Hur många av er får loopar i huvudet eller fixeringar vid en tanke?

Låt mig förklara: jag kan i många fall fastna i idéer och tankar där jag själv KÄNNER att jag inte kommer någon vart men fortsätter tänka ändå. Hjärnan går på tomgång. Jag kan inte se annat än väggarna runt tanken.

Ofta brukar det vara viss del av tvång i det, och jag brukar känna att jag sakta men säkert går ned i energinivå samtidigt som tanken bara fortsätter virra runt därinne.

Jag har en tendens att fastna i diagnostänkande, där jag hela tiden tänker på vilka eventuella diagnoser jag har. Men jag kommer ingen vart eftersom jag inte är en person utanför som kan avgöra mer objektivt. Jag vet det, men kan inte sluta tänka. Och jag kommer ingen vart. Till slut kan jag ha alla möjliga diagnoser, utan att veta exakt vilken som stämmer bäst.

Frustrerande!

Liljencroowna skrev:Hur många av er får loopar i huvudet eller fixeringar vid en tanke?

Låt mig förklara: jag kan i många fall fastna i idéer och tankar där jag själv KÄNNER att jag inte kommer någon vart men fortsätter tänka ändå. Hjärnan går på tomgång. Jag kan inte se annat än väggarna runt tanken.

Ofta brukar det vara viss del av tvång i det, och jag brukar känna att jag sakta men säkert går ned i energinivå samtidigt som tanken bara fortsätter virra runt därinne.

Jag har vissa tvångsbeteenden men mest i arbetssituationer, privat är jag oftast mera flexibel, även om jag även där lider av identitetslöshet. I arbete lider jag av prestationsångest, något som jag ser som negativt även om vissa tycker tvärtom. Jag jobbar helst själv och vill göra saker på mitt sätt. Jag är även perfektionist och har extrema kvaitetskrav på mig själv (och även på andra även om jag oftast tiger om det). Allt detta gör att jag har exekutivitets- och produktivitetsproblem i dagens stressiga och komplicerade arbetsliv och har följaktligen haft svårt att hitta fast jobb senaste åren. Antigen behöver jag lära mig hantera produktivitetsproblemen eller söka mig till ett så enkelt arbete som möjligt. Det senare ser jag som lättare sagt än gjort idag - jag ser inte att det finns enkla jobb idag.

Personlig produktivitet är ett av mina specialintressen så jag satsar på att utveckla den sidan, vilket jag tror är en förutsättning för att öka mina chanser till jobb.

Liljencroowna skrev:Jag har en tendens att fastna i diagnostänkande, där jag hela tiden tänker på vilka eventuella diagnoser jag har. Men jag kommer ingen vart eftersom jag inte är en person utanför som kan avgöra mer objektivt. Jag vet det, men kan inte sluta tänka. Och jag kommer ingen vart. Till slut kan jag ha alla möjliga diagnoser, utan att veta exakt vilken som stämmer bäst.

Frustrerande!

Frustrerande var ordet. Ju mer jag läser om Asperger och andra diagnoser desto mer går det runt i skallen. Ta till exempel diskussionerna i Albulenas senaste trådar - intressanta men extremt förvirrande och frustrerande.

Om jag som exempel tar situationen för min egen grupp - högfungerande med problem på arbetsmarknaden - känns den hopplös och embarmlig, åtminstone i Sverige. Ett fruktansvärt onödligt personligt lidande, ett vansinnigt slöseri med mänskliga och samhälleliga resurser. Dessutom undrar jag hur stort mörkertalet är. Jag hänger inte på några andra aspergerforum så jag har ingen bild av hur det är utomlands.

Sorry för OT.....

Ja, verkligen slöseri. Tänk om någon kunde vilja utnyttja mina resurser, vad jag och den skulle kunna tjäna på det. Men nej, jag kommer aldrig ur skolan, för att den är för oflexibel (jag skulle kunna läsa datorspelskunskap för att få mina poäng! Löjligt! Jag har redan kärnämnen och lite till - det fattas 300 poäng). Istället sitter jag här och lever på skattebetalarna. Känns ju jävligt roligt.

Jag fastnar lätt i tankar, speciellt om det är något som ska lösas som uppgift. Kan inte släppa det som förmodligen hade varit bäst och tänka på det en stund senare.

Har samma problem när jag ligger i sängen, DÅ kommer jag på vad jag borde gjort på dagen, vad jag ska göra i morgon och sen mal tankarna kring detta.

Har börjat lägga ett anteckningsblock vid sängen, där jag skriver ner det jag borde gjort och det jag ska göra. Det hjälper lite.

Jag har ofta en tanke som går om och om igen. Oftast tänker jag inte klart utan den bryts av och startar om, blir aldrig färdig. Det är som om man stannar mitt i en mening och startar om.

beek skrev:Jag har ofta en tanke som går om och om igen. Oftast tänker jag inte klart utan den bryts av och startar om, blir aldrig färdig. Det är som om man stannar mitt i en mening och startar om.

Ah! Vilken bra förklaring! Det är precis så jag menar att jag också känner.

Övertänkande händer definitivt. Speciellt när jag är känslomässigt involverad och kanske inte helt tillräknelig. Det råd jag generellt stöter på är att 'ge upp' och inse att det inte finns en lösning. Ge upp är jag rätt dålig på...

Denper skrev:Övertänkande händer definitivt. Speciellt när jag är känslomässigt involverad och kanske inte helt tillräknelig. Det råd jag generellt stöter på är att 'ge upp' och inse att det inte finns en lösning. Ge upp är jag rätt dålig på...

Haha. Ge upp är ju det som kännetecknar motsatsen till det i alla fall jag känner.

Jag fick bort min fixering vid skolgympan med hjälp av ECT . Då hade jag varit fast i den ångestlåsningen i cirka 20-25 år. Visst fastnar jag i tankemönster, men efter denna befrielse känns mina tillfälliga låsningar som smultronsylt.