Vad jag tror är oerhört viktigt är att man skiljer ut personlighetsdrag som hör till npf helt ifrån diagnoskriterierna. Personlighetsdragen ska inte betraktas som funktionshinder eller dysfunktioner som beskrivs i DSM. Det som ska ingå i diagnoskriterierna är istället de problem som dessa drag ställer till med, och dessa är INTE MEDFÖDDA. De är dessutom i de flesta fall BEHANDLINGSBARA. Med detta skulle man vinna mycket. Man får diagnoser som är meningsfulla och som är behandlingsbara. Det finns dessutom ingen anledning att tro att de problem som t.ex. barn med krigsskador eller taskig uppväxt får är väsensskilda ifrån de som npf-barn får av att vara annorlunda. De är i praktiken identiska, och har identiska behandlingsmetoder. Det kommer dock fortfarande att vara nödvändigt att känna till hur personlighetsdragen fungerar, för annars klarar man inte av bemötande eller terapi för autism-gruppen. Många terapier kräver dessutom att man förstår bakgrunden till problemen.

Naturligtvis så ska man inte heller inkludera förlossningskador i personlighetsdragen (det vore korkat), men ifall eventuella följdproblem skulle sammanfalla med autismrelaterade problem så kan dessa naturligtvis klumpas ihop och behandlas identiskt.

Albulena skrev:

Windfarne skrev:

Albulena skrev:
Vad skulle det vara en projektion av i så fall?
Jag har alltid haft en kärlek till saker. (mobiltelefoner, kläder, parfymer, osv)

Men jag kan få samma tvångsbeteende om jag trivs i en lägenhet som blivit min. Då kan jag sitta i flera veckor och läsa allt jag kommer över om tex hyresjuridik eftersom jag fått för mig att kontraktet kan sägas upp av någon anledning och det gör att jag aldrig kan njuta och koppla av i mitt nya hem.

Gissar du att det är vanlig tvångsneuros? Förlåt att jag upprepar mig hela tiden, men jag "måste" ha ett svar annars kan jag tjata om o om igen.

Än en gång: jag är inte i branschen, men vill du ha min gissning så kan du få den. Grejen är bara att eftersom jag inte vet alla bakgrundsfakta och dessutom (pga att jag inte är terapeut och kan överblicka dessa fakta) så är min gissning inte mycket värd.

Jag gissar att du har en underliggande fruktan att bli övergiven och därför vill ha "klara papper" på allt. Din energi i att söka information kan vara ett AS-drag, men som du beskriver det så verkar dina "intressen" vara relaterade till en ångest.
Aspergare, å andra sidan, känner ofta en stor ro och fridsamhet i inlärandet av specialintressena - även om omgivningen uppfattar det som tvångsmässigt och överdrivet.
En psykolog skulle kunna hjälpa dig att ta fram och uttala den fruktan du upplever, och ställa motfrågor som hjälper dig att se om oron är befogad eller inte. En psykoterapeut skulle kunna finna orsakerna till varför du har denna benägenheten att vara orolig.

Åh fy fan jag misstänkte att dom var slarviga med utredningen och diagnosen. I så fall, om det handlar om ångest och övergivenhet, så borde det vara personlighetsstörning med drag av borderline, kanske fobier och tvångsneuros också. Det är ju något helt annat än att ha en autismspektrumstörning.

Intressena som jag har är jobbiga tycker jag. Det är som jag blir besatt av något och inte kan släppa det på ett tvångsmässigt sätt. Det har dom nog förväxlat med specialintressen i så fall.

Nu känner jag för att skriva jättefula ord här för att jag är arg på utredningen och på mig själv för att jag var nära att gå i fällan och intala mig själv att jag hade autismspektrum.

Du ska nog försöka ta alla diagnoser med en nypa salt.. du kommer nog upptäcka att du inte kan hitta en Albulena manual nånstans. Den måste du skriva själv och låta acceptera att du aldrig blir färdig..
Jag har liknande problem med besattheter och nog kan det vara neuroser, men de som sätter diagnosen skulle nog inte ta såna fel om de inte är från olika skolor då kanske.. ???

rdos skrev:Vad jag tror är oerhört viktigt är att man skiljer ut personlighetsdrag som hör till npf helt ifrån diagnoskriterierna. Personlighetsdragen ska inte betraktas som funktionshinder eller dysfunktioner som beskrivs i DSM. Det som ska ingå i diagnoskriterierna är istället de problem som dessa drag ställer till med, och dessa är INTE MEDFÖDDA. De är dessutom i de flesta fall BEHANDLINGSBARA. Med detta skulle man vinna mycket. Man får diagnoser som är meningsfulla och som är behandlingsbara.

rdos, de där tankarna känns svindlande.

Hur stor tror du chansen är att det kan bli verklighet? När i så fall?

Ursäkta, Albulena, för kapningen....

Det gör inget för mig om ni kapar, så gör jag också ibland.

Nu har jag som en galning läst en massa och i boken Konflikter, missförstånd, ensamhet av Karin Stadler, så skriver hon att en av skillnaderna mellan en med As och en som är socialt störd (har personlighetsstörning) är att den med As inte fattar om h*ns partner behöver vila eller är sjuk tex. Att man med aspergers inte kan förstå den andra, medan den socialt störda mycket väl förstår, men inte bryr sig.

Hon beskriver ofta i den boken hur folk med As och till o med subklinisk As inte förstår andra alls. Riktigt så begränsad är jag inte iallafall.

Inte jag heller, men är ändå rätt säker på att jag har subklinisk AS.
Dessutom brydde jag mig...

Albulena skrev:Det gör inget för mig om ni kapar, så gör jag också ibland.

Nu har jag som en galning läst en massa och i boken Konflikter, missförstånd, ensamhet av Karin Stadler, så skriver hon att en av skillnaderna mellan en med As och en som är socialt störd (har personlighetsstörning) är att den med As inte fattar om h*ns partner behöver vila eller är sjuk tex. Att man med aspergers inte kan förstå den andra, medan den socialt störda mycket väl förstår, men inte bryr sig.

Hon beskriver ofta i den boken hur folk med As och till o med subklinisk As inte förstår andra alls. Riktigt så begränsad är jag inte iallafall.

När jag läste Stadlers bok retade jag mig också på flera stycken i den (någon enstaka gång påminner hon till och med om Gillberg i sina sämsta stunder även om Gillberg har blivit mer nyanserad med åren). Men jag har retar mig ännu mer på flera andra böcker, t ex Inger Jakalis Nördsyndromnet som jag tyckte var en katastrof. Stadler visar enligt min mening upp tillräckligt många positiva insikter för att jag trots allt gillar boken, framför allt hennes strävan att försöka höja medvetandet och kunskapen hos sina psykodynamiska kollegor. Känner att jag behöver läsa om boken.

Jag börjar mer och mer känns mig som rdos´ beskrivning från tidigare idag (<a href="http://www.aspergerforum.se/post317414.html#317414">Citatlänk</a>):

rdos skrev:så blir det en grupp människor "över" som är för högfungerarande för att egentligen ha diagnoser, men som samtidigt har problem på arbetsmarknaden. Många av dessa har idag inga diagnoser, och målet bör vara att de heller inte behöver några, men för att det ska kunna bli verklighet så måste det finnas jobb som passar dem.

Jag verkar vara en sån som inte riktigt hör hemma i någon diagnos.
Skiter snart i allt

Så känner jag med. Är nog bara allmänt störd eller nåt. Pallar inte tänka mer på alla diagnoser och störningar. Blir bara mer och mer förvirrad.

För att spinna vidare på det här kring att skilja ut personlighetsdrag ifrån problem, som enligt min uppfattning är relaterat till ovanstående.

Kring det som är kärnan i AS så är ju följande inte personlighetsdrag:
* Att inte kunna läsa av andra
* Att inte förstå ironi och sarkasm
* Att ha svårt med sociala regler

Följande hör däremot till kategorin personlighetsdrag (eller man kanske ska kalla dem för udda drag snarare?)
* Att ha annorlunda kommunikation
* Att ha stims / "repetetiva beteenden

Det intressanta (enligt ovan) är ju att de saker som inte är personlighetsdrag är BEHANDLINGSBARA. Således är det möjligt att lära sig att läsa av andra, och i förlängningen att lära sig sociala regler och sådant. Det som behövs är ren inlärning. Man måste lära sig att tolka NTs ickeverbala kommunikation, och detta är fullt möjligt att göra. Att således många redan klarar av detta är inget konstigt. Det som är konstigt är att som Gillberg och andra anse detta som medfödda problem.

Medan det är nödvändigt att lära sig hur NTs kommunicerar, så är det inte nödvändigt att själv kommunicera som en NT. Då gör man våld på sina egna personlighetsdrag. Enligt min erfarenhet så behöver man inte kommunicera som en NT för att nå acceptans, däremot så måste man förstå när andra uttrycker ogillande (eller gillande) för ens eget beteende.

Albulena skrev:Hon beskriver ofta i den boken hur folk med As och till o med subklinisk As inte förstår andra alls. Riktigt så begränsad är jag inte iallafall.

Nej, inte jag heller, och säkert inte många andra vuxna med AS eller subklinisk AS. Hon har helt enkelt inte förstått detta.

På Aspie-Quiz fick jag en kluven profil med både AS- och NT-drag, med bedömningen att jag sannolikt är aspie.
På Baron-Cohen 18 på empatisering och medelmåttligt på systematisering.
På tolkning av ansiktsuttryck klarade jag 43%.
Eftersom andra kommenterar det vet jag att min kommunikation är avvikande.
Det finns en hel massa andra saker som jag kan nämna här, men...

I Karin Stadlers bok kände jag igen mig i fler exempel än jag väntat mig, även om jag tyckte att många var förvånansvärt "grova", i likhet med vad många ovan har beskrivit. Hon betonar dock att, så länge subkliniska aspergare inte drabbas av psykiska följdtillstånd eller missbruk, så utvecklas de under livet. Hon tar till och med ett exempel på en dam som gjorde framsteg på sin dödsbädd.
rdos, kanske kan terapi accelerera denna utveckling? I vilket fall måste man nog hävda att vårt NPF gör att vi utvecklas under motstånd, långsamt och med svårighet.

Som vi alla här (?) upplever jag DSM-kriterierna som generaliserande och fyrkantiga. Hardcoreanhängare som Gillberg känns främmande.

Just här vill jag understryka att i Karin Stadler har vi en bundsförvant som har funnit AS-drag hos anmärkningsvärt många av sina patienter och i sin omgivning, vilka dock inte nödvändigtvis skulle ha kvalat in för en AS-diagnos. Hon ser en verklighet här, bortom dåliga kartor.

Sen kom jag på att jag hört att man kan ha både NPF och problem som kommit genom tex uppväxten. Det måste inte vara svart eller vitt, antingen eller.

Jag frågade min pappa idag om hur jag var som barn. Då sa han att jag hade mycket ideer för mig, typ besatt av olika intressen som skiftade, och lite udda var dom också. Sen att jag åt med samma sked och samma tallrik hela tiden. Annars inget direkt som han kunde komma ihåg. Jag hade några vänner i skolan, och lärde mig prata i normal ålder.

Albulena skrev:Sen kom jag på att jag hört att man kan ha både NPF och problem som kommit genom tex uppväxten. Det måste inte vara svart eller vitt, antingen eller.

Hehe, vi har ju dryftat det ett tag här. Blandproblematik, som sagt.

Windfarne skrev:

Albulena skrev:Sen kom jag på att jag hört att man kan ha både NPF och problem som kommit genom tex uppväxten. Det måste inte vara svart eller vitt, antingen eller.

Hehe, vi har ju dryftat det ett tag här. Blandproblematik, som sagt.

Och vad kallar Windfarne att ha hyss för sig som bilnummer minne, äta på samma tallrik och intensiva intressen? *grr*

Albulena skrev:

Windfarne skrev:

Albulena skrev:Sen kom jag på att jag hört att man kan ha både NPF och problem som kommit genom tex uppväxten. Det måste inte vara svart eller vitt, antingen eller.

Hehe, vi har ju dryftat det ett tag här. Blandproblematik, som sagt.

Och vad kallar Windfarne att ha hyss för sig som bilnummer minne, äta på samma tallrik och intensiva intressen? *grr*

Men tråden handlar ju om huruvida AS har psykologiska eller biologiska orsaker, sedan även om vad som hör till AS eller ej. Och då har ju jag och fler med mig nämnt just att man kan ha NPF och psykiskt orsakade problem parallellt.

Du, när jag var 4 fick jag en tallrik på EPA med SAAB:s gamla logga. Den åt jag på till upp till tidiga tonåren. Inte för att det var ett krav. Det var min och det kändes bäst så. Kalenderbitare har jag också varit, lite så ännu. Minns ännu de flesta telefonnummer till mina kompisar i småskolan. Ska vi ha en dejt?

Windfarne skrev:

Du, när jag var 4 fick jag en tallrik på EPA med SAAB:s gamla logga. Den åt jag på till upp till tidiga tonåren. Inte för att det var ett krav. Det var min och det kändes bäst så. Kalenderbitare har jag också varit, lite så ännu. Minns ännu de flesta telefonnummer till mina kompisar i småskolan. Ska vi ha en dejt?

Ja, men du har ju AS då är det inte så konstigt?

Albulena skrev:Ja, men du har ju AS då är det inte så konstigt?

Självdiagnosticerad subklinisk AS med diverse sekundära tillstånd som ångest, depressiv förstämning med mera. Fast mycket mindre numera.

oj dubbelslag...

Windfarne skrev:

Albulena skrev:Ja, men du har ju AS då är det inte så konstigt?

Självdiagnosticerad subklinisk AS med diverse sekundära tillstånd som ångest, depressiv förstämning med mera. Fast mycket mindre numera.

Så tex de att du kommer ihåg telefonnr och att du ville äta på samma tallrik osv tillhör din subklinska As?

Vad är det för nytta med subklinisk As? Det är ju bara drag av As egentligen.

Albulena skrev:Vad är det för nytta med subklinisk As? Det är ju bara drag av As egentligen.

Fast kunskaperna om hur en manifest, fullt diagnosuppfyllande AS orsakas, yttrar sig och "behandlas" kan vara till stor nytta vid hanterandet av personer som har enbart dessa drag.
- även om diagnoskriterierna är benhårda.

Vidare nyttar diskussionen till att ifrågasätta de fyrkantiga och kategoriska diagnoskriterier som finns. På sikt kanske gradera om AS till typ I och II, eller helt omvärdera det, båda varianterna har ju nämnts i just denna tråd.

Så då är subklinisk As egentligen atypisk autism (PDD-NOS) ?

Då borde det vara så här, att alla på detta forumet som har/haft stora svårigheter att förstå andra och att förstå det sociala spelet, svårt med ögonkontakt, dålig ansiktsmimik osv har "riktig" aspergers. Sen alla som ändå fått diagnosen, men säger sig ha ganska lätt för det sociala spelet och kan tyda kroppsspråk osv, har egentligen subklinisk As.

Albulena skrev:Så då är subklinisk As egentligen atypisk autism (PDD-NOS) ?

PDD-NOS är enligt min uppfattning ibland en slasktrattsdiagnos och "subklinisk AS" mer specifik, i de fallen där diagnosen hade kunnat ställas - om den hade existerat.

Albulena skrev:Då borde det vara så här, att alla på detta forumet som har/haft stora svårigheter att förstå andra och att förstå det sociala spelet, svårt med ögonkontakt, dålig ansiktsmimik osv har "riktig" aspergers. Sen alla som ändå fått diagnosen, men säger sig ha ganska lätt för det sociala spelet och kan tyda kroppsspråk osv, har egentligen subklinisk As.

Det är tänkbart, men svårt att veta. Alla kan utvecklas, även de med manifest AS.
Man måste ha klart för sig att beskrivningar och kategoriseringar inte utgör annat än en bild av verkligheten. De är inte verkligheten själv, så svartvit är aldrig verkligheten. Därav behovet av djupare och vidare kunskaper om NPF och autismspektrumet, samt möjligheten att omforma diagnoskriterierna eller klyva dem i undergrupper.