen är extremt platsstyrd.... det är där jag har mina funderingar.

Vad skulle du tycka om att inreda ett rum i bostaden - ELLER kanske skaffa en friggebod att ha på tomten (obs! jag vet inget om hur din bostadssituation ser ut!) och använda detta enbart för skolrelaterade ändamål? Om du skulle känna att du inte räcker till för hemundervisning så kanske specialpedagogen kan komma dit och hålla i undervisningen?

På det viset skulle du ju kunna ha din son hemma men ändå i en miljö som BARA används för skolrelaterad verksamhet. Det bästa alternativet vore nog att ha en tomt med en särskilt inredd friggebod, men ett rum i bostaden skulle också kunna avsättas för detta ändamål.

Låter det helt ogörligt? Du kanske bor i lägenhet och då blir det ju genast svårare.

weasley skrev:aspiemamman

Din son låter verkligen svår. Han måste ha det väldigt jobbigt - för att inte tala om er, resten av familjen!

Jo, det är ju så....det måste vara otroligt skrämmande för honom, att så totalt förlora all kontroll över sig själv.

Jag kom att tänka på lite alternativ medan jag läste meningsutbytet mellan dej och sugis (hon är för övrigt väldigt klok och har väldigt ofta rätt i sina betraktelser). Pojken mår uppenbarligen (som ni bägge redan konstaterat) dåligt av att gå i skolan. Det är troligen någon sorts skolstress. Han känner sej samtidigt trygg hemma.

Han trivdes toppen i skolan, fram till han började knäcka läskoden, då började han svaja och det blev bara värre och värre. Han hade troligen gjort detsamma om han hade haft hemundervisning. Ja, han är tryggast med mig, så är det, men i en framtid, så kommer inte jag att finnas där och det måste jag också ta in i beräkningen. Ingenting är bara svart eller vitt, det finns många aspekter att ta hänsyn till. Jag kan inte knyta honom allt för hårt till bara mig, det säger sig självt att det måste finnas andra vuxna, i hans liv, som kan ge honom trygghet.

Jag såg att du skrev om hemundervisning men att du känner att du inte räcker till samt att sonen är extremt platsstyrd.... det är där jag har mina funderingar.

Jag har kollat hemskolning och det är det jag känner att jag inte räcker till för, för då är det jag som tar över ansvaret för undervisningen helt och hållet. Jag vet hur det skulle bli, han är så svår att få att göra saker, att när skolan ska kolla vad han kan, så kommer han inte upp till skolans mål. Det gör han inte nu heller, men då kan skolan inte lägga det på MIG, om det är skolan som har ansvaret.

Hemundervisning är en annan sak, då kommer det en lärare hem och undervisar i hemmet.

Vad skulle du tycka om att inreda ett rum i bostaden - ELLER kanske skaffa en friggebod att ha på tomten (obs! jag vet inget om hur din bostadssituation ser ut!) och använda detta enbart för skolrelaterade ändamål? Om du skulle känna att du inte räcker till för hemundervisning så kanske specialpedagogen kan komma dit och hålla i undervisningen?

Bor i lägenhet, men funderar på att göra i ordning en stor skrubb, inte optimalt, men har ingen annan möjlighet, just nu. Letar hus, men då jag är hemma med bara VB som inkomst är det svårt att få lån, som ensam med fler barn med NPFer, dessutom.

Saken är den att det inte spelar någon roll vart han är, hemma eller i skolan, han kommer ändå alltid att vara extremt känslig och även JAG kan göra misstag, som gör att han flippar ur. Det räcker ju med att det blir JUL liksom.....

Det är fasen svårt att veta hur jag ska göra, nu har han lugnat sig LITE, han har fortfarande svåra låsningar och stökar, men inget utbrott på någon vecka nu i alla fall.....lagom till han hämtat sig lite, så kommer då JULHELVETET och så är han igång IGEN, eftersom han inte TÅL och inte kan hantera förväntningarna.

MVH

Ja, jag tycker du resonerar klokt, aspiemamman, så jag har inte någonting särskilt att tillägga på inlägget i övrigt, undrar lite över det här dock:

aspiemamman skrev:
Herre gud vad du antar saker, givetvis så ska han inte tillbaka om han själv inte känner att det är oki. Jag för en dialog med skolan om HUR de kan göra för att han ska tycka att det är ROLIGT i skolan och specialpedagog från särskolan är inkopplad. Han VET att jag aldrig kommer att tvinga honom, det har jag liksom aldrig gjort.

Vad menas med roligt? Jag får lite idéer i mitt huvud om att problemet i skolan kanske snarare beror på otrygghet än tråkighet. Baserat på det andra du skrivit.

Ofta så tror ju folk att barn som skolkar och ligger hemma och spelar tv-spel gör det för att det är tråkigt i skolan. Men så är nästan aldrig fallet.

Jag kan tänka mig att om jag hade varit ett problembarn, så kanske de hade fått för sig att jag skulle uppskatta studiebesök på djurparker, för att jag gillar djur.

Jag kan säga att det hade jag inte uppskattat alls. Jag hade låtsats uppskatta det för att inte såra någon. Men det hade skapat en enorm stress. Jag uppskattade det monotona, gå till lektionen, sitta och räkna tal (tråkigt) skriva glosor, skriva bokstäver etc - inga överraskningar. När det blev friluftsdag blev det katastrof i min hjärna - stress.

(Min hjärnskadade bättre hälft beskriver att han uppskattade mattelektionerna mest. Alla satt tysta och räknade mattetal. Han var en skolkande tv-spelsunge, "skoltrött").

För en del barn kan tvärtom det jag uppskattade orsaka svår stress, alltså att försöka hinna med i det monotona om det blir för mycket.

Vad är det som skapar stress hos din son? Har ni pejl på exakt vad det är? Utöver att han har svårt att orka med att ta in all stimuli från skolmiljön?

sugrövmanövern skrev:Ja, jag tycker du resonerar klokt, aspiemamman, så jag har inte någonting särskilt att tillägga på inlägget i övrigt, undrar lite över det här dock:

aspiemamman skrev:
Herre gud vad du antar saker, givetvis så ska han inte tillbaka om han själv inte känner att det är oki. Jag för en dialog med skolan om HUR de kan göra för att han ska tycka att det är ROLIGT i skolan och specialpedagog från särskolan är inkopplad. Han VET att jag aldrig kommer att tvinga honom, det har jag liksom aldrig gjort.

Vad menas med roligt? Jag får lite idéer i mitt huvud om att problemet i skolan kanske snarare beror på otrygghet än tråkighet. Baserat på det andra du skrivit.

Ofta så tror ju folk att barn som skolkar och ligger hemma och spelar tv-spel gör det för att det är tråkigt i skolan. Men så är nästan aldrig fallet.

Jag kan tänka mig att om jag hade varit ett problembarn, så kanske de hade fått för sig att jag skulle uppskatta studiebesök på djurparker, för att jag gillar djur.

Jag kan säga att det hade jag inte uppskattat alls. Jag hade låtsats uppskatta det för att inte såra någon. Men det hade skapat en enorm stress. Jag uppskattade det monotona, gå till lektionen, sitta och räkna tal (tråkigt) skriva glosor, skriva bokstäver etc - inga överraskningar. När det blev friluftsdag blev det katastrof i min hjärna - stress.

(Min hjärnskadade bättre hälft beskriver att han uppskattade mattelektionerna mest. Alla satt tysta och räknade mattetal. Han var en skolkande tv-spelsunge, "skoltrött").

För en del barn kan tvärtom det jag uppskattade orsaka svår stress, alltså att försöka hinna med i det monotona om det blir för mycket.

Vad är det som skapar stress hos din son? Har ni pejl på exakt vad det är? Utöver att han har svårt att orka med att ta in all stimuli från skolmiljön?

Nu svarar jag bara lite kort här, eftersom vi inte längre är inne på vad tråden handlar om

Det där med roligt är att han själv ska få bestämma vad han vill göra, utifrån vad han tycker är roligt och tanken kom från specialpedagogen i särskolan, när jag resonerade med henne i telefon. Han själv vill styra, genom att tex, om han vill ta reda på hur en bil fungerar, så är det det som de ska göra.

Studiebesöken är hans egen ide om vad han vill göra, han är så att han behöver se, känna och uppleva för att förstå. Han vill till polisstationen och brandstationen tex.

Krav stressar honom mycket, han klarar inte av det. Alla typer av känslor, blir oftast för stora för honom att hantera. Att inte veta svaren på vad, med vem, hur länge, när och vad kommer sen, oroar honom enormt. Röra, stressar honom, så hans rum i skolan är helt utan bilder på väggarna, inga öppna bokhyllor osv....likadant hemma också.

Han har bildstöd, som schemat tex och även kommunikationsbilder, eftersom han ibland inte kan säga med ord.

Jag upptäckte igår att skolan har gjort lite fler missar än jag trodde, de har förstört hans glädje med gymnastiken, som han hade med bara en till elev och hans fröken. Han sa igår kväll att han hatar gympan nu, han avskyr nämligen uppvärmningen, eftersom han då ställs inför krav att göra som fröken säger. Men du kan ju strunta i uppvärmningen sa jag, men det kunde han inte göra, för fröken har sagt att då förstör man musklerna, suck!

Nåja, vi kan ju fortsätta det här i en annan tråd, kanske, tack för bra tankar och vinklingar.

MVH

Barracuber:

Kopierat från tråden Filma

Hej!

Tänkte bara tala om att jag just nu filmar ett av mina barn hemma, han är just nu sjukskriven från skolan och är minst sagt svår att hantera.

För mig är det svårt att få skolans personal att förstå hur han är just nu, med ord.

Det är också svårt att beskriva för BUP och HAB, ord är bara ord, även om det är lättare att få BUP att förstå.

Jag har nu visat det jag hunnit med att filma för min sons fröken, hon kom hit en stund på förmiddagen.

Ska tilläggas att jag har min sons tillåtelse att både filma och visa det.

Det var väldigt bra, tycket hans fröken, för att öka förståelsen mellan både honom och dem, men också mellan mig och personalen. De förstår mer att han verkligen inte fungerar och vad som då händer, får en bild av det och inte bara ord.

Jag har visserligen inga problem med att de ifrågasätter det jag säger, men nu, om de får se, så räcker det med att jag hädanefter säger att han slutat att fungera, så vet de sen, vad det verkligen innebär också.

Jag har fått med hans svåra ögonticks, stereotyper, då han fastnar i olika rörelser, låsningar, upprepningar av ord och förstadiet till hans utbrott och hans otroligt stökiga oro.

Han har lugnat sig något, men igår kom ett mindre utbrott, som jag fick med på film, men i morse kom ett större och då kunde jag ju inte filma samtidigt som jag måste hålla honom. Han tog sin vaccination i går eftermiddag och efter det så kom utbrotten tillbaka, som han inte haft nu på någon vecka. Hoppas på att det faktiskt kommer ett större under helgen, för då kan mamma filma det. Inte för att jag vill att han ska få ett, men det känns som viktigt att just den biten finns med på filmen, för att nå maximal förståelse.

När han är så här, kan han inte vara i skolan, så skolan har ju inte sett när han stänger av och blir så här och så är det väl för fler av er, att skolan inte får se alla sidor, som ni får se hemma.

Filma passar inte för alla, men ett tipps från mig i alla fall.

MVH

Låter som om du löst det på ett utmärkt sätt, hade det varit jag som liten hade jag vägrat något aldeles extremt om jag inte blivit tillfrågad utan bara blivit filmad hur som helst mot min vilja på nära håll.

Jag tycker jag blev en trevlig person med roliga intressen till slut
Kan man säga så?

Får han använda kameran och filma själv?

Ja, han får även filma själv, han fick ett eget band, men det enda han filmar är tvn!

Sen ska vi titta på det tillsammans, precis samma vi nyss sett på tv....jag blir en smula trött, särskilt när han spolar och ser om samma sekvens om och om igen, eftersom han fastnar i detaljer!

Small price to pay!!!

MVH

En nära släkting satt som liten och kollade på testbilden o väntade på barnprogramen.
Denne var iofs typ 3 år då, denne trodde inte på att man kunde veta i förväg när de skulle komma.

Men om man går ut i naturen och filmar så finns det ingen tv.

Har tänkt det så småningom, men just nu tål han inte att gå utanför dörren. Han var med mig ut med hunden häromdagen i skogen, psyket höll inte för det, ännu.

Tack för rådet, vi sticker ut så snart det går!

MVH

Skulle du kunna tänka dig att berätta vad som händer?
Jag tror inte jag förstår det hela iaf.
Jag kanske inte ha insikt i vad som kan inträffa helt enkelt och vad som utlöser det hela o vad som händer sedan.

nano skrev:Skulle du kunna tänka dig att berätta vad som händer?
Jag tror inte jag förstår det hela iaf.
Jag kanske inte ha insikt i vad som kan inträffa helt enkelt och vad som utlöser det hela o vad som händer sedan.

Om du menar vad som händer när han inte klarar av att vara ute, så är det lite svårt att förklara. Han blev överbelastad och fick ett utbrott, där han bucklade bilen och gav mig en del nya blåmärken. Han höll på att sparka sönder fönsterrutorna innan jag lyckades få honom ur bilen hemma, eftersom han flippade ur redan innan vi var riktigt framme.

Varför han är så här just nu kanske kan göra det samma, men han hämtar sig snart, och då kan vi åter igen börja vara ute och göra saker igen. Kanske går jag in och försöker förklara vår situation i en annan tråd som blev flyttad från tråden om Risperdal i forumet om AS och vården....tror mod. döpte den till skolproblem....får se om jag orkar försöka förklara, det är mycket, vi gått igenom.

MVH

Barracuber:

Flyttat från tråden Hemundervisning, har någon lite kolla på vad som gäller?

Jag har varit på möte med rektorn och vi hade en EVK för ett par dagar sedan, då jag bad om hemundervisning fram till jullovet.

Jag ställs idag inför 2 val....då de har simträning från måndag och 2 veckor framåt.

1 Att min son inte går på simträningen och då kan han få hemundervisning mellan 8.15 till 9.30, utom tisdagar.

2 Att han går på simträningen, men då måste jag vara med honom, och då får han ingen hemundervisning alls.

Saken är den att hans lillebror ska på samma simträning och båda älskar att vara i badhuset, så givetvis så vill han gå på simträningen.

Hur ser skolans tillsyns ansvar ut under skoltid och ändras den bara för att han inte just nu klarar av att gå i skolan?

Är det någon som har lite koll, för just nu orkar jag inte leta efter information?

Jag vet inte om han egentligen borde gå och simträna heller, men vi ska göra ett försök, för om han inte får prova om han orkar, så kommer han att bli helt galen, då lillebror får.

Vet inte om skolan anser att de tillgodoser något bara för att han går och simtränar i 30 minuter och jag vet att jag kommer att få lov att vara med honom då.

Jag spyr på hur skolan hanterar det här, när ska de ta sitt ansvar och inte lägga allt på mig, hela tiden? Han kan vara med sin fröken själv här hemma, men inte någon annanstans, då går det bara med mig.

Han har just nu behov av tillsyn dygnet runt, jag räcker inte till och behöver få tillsyn från annat håll, någon stund varje dag, eftersom han inte kan lämnas, jag behöver ju fasen handla ibland och uträtta lite annat.

Jag har LSS, avlösarservice i hemmet, men den tiden jag har räcker inte till för annat än olika möten (fast att man faktiskt inte får gå på möten som gäller barnen då) Dessutom går aldrig LSSen in under skoltid.....så det gäller att jag har mat hemma.

Så åter igen, är det någon här som har lite koll, vart går skolans ansvar och vart tar mitt föräldraansvar över och kan de egentligen kräva att jag ska ta hand om mitt barn, under det som egentligen är skoltid?

MVH

Mig veteligen så har komunen (antagligen skolan) skyldighet att se till att alla som vistas i komunen går i skolan, sedan om det är hemma eller tillsammans med de andra barnen eller på planeten mars spelar mindre roll.

Det är min uppfattning.

Får se om jag orkar leta upp några lagtexter i morgon för nu är jag dötrött, PM:a gärna om jag glömmer o fråga om jag hittat några texter

Tror det i en skarpare situation man önskar är bra att säga med stabil röst "han ska gå i skolan på ett eller annat sätt, ingen kommer att slippa undan".
Det kan ju ses både som syftandes på honom och på skolan.
Och skolan vet ju mycket väl att det är de som är skyldiga att ta in honom.

idag är jag helt med på att det var skolstress det handlade om och idag hemundervisas min son.

Jag gick med på att han åt Abilify ett tag, men fy fasen vilken hemsk upplevelse det var.

Idag är jag så emot att medicinera, även om jag inser att det kan behövas i akuta skeden. Jag är helt mot att medicinera barn för att de har felbeteenden på grund av att skolan inte fungerar.

Jag är glad att jag äntligen har fattat

Vad hände när han fick Abilify?