En sak jag, som relativt smal, aldrig har förstått riktigt, varför har man sötsaker hemma om man inte kan motstå suget? Jag är inte sådan som kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt, märker det direkt vid julfirande etc. Poff så har man gått upp två tre kg och blivit rundare om mangen. Men ändå är jag inte överviktig, eftersom jag aldrig köper godis och dylikt. Bara fullkornspasta och saker utan massa tillsatt socker också. Det man inte har hemma äter man ju inte?

Eller är det så att de/ni som är feta och äter onyttigt, godis, ljust bröd, etc, faktiskt tycker den tillfälliga kicken av sockret är värt att vara tjock för? Det tror jag är naivt i längden, eftersom fetma är kopplad till såväl fysisk som mental ohälsa.

Eller har jag fel, borde jag börja köpa godis och tröstäta när jag är ensam istället?

Jnx skrev:En sak jag, som relativt smal, aldrig har förstått riktigt, varför har man sötsaker hemma om man inte kan motstå suget? Jag är inte sådan som kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt, märker det direkt vid julfirande etc. Poff så har man gått upp två tre kg och blivit rundare om mangen. Men ändå är jag inte överviktig, eftersom jag aldrig köper godis och dylikt. Bara fullkornspasta och saker utan massa tillsatt socker också. Det man inte har hemma äter man ju inte?

Eller är det så att de/ni som är feta och äter onyttigt, godis, ljust bröd, etc, faktiskt tycker den tillfälliga kicken av sockret är värt att vara tjock för? Det tror jag är naivt i längden, eftersom fetma är kopplad till såväl fysisk som mental ohälsa.

Eller har jag fel, borde jag börja köpa godis och tröstäta när jag är ensam istället?

Värt och värt...man resonerar ju inte så långt när man står i affären och blir sugen på att köpa nåt gott till kvällen. Man tycker att man kan unna sig nåt gott just ikväll.

Det är svårt att bryta ovanor och att låta bli att falla för frestelser, och det är ju inte direkt ett förnuftsmässigt val det handlar om.

Är nog ungfär samma mekanismer som får rökaren att fortsätta köpa cigg eller "vanedrinkaren" att fortsätta köpa alkohol.

Det är helt enkelt inte så enkelt att man kan ta ett beslut att låta bli.

Eller iofs, egentligen är det ju inte svårare än så. Men att komma dit att man är kapabel att ta det beslutet, det är det en lång väg....

Moggy skrev:

Jnx skrev:En sak jag, som relativt smal, aldrig har förstått riktigt, varför har man sötsaker hemma om man inte kan motstå suget? Jag är inte sådan som kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt, märker det direkt vid julfirande etc. Poff så har man gått upp två tre kg och blivit rundare om mangen. Men ändå är jag inte överviktig, eftersom jag aldrig köper godis och dylikt. Bara fullkornspasta och saker utan massa tillsatt socker också. Det man inte har hemma äter man ju inte?

Eller är det så att de/ni som är feta och äter onyttigt, godis, ljust bröd, etc, faktiskt tycker den tillfälliga kicken av sockret är värt att vara tjock för? Det tror jag är naivt i längden, eftersom fetma är kopplad till såväl fysisk som mental ohälsa.

Eller har jag fel, borde jag börja köpa godis och tröstäta när jag är ensam istället?

Värt och värt...man resonerar ju inte så långt när man står i affären och blir sugen på att köpa nåt gott till kvällen. Man tycker att man kan unna sig nåt gott just ikväll.

Jag försöker att inte handla när jag är hungrig. Och en frestelse i form av något jag inte tål/borde äta är rätt enkel att stå emot i affären - i jämförelse med när den finns hemma i skåpet...

Det är därför resten av familjen får finna sig i att det jag inte tål men ibland har svårt att stå emot att äta - det köps helt enkelt inte hem (av mig) och det finns inte heller i förråden hemma. Periodvis får det helt enkelt inte finnas hemma. Vem begär av en alkoholist att denne ska förvara alkohol tillgängligt i hemmet?

Jag undviker också att ha onyttig mat hemma. Jag är lat, jag ser till att ha färdig nyttig mat i frysen så att det blir det slöaste alternativet när jag blir hungrig. Handlar man när man är hungrig brukar man komma hem med mer än man tänkt sig har jag märkt...

Jag upplever inte den effekten, jag tycker det mesta i affären är lika motbjudande oavsett om jag är hungrig eller inte. Däremot finns risken att jag glömmer hälften om jag är hungrig eftersom jag inte tänker så bra då utan bara vill komma därifrån snarast möjligt.

Heliora skrev:Jag börjar undra om inte fetma har samband med ensamhet. Av ensamhet blir man olycklig, och är man olycklig tröstäter man. Ligger det inte något i detta?

Jag har en viss fetma, men det verkar närmast omöjligt att göra något åt eftersom jag måste tröstäta pga min ensamhet. Och är man fet så blir det ju också svårare att hitta någon, så det verkar som man lever i ett moment22 när man är ensam. Dömd till ett liv i fetma och olycka?

Finns det någon annan väg ut än själmord, tro? Jag är tveksam.

Har inte läst hela tråden, men....
Jag äter för att jag inte orkar ta tag i mina problem. Det är inte själva ensamheten som gör att du äter.
Skulle ensamheten upphöra skulle du troligen hitta nån annan ursäkt för ätandet, det gjorde jag (och gör ibland fortfarande).

Jag tycker att Titti svarade riktigt bra på den här tråden!

och vill även berätta att frågan i sig som påstående (fetma ett ensamhetsproblem?) inte stämmer in alls på mig.

Som ensam följer jag alltid min kropp och äter när jag känner hunger.Och är normal i min kropp.Rör till och med på mig mer.

I ett förhållande går jag alltid upp i vikt.Kanske för att då skall man äta tillsammans och jag inte kan lyssna på min egen kropp och gärna göra lite mer festligt och sådant där med myserier framför tvn och annat blaha.

Men alla är förstås olika och detta går nog inte att hänvisa till en viss grupp av människor.

Jnx skrev:Det man inte har hemma äter man ju inte?

Så funkar det för mig, men jag är fet ändå.

Jag äter inte sötsaker, men en och annan chipspåse kan åka med hem när jag handlar. Dock endast om jag bestämt det innan. Jag handlar bara det som är förutbestämt.

Jag beundrar frekventa godisätare, de är överlevare tror jag. För de kan ta snabba beslut inne i affären. Jag får hemsk ångest ifall jag ska bestämma vilken smak jag ska ha, hur många och sådant med kort varsel.

På sikt lever frekventa snaskätare ett hälsosammare liv än jag, som går hungrig i flera dagar och sedan när jag väl pallar att handla, då äter jag upp en halv matkasse när jag kommer hem.

Man skulle ha varit en natural born Grötätare som saknar smaklökar, då kunde man leva på micrad gröt och lingon.

sugrövmanövern skrev:Man skulle ha varit en natural born Grötätare som saknar smaklökar, då kunde man leva på micrad gröt och lingon.

Haha. Jag har blivit grötätare. Det var inte helt lätt men nu är det rätt gott. Jag är en sån där lågfrekvent snaskätare. Man kan äta godis om man håller koll på hur mycket. Känner igen ditt problem, har också haft det. Jag har varit fet nästan hela mitt liv.

Natural born grötätare, LOL.

Jnx skrev:En sak jag, som relativt smal, aldrig har förstått riktigt, varför har man sötsaker hemma om man inte kan motstå suget?

Varför har alkoholisten sprit hemma som han inte kan motstå?

Varför är det omöjligt att motstå sötsakerna i butiken?

Flia skrev:Varför är det omöjligt att motstå sötsakerna i butiken?

delvis för att dom som har butiken placerar godis m.m så att man ska impulsköpa.
(dom tänker på allt tex, sånt som behövs till vardags längst in så att man ska gå förbi så mkt som möjligt om man bara ska in för att köpa mjölk och får intryck så man impulsköper)
+ att dom som gör godiset gör förpackningarna i knalliga färger så att vi uppmärksammas på dom m.m. m.m.

Visst borde det vara förbjudet att placera godiset så, men när man brutit sitt sockerberoende kan man gå förbi dem utan att ta någon notis. Problemet är alltså både beroendet och tillgången men utan det ena spelar det andra ingen roll. Borde finnas sockeravvänjningskliniker om man inte kan stå emot själv.

När jag känner att jag blir beroende brukar jag köra avvänjningskur på ca 2 veckor. Avstår från allt socker då, t.o.m frukt eftersom fruktsocker också ger sötsug. Det brukar hjälpa ett tag.
Det är som alkoholism.... man kan inte ta en enda liten bit utan att hamna i beroende igen.

Exakt.