På senare har jag kommit till insikt om att jag ibland kan ha väldigt dåligt tålamod med saker. Det behöver egentligen inte vara enbart saker jag inte är intresserad av, utan även saker som intresserar mig. Om detta har något att göra med AS eller ADHD-drag vet jag inte riktigt. Hursomhelst så inser jag att dåligt tålamod väldigt ofta kan leda till en massa problem i livet.

Då undrar jag om någon annan också känner igen detta? Och har ni i så fall funnit något sätt att träna upp bättre tålamod, eller är det något som kommer av sig självt med tiden?

Jag har i regel väldigt dåligt tålamod med människor. Blir t.ex. superirriterad om någon skall berätta något och inte kommer till saken direkt, utan kör värsta långa uppvärmningen för att liksom lägga grunden för sitt uttalande. Hatar också att vänta på saker, kanske eftersom jag har så svårt att se framåt och en ganska märklig omvärlds-/tidsuppfattning. Något jag dock har tålamod med är djur och mina elever. Tycker det räcker Men om jag befinner mig i en situation då jag behöver ha tålamod, samtidigt som jag är sjukt otålig, så brukar jag mest andas och försöka tänka på något roligt och lite svårt så hjärnan får arbeta.

svarabhaktivokal skrev:Jag har i regel väldigt dåligt tålamod med människor. Blir t.ex. superirriterad om någon skall berätta något och inte kommer till saken direkt, utan kör värsta långa uppvärmningen för att liksom lägga grunden för sitt uttalande.

Total igenkänning. Tala ur skägget och kom till skott, livet är kort liksom...

På tal om tålamod. Vid sidan av mitt arbete för att förbättra utgången av min vrede, så har jag jobbat oerhört mycket med mitt tålamod.

Dåligt tålamod, ilsket temperament = Värdelöst.

Så när jag läste det här:
http://www.personal-development.com/chu ... ence-2.htm

....Tänkte jag: Jag vet. Det var så skönt att läsa det, för jag kände mig inte så ensam. För en hoppfull "spillevink" som jag själv är artiklar som den ovan ofta en bekräftelse på att mina tankegångar är "in sync" - att jag är på rätt väg, eftersom min strävan är att dö vetande att jag gjorde allt i min makt för att förbättra min tillvaro och nå mina mål.

"One of the great tragedies of life is unfulfilled potential. The world could have had, and should have had, many more police and pilots, engineers and entertainers, composers and chefs, doctors and diplomats, mechanics and masseurs, linguists and librarians, geologists and graphic artists, translators and therapists, nurses and navigators, welders and writers, as well as men and women working in many other occupations. Too often, what could have been, never came about. Although there are many reasons for this, one of the major causes of failure is the inability to persist in the face of seemingly insurmountable difficulties.

If only they had persevered. If only they had refused to give up. If only they had the self-discipline to forge on despite the obstacles that were strewn on the road to success. If only they had the PATIENCE to continue."

Har använt one-liner'n "Patience is the key to success" ganska ofta, i synnerhet med en av mina vänner som väntar i högst 5 minuter, efter det antar denna personen att allt är över.

I den här frågan har dataspel varit ett oerhört bra hjälpmedel. I synnerhet World of Warcraft, vars majoritet av spelar hela tiden vill uppnå och få så kallade EPIC gear. Ofta har man poängsystem s k DKP (Dragon kill points), man förtjänar och spenderar. Detta system är ett perfekt sätt för spelare att utmana tålamodet.

Jag kan inte förklara hur jag har lyckats träna upp mitt tålamod. Det finns ett sammanhang mellan alla punkter i min personliga utveckling. Undvika frestelse, göra sådant som är tråkigt men nödvändigt, fokusera på saker och därmed undvika intensiva visuella tankar som jag inte vill ha, lära mig att lösa direkt när problem uppstår, att inte undvika ansvar, att strukturera och organisera m.m. Jag tror att tålamodet kopplas till en starkare modul när man har hittat "rätt väg" till målet. Det må vara lite "positive thinking", men om man väljer att se neutralt på det hela och veta sin målinriktning istället för i stil med "allting ordnar sig", om man förstår och inser att det krävs mycket arbete bakom allt och inte bara "positive-thinking-a-la-allting-ordnar-sig-zlatan-stil" så har man åtminstone en sund attityd. Och det är en bra början.

Var skulle vi befinna oss om våra forskare inte hade tålamod?

Jag sätts på prov när jag börjar studera.

Jag har förbaskat dåligt tålamod och blir väldigt lätt frustrerad. Jag kopplar det till ADHD.

Wow vilket inlägg Early, tack för den!

När ngnting tar på mitt tålamod så tänker jag numera att det här behöver jag. Träna på ditt tålamod nu. Babbel utan innehåll tär mkt, långsamma terapisamtal tär mkt och att vänta öh är påfrestande.

All u need is patience and perseverance:D

Insiktsfullt, Early. Min uppfattning är densamma, att man måste försöka röra sig framåt steg-för-steg.

Men för det behövs det motivation och det är inte alltid så lätt att uppbåda. Ett av mina problem är att jag tycker min omgivning är så förbannat lam och trist. Trist i meningen Jantelag, HSB-hus, bonnigt, inskränkt.
Det finns inga naturliga mötesplatser för folk som intresserar sig för annat än handboll häromkring. Det finns inget plejs för 'såna som oss'.
Jag har liksom inte lust att pröjsa 150:- i inträde varje gång jag känner för att vara social.
Jag har jävligt svårt att bli motiverad till någonting överhuvudtaget i den här miljön.

Lösningen vore att flytta men det är en för stor praktisk apparat för mig i nuläget.

Brukar ni stressa er igenom datorspel?

Själv brukar jag efter 2 timmar in i spelen ta fram fuskkoder... :-O
Och springa igenom banorna. Då gäller det främst spel som Mass Effect, Oblivion och Sim City. Spel jag egentligen älskar och skulle vilja uppleva, snarare än springa igenom.

Sida med <a href="http://www.quotationspage.com/subjects/patience/">en massa bra citat om tålamod</a>.

Min favorit (tänker på vad Krigarsjäl skrev):

Richard Rybolt sade eller skrev:There will be a time when loud-mouthed, incompetent people seem to be getting the best of you. When that happens, you only have to be patient and wait for them to self destruct. It never fails.

När det gäller datorspel spelar jag bara små, enkla, lättfattliga spel. Har tyvärr inte tålamod för stora, bauta, mega-svulstiga spel. Kan sakna det eftersom jag gillar (ibland) att dras med i fantasivärldar genom t ex böcker.

Jag har dåligt tålamod och har alltid haft det men har övat upp det i vissa avseenden. Helt enkelt för att det blir svårt att leva med ett för kort sådant. Av ren disciplin och vilja tvingar jag mig själv att gå igenom vissa saker som jag annars bara vill fly från så snabbt som möjligt. Jag har alltid varit en kreativ person men det har även lett till mycket ångest. Jag blir nästan stressad bara av att titta på olika material och brainstorma över vad jag skulle kunna göra med dem. Jag hade problem i skolan när de kom till dessa ämnen då jag ville göra allt på en gång och bli klar så fort som möjligt, helst under första lektionen.

Jag hade då stora problem med att vänta på att läraren skulle komma och hjälpa mig och att snickra på en sak som skulle ta tre fyra lektionstillfällen i anspråk var påfrestande. Jag hade kort tålamod när det kom till klasskamraterna, vilka jag tyckte var okunniga och fantasilösa och inte använde tiden till rätt saker utan kanske pratade och skojade bort den dyrbara tiden.

Idag kör jag på kontroll och disciplin. Jag känner av mitt dåliga tålamod i det mesta av det dagliga livet men jag är ingen liten pojke längre utan en vuxen och jag måste ta hänsyn till andra än mig själv. Så jag har förstått vad jag måste jobba med, jag vet att det är en svaghet hos mig.

Patience has its limits. Take it too far, and it's cowardice.
.. sa George Jackson (1941 - 1971) tydligen. Jag har svårt att se om det verkligen kan vara så ibland.

Tålamod handlar inte bara om tid och väntan. Det handlar om att ibland stå emot och fortsätta även om det verkar vara motigt t.o.m när motivationen man startade med är sen länge bortblåst.

Absolut. "If only they had the self-discipline to forge on despite the obstacles that were strewn on the road to success."

mondo beyondo: Tack själv!

KrigarSjäl: Ja, det är bra om man räknar in omständigheter så att man inte gräver ner sig själv. Och det är mäkta frustrerande när i stort sett alla personer runtom en är som en stor jäkla vägspärr. Vart man än vänder sig så finns det alltid en "idiot monkey" som i brist på förstånd förstör ens tillvaro. Det vore skönt att få ha ett eget litet samhälle som innehåller allt man behöver. Ett samhälle där man kan gå fritt och bara njuta av dagen med en kopp kaffe i handen. Visserligen kan man väl göra det nu också, men jag menar ett samhälle som är inriktat på kultur och frid. Där likasinnade möts i hopp om ett fungerande liv. Lugnt och skönt, men samtidigt inriktad på ständig utveckling.

Liljencroowna: Nej, jag fuskar inte i dataspel. Jag vet hur ilsken man kan bli när man har försökt ett 20-tal gånger, men man är ju så säker på att ens egen strategi är den som fungerar bäst. Så jag släppte mitt ego och började trolla med tanken att jag kanske skulle behöva byta strategi istället för att sitta och gnälla. Det fungerade alldeles utmärkt.

kakmonstret: Disciplin är en fin egenskap.

när jag står i kö (vilket är det värsta mitt tålamod kan ställas inför) brukar jag tvinga mig själv att sjunga en fantastiskt löjlig låt. tänk homer

Det dryga med att stå i köer är att det ska snackas framme vid kassan.

KrigarSjäl skrev:

svarabhaktivokal skrev:Jag har i regel väldigt dåligt tålamod med människor. Blir t.ex. superirriterad om någon skall berätta något och inte kommer till saken direkt, utan kör värsta långa uppvärmningen för att liksom lägga grunden för sitt uttalande.

Total igenkänning. Tala ur skägget och kom till skott, livet är kort liksom...

Yep. Detta beteende är enligt min mening som mest irriterande när personen i fråga skall ge mindre rolig information. Tydligen skall det verka mildrande och sympatisk att lägga in det man vill ha sagt i en massa rosa fluff. Själv blir jag bara förbannad. Jag ser hellre att besked om dödsfall, katastrofer, dumheter folk gjort osv. blir kastat i mitt ansikte hårt och brutalt (med möjligen en förklaring efteråt), än att personen tussar in informationen i en massa kattungeludd. Det man vill ha sagt blir ju inte mindre hemskt för att man tar en evighet på sig att säga det liksom...

Liljencroowna skrev:Brukar ni stressa er igenom datorspel?

Själv brukar jag efter 2 timmar in i spelen ta fram fuskkoder... :-O
Och springa igenom banorna. Då gäller det främst spel som Mass Effect, Oblivion och Sim City. Spel jag egentligen älskar och skulle vilja uppleva, snarare än springa igenom.

Jag brukar sluta spela spelen innan jag är klar. Jag kan dra igång ett rollspel och så börjar jag spela som någon cool karaktär, sen börjar jag men en annan sorts karaktär och sen testar jag alla sorters karaktärer och måste samla ihop alla föremål på vägen och klara alla quests och även om handlingen kan vara bra så vill jag stressa mig igenom för att jag inte får missa något av den fantastiska upplevelsen. Om jag kommer till något ställe där det är för svårt och tråkigt så brukar jag bli så ledsen och irriterad att jag tappar sugen för all överskådlig framtid att spela klart spelet. Det fungerar lite liknande med TV-serier, böcker, filmer...egentligen alla möjliga sorters intressen. Allt eller inget och nu eller aldrig. Lite jobbigt att ha så risigt tålamod och ork att man i princip aldrig kommer att kunna utvinna glädje ur något man tar sig för.

Intressanta inlägg måste jag säga.

Men kan det kanske också kan vara relaterat till en viss stressnivå? D.v.s. att när man blir stressad så minskar tålamodet drastiskt. Med andra ord så kanske en bra strategi vore att samtidigt lära sig hantera den vardagliga stressen på bästa möjliga sätt?

Nu vill jag inte gå OT på min egen tråd, men det känns faktiskt som att stress är en gemensam faktor för de flesta när det kommer till tålamod. Vad tror ni om det?

earlydayminer skrev:Så när jag läste det här:
http://www.personal-development.com/chu ... ence-2.htm

....Tänkte jag: Jag vet. Det var så skönt att läsa det, för jag kände mig inte så ensam. För en hoppfull "spillevink" som jag själv är artiklar som den ovan ofta en bekräftelse på att mina tankegångar är "in sync" - att jag är på rätt väg, eftersom min strävan är att dö vetande att jag gjorde allt i min makt för att förbättra min tillvaro och nå mina mål.

"One of the great tragedies of life is unfulfilled potential. The world could have had, and should have had, many more police and pilots, engineers and entertainers, composers and chefs, doctors and diplomats, mechanics and masseurs, linguists and librarians, geologists and graphic artists, translators and therapists, nurses and navigators, welders and writers, as well as men and women working in many other occupations. Too often, what could have been, never came about. Although there are many reasons for this, one of the major causes of failure is the inability to persist in the face of seemingly insurmountable difficulties.

If only they had persevered. If only they had refused to give up. If only they had the self-discipline to forge on despite the obstacles that were strewn on the road to success. If only they had the PATIENCE to continue."

Har använt one-liner'n "Patience is the key to success" ganska ofta, i synnerhet med en av mina vänner som väntar i högst 5 minuter, efter det antar denna personen att allt är över.

Jag håller verkligen inte med om detta. För även om man kan bli det ena eller andra så betyder det inte att man kan bli bra på det. Man kanske rent av blir en fara för allmänheten. Tex om man lyckas dölja sin otålighet och får flygcertifikat och anställning som pilot, och så kommer det en dag när ens otålighet slår igenom och man gör en obetänksam manöver som orsakar en stor olycka. Eller om man blir en otålig läkare som inte orkar lyssna på sina patienter.

När det gäller "psykiskt klena" personer så tror jag dessutom att det är många som går utbildningar de varken har intresse eller fallenhet för bara för att slippa arbetslöshet. Som den förfärlige snömannen mfl påpekat i andra trådar så känns överliggare som en typisk aspergerkarriär. Att vara mindre tålmodig och våga pröva på något nytt skulle göra den typen av personer gott.

Jag ber till Gud om tålamod varje dag och det skänker han mig också. Andra sätt till att få mer tålamod känner jag inte till.

Patience is a virtue, en dygd, som jag aldrig har behärskat. Eller jag har lärt mig i viss mån men annars är det sådär säg vad du menar människa. NU.

KrigarSjäl skrev:

svarabhaktivokal skrev:Jag har i regel väldigt dåligt tålamod med människor. Blir t.ex. superirriterad om någon skall berätta något och inte kommer till saken direkt, utan kör värsta långa uppvärmningen för att liksom lägga grunden för sitt uttalande.

Total igenkänning. Tala ur skägget och kom till skott, livet är kort liksom...

+1

earlydayminer skrev:Det dryga med att stå i köer är att det ska snackas framme vid kassan.

Var i stan förra veckan, var på väg till mamma, hade felparkerat och skulle bara kila in som hastigast i en tygaffär och fråga "har ni det här tyget?" Borde kunnat gå på två sekunder typ, men icke sa nicke. Före i kön stod en pratglad dam som måste berätta allt om sin sonson och sin hund och gudvetvad, och expediten var mycket intresserad och snarare uppmuntrade samtalet trots att köpet var avslutat och damen borde lämnat affären. Ingen av den tog någon notis om hur jag ofint började vanka av i rummet och stöna högt av deras tjatter som aldrig ville ta slut.

När hon äntligen var klar var det en till före som ville ha hjälp att hitta tyg till någons nobelblåsa. Det tog också olidligt lång tid så för att snabba på processen hoppade jag in och gav goda råd, samtidigt som jag passade på att ställa min fråga till expediten.

Nä, tålamod i affärer är verkligen inte min starka sida.

tveskägg skrev:

earlydayminer skrev:Så när jag läste det här:
http://www.personal-development.com/chu ... ence-2.htm

....Tänkte jag: Jag vet. Det var så skönt att läsa det, för jag kände mig inte så ensam. För en hoppfull "spillevink" som jag själv är artiklar som den ovan ofta en bekräftelse på att mina tankegångar är "in sync" - att jag är på rätt väg, eftersom min strävan är att dö vetande att jag gjorde allt i min makt för att förbättra min tillvaro och nå mina mål.

"One of the great tragedies of life is unfulfilled potential. The world could have had, and should have had, many more police and pilots, engineers and entertainers, composers and chefs, doctors and diplomats, mechanics and masseurs, linguists and librarians, geologists and graphic artists, translators and therapists, nurses and navigators, welders and writers, as well as men and women working in many other occupations. Too often, what could have been, never came about. Although there are many reasons for this, one of the major causes of failure is the inability to persist in the face of seemingly insurmountable difficulties.

If only they had persevered. If only they had refused to give up. If only they had the self-discipline to forge on despite the obstacles that were strewn on the road to success. If only they had the PATIENCE to continue."

Har använt one-liner'n "Patience is the key to success" ganska ofta, i synnerhet med en av mina vänner som väntar i högst 5 minuter, efter det antar denna personen att allt är över.

Jag håller verkligen inte med om detta. För även om man kan bli det ena eller andra så betyder det inte att man kan bli bra på det. Man kanske rent av blir en fara för allmänheten. Tex om man lyckas dölja sin otålighet och får flygcertifikat och anställning som pilot, och så kommer det en dag när ens otålighet slår igenom och man gör en obetänksam manöver som orsakar en stor olycka. Eller om man blir en otålig läkare som inte orkar lyssna på sina patienter.

earlys tes är förstås svårare att bevisa än tveskäggs, men nog har jag sett tecken på att det kan vara som early skriver också. Folk är olika och det finns också olika sorters tålamod. Man kan ha dåligt på ett sätt och bra på ett annat.

Som jag. Dock för trött för att försöka bena ut det närmare.

Intressant tråd Jag har i det närmaste ett evigt tålamod, om jag inte har slut på min mentala buffert då jag blir väldigt bokstavlig/bokstavstolkande och kort och irriterad på de som inte klarar av att höra skillnad när jag nyanserar språket. Kan låta pensionärer med flera vagnar gå före i kön på snabbköpet utan att det rör mig (om jag faktiskt har tid) eller lyssna i evighet på något ointressant.

Men jo, jag brukar också betrakta det där 'upplägget' innan folk kommer till sak som något roande som en slags tvångstanke andra har, och man får stå ut med.

Jag blir irriterad i affärer om folk använder det som sitt enda sociala forum. Krånglande människor på Ica som inte fått 1,50 kr i rabatt för glasstrutar och som det låter som om det är sånär ja, apokalyps nära. Människorna på apoteket som ska berätta heeeela sin sjukdomshistoria för receptarien istället för att bara hämta ut medicinen. Ofta äldre personer. En gång på banken var det det ett nummer kvar och den kvinnan med numret före mig malde och malde och malde, till slut fick jag komma till en annan men när jag gick tio minuter senare stod kvinnan fortfarande kvar. Då hade det gått 35 minuter.