Känner igen mig. Jag har och har alltid haft väldigt dåligt tålamod. Ibland när jag känner att jag verkligen vill ägna mig åt nåt som intresserar mig (specialintressen) så har jag inte tålamod att göra det. Jag börjar en massa projekt utan att slutföra dem. Funderar på om jag kanske har ADD. Jag har aldrig varit hyperaktiv, snarare underaktiv så ADHD kan det inte vara.

Tålamod, ja, det finns det gott om..nästa för mycket..fast det beror vad det gäller..kommer ihåg när vi satt hos psykologen (min sambos första besok på neuropsykmottagningen) vi satt o pratade om tålamod..och så tittade hon (psykologen) på mej och sa att -ja, du måste ha ett väldigt bra tålamod om orkar med din sambos utbrott o temperament..
Ja nog är det så allt!!

På tal om dåligt tålamod i affärer:

Något annat jag har svårt för är när folk står folk och köar jättelänge, t ex på ett snabbmatställe. Man kunde då tro att kötiden skulle vara tillräcklig för att bestämma vad de vill äta, men påfallande många verkar ställa hjärnan i kö på samma gång. Först när det är deras tur börjar de långsamt och omständligt fundera över vad de eventuellt skulle kunna tänkas vilja ha.

Köer ger även ett utmärkt tillfälle att ta upp plånbok och betalningsmedel i förväg så att man snabbast möjligt får sitt ärende avklarat. Detta verkar få ha tänkt på utan börjar frenetiskt gräva efter pluskan först när varorna är inslagna och de får en summa av kassören. Som att det varje gång blir en lika stor överaskning att man också förväntas betala.

Inger skrev:Först när det är deras tur börjar de långsamt och omständligt fundera över vad de eventuellt skulle kunna tänkas vilja ha.

Vid såna tillfällen brukar det klicka i huvudet och jag tränger mig före med allt vad det innebär i ordutbyte och blickar. Är man snabb nog så hinner den man gick före inte reagera.

hemulen skrev:Tålamod, ja, det finns det gott om..nästa för mycket..fast det beror vad det gäller..kommer ihåg när vi satt hos psykologen (min sambos första besok på neuropsykmottagningen) vi satt o pratade om tålamod..och så tittade hon (psykologen) på mej och sa att -ja, du måste ha ett väldigt bra tålamod om orkar med din sambos utbrott o temperament..
Ja nog är det så allt!!

Vid närmare eftertanke så har jag nog också egentligen väldigt bra tålamod, när det kommer till saker som jag redan påbörjat. Jag kan t.ex. sitta och göra en och samma sak under en väldigt lång period, medan andra brukar bli less och vill göra något annat. Men där mitt tålamod brukar brista är när det kommer till att vänta på saker. Som t.ex. många beskriver, att vänta på när andra människor ska komma till punkt, kan vara väldigt påfrestande.

Samtidigt så tror jag att det har en del med stress att göra. Jag blir t.ex. lätt stressad i sociala situationer, vilket gör att mitt tålamod också krymper.

Jag har ganska dåligt tålamod..... men jag är samtidigt ovanligt tolerant mot folk. Under min utredning framgick det att jag tolererade väldigt mycket beteenden som de flesta andra inte skulle tolerera. Jag hade å andra sida dålig förståelse för sådant som andra brukar tycka är normalt beteende.

Det märks tydligt, då folk ibland kan bli arga på mig för att jag verkar tolerera i princip vad som helst. Tänker liksom inte riktigt på vad som händer, accepterar bara. Har iofs blivit mycket bättre nu när jag blivit lite äldre.

MickhaelaAngelino skrev:Det märks tydligt, då folk ibland kan bli arga på mig för att jag verkar tolerera i princip vad som helst.

Hehe, jag har svårt att förstå varför någon skulle bli arg på en för att man är för tolerant. Jag trodde det var en bra egenskap?

Men jag känner också igen det där. För mig (och de flesta med AS, antar jag) är det så att jag har problem att uppfatta alla olika subtila sociala signaler som folk avger, vilket gör att jag istället bara "stänger av" och försöker se glad ut. Men absolut så finns det ju inget som säger att man inte kan bli bättre på att uppfatta signaler och samtidigt utveckla ett mer komplext beteende, vilket i sin tur både underlättar och förbättrar den sociala upplevelsen.

Nu blev det lite OT, men min poäng är att om man tränar och blir bättre på något, minskar också stressen. Och om stressen minskar, ökar troligtvis tålamodet