Jag känner igen mig väldigt mycket i den beskrivningen och förstår Micke2s aversion fullständigt.
Situationen för aspergare är som sagt ett brett politiskt problem, vi hamnar mellan stolarna hela tiden passar inte in i de matriser som finns.

Och mot detta hjälper det som sagt inte att sitta och julfesta med glögg och pepparkakor tillsammans med 'förstående' autistföräldrar.

Vi behöver inte bli klappade på huvudet, vi behöver en plats i samhället, arbete, lön, acceptans för vårt annorlundaskap.

Jag håller också med dig, Krigarsjäl. men vi bör komma i håg att alla både med och utan As. inte har samma tankeförmåga vad gäller Rfa, samhället, osv. och att en del har det men har en annan syn och givetvis får de gå på vad de vill men det är inte fel att upplysa om att glögg inte hjälper.

Dock är inte alla anpassade arbetsplatser p*ss men det gäller att vara medveten om vad man går med på och ger sig in i. Jag är glad att jag fått in en fot någonstans och det är ett område som till en de intresserar mig och jag slapp städjobb, vilket jag var lite orolig för att hamna på. Jag är hyfsat nöjd nu men tror och hoppas inte stanna där hela livet för så bra är det inte.

Tydligen har många med As. svårt att underordna sig chefer och andra. Det går hyfsat för mig men jag är tydlig med att signalera då det inte fungerar och med vilka jag vill ha kontakt både på och utanför arbetet i den mån det går att välja och jag fikar och äter inte lunch varje dag utan när jag känner för det och någon dag tvingar jag mig för att träna socialt men det är egentligen bara dumt så det där ska jag nog ge upp. Jag får frågan av kollegor ibland om jag inte ska fika. Jag försöker svara att ibland fikar jag, ibland inte och hittills har de accepterat det. (F.ö. är det en på mitt jobb som jobbar bakom ett draperi och aldrig fikar när de flesta andra fikar, sitter själv eller när där är ett par andra och han läser tidningen. Lite udda kan nog tyckas av en del men han står för sitt val. Vet inte vad anledningen är men han verkar nog inte As.)

Sam skrev:Jag antar att du har varit inne på RFA:s hemsida och tagit ställning till de remissvar de har lämnat in under 2009.
Visst kan man tycka att saker och ting skulle kunna gå fortare, men den byråkratiska stilen och gången, är inte så mycket som OA, Attetion, RFA med lokalföreningar kan göra så mycket åt.

Hur ställer sig då RFA till den grupp som jag tillhör, d.v.s. de som inte haft aktivitetsersättning? Kan du hänvisa till något uttalande som föreningen sänt till Arbetsmarknadsdepartementet beträffande denna grupp?

Sam skrev: men att uppmana till bojkott som du gör i din signatur tycker jag är dålig still.

Jag tycker det är extremt dålig stil att RFA totalt nonchalerar hur en grupp de säger sig företräda behandlas av samhället. Jag tar bort uppmaningen när jag fått ett godtagbart svar på hur RFA tänker agera för att motverka att den grupp jag tillhör utsätts för övergrepp och ställs på gatan.

Micke2, tror du att det hjälper?

Ju färre medlemmar/aktivister med egen diagnos desto svårare att få till en förändring. Det är min uppfattning.

Micke2 skrev:

Sam skrev:Jag antar att du har varit inne på RFA:s hemsida och tagit ställning till de remissvar de har lämnat in under 2009.
Visst kan man tycka att saker och ting skulle kunna gå fortare, men den byråkratiska stilen och gången, är inte så mycket som OA, Attetion, RFA med lokalföreningar kan göra så mycket åt.

Hur ställer sig då RFA till den grupp som jag tillhör, d.v.s. de som inte haft aktivitetsersättning? Kan du hänvisa till något uttalande som föreningen sänt till Arbetsmarknadsdepartementet beträffande denna grupp?

Så som det ser ut just nu, så håller jag med om att den högfungerande gruppen av aspergare är rätt osynlig grupp. men för att bli syrligare så handlar det nog till stor del att många av oss inte har intresset och orken för att driva frågor som ligger i vårt intresse.

Den grupp som är aktivast idag är nog de föräldrar som har barn med ett mer synligt funktionshinder/nedsättning. å vad du en tycker så är jag glad för att du skrev ditt inlägg.ilket också styr en förenings inriktning

Men en förbättring är iaf att empowerment rådet har avvecklas och att vi finns med i riksstyrelsen på lika villkor och fler representanter.

Vore jag inte medlem i RFA/FA Stockholm så skulle jag inte kunna ha diskussionsgruppen. Fa styr inte diskussionsgruppens innehåll eller vilka som är välkomna, men de hjälper mig med lokal.

De anordnar en del förläsningar, som iaf jag är intresserad av.

När det gäller hur det ser ut på den öppna arbetsmarknaden så tror inte jag att RFA kan göra så mycket. Att stånga sig blodig och lägga all enerige på ett område som inte är påverkningsbart.

För det första så kommer nog arbetsgivare alltid att anställa de som genererar inkomster för deras verksamhet.
Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Sam skrev:Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Jo det stämmer väl det du skriver. Men i just det inlägget verkar du inte riktigt syfta på högfungerande personer va? Högfungerande klarar att ta sig till intervjuer och högfungerande klarar att både skapa och lämna in Cv på sin kompetens. Det är sen problemen börjar. I utgallringen. Då växer luckorna i CVn lätt till hål stora som månkratrar.

EDIT: Jo jag vet att det finns högfungerande personer som har svårt att t ex betala räkningar. Och det är ytterligare en undergrupp.

Vem ger sig på att försöka struktura upp allt detta?

För det första så kommer nog arbetsgivare alltid att anställa de som genererar inkomster för deras verksamhet.
Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Det finns absolut inget som helst samband mellan förmågan att söka jobb och förmågan att jobba. Det är det som är problemet, att det numera anses socialt acceptabelt att fjäska, skryta eller manipulera sig till det man vill ha. Jag trodde de där problem var de normala för högfungerande, så då lär nästan alla vara hänvisade till jobb de är överkvalificerade för...

Den förfärlige snömannen skrev:

För det första så kommer nog arbetsgivare alltid att anställa de som genererar inkomster för deras verksamhet.
Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Det finns absolut inget som helst samband mellan förmågan att söka jobb och förmågan att jobba. Det är det som är problemet, att det numera anses socialt acceptabelt att fjäska, skryta eller manipulera sig till det man vill ha.

Det är den ena sidan av saken. Att det finns konkurrenter till jobben (oftast NT) som är bättre på att tala för sig. Den andra är ags mantraliknande krav på social kompetens, flexibilitet, snabbhet och kravlistor längre än Amazonfloden.

barracuber skrev:

Sam skrev:Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Jo det stämmer väl det du skriver. Men i just det inlägget verkar du inte riktigt syfta på högfungerande personer va? Högfungerande klarar att ta sig till intervjuer och högfungerande klarar att både skapa och lämna in Cv på sin kompetens. Det är sen problemen börjar. I utgallringen. Då växer luckorna i CVn lätt till hål stora som månkratrar.

EDIT: Jo jag vet att det finns högfungerande personer som har svårt att t ex betala räkningar. Och det är ytterligare en undergrupp.

Vem ger sig på att försöka struktura upp allt detta?

Både ja och nej. För man kan faktiskt vara högfungerande i stort, iaf utåt set men ändå inte klara av villkoren för att ta sig in eller fungera på den öppna arbetsmarknaden, av olika andledningar. Tittar man på den äldre gruppen med AS så har de flesta lyckats få jobb och hålla sig kvar, men stupar med tiden på att ha bränt ut sig eller på en belastningskänslighet eller knäcks av känslan av annorlundaskap och hamnar i depression liknande tillstånd, för att har befunnit sig i en miljö som har krävt mer av oss än vad det har funnits livutrymme till.

Däremot så är jag inte säker på att orsaken till svårigheten att få jobb, enbart har med AS att göra och att man har svårt med att söka jobb, utan att det mer handlar om att AS är en biprodukt till svårigheterna att komma in på den öppna arbetsmarknaden. Dessa svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden finns även för NT.
Men för NT gruppen finns i princip inga skyddsnät överhuvudtaget, villket det iaf finns för oss

Tänker att det också handlar om självkänsla, och en rädsla som på ett sätt är förlamande, som påverkar ens självförtroende när det handlar om att sälja in sig på marknaden.
Sedan så finns de de som i princip klarar hela biten, men har igånsättningsvårigheter, och kommer aldrig till skott. men jag är rätt säker på att dessa personer rätt ofta vet hur och vad de borde göra.

I många fall så tror jag att man kan "träna upp" sin förmåga att genomföra det som krävs för att iaf söka jobb. Även om det kostar kraft och energi. Vad man är bered att sats beror nog till viss del hur gärna man vill uppnå sitt mål. Tänker att det till viss del även beror hur man ser på sig själv, som ett offer eller inte
Sedan så är det nog så att om det inte handlar om ett jobb med specifikt kunnande, så kommer de som upplevs som mer öppna , kila före.

Inom många jobb idag så handlar det om att vara tillgänglig för kontakter med kunder, arbetskamrater och klara av att hantera arbetsbelastningar och stressiga arbetstempon.
Hur skickliga vi än är inom ett område så finns det också en möjlighet att vi faktiskt inte är de best lämpade för den typ av jobb vi helst vill ha. Jag tror inte bara att det handlar om hur bra man är att tala för sig, när det gäller att sälja in sig. Utan att det handlar om ett helhetsintryck vid det första mötet

Sam skrev:

Micke2 skrev:

Sam skrev:Jag antar att du har varit inne på RFA:s hemsida och tagit ställning till de remissvar de har lämnat in under 2009.
Visst kan man tycka att saker och ting skulle kunna gå fortare, men den byråkratiska stilen och gången, är inte så mycket som OA, Attetion, RFA med lokalföreningar kan göra så mycket åt.

Hur ställer sig då RFA till den grupp som jag tillhör, d.v.s. de som inte haft aktivitetsersättning? Kan du hänvisa till något uttalande som föreningen sänt till Arbetsmarknadsdepartementet beträffande denna grupp?

Så som det ser ut just nu, så håller jag med om att den högfungerande gruppen av aspergare är rätt osynlig grupp. men för att bli syrligare så handlar det nog till stor del att många av oss inte har intresset och orken för att driva frågor som ligger i vårt intresse.

Den grupp som är aktivast idag är nog de föräldrar som har barn med ett mer synligt funktionshinder/nedsättning. å vad du en tycker så är jag glad för att du skrev ditt inlägg.ilket också styr en förenings inriktning

Men en förbättring är iaf att empowerment rådet har avvecklas och att vi finns med i riksstyrelsen på lika villkor och fler representanter.

Vore jag inte medlem i RFA/FA Stockholm så skulle jag inte kunna ha diskussionsgruppen. Fa styr inte diskussionsgruppens innehåll eller vilka som är välkomna, men de hjälper mig med lokal.

De anordnar en del förläsningar, som iaf jag är intresserad av.

När det gäller hur det ser ut på den öppna arbetsmarknaden så tror inte jag att RFA kan göra så mycket. Att stånga sig blodig och lägga all enerige på ett område som inte är påverkningsbart.

För det första så kommer nog arbetsgivare alltid att anställa de som genererar inkomster för deras verksamhet.
Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Du fortsätter att inte svara på mina frågor? Varför är inte RFA intresserade av att försöka motverka övergrepp mot funktionshindrade? Är det ur RFAs synvinkel acceptabelt att personer med AS stämplas som arbetskygga och riskerar att ställas på gatan? Varför viftas dessa frågor bort när man framför dem till RFA?

Du skyller på att ni inte kan påverka, men visst hade regelverket kunnat ändras så att det tog hänsyn till att personer funktionshinder existerar och RFA kunnat arbeta för ändrade attityder. Politiker kan alltid ändra lagar och förordningar om de utsätts för tillräcklig stark påtryckning. Nu finns det helt klart inte något intresse från RFAs sida för att verka för detta och inte heller från dig.

Att du nu börjar påstå att problemet skulle ligga i att jag inte kan skriva ett CV eller gå på intervju visar att du inte inte kan eller vill förstå någonting av vad jag har försökt säga med mina inlägg. Om du har en sådan inställning till andra människor så ifrågasätter jag verkligen om du är lämplig till att ansvara för en träffgrupp. Det säger en hel del om de ansvariga på FA att de gett ett sådant uppdrag till en sådan person som dig.

Micke2 skrev:

Sam skrev:

Micke2 skrev:[quote="Sam"]
Jag antar att du har varit inne på RFA:s hemsida och tagit ställning till de remissvar de har lämnat in under 2009.
Visst kan man tycka att saker och ting skulle kunna gå fortare, men den byråkratiska stilen och gången, är inte så mycket som OA, Attetion, RFA med lokalföreningar kan göra så mycket åt.

Hur ställer sig då RFA till den grupp som jag tillhör, d.v.s. de som inte haft aktivitetsersättning? Kan du hänvisa till något uttalande som föreningen sänt till Arbetsmarknadsdepartementet beträffande denna grupp?

Så som det ser ut just nu, så håller jag med om att den högfungerande gruppen av aspergare är rätt osynlig grupp. men för att bli syrligare så handlar det nog till stor del att många av oss inte har intresset och orken för att driva frågor som ligger i vårt intresse.

Den grupp som är aktivast idag är nog de föräldrar som har barn med ett mer synligt funktionshinder/nedsättning. å vad du en tycker så är jag glad för att du skrev ditt inlägg.ilket också styr en förenings inriktning

Men en förbättring är iaf att empowerment rådet har avvecklas och att vi finns med i riksstyrelsen på lika villkor och fler representanter.

Vore jag inte medlem i RFA/FA Stockholm så skulle jag inte kunna ha diskussionsgruppen. Fa styr inte diskussionsgruppens innehåll eller vilka som är välkomna, men de hjälper mig med lokal.

De anordnar en del förläsningar, som iaf jag är intresserad av.

När det gäller hur det ser ut på den öppna arbetsmarknaden så tror inte jag att RFA kan göra så mycket. Att stånga sig blodig och lägga all enerige på ett område som inte är påverkningsbart.

För det första så kommer nog arbetsgivare alltid att anställa de som genererar inkomster för deras verksamhet.
Klarar man inte att ta sig till intervjuer, lämna in CV på sin kompetens. så är man nog hänvisad till enklare arbeten som inte är så kul eller daglig verksamhet.

Du fortsätter att inte svara på mina frågor? Varför är inte RFA intresserade av att försöka motverka övergrepp mot funktionshindrade? Är det ur RFAs synvinkel acceptabelt att personer med AS stämplas som arbetskygga och riskerar att ställas på gatan? Varför viftas dessa frågor bort när man framför dem till RFA?

Du skyller på att ni inte kan påverka, men visst hade regelverket kunnat ändras så att det tog hänsyn till att personer funktionshinder existerar och RFA kunnat arbeta för ändrade attityder. Politiker kan alltid ändra lagar och förordningar om de utsätts för tillräcklig stark påtryckning. Nu finns det helt klart inte något intresse från RFAs sida för att verka för detta och inte heller från dig.

Att du nu börjar påstå att problemet skulle ligga i att jag inte kan skriva ett CV eller gå på intervju visar att du inte inte kan eller vill förstå någonting av vad jag har försökt säga med mina inlägg. Om du har en sådan inställning till andra människor så ifrågasätter jag verkligen om du är lämplig till att ansvara för en träffgrupp. Det säger en hel del om de ansvariga på FA att de gett ett sådant uppdrag till en sådan person som dig.[/quote]


Jag förstår faktiskt inte vad du tror att RFA skull kunna gör. Jag kan faktiskt inte svara för RFA. Dina frågor får du nog ställa direkt till riksstyrelsen.
Jag har inget med deras intressepolitiska arbeta att göra.
För mej funkar RFA/FA, även om det kan finnas saker som även jag skulle önska såg annorlunda ut. Men jag är inte bered att lägga ner tid och jag har inget som helst eget intresse av att vara involverad och drivande i intressepolitiska frågor.
Jag har en diskussionsgrupp, en mötesplats för oss med egen diagnos, detta är inget uppdrag utan vad jag bidrar med till FA, den hjälp jag får tillbaka är hjälp med lokal.


Varför ställer du inte en del av dessa frågor till OA och kräver de ska agera i frågan. OA drivs ju iaf av vår egen grupp. I OA finns det ju alla möjligheter att påverka vilka frågor som är viktiga.

Jag har aldrig sagt att just DU inte kan skriva ett CV eller gå på intervju , detta är helt din egen tolkning.

Jag tror inte att vi kommer längre med den här diskussionen så jag avslutar här.

Kan iofs förstå Micke2s aversioner emot FA, men som jag ser det så finns inga enkla lösningar på problem som hans. Bara det faktum att jag inte ens kan se någon lösning som jag som socialminister eller statsminister skulle kunna implementera som skulle löst hans problem är ganska talande för situationen.

Kort sagt:

Det går inte att hitta lösningar för folk som inte klarar av sociala miljöer med diagnoser. Det enda som gäller är att de måste lära sig att umgås med folk, annars går det inte att erbjuda dem arbete där kundkontakter och/eller arbetskamrater ingår. Det kan låta hårt, men det är så det fungerar.

Jag antar att jag har det väl förspänt på detta område som tystlåten och introvert person. Till skillnad ifrån hur jag nog uppfattas av många här på AF, så är jag IRL en tystlåten och lydig person. Jag gör alltid mitt bästa, och gör oftast vad jag blir tillsagd att göra, oavsett om det är meningsfullt eller inte. Det är först när jag jobbat många år på ett ställe som jag börjar ifrågasätta olika saker som jag anser mig veta bättre om. Det gör oxå att jag aldrig haft några problem större problem med arbetskamrater eller chefer, och alltid slutat mina jobb på egen begäran med bra omdömen.

rdos skrev:Kan iofs förstå Micke2s aversioner emot FA, men som jag ser det så finns inga enkla lösningar på problem som hans. Bara det faktum att jag inte ens kan se någon lösning som jag som socialminister eller statsminister skulle kunna implementera som skulle löst hans problem är ganska talande för situationen.

Precis. Håller helt med.

rdos skrev:Kort sagt:

Det går inte att hitta lösningar för folk som inte klarar av sociala miljöer med diagnoser. Det enda som gäller är att de måste lära sig att umgås med folk, annars går det inte att erbjuda dem arbete där kundkontakter och/eller arbetskamrater ingår. Det kan låta hårt, men det är så det fungerar.

Ja, det ser inte bättre ut.

rdos skrev:Jag antar att jag har det väl förspänt på detta område som tystlåten och introvert person. Till skillnad ifrån hur jag nog uppfattas av många här på AF, så är jag IRL en tystlåten och lydig person. Jag gör alltid mitt bästa, och gör oftast vad jag blir tillsagd att göra, oavsett om det är meningsfullt eller inte.

Det tyder på en betydande smidighet från din sida. Du klarar att hålla lugnet även när du gör "våld" på dig själv.

rdos skrev:Det är först när jag jobbat många år på ett ställe som jag börjar ifrågasätta olika saker som jag anser mig veta bättre om.

Det är också smart för då har du redan "foten inne" så att säga, och har hunnit bygga upp en respekt från de andra.

Slumpen har också gjort att du lyckades komma in och hålla dig kvar på ditt företag innan arbetsmarknaden vändes upp och ned pga Asiens framfart, globalisering, outsourcing, offshoring m.m. - vilket skrämde vettet ur de svenska företagen.

rdos skrev:Det gör oxå att jag aldrig haft några problem större problem med arbetskamrater eller chefer, och alltid slutat mina jobb på egen begäran med bra omdömen.

Som jag tidigare skrev, du har läst av den turbulenta utvecklingen väl och hur du själv skulle förhålla dig till den.

Du kanske skrev av dig på forum runt om! Smart isf. Det gäller att hitta en ventil! * önskar jag själv hade varit lika smart *

Jag tolkar Sams svar som att inget intresse föreligger från RFAs sida att förhindra att personer som fått sina liv förstörda på grund av aspergerproblematik stämplas som arbetsskygga, trakasseras av myndigheter och riskerar att ställas på gatan. Att dessa personer åtminstone borde få rättighet att överklaga inkompetenta handläggares beslut till domstol kan inte komma på fråga. Detta är alltså den inställning som RFA har till sin målgrupp, vilket närmast påminner om förhållandena under 1930-talet. Det finns tydligen annat som RFA anser vara viktigare i samhället, något som man dock ej vill erkänna.

Jag har håller dock med om att det förefaller meningslöst att försöka diskutera med Sam, då hon är totalt likgiltig inför andra människors svårigheter och vägrar svara på frågor. Jag kommer inte att återinträda i föreningen och jag kommer inte att rekommendera någon att vända sig till er.

serpentin skrev:Micke2, tror du att det hjälper?

Ju färre medlemmar/aktivister med egen diagnos desto svårare att få till en förändring. Det är min uppfattning.

Det var väl du som häromåret skrev "aldrig mera RFA", har du ändrat uppfattning? OBS! Jag tänker inte fortsätta diskussionen i den andra tråden här.

Alla har vi väl rätt att omvärdera våra åsikter? Jag har oxå under många år varit hatisk till RFA (mestadels för upplevda oförätter i samband med Empowerment-listan), men jag är numera mera positivt inställd. Framförallt så blandar jag inte ihop nöjen med föreningars åsikter. Jag går ju inte på julfesten för att jag tycker RFA är världens bästa förening, utan för att den brukar vara givande rent nöjesmässigt, och nu i år kan jag oxå se fram emot att få träffa serpentin med dotter.

Micke2 skrev:Jag tolkar Sams svar som att inget intresse föreligger från RFAs sida att förhindra att personer som fått sina liv förstörda på grund av aspergerproblematik stämplas som arbetsskygga, trakasseras av myndigheter och riskerar att ställas på gatan.

Jag börjar mer och mer tro att du vill att din diagnos på något sätt ska kunna användas för att ge dig upprättelse för oförätter. Men det vore ju ingen lösning om AF eller RFA erkänt att de gjort fel när det inte finns något "rätt". Du måste nog välja. Antingen så lär du dig hur man uppför sig socialt på en arbetsplats / utbildning så du kan jobba med något meningsfullt, eller så får du acceptera att du får leva på staten. Att du på något sätt skulle kunna få gå folk på nerverna med en AS-diagnos som vapen lär ju inte vara något som många skulle kunna acceptera. Varken en potentiell arbetsgivare eller många andra med diagnosen.

barracuber skrev:Det tyder på en betydande smidighet från din sida. Du klarar att hålla lugnet även när du gör "våld" på dig själv.

Jo, men jag har nog haft en hel del tur också. Dessutom tror jag inte riktigt att det som oftast orsakar problem på arbetsplatser är så känt. Jag tror
inte det sociala spelet överlag är så viktigt. Man behöver inte småprata med folk på arbetsplatsen. Att ha en blyg framtoning fungerar utmärkt i det sammanhanget. Att hälsa behöver man mest göra när andra gör det + att svara på frågor när någon frågar. Jag tror nog mer att det som ställer till det är när man pratar för mycket. Eller ifrågasätter allt möjligt, klagar på allt möjligt osv. Då märks ens annorlundaskap mycket mer. Man har mycket att vinna på en tillbakadragen image.

barracuber skrev:Det är också smart för då har du redan "foten inne" så att säga, och har hunnit bygga upp en respekt från de andra.

Precis. Om man som ny ifrågasätter allt möjligt så blir man inte gammal på en arbetsplats.

barracuber skrev:Slumpen har också gjort att du lyckades komma in och hålla dig kvar på ditt företag innan arbetsmarknaden vändes upp och ned pga Asiens framfart, globalisering, outsourcing, offshoring m.m. - vilket skrämde vettet ur de svenska företagen.

Jag kom ju ut på arbetsmarknaden 1987 (som civilingenjör). Då var det nog rätt så lätt att få jobb, och inom IT-sektorn fanns nog rätt mycket npfare. När jag bytte jobb 1993 och 1994 så var jag redan meriterad så då var det inte så svårt. Fick dessutom ett jobb på Axis som första kandidat i början av 2000-talet, men tackade nej.

barracuber skrev:Du kanske skrev av dig på forum runt om! Smart isf. Det gäller att hitta en ventil! * önskar jag själv hade varit lika smart *

Delvis så är det väl så. Fast mest var detta initialt pga socialtjänsten. Vårt förhållanden till dem är minst sagt allt annat än sunt. Men så har de triggat mitt trots till 100% just nu på ett sätt som gör att jag nog aldrig kommer att glömma deras oförrätter. För det är ju så att jag har extremt långt minne för sådana oförrätter.

rdos skrev:Dessutom tror jag inte riktigt att det som oftast orsakar problem på arbetsplatser är så känt. Jag tror
inte det sociala spelet överlag är så viktigt. Man behöver inte småprata med folk på arbetsplatsen. Att ha en blyg framtoning fungerar utmärkt i det sammanhanget. Att hälsa behöver man mest göra när andra gör det + att svara på frågor när någon frågar. Jag tror nog mer att det som ställer till det är när man pratar för mycket. Eller ifrågasätter allt möjligt, klagar på allt möjligt osv. Då märks ens annorlundaskap mycket mer. Man har mycket att vinna på en tillbakadragen image.

Att jag inte följde de tipsen (om jag hade tänkt på dem) kostade mig minst ett jobb de senaste åren.

Micke2 skrev:Det var väl du som häromåret skrev "aldrig mera RFA", har du ändrat uppfattning?

Jag är en levande varelse och som sådan är jag i en ständig rörelse, i förändring. Saker händer som får mig att tänka och att tänka om. Det borde alla prova på. Livet blir så mycket trevligare då.

Min "konflikt" rör sig för övrigt inom Riksföreningen i anslutning till Empowermentprojektet som fick ett bedrövligt slut. Den besvikelsen ligger kvar men är främst knuten till just den händelsen.

rdos skrev:Jag börjar mer och mer tro att du vill att din diagnos på något sätt ska kunna användas för att ge dig upprättelse för oförätter. Men det vore ju ingen lösning om AF eller RFA erkänt att de gjort fel när det inte finns något "rätt". Du måste nog välja. Antingen så lär du dig hur man uppför sig socialt på en arbetsplats / utbildning så du kan jobba med något meningsfullt, eller så får du acceptera att du får leva på staten. Att du på något sätt skulle kunna få gå folk på nerverna med en AS-diagnos som vapen lär ju inte vara något som många skulle kunna acceptera. Varken en potentiell arbetsgivare eller många andra med diagnosen.

Att jag kan arbeta har jag aldrig nekat till och mitt syfte är absolut inte att slippa arbeta och leva på bidrag. Under förutsättning att jag får ägna mig åt någonting jag uppfattar som meningsfullt och miljön är lämplig så är inte heller mitt beteende något problem, till skillnad från när jag var yngre, då jag inte sällan gjorde mig omöjlig till exempel med högst olämpliga uttalanden.

Om jag däremot placeras i t.ex. en rörig miljö, för mycket folk, utsätts för stress, behandlas som en idiot etc., så klarar jag inte av situationen och det är i sådana fall som det riskerar att spåra ur totalt. Det är dock inte det lättaste att få ett lämpligt arbete när så mycket dessvärre gick galet när man var yngre och man därför sitter fast i en återvändsgränd.

Från mina år på äldreomsorgen känner jag till att det fungerade så länge som jag kunde undvika övrig personal, i hög grad utföra arbetet på mitt eget sätt och i egen takt etc., men när verksamheten började styras mer "von oben" och de krävde anpassning till gruppen så fungerade det inte längre. Att dressera mig till att fungera som arbetshjon på patentlösningen Samhall är därför omöjligt. Nu är jag placerad på en (dåligt betald) trygghetsanställning på ett år, där jag sitter vid dator hela dagarna, vilket fungerar bättre, men även det är högst ovisst inför framtiden.

KrigarSjäl skrev:

tvilling99 skrev:Har du någon aning om vad de verkar för?

Det här säger väl allt?
http://shop.autism.se/?contentpage=show ... ri=5&id=61

På vilket sätt säger det "allt"? Dessa kort kan vara bra för dem som är mer lågfungerande el som lider av selektiv mutism. Bara för att vi här på AF är mer högfungerade, betyder det inte att de andra inte också existerar.

Fast himla svårt att läsa texten var det. De borde tänka på att det finns aspergare med dålig syn också.

Och så heter det Aspergers syndrom tycker jag, men det är tydligen ingen allmänt vedertagen regel.

sommar skrev:

tvilling99 skrev:...
Jag frågade om du haft något med Attention att göra.

Helt sant. Jag hade inte lust att svara på det då men det kunde ju inte du veta. Svar på frågan; Nej, men det räcker för mig med att ha läst på deras hemsida och ha varit i kontakt med folk där samt hört andras åsikter som ännu mer vet vad de gör. Håller klart med Micke2 och Krigarsjäl i frågan.

Men vad är det som är så hemskt med deras hemsida?

Har läst där och tycker detta verkar bra:

Rapport efter rapport visar att stora klasser och brist på kunskap hos lärare leder till ökade svårigheter för elever med neuropsykiatriska funktionshinder.

- Jag förundras och upprörs över att alla rapporter om detta inte har lett till några förändringar på området och att det miljörelativa synsättet fortfarande inte har slagit igenom i skolans vardag. Det skriver Attentionmedlemmen Rosita Brolin, förälder, sjuksköterska och vårdlärare, som är aktiv i Attention Gotlan i sin trebetygsuppsats, se nedan.

http://www.attention-riks.se/index.php

Attentions utbildningscenter NP-Kompetens breddar utbildningsutbudet och ger sig ut i landet nästa år.

Det preliminära programmet för 2010 innehåller flera olika utbildningsmöjligheter för yrkesverksamma, anhöriga och personer med egna funktionsnedsättningar. Det planeras föreläsningar om bland annat föräldrastöd och flickor med ADHD, en föräldrautbildning och utbildningar om barn respektive vuxna med ADHD.

Arvsfonden har beviljat Attentions ungdomsprojekt pengar för andra projektåret. Därmed kan projektet satsa för fullt på den utåtriktade verksamhet som planeras för 2010.

Det kommer att bli ett minst sagt händelserikt projektår då ungdomarna själva kommer att vara delaktiga i projektet. Ett gäng ungdomar kommer under namnet aspiranterna att prova på och utvärdera olika fritidsaktiviteter och det kommer att arrangeras ett prova på läger, ”Try it!”, under sommaren.

Personer med kognitiva funktionsnedsättningar, koncentrationssvårigheter, bristande impulskontroll, svårigheter att planera, läsa, skriva och räkna, har ofta svårigheter att orka sköta sin ekonomi. Detta gäller även personer med höga inkomster.

Man bor ofta i en stökig familjesituation där all energi förbrukas. Den räcker inte till för att också omfatta den ekonomiska omsorgen.

Bestraffningar i form av påminnelseavgifter, inkassoavgifter och Kronofogdens hanteringsavgifter duggar tätt och belastar ekonomin hårt, ofta alldeles i onödan eftersom räkningar förläggs eller att man glömmer bort när räkningen skulle betalas.

Betalningsanmärkningar är ett stort problem som många måste kämpa med i flera år. Ansvariga för företag som går i konkurs med flera 100 miljoner i skulder går fria, medan en privatperson som inte betalt 300 kronor i rätt tid nekas anskaffande av bostad? En översyn av regelverket är nödvändigt.

Dagens samhälle flyttar i allt större uträckning över det kollektiva skyddsnäten till ett individuellt ansvar.

(Projekt Tryggsäcken)

Visserligen handlar det mycket om barn och ungdomar, men det är väl inget fel i det.

Jag ser inte Attention som OA:s "fiende" heller. Men iom att fler har ADHD-diagnos än AS, så blir det mycket fokus på ADHD där. Attention och OA har helt enkelt olika målgrupper och inriktning.