Jaha, i dag var jag hos en psykopat, f'låt, psykiatriker. Han hade med sig en ung läkarkandidat (ung, söt tjej förstås) trots mina protester. Vad skall jag sitta och fläka ut mig för henne för?
Öste ur mig allt: Dör av tvångstankar, ser ingen utväg, fantiserar om olika sätt att begå självmord, flyr in i sömnen, tröstar mig med att det är över en dag, vill offra mitt liv i utbyte mot någon liten unge som dött i cancer, men vågar inte dö och kan inte svika mina föräldrar, du kan lika gärna ge mig en spruta och barmhärtighetsmörda mig, enda utvägen.

Doktorn satt en HALVTIMME framför datorn och SUCKADE:
"Jaaa...jahaa...du har ju provat i stort sett allt....skall vi höja din dos Cymbalta...?"
Jag: "NEJ TACK! När jag provade det höll jag på att falla i koma!"
Doktorn: "Jahaaa...jaa...vi har ju BEHANDLINGSHEM....som en SISTA UTVÄG....bla, bla, ELCHOCKER...."
Jag: "Säg som det är, jag är ett extremfall, va?"
Doktorn: (SUCK) "Jaaa...jahaaa...jaaa...många har ju svår OCD...och så Aspergerproblematiken på det...och svår depression...ja, värre än så här kan du ju inte må, va....?"
Jag: "Jag är öppen för allt! Du kan fan ge mig råttlortar! Beställ dödssprutor från en veterinärmottagning!"
Doktorn: "Eheh, nej, sådant gör vi inte...skall vi prova Anafranil igen då....som du åt i tonåren..."
Jag: "Den var jag ju tvungen att sluta med för att jag hade så många biverkningar....men jag tar vad som helst...."
Doktorn: "Då provar vi det då...."

Det verkade som om han inte ens uteslöt att skära av nervbanor i min hjärna (OK, det var jag som förde det på tal, men ändå). Har aldrig varit med om en läkare som verkat mer desperat och handfallen. Det kändes som om jag var det mest hopplösa fall han någonsin träffat på!

På vägen hem fantiserade jag om olika sätt att begå självmord.

(Om någon moderator reagerar på det här brevet och tänker ge mig en varning för att jag skriver om självmord så kan ni dra nåt gammalt över er!)

Oh no, kan de inte komma dragande med ngnting annat än piller! Har du uttömt alla idéer själv med att ta hand om dig, som olika alternativa terapier? Jag har samma tankebanor som du bara inte lika intensivt som du tror jag. Fast nej råttlortar har jag ännu inte tänkt på hehee

Det som håller mig uppe är att jag försöker och söker efter fotfäste själv genom fysisk träning, mental träning och informationssökning. Jag tror det finns lösningar i vårt eget huvud, gäller bara att komma loss ur det destruktiva och bygga på med positiva erfarenheter. Jag har bara hållit på med det så vääldigt länge nu utan att kommit speciellt långt men nu väntar jag på KBT sedan i våras och den ska banne mig få mig att tänka och fungera i andra tankebanor!

Du har egentligen allting 'going for u' bara ditt eget huvud som sätter käpphästar i hjulen, så förbannat onödigt. Ensamheten hjälper inte heller till, det finns en sån kraft i att dela sitt liv med ngn annan. Hade ingen aning om det innan det hände mig. Tyvärr växer inte partners på träd...

Ta en dos favoritmusik så fort du får ork för det, det är en positiv erfarenhet. Berätta gärna om du har andra såna idéer som kan vara till hjälp och uppbygglighet:)

http://www.staffanlindberg.com/05.03.08 ... %A5tar.htm Nej, det är inte länken till låten we shall overcome:)

Take care!

Söt tjej? You should have hit it!



... Ok, okänslig humor där, men tycker det var det klockrena svaret på ditt inlägg, jag är lite internetskadad.

Fantisera om sätt att begå självmord är najs, vet fan inget mer ångestdämpande än tanken på att man skulle kunna bara slippa allt en dag. Andra saker att göra mot ångest och depression som är lite bättre kan vara att titta på tv-serier och film, helst komedier, men lite mystik och action är ju inte alltid så fel heller.

Personligen skulle jag inte vilja ta massa tunga saker och ECT och shit som ger kroniska biverkningar. Menar, om de väl lyckas behandla en vill man ju inte leva som en inkapabel grönsak. Tycker det låter som en ganska dålig doktor. Men det är klart, alla går ju inte att fixa, vi får helt enkelt jobba på att inte må allt för jävligt fram till den dan livet slutar, om det så är för att vi lyckas med någon av våra planer, eller för att vi dör på något mer normalt vis. (ibland är man lite avundsjuk på folk som dör i olyckor)

Kahlokatt skrev:På vägen hem fantiserade jag om olika sätt att begå självmord.

(Om någon moderator reagerar på det här brevet och tänker ge mig en varning för att jag skriver om självmord så kan ni dra nåt gammalt över er!)

Jnx skrev:Söt tjej? You should have hit it!

... Ok, okänslig humor där, men tycker det var det klockrena svaret på ditt inlägg, jag är lite internetskadad.

Fantisera om sätt att begå självmord är najs, vet fan inget mer ångestdämpande än tanken på att man skulle kunna bara slippa allt en dag. Andra saker att göra mot ångest och depression som är lite bättre kan vara att titta på tv-serier och film, helst komedier, men lite mystik och action är ju inte alltid så fel heller.

Jag vill bara påminna om att självmordstankar är allvarligt och man bör vara väldigt försiktig och välja sina ord noggrant om man vill skoja om dem eftersom man sällan vet hur mottagaren upplever skämtet.

Vill alltså upprepa det jag sagt tidigare i ämnet självmord i det här inlägget: sjalvmordst ... tml#215529

Att vilja begå självmord är en känslig fråga. Enligt statistik så är väldigt väldigt många som är självmordsbenägna även svårt deprimerade och skulle behöva hjälp och stöd av professionell personal, exempelvis psykologer, kuratorer och eventuellt psykiatriker.

Att tala om sin önskan att begå självmord kommer dock inte att censureras. Det är oerhört viktiga tankar att få ur sej och om det kan lätta lite på trycket så får det vara värt det.

Personer med asperger kan antagligen vara mer utsatta för exvis depression, men självmordstankar är kopplade mer till depression än just AS.

Jag vill också understryka att självmord naturligtvis ska få diskuteras men om det på något vis handlar om att ge tips, råd och hjälp till hur detta skulle utföras, kommer det genast att ske disciplinära åtgärder från moderatorers och admins sida. Även PM som tar upp hur sådant skulle kunna utföras hoppas vi kommer att komma till vår kännedom. Det får absolut inte förekomma sådana avarter här! Jag uppmanar därför den som får sådana tips och råd via PM att vidarebefordra dem till någon av moderatorerna.

Jag bara önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt att komma ifrån de här tankarna.
Du är så glad och positiv och sprider sådan glädje bland andra med dina underbara skämt.
Hoppas du kan hitta någon som kan hjälpa dig att må bra och få positiva tankar.

Kahlokatt, jag har inga råd att ge. Jag hoppas bara att du kan hitta ett sätt att bryta den här ångestspiralen och få det att gå åt rätt håll.

Instämmer med tvilling och Bjäbbis och önskar jag vore kreativ som mondo...

Du är en tillgång för mänskligheten, som sagt, vi är flera här som det är uppenbart för.
"Bara" det där med att hitta en plats varifrån man kan börja nysta sig närmare rätt sammanhang...

tvilling99 skrev:Jag bara önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt att komma ifrån de här tankarna.
Du är så glad och positiv och sprider sådan glädje bland andra med dina underbara skämt.
Hoppas du kan hitta någon som kan hjälpa dig att må bra och få positiva tankar.

Kan bara instämma. Du är verkligen en härlig person. Tycker det är förjävligt att du drabbats av detta ovanpå allt annat, och att läkarna är så handfallna.

Saker förvisso ganska likadana på de flesta ställen men inte överallt.
Hur ställen är varierar och på en del ställen skiljer sig ställen och tillvaro åt rejält.
Får jag föreslå miljöombyte bara för att prova sig fram, kanske tom resan i sig blir det intressanta?
Vet en person jag studerat med som idag funnit resor som sitt största rogivande inslag i tillvaron.

Håller med nano. Mera sol och skog. Bodde själv i betonghus innan med en liten skitskog utanför, och på det här stället är det en skog som aldrig tar slut. Är mycket bättre, och enklare att gå vilse. Har du testat att kratta löv i skogen än? Seriöst, du kanske ska ändra livsstil och sluta hoppas på att läkaren ska "bota" dig med mediciner. Jag vet inget om ditt liv, men du verkar sådär lagom nöjd. Även om man inte lyckas fullt ut, så känns det bra när man försöker. +Det går aldrig om man skjuter det framför sig.

Alltså, jävla skitläkare.
Läkarstudenter, sjuksköterskestudenter, terapistudenter, jag skriker alltid högt. Nej och nej och nej.

Jag förstår att du verkligen har provat precis allt i medicinväg. Och med de känslor de beskriver, de är urjävliga och jag har bara upplevt en bråkdel av dom. Du har så enormt mycket att ge. Det känns inte så, naturligtvis inte, när allt bara förefaller vara en enda rad av tröttsamt elände.

Jag önskar att du kan få träffa en bättre läkare och att du allvarligt funderar på det där med t ex behandlingshem. I den här situationen vore det kanske bäst och att föredra före att bli inlagd på psykiatrisk avdelning på LPT.

tyvärr känns det som att psykiatrin går på slentrian...
får du nån form av terapi eller stödjande samtal?

jag gillar att du förgyller tillvaron med din skruvade humor, fortsätt med det!

När jag mår dåligt så brukar jag gå ganska långa promenader..det känns som att det som cirkulerar i huvet rinner av efter vägen och när jag kommer tillbaka hem så är det en stund framför tv:n.
Jag har ju min hund att gosa med också. Det är hon o jag som är ute o går.

Vid vissa tillfällen så har jag varit på badhuset också men det är ganska mycket folk där oftast och en person har två ögon som stirrar på en..

Jag tror också att din humor är din överlevnads instinkt.

Läkaren gjorde nog vad han kunde. Läkare är bara människor, så de kan inte göra under. Men visst kan det vara deprimerande. Jag vet inte vad jag skall säga. Men jag kan ju ge dig rådet att vänta och se. Jag har också tänkt på självmord av olika anledningar, men så har saker och ting ändrat sig. Och speciellt när problemen sitter inne i hjärnan an du vänta dig en plötsig förändring. Jag hann ha två OCD-episoder som inte blev behandlade (eller första gången gick jag i samtal), och de gick i vågor. JAg hade vissa perioder nästan utan symptom. Så vänta på en "bra period". De är sällan symptomfria, men de är lättare att bära!

Kahlokatt skrev:Doktorn: "Jahaaa...jaa...vi har ju BEHANDLINGSHEM....som en SISTA UTVÄG....bla, bla, ELCHOCKER...."

Varför anser doktorn (och du?) att behandlingshem är sista utvägen? Ett bra behandlingshem kanske vore det rätta? Däremot är frågan om någon instans är villig att betala.

Bara tabletter verkar inte hjälpa. Har du någon terapeut?

Känns som psykvården inte kommit så långt. Ångest och OCD är väl inget nytt och okänt.

Jag hoppas du mår bättre snart! Jag uppskattar också dig och din humor.

Frågan sen är ju om elchocker kanske i förhållande till medicineringen är skonsammare.. jag vet inte det låter visserligen brutalt...men annars tror jag också att ett miljöombyte.. nytt mål i livet skulle vara bäst

Elchocker tänker jag fan i mig inte finna mig i. Det skall det handla om i Uppdrag Granskning nästa vecka och man kan tydligen bli dement av det!

Jag går i terapi, men tycker inte att det ger så mycket. Fast jag vill inte byta, eftersom jag gått hos samma kvinna sedan i tonåren och hon känner mig så väl nu.
Jag har börjat lyssna lite på musik igen, klarade av en hel Sarah Brightman-CD i går (nu låter "klara av" som om det var en plåga - ni vet säkert att jag är svag för Miss Brightmans röst, så det var alltså en njutning). Har börjat med en ny CD-bok också (Luftslottet som sprängdes).

Gå långa promenader hjälper mig inte speciellt, då kommer bara tankarna igång och jag behöver sysselsätta hjärnan med annat än ångest hela tiden. Dessutom är jag inte så sugen på att ge mig ut i raggsocksvädret som råder nu. Men boxercise håller jag på med än (på Vuxenhab) och nu när influensan har släppt kan jag gå till gymmet på Kommunhälsan också (problemet är bara att det går över i privat regi efter jul och ingen vet vad som händer då). Jag vägrar gå till något jävla SATS-in-med-magen-fetto-gym. Har funderat på att börja på vattengympa, men det är så meckigt att åka till Fyrishov eftersom jag bor i en helt annan del av stan.
Gymmet på Vuxenhab är mest till för personer med CP och andra motoriska funktionshinder, så där känns det inte som om jag kan "tränga mig på".

Parvlon, kratta löv i skogen, allvarligt?

Kahlokatt skrev:Parvlon, kratta löv i skogen, allvarligt?

Varför inte? Löven innehåller vitaminer som trädet behöver. Är det då en liten skog som trädet står i, blåser löven ofta bort och får kanske inga andra löv från andra träd, och där kan människor göra stor nytta.

om du behöver distrahera hjärnan, testa handarbete. funkar suveränt. tillräckligt knepigt för att hålla hjärnan igång, men inte så svårt att det blir tråkigt. sticka en två meter lång halsduk som du kan ge bort i julklapp! jag har massa tips på både stickning och handarbete om du är intresserad...

Tack, bittervittran, men jag kan inte ens sy i knappar ordentligt. Handarbete skulle vara det sista jag sysselsatte mig med, tyvärr. När mormor skulle lära mig brodera stjälksöm, stack jag brodernålen innanför tumnageln.

ett miljöombyte kanske?

Influensan har börjat gå ur kroppen och jag mår lite bättre nu. Tack för alla snälla ord!

Jag vet att man inte ska ropa hej och allt det där, men de två meningarna gjorde mig så glad så jag skulle ha satt dit skuttaavglädjesmileyn om jag hade hittat den!

Jag kan tipsa om den här sidan om man vill avleda sina tankar. Man klickar alltså och lär sig (jättesnabbt!), man kan söka på geografi, historia, språk, kändisar... allt möjligt. http://www.purposegames.com/