Jag undrar på vilket eller vilka sätt svårigheter med socialt samspel visar sig hos er?

Har läst om att många med AS kan kommentera en främlings utseende, eller någons vikt osv. Sånt känner jag inte alls igen mig i. Jag skulle aldrig, inte ens när jag var liten, göra något sånt och sen inte ha en aning om att det var fel.

Albulena skrev:Jag undrar på vilket eller vilka sätt svårigheter med socialt samspel visar sig hos er?

Har läst om att många med AS kan kommentera en främlings utseende, eller någons vikt osv. Sånt känner jag inte alls igen mig i. Jag skulle aldrig, inte ens när jag var liten, göra något sånt och sen inte ha en aning om att det var fel.

Jag ber alla som stör mig att dra åt helvete. Om de vill något så får de förklara vad de vill. Det behöver inte vara komplicerat.

Shit det var dramatiskt... Kan inte säga att jag känner igen mig där.

hehe.. nä inte jag heller

Snarare stör jag mig på människors falska kommentarer. Vilket gör att jag blir trög och ointresserad av andras ofaktiska input.
Sen har jag problem med situationer där man ska bara vara utan ett mål, tex en arbetsplats på raster eller när man träffar människor man känner på stan. Lättare om jag har ett mål med varför jag gör en sak.

OBS jag är odiagnosticerad.
Jag missförstår antydningar, och saker som är outtalat "självklara" är vita fläckar på min atlas. Jag är en historiskt dålig lyssnare.
Jag misstolkar andras attityd till mig,mestadels åt det negativa hållet. Kan trots det bli genuint chockad över utskällningar som kommer pga mitt sätt att vara. Jag har svårt att tolka ansiktsuttryck och upplever att mina egna miner också misstolkas av andra, liksom mitt kroppsspråk. (6 konsonanter i rad !) Jag har svårt med turtagning och lyssnande i samtal och känner mig ofta rastlös när jag inte har ordet i en liten grupp.

Jag börjar 77% av alla mina meningar med "Jag".
Jag har en debattglädje som kan tolkas som konfliktsökande, och lierar mig inte med meningsfränder, som kanske förväntat sig medhåll i en annan fråga, som gentjänst. Därför får jag snabbt fiender.
Gruppaktiviteter som anses roliga är obegripliga för mig. Grupptryck får mig att spy, tex hejaramsor.

Jag är så ointresserad av fotboll att om jag säger "fotbollsklubba" (kolaklubba formad som en fotboll) så tror min omgivning att jag fått för mig att fotboll spelas med klubbor.
(När jag ska förklara vad jag menar så vänder jag på orden och säger "kolaklubba med fotbollssmak" istf "fotbollsklubba med kolasmak" )

Jag talar ofta om för "filosofiska" ämnen och anses "svår" av den orsaken. Jag har svårt att känna av gränserna för hur mycket man kan eller bör avslöja om sig själv inför andra.

Någon gång typ vartannat år skäller jag ut någon som gör en enligt mig riktigt dålig handling. Däremot är jag såväl hövlig som politiskt korrekt och har respekt inför personer som faller utanför normen, åtminstone så länge de är uppenbart svaga.

Jag missförstår antydningar, och saker som är outtalat "självklara" är vita fläckar på min atlas.

Just det där tror jag inte att jag har problem med. Eller det beror på vilka antydningar det är.

Det där är ännu en av dessa generaliserande fördomar som det vimlar av om oss, och vimlar av även bland experterna eftersom forskningen inte har kommit längre än till de (inom aspergerdiagnosen) svårast autistiska unga pojkarna. Typ.

Känner inte heller igen mig från någon ålder.

Zombie skrev:Det där är ännu en av dessa generaliserande fördomar som det vimlar av om oss, och vimlar av även bland experterna eftersom forskningen inte har kommit längre än till de (inom aspergerdiagnosen) svårast autistiska unga pojkarna. Typ.

Känner inte heller igen mig från någon ålder.

Det där är ingen fördom. Albulena citerade mig. Jag har skrivit det. Jag har upplevt det och jag har fått kritik för det av andra.

Zombie skrev:Det där är ännu en av dessa generaliserande fördomar som det vimlar av om oss, och vimlar av även bland experterna eftersom forskningen inte har kommit längre än till de (inom aspergerdiagnosen) svårast autistiska unga pojkarna. Typ.

Känner inte heller igen mig från någon ålder.

Det är en sak som jag märkt ifrån vården att de har fruktansvärt dålig kunskap om asperger eller för mycket bokkunskap.. allt som tyder på att de träffat för lite fall alternativt för många som har haft fruktansvärda problem

carl skrev:

Zombie skrev:Det där är ännu en av dessa generaliserande fördomar som det vimlar av om oss, och vimlar av även bland experterna eftersom forskningen inte har kommit längre än till de (inom aspergerdiagnosen) svårast autistiska unga pojkarna. Typ.

Känner inte heller igen mig från någon ålder.

Det är en sak som jag märkt ifrån vården att de har fruktansvärt dålig kunskap om asperger eller för mycket bokkunskap.. allt som tyder på att de träffat för lite fall alternativt för många som har haft fruktansvärda problem

Men vad snackar ni om ???

Windfarne

Jag tror att Zombie och carl menar att mitt exempel på hur man "är" när man har As inte stämmer riktigt med verkligheten.

Albulena skrev:Windfarne

Jag tror att Zombie och carl menar att mitt exempel på hur man "är" när man har As inte stämmer riktigt med verkligheten.

Ditt inledande exempel på ohövlighet alltså? Man kan tycka att det är bra att hänvisa i stället för att bara skriva "det där" strax under ett inlägg med ett citat...

Albulena skrev:Windfarne

Jag tror att Zombie och carl menar att mitt exempel på hur man "är" när man har As inte stämmer riktigt med verkligheten.

Jag tolkade ursprunget som en frågeställning som var bredare och ignorerade den extrema beskrivningen tills zombie skrev om den

@Zombie:

Vad menade du egentligen?

Windfarne skrev:

Zombie skrev:Det där är ännu en av dessa generaliserande fördomar som det vimlar av om oss, och vimlar av även bland experterna eftersom forskningen inte har kommit längre än till de (inom aspergerdiagnosen) svårast autistiska unga pojkarna. Typ.

Känner inte heller igen mig från någon ålder.

Det där är ingen fördom. Albulena citerade mig. Jag har skrivit det. Jag har upplevt det och jag har fått kritik för det av andra.

Jag svarade på vad Albulena skrev i startinlägget att hon hade läst. (Och som jag har både hört och läst x antal gånger.) Ser i efterhand att jag kanske borde ha markerat det.

Och jag skrev inte att ingen har det så, än mindre att ingen har det på liknande sätt hit eller dit, jag skrev "generaliserande fördom"; med det menade jag att det är en fördom därför att man förutsätter att alla aspergare har det så.

Zombie skrev:Jag svarade på startinlägget. Ser i efterhand att jag kanske borde ha markerat det.

Och jag skrev inte att ingen har det så, än mindre att ingen har det på liknande sätt hit eller dit, jag skrev "generaliserande fördom"; med det menade jag att det är en fördom därför att man förutsätter att alla aspergare har det så.

Men i sak håller jag med om det, vi har ju talat igår i tråden som hamnade i subklinisk AS.

Ska bli spännande att få se allas svar på Albulenas ursprungliga fråga.

Själv kan jag om jag blir tillräckligt förbannad börja härja öppet om någon som står och röker i en bankomatkö inomhus, om två bimbos sitter med stora väskor bredvid sig på sätet på ett tåg medan massor av människor står upp för att sittplatserna i övrigt är slut och andra liknande situationer där något miffo beter sig öppet illa inför andra.

Bland den sociala kompetensens tillbedjande NT:s brukar ju normen verka vara att bara tiga och lida och inget säga i sådana lägen. Börjar väl någon faktiskt klaga i sådana situationer löper snarare den personen risk att omgivningen snart kommer att reta sig mer på den klagande än på den ursprungliga felande.

För att svara på trådfrågan, jag har egentligen inga större svårigheter med socialt samspel. Har inga problem med antydningar, miner, kroppsspråk. Vet inte om det beror på livslångt kompenserande och inpassning.

Har jag inga problem längre? Jo, som någon skrev, jag behöver fråga mycket och fråga om, vilket jag fått höra -blivit beskyllde för att ställa för enkla frågor. Har svårt att automatisera och har svårt att förstå organisation, hierarkier, befogenhet, skyldigheter, rättigheter, främst i arbete men även annars.

Vad intressant!

Jag kom på att jag nog har lite svårt om nån chef eller nåt skämtar på ett allvarligt sätt. Då tänker jag aldrig att det är på skämt vad dom än säger.

Jag står helt oförstående till vad socialt samspel egentligen är. Jag undrar:

Är det då man svarar på frågor?
Är det då man inte ryter till vid fel bara för att ingen annan gör det?
Är det då man inte frågar för enkla("dumma") motfrågor?
Är det då man strävar efter att vara vän med alla och undvika få fiender?
Är det då man aldrig tänker på att det finns nåt som heter socialt samspel?
Är det då man svarar på hälsningar?
Är det då man gör samma sak som alla andra och tycker det är kul?
Är det då man gör allt ovanstående helt instinktivt?

Kortfattat: När är socialt samspel?!

Socialt samspel är ju när man inte beter sig helt udda i situationer med andra. Som jag skrev i mitt exempel, att kommentera en främmande människas vikt, eller tafsa på en okänd människa på stan för man har lust, eller ringa på en annons kl 2 på natten, eller inte säga hej tillbaka till någon som hälsar, eller bete sig helt sur och knepig när man ska prata med någon man inte känner osv

Jag tror jag ibland ger ett udda och svårplacerat intryck som det tar ett tag för folk att smälta. Det har lite med dagsform att göra, hur den sociala biten fungerar. Men ofta leder min utstrålning till att det kan bli en lite hämmad inledning, till vidare socialt samspel. Det finns dock de som inte reagerar över kufiskhet och ryckningar och annat och dessa brukar bli nära vänner till mig.

Ofta tittar folk länge på mig. Jag kan komma på dem med att de sitter och betraktar mig. Sedan när de ser att jag kanske känner någon i sällskapet som jag pratar med och skämtar med så börjar de efter ett tag ta kontakt. Det här är en vanlig förfestsituation t.ex. eller början på studier i ny miljö.

Förr hade jag problem med stirrig och flackande blick och det var inte till min fördel. Jag fick lägga ner möda på att ge ett snällt intryck på andra sätt då jag alltid funnit det obehagligt att göra folk osäkra.

Summa sumarum mycket hänger på hur jag känner mig för dagen. Är det fel dag så blir det fel i kontakten med andra. Har jag en bra dag så kan det bli trevligt och avslappnat och man kanske kan skaffa nya bekantskaper. Är det en riktigt bra dag kanske man även kan ragga med framgång

Pemer skrev:Själv kan jag om jag blir tillräckligt förbannad börja härja öppet om någon som står och röker i en bankomatkö inomhus, om två bimbos sitter med stora väskor bredvid sig på sätet på ett tåg medan massor av människor står upp för att sittplatserna i övrigt är slut och andra liknande situationer där något miffo beter sig öppet illa inför andra.

Samma här...

Jag blir även extremt irriterad på ex.vis supportpersonal när man ger dem konkreta förslag för att förbättra för kunderna och de inte förstår trots att jag berättar exakt vad som kan förbättras och hur det kan förbättras. Värst är det om de kommer med försäljarsnack...