Windfarne skrev:Tillbaka på ruta 1: Om önskan om en kyrka med klassisk teologi, öppen människosyn och profetisk livsstil...
......

Men om man som vi är troende så låt oss inte glömma att Jesus sagt att han inte kommit för att upphäva lagen, utan för att fullborda den.
"Inte en prick..skall förgås" etc. Så helt kanske man inte bör förkasta GT, även NT innehåller ju en massa passusar som verkar lagiska och svårsmälta.

OBS att detta inte ska föreställa opposition eller kritik mot dig. Inför dessa frågor känner jag att jag kommer till korta fullständigt.

1) Johanneskyrkan Kornhill

2)

Matt 5:17-19
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. [18] Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. [19] Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.

3) Kornhill har bibelskola och det finns fler som har så jag rekommenderar dig att gå en sådan ^_^.

Slutligen:
Ave crux, spes unicum! (Var hälsad kors, mitt enda hopp).
In hoc signo ergo sum. (I detta (korset) tecken är mitt allt (hela jag)).

Matt 5:19
(---)Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.

Ja, Debbido handlar efter dem, särskilt dubbla kärleksbudet. Respekt!

Kära skribenter: Det ni skriver är inte något nytt för mig. Jag behöver inte gå någon bibelskola för att lära mig vad det innebär att vara bokstavstroende. Men jag är alltså inte bokstavstroende utan försöker tolka in evangeliet i 2000-talets Sverige.

Låt mig få behålla rätten att tänka själv! Jesus säger att han inte har kommit för att upphäva lagen utan för att fullborda den. Men vad menar han med det? Han upphävde rätt många lagar själv På sabbaten var han ute och gick säkert rätt så långt med sina lärjungar. De ryckte ax på fälten för att bli mätta, botade sjuka, dvs både "arbetade" och "stal". Han gjorde sig känd som en vindrinkare och frossare, eftersom han tillbringade det mesta av sin tid med de utslagna. Han levde själv i Utanförskap.

Men han levde kärlek, gav människor helande, mat och vin. Han levde inte konsekvent efter de judiska lagarna. Han fullbordade Lagen genom den högre lag som är Barmhärtighet och Kärlek! Barmhärtighet är mer värt än vilken religiös ritual som helst. Den barmhärtige samariten hade fel teologi men rätt livsföring.

Paulus kämpade mot de omvända judarnas behov av att omskära sina barn, för säkerhets skull. Fel! skrek han. Ni ska inte längre leva efter de gamla ceremoniallagarna - sluta med det!

Vi ska inte offra lamm och duvor för att rena oss. Vi ska inte leva efter mallar och diagram. Det finns en uppsjö av ceremoniallagar i GT som vi omöjligen kan leva efter om vi ska kalla oss kristna. Tio Guds bud representerar de universella, andliga lagarna som aldrig upphör att gälla.

Vi SKA inte leva i ett materiellt överflöd, som vissa gamla patriarker. Med Jesus kom en ny lära om materiell enkelhet och andligt överflöd. Detta demonstrerade han t ex genom att LÅNA en ej fullvuxen åsna när han red in i Jerusalem. De gamla patriarkerna "blev välsignade av Gud" med tusentals åsnor, kameler och getter. Viss skillnad!

Det gamla är förgånget och något nytt har kommit. Paulus sa till de nyomvända judarna: "Nu vill jag visa er en övermåttan härlig väg, en högre väg, kärlekens väg."

Amen.

Ämnet uttömt för min del och har inga egentliga invändningar. Hoppas vi ska kunna prata mer i framtiden. Godnatt på dej !!

(Satte in den söta gubben här för att han var rolig enbart.)

Godnatt till dig med!

Jag har väldigt svårt att veta exakt vilken av mina känslor som kan beskrivas som "tro" eller "känslan av en högre makt". På er låter dock som en av mina hypomanier med den intensiva glädjen och engagemanget och det sociala.

Jag har för övrigt svårt att tro på sånt som jag inte har framför mig i form av konkreta resonemang som inte faller. Och det måste ni väl ändå medge, att tro inte handlar om konkreta bevis? Tro och vetande går att separera, så länge vetandet och den allmänna världen där alla samsas får tolkningsföreträde där det visar sig att religionen har fel. För att parafrasera: man kan låtsas, eller känna, att man borstar tänderna med en för andra osynlig tandborste. Däremot får man ta konsekvenserna, i den objektiva världens påverkan, eller tolkningsföreträde, att tänderna till slut... ruttnar.

Det verkar dock som att ni inte är bokstavstroende på det sättet, så enligt min standard har ni all rätt att tro så som ni gör. Precis som jag älskar vissa människor, men inte behöver eller kan ge bevis för det.

@Liljencroowna:

Det stämmer, tro handlar inte om konkreta bevis. Det är meningen att det inte ska handla om konkreta bevis. Inte heller handlar det, på basplanet, om ett försanthållande av x antal religiösa lagar och dogmer.

Det handlar om en förvissning om existensen av osynliga ting, en värld som inte är åtkomlig med vetenskapliga mätinstrument eller mänsklig logik. Denna förvissning tar sig uttryck genom påverkan av tankemönster och emotioner och, mer synbart, genom en påverkan av den troende individens handlingar och val, inte minst i etiska och moraliska frågor. När tron finns inom en individ bekräftar den sig själv genom att individen upplever sig få "öppnade ögon" för tillvarons sammanhang.

Det är enkelt att göra sig lustig över dem (oss) som vill ge akt på en icke-verifierbar parallellvärld, anta avvikande värderingar och kanske önskan att påverka andra till samma tänkesätt. Men sanningen är att såväl den mänskliga vardagen som samhällsbyggnad som vetenskapen är behäftad med obevisade, icke-ifrågasatta, "självklara sanningar" - paradigmer. Dock visar det sig att dessa paradigmers beständighet är en ren chimär och stadda under ständig förändring.

På sextiotalet ekade ropen "Gud är död!" men följdes snart av det välgörande
"Jesus lever!". Man började från kristet håll alltmer betona vikten av att beskriva tron som en relation med en levande, verksam Gud.
Inte så få kristna beskriver sin tro med de (för vissa) provocerande orden
"En kärleksrelation med Jesus".

Varför jag själv är kristen beror kort sagt på mitt behov av en hjälpare som kärleksfullt ser till mitt bästa.
Många är de gånger jag under ångest, förtvivlan och desperation vänt mig till Gud, som då visat sig vara som allra närmast för att dela min ensamhet och oro. Han har kommit in i min ensamma, kvävande Aspergerbubbla och bevisat att han lever och vill rädda det som var förlorat.

Liljencroowna skrev:Jag har väldigt svårt att veta exakt vilken av mina känslor som kan beskrivas som "tro" eller "känslan av en högre makt". På er låter dock som en av mina hypomanier med den intensiva glädjen och engagemanget och det sociala.

Jag har för övrigt svårt att tro på sånt som jag inte har framför mig i form av konkreta resonemang som inte faller. Och det måste ni väl ändå medge, att tro inte handlar om konkreta bevis? Tro och vetande går att separera, så länge vetandet och den allmänna världen där alla samsas får tolkningsföreträde där det visar sig att religionen har fel. För att parafrasera: man kan låtsas, eller känna, att man borstar tänderna med en för andra osynlig tandborste. Däremot får man ta konsekvenserna, i den objektiva världens påverkan, eller tolkningsföreträde, att tänderna till slut... ruttnar.

Det är ju så att kristna och andliga människor finns det i ett otal upplagor. Det finns åtskilliga kristna som fullt ut tror på vetenskapen därför att de använder bibeln som ett hjälpmedel när det gäller att finna svar på Livsfrågor som "Varför lever jag? Vad händer när min kropp dör? m fl. (inte som ett vetenskapligt uppslagsverk)

Skillnaden mellan teologen Ulf Ekman och teologen Jonas Gardell visar på hur extremt olika skillnader det finns att i betrakta och använda den kristna läran.

Det finns en god makt som viskar lågmält till oss alla vad den/vi innerst inne vill med våra liv. Detta är vår Högre Makt eller Allmedvetna - det allt igenom goda. De onda rösterna som skriker ut hur värdelösa och betydelselösa vi är står för motsatsen till G U D. Man behöver ju inte uppleva extas eller hysteriska anfall av religiösa känslor för att kunna följa den stilla fridsrösten. Denna röst viskar till oss alla, alltid.

Ingen har patent på Sanningen. Ingen äger svaret på frågan Vad är kärlek? mer än den som lever det, i det ögonblick han lever det.

Jesus har den patenten.

Joh 14:6
Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Ledsen men så är det. Om det inte vore så skulle bibeln var falsk vilket i sin tur betyder att Gud är falsk vilket i sin tur betyder att det inte finns någon räddning för mig vilket i sin tur betyder att mitt liv då vore värdelöst vilket i sin tur skulle betyda att jag vore död.....

Kort sagt: Ave crux, spes unicum!

Debbido skrev:Det finns en god makt som viskar lågmält till oss alla vad den/vi innerst inne vill med våra liv. Detta är vår Högre Makt eller Allmedvetna - det allt igenom goda. De onda rösterna som skriker ut hur värdelösa och betydelselösa vi är står för motsatsen till G U D. Man behöver ju inte uppleva extas eller hysteriska anfall av religiösa känslor för att kunna följa den stilla fridsrösten. Denna röst viskar till oss alla, alltid.

Fint formulerat och i stor överensstämmelse med hur jag ser på saken

Debbido skrev:Ingen har patent på Sanningen. Ingen äger svaret på frågan Vad är kärlek? mer än den som lever det, i det ögonblick han lever det.

Mycket bra formulerat! Precis vad jag tror och välgörande verklighetsorienterat.

Koboshi skrev:Jesus har den patenten.

Joh 14:6
Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Nej, jag tycker inte att man kan säga att Jesus har "patentet" på sanningen och i synnerhet inte kyrkan eller vi/de kristna. Evangeliet är i den bemärkelsen snarast "freeware", även om det kostade Jesus allt att bära fram det:

..."Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar"... (Del ur missionsbefallningen, Matt 28:18-20)

Det är min tro att man inte kan äga vare sig sanning, frihet eller kärlek, och ha dem i en liten burk (eller bok) en gång för alla. Antingen är man sann, fri och visar kärlek, eller så är/gör man det inte. Kristna har enligt min mening heller ingen förtur till sanningen eller kärleken, vilket jag tycker uttrycks i liknelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25-37), där de religiösa går förbi den misshandlade och rånade mannen, medan den tidens föraktade "halvblod", samariern, visar barmhärtighet och hjälper honom.

Jag uppfattar det som att Jesus är den människa som varit/är mest sann, mest fri och mest kärleksfull, och att det han önskar är att vi också skall bli som honom. Inget patent för Jesus alltså, men möjligen är han den som kommit "längst" i mänsklig utveckling och som på det sättet kan bli ett föredöme och en vägvisare i livet för oss andra.

Koboshi skrev:Ledsen men så är det. Om det inte vore så skulle bibeln var falsk vilket i sin tur betyder att Gud är falsk vilket i sin tur betyder att det inte finns någon räddning för mig vilket i sin tur betyder att mitt liv då vore värdelöst vilket i sin tur skulle betyda att jag vore död.....

Kort sagt: Ave crux, spes unicum!

Jag tror inte alls att ditt liv skulle vara värdelöst, även om bibeln inte var sann. Du finns ju här på planeten och vi är beroende av varandra, oavsett vad som står i bibeln eller hur man förhåller sig till det som står där.

Sen tycker jag att det verkar ohållbart att definiera sanningen utifrån dina egna behov. Våra behov eller önskningar leder ju oss inte rätt i alla lägen, eller?

Jo om inte Gud varit sanna och Jesus vägen så hade mitt liv tagit slut 2004. Och hade inte Gud kunnat gripa in som han har gjort med mitt liv hade jag tagit mitt liv den 6 juni 2009. Så är det för mig......

Vad gäller bibeln så är den den enda sanningen, även om man skall göra som du säger och visa kärlek, annars om den bara är en sanning av många hade den ju inte gällt vilket får konsekvens att Jesus inte är Gud eller att Gud inte finns vilket skulle betyda att eftersom jag varit så misslyckad genom ADHD och AS så skulle jag inte ha levt i dag..... Alltså antingen är bibeln den enda sanningen - liksom koranen är för islam - eller så finns inte Gud och därmed skulle jag bara vara ett djur bland många och inte ha betyt nått.

Men genom att jag har fått betyda något för människor genom Herren Jesus nåd och kärlek måste Gud finns således måste bibeln vara sann ty om inte..... Jag har funderat och frågat länge och mycket för att komma till denna klarhet. Dock står det var och en fritt att välja eftersom vi all har en fri vilja. Och jag tänker inte varken slå bibeln i huvudet på någon eller döma någon för dennes tro eller sätt att leva.

Jag bara uttrycker min åsikt i denna fråga.

Till Koboshi:

Tack för svar. Jag har egentligen svårt att diskutera tro, men jag känner något slags behov av att försöka. Hela min referensram är på ett sätt "kristen", men jag är också en varm anhängare av vetenskap och ett sekulärt organiserat samhälle.

Mina skriverier på det här forumet är nog alltså lite "på prov" och ett försök att närma mig det kristna språkbruket och bibeln, efter att ha hållit mig borta från dessa ett tag. Min signatur är inte vald av en tillfällighet: "De omnibus et dubitandum" = Allt bör betvivlas. Det är t ex min tro att ateister kan överträffa kristna i omsorg om sina medmänniskor och att detta att man använder kristna ord inte är någon garanti för att man skulle vara speciellt kärleksfull. Det gäller förstås också mig, vilket är en anledning till att jag tycker att det är svårt att prata eller skriva om dessa saker.

Hur som helst har jag ingen lust att ifrågasätta dina personliga upplevelser vidare. Det skulle inte kännas bra för mig i det här fallet. Det låter så sorgligt när du skriver om dig själv att ..."jag varit så misslyckad genom ADHD och AS" och att du inte skulle ha betytt nåt. Varför skriver du så? Har du inte gjort så gott du har kunnat efter dina förutsättningar? Även om jag inte känner dig, så tror jag faktiskt att du gjort det. Och vem har rätt att begära något mer av dig (eller av mig eller någon annan...)?

Sen tror jag vi är större än våra diagnoser, men det är väl en annan sak. Eftersom du tror på bibeln får du du väl också tänka på att det står i den om sparvarna att "inte en enda av dem faller till marken utan att Fadern vet om det", om du nu skulle känna dig som "ett djur bland många" någon mer gång i livet.

Per Plex skrev:Till Koboshi:

1) Tack för svar. Jag har egentligen svårt att diskutera tro, men jag känner något slags behov av att försöka. Hela min referensram är på ett sätt "kristen", men jag är också en varm anhängare av vetenskap och ett sekulärt organiserat samhälle.

....

2) Hur som helst har jag ingen lust att ifrågasätta dina personliga upplevelser vidare. Det skulle inte kännas bra för mig i det här fallet. Det låter så sorgligt när du skriver om dig själv att ..."jag varit så misslyckad genom ADHD och AS" och att du inte skulle ha betytt nåt. Varför skriver du så? Har du inte gjort så gott du har kunnat efter dina förutsättningar? Även om jag inte känner dig, så tror jag faktiskt att du gjort det. Och vem har rätt att begära något mer av dig (eller av mig eller någon annan...)?

3) Sen tror jag vi är större än våra diagnoser, men det är väl en annan sak. Eftersom du tror på bibeln får du du väl också tänka på att det står i den om sparvarna att "inte en enda av dem faller till marken utan att Fadern vet om det", om du nu skulle känna dig som "ett djur bland många" någon mer gång i livet.

1) Ja, jag läser och är intresserad av vetenskap men jag har upptäckt att de inte motsätter bibeln.

2) Genom hela mitt liv har jag känt och fått höra från olika ställen att "ja du har MBD = du klarar inget och skall inte försöka".
Jag har sökt flera hundra jobb utan att få ett enda. Och från de praktikplatser jag har haft har jag fått känslan att jag är en knasig filur som inte kan något och således är en idiot som försöker i första stället.
Alltså det jag gjort efter mina förutsättningar har jag inte upplevt att det inte var tillräckligt eller blev uppskattat utan det är som när föräldrar och andra vuxna ser en teckning av en 3-åring och säger "så jätte bra".

Genom detta och att jag inte har någon inkomst som jag kan överleva på så såg jag inget annat än ättestupan för mig. Det är endast i denna församling jag är med i som jag har betytt något och betyder något. Det är endast sedan Jesus visat mig på nåden och lett mig på den väg som jag är på som jag känner att jag är betydelsefull och inte någon idiotisk person som man kan behandla som en 3-åring.

Samhället begär mycket och de som inte håller måttet eller befinner sig utanför de ramar som satts upp klassas som idioter som borde sättas på nått hem då de aldrig kommer att klara sig själva i samhället. Även i skolan mellan eleverna finns denna inställning. Och då spelar det ingen roll hur bra jag gör en sak det kommer aldrig att uppskattas.

3) Ja det är det som har betytt att jag lever. Guds kärlek, att Han älskar mig som jag är och att mina bröder och systrar uppskattar mig för vem jag är och anser att jag betyder något för dem. Hade inte Gud visat mig sin kärlek och lett personer till mig för att lära mig detta så hade jag slutat mitt liv för 5, 6 år sedan.

Ja vi är större än våra diagnoser men denna värld anser inte det. Samhället anser inte att vi är större än våra diagnoser utan tvärtom att vi genom våra diagnoser kan klumpas ihop med andra förståndshandikappade då vi måste vara på samma nivå i vår intelligens som de. Och det är mot detta jag har kämpat hela mitt vuxna liv utan framgång.

Som du märker har jag inte höga tankar om dem som styr över oss i detta samhälle då min erfarenhet säger mig att de flesta tror att bara för att jag har ADHD och AS så är jag en idiot som inte begriper något. Man ser inte människan utan bara vad denne gör och är. Detta samhälle skulle må bra av att flera upplevde vad Guds kärlek betyder och se att vi som har AS/ADHD inte är idioter.

Nä nu har jag spytt gala tillräckligt. Gud välsigne Er alla!

Hesan
Jag tycke de är bra att ni tar upp as och kyrkan.Jag har as och är ackiv i kyrkan men jag har blivit sorat av kyrkan på grund av att dom inte vet var de inebär att har as.
Tyskan

Koboshi skrev:1) Ja, jag läser och är intresserad av vetenskap men jag har upptäckt att de inte motsätter bibeln.

Det var ju skönt, tycker jag. Alla kristna uppfattar det ju inte så, t ex vad gäller den vetenskapliga hypotesen om arternas uppkomst, Darwins evolutionslära, relativt bibelns skapelseberättelse(-r).

***

Jag tycker fortfarande inte att du behöver skriva om dig själv att du varit "misslyckad genom ADHD och AS". Har du valt att födas med AS? Har du valt att födas med MBD/ADHD? Har du själv konstruerat din hjärna eller dina biologiska förutsättningar? Om du inte bär ansvaret för något av detta, tycker inte jag att du behöver ta på dig skulden för det heller.

Om det är så att du upplever det som ett eget personligt misslyckande är det väl helt begripligt, men är det inte lika riktigt att skriva att samhället har misslyckats, genom att det inte kunnat erbjuda dig (och mig...) ett arbete där du (och jag) fått möjligheten att bidra och känna oss stolta (och kanske rentav få en slant för besväret)?

Jag tycker om ditt engagemang och energin i ditt skrivande. Har du skrivit och publicerat något utöver din medverkan här på forumet (som du vill berätta om)?

Hej Koboshi!

Jag har läst ditt svar till Per Plex ovan, och jag tycker du inte alls "spytt galla", bara skrivit väldig klokt och insiktsfullt.

Det var faktiskt väldigt rörande att läsa ditt svar!

Jag önskar dig Guds välsignelse tillbaka (nyss råkade jag skriva "Guds välsignelser), men jag tog bort det sista r-et som råkade komma med. Eller så menade, ville, kanske Gud att det skulle stå just så... för egentligen tror jag att Gud hela tiden ger oss nya välsignelser, för att vi inte ska behöva "leva" på gammla...)

Ha så gott .

Av geocache

Debbido skrev:[...]Kyrkan består av en massa folk, sociala regelverk, religiösa regelverk, trossystem som ska läras in, ritualer som ska läras in, dvs - ANPASSNING, socialt, tankemässigt etc.

HUR KLARAR ASPERARE AV DETTA? Svara ni som testat! Ni som inte vill testa, säg gärna vad ni tycker om kyrkan ni med.



- Är det möjligt för en aspergare med anpassning till Kyrkan?

- Tenderar vi att bli sekterister och bokstavstroende (vi tar ju allting så bokstavligt)

- Eller blir vi lätt rebeller som ifrågasätter både kyrkans arbetssätt och deras tolkningar av Bibeln?

- Vissa aspergare tycks inte ha en hjärna som kan registrera religiösa känslor emotionellt eftersom de är allt för analytiskt lagda?

Tja. Jag har ju enbart erfarenhet av Svenska Kyrkan, har ej upplevt att mina AS-svårigheter på något sätt krockat med det de sysslar med/tycker och tänker där. Jag tycker att jag fått ett schysst bemötande och mött förståelse för mitt sätt att vara.

Tycker att din frågeställning om huruvida vi tenderar att bli bokstavstroende eller ifrågasättande rebeller är mycket intressant, men har inget svar på det.

Det är sällan jag blir avundsjuk på någon - avundsjuk är väl heller inte rätta ordet här - men jag kan verkligen känna en saknad när jag läser om er kristna tro, ni som skrivit om er tro här.

En vild gissning kan ju vara att olika samfund/lokalförsamlingar har olika prägel. Därför kan en individ med utpräglad bokstavstro få/orsaka bekymmer i en församling men lättare välkomnas i en annan.

Ett samfund som Svenska Kyrkan är ju också väldigt brett i dessa frågor och karaktären lokalt olika.
Man får inte heller glömma det (i brist på bättre ord) "mystiska" inslaget i religiös tro. Det där som inte är kopplat till ord och yttre praxis, utan som har med kontakten med det Gudomliga att göra.
Här anar jag att aspergare oftare har problem att göra dessa upplevelser, beroende på ens inbyggda autismrelaterade ensamhet.
Ändå är denna kontakt livsnerven i tron, och utan den inbillar jag mig att de allra, allra flesta, AS eller NT, tröttnar och lägger ner sin tro.

Som jag tidigare nämnt så är min upplevelse att Gud, med min tillåtelse, kommit innanför min egocentriska, autistiska bubbla och gjort mig välbehövligt sällskap. Detta är det enda som haft någon verklig inverkan på mig och jag upplever att min antagna AS i viss grad "botats" tack vare Guds närhet

geocache skrev:Hej Koboshi!

Jag har läst ditt svar till Per Plex ovan, och jag tycker du inte alls "spytt galla", bara skrivit väldig klokt och insiktsfullt.

Det var faktiskt väldigt rörande att läsa ditt svar!

Koboshi:
Geocache formulerar något som jag inte lyckades formulera i mitt svar till dig igår kväll, men som jag helt instämmer i.

PerPlex, då jag har sökt efter jobb så länge och haft en del praktiker utan att få jobb så kommer ju fråga "varför?" och svaret har då blivit, genom känslor och uttalade resp outtalade ord, att jag är "dum och knäpp" därför svarar jag att det beror på ADHD/AS.

Jag själv vet ju att jag är bra och kan och jag har fått visa och visar att jag duger och kan vara till hjälp och nytta. Det är bara det att samhället i stort inte tycker så av någon anledning, kulturellt eller normer.

Vad gäller mitt deltagande i forum så har jag varit aktiv i olika forum sedan 2002. Först i det nu insomnande www.skrivihop.nu och sedan i olika guild-forum i de spel jag spelat och nu här. Alltså har jag en vana att skriva och genom min tro så har jag lärt mig att försöka tolka så vänligt som möjligt och svara med så vänliga ord som möjligt . Vilket inte alltid har varit lätt .....

+ tack för medkänslan Per och Geocache ^_^! Det värmer att få det faktiskt ^_^

Ett litet tips jag kom på, att använda om man ställs inför en sådan situation som du Koboshi beskrev ovan, kan ju vara att till den personen lugnt och sakligt säga något i stil med "jag lade märke till att du reagerade "så och så", på grund av något jag sagt eller gjort. Känner du till något om Aspergers syndrom eller om autism?".

Av geocache

Hmmmm..... Never thught so.... Bra tips! Tack! Skall försöka komma ihåg det och försöka reagera så ^_^

Long time no see (as it goes)

Tittade in och såg denna topic. Medges att detta slår an på en del av mig som jag inte vädrar särskilt ofta, eller för den delen, ofta nog vädras rent allmänt.

Jag är uppvuxen i ett sk. kristet hem, rättare sagt hos fundies light, och kan mycket väl känna igen mig i vad som uttryckts i tråden.

Att jag sedan födseln, eller det tidigaste jag minns, aldrig kunnat förnimma minsta känsla för något av vad religion, andlighet - kalla det vad som, står väl närmast för mig som individ.

Likväl som jag förstår det, så ser jag det också som normtillstånd inom autismspektra rent generellt att närmare vara agnostisk lagd, eller snarare angränsande till ateism. Som du, jag, som jag, du? - eller så inbillar jag mig i varje fall

För vad vi vet är lite, vad vi förstår än mindre, men vad vi törstar för är stort och överväldigande. Askkornet till galaxhopar, vad varför, hur. När man närmare betänker det, står då inte hela mänskligheten inför dessa samma frågor.

Det finns en väldigt vacker målning som illustrerar detta. Jag kan inte för livs skull inte komma ihåg vad det var.
Hjälp mig snälla!

Det var en lång målning, rätt dålig egentligen, men som ändå fångade dessa existentiella frågor. Konstnären är rätt känd och gjorde denna målning i Haiti eller något sådant.
Help me out!

Paul Gaugain, gaga, gogo. tror jag...