nallen skrev:

MsTibbs skrev:Haha, jag blir överfallen på festivaler :)

Ja, du är ju tjej. Q.E.D

Jag har aldrig nånsin blivit "överfallen" på vare sej festivaler eller krogen. Jag är i allra högsta grad tjej!
I Tunisien ville inte en kotte ge ens en ölflaska för mej. En raggarbrutta däremot hade blivit värderad till 40 kameler.

Bjäbbmonstret skrev:

Pemer skrev:Hm... lysande tajming, när man skulle försöka bli klar att komma i säng fick man en sådan här drapa som blev omöjlig att gå och lägga sig utan att kommentera.

Här däremot har du ditt problem. Det var det som visade sig på ett antal sidor i historien med Gogge. Du MÅSTE inte kommentera. Framför allt måste du inte kommentera LÅNGT OCH MÅNGORDIGT och du måste inte kommentera JUST DÅ.

Den där impulsen till evighetslånga kommentarer STJÄL TID av dig, SABBAR STRUKTUR, FÖRSTÖR DYGNSRYTM.

Ursäkta att jag skriker vännen...men detta är vad jag kan förstå ett konkret problem. Jag vet för jag kastar delvis sten i glashus för jag svarade ju själv på det men i mitt fall är det lindrigare......Hade ett ex som var likadant...som kunde sitta uppe på nätterna och älta oförätter som han fått på e-post trots att han också var NT och allt det där. Jag menar, släpp det!

Livet är för kort för att man ska orka bemöta allt dravel som folk slänger ur sig. Hade du lyckats sova på saken så hade du kanske inte tyckt att det var värt så mycket energi.

Helt riktigt. Det här måste jag jobba på.

lost skrev:@Pemer

Summa summarum... jovars, en hel del antydan till substans på varje punkt, men det känns som att det mesta sköt lite... bredvid målet, så att säga.

Det är OK. Ville bara ge feedback eftersom du så tydligt efterlyste det, my mistake. Fundera dock seriöst över det där med att flytta utomlands. Du får ju ta med din sjukersättning dit.
Det finns dessutom rätt stora svenskkolonier ex. i Thailand, så du kan ändå få något av en trygghet och gemenskap med knäckebröd och Kalles Kaviar om du så vill.

Äh, jag lägger ned denna diskusion med detta. Jag vet vad du varit med om på flashback. Jag är tyvärr brutalt ärlig, men ser och förstår att det jag säger i detta kontext inte landar i god jord. Gott så.

Flytta någon annanstans för kärlekens skull är just det offer jag absolut inte vill göra, men... man får väl se. Som en yttersta nödlösning kan det tåla att funderas på! Tack för dina uppriktiga råd, jag uppskattar det!

lost skrev:En helt annan sak... Klickar ni på "Citera" när ni svarar och sedan raderar det som är oväsentligt och försöker se till att BB koden blir rätt?
Jag gör tvärtom. Jag tar texten jag vill citera, klistrar in den, klickar på Quote och skriver @<nick> ovanför
Den första metoden är ju skitjobbig och mindre effektiv i de flesta fall.

Anyway. Gott Nytt År till alla.

Tror många gör på alla möjliga sätt. Själv brukar jag trycka på citera och i förekommande fall klippa bort det som inte behöver stå med. Din variant verkar enkel och ändamålsenlig, och är ju omöjlig att missförstå, så det verkar väl alla tiders.

Gott Nytt!!

weasley skrev:

nallen skrev:

MsTibbs skrev:Haha, jag blir överfallen på festivaler

Ja, du är ju tjej. Q.E.D

Jag har aldrig nånsin blivit "överfallen" på vare sej festivaler eller krogen. Jag är i allra högsta grad tjej!
I Tunisien ville inte en kotte ge ens en ölflaska för mej. En raggarbrutta däremot hade blivit värderad till 40 kameler.

haha, jag skulle ta det som en komplimang ändå, att inte jämföras i värde med 40 kameler

Ganesh skrev:If you fail try again. And if you fail again try again. Färr eller senare funkar det.

Kan hända att det gör, men då finns inte jag längre. Jag har inte råd med fler misslyckanden.

weasley skrev:Jag har aldrig nånsin blivit "överfallen" på vare sej festivaler eller krogen. Jag är i allra högsta grad tjej!
I Tunisien ville inte en kotte ge ens en ölflaska för mej. En raggarbrutta däremot hade blivit värderad till 40 kameler.

Jo, jag vet... om du inte räknat ut det så känner vi varandra litegrann...
Uppenbarligen har tunisierna ett annat synsätt än bl.a jag.

nallen skrev:Jo, jag vet... om du inte räknat ut det så känner vi varandra litegrann...
Uppenbarligen har tunisierna ett annat synsätt än bl.a jag.

Känner vi varann?

Hur? Var? När? *förvånad*

nope re rär med att läsa kvinnor e kompliserat :S
har misslyckats med att förstå
min faders sambo och mitt ex plus arbets givare på samhalls underenhetersamt äldre kvinnor m,m
men jag har även problem att förstå min omgivning
både killar och tjejer
enklast har jag för att förstå en metal polare som åsså har AS
varför re e så e nog mest för att när vi diskuterar så
pratar vi utan sk kroppsspråk och visuella signaler och kännslo utryck
och re gör att man kan lättare diskutera om vad som hälst utan att man måste oroa sig för att personen kan bli sne så rå
mitt ex va så att hon vart sne om man prata om exv dumheter och skämta om sånt som folk anser e extremt barnsligt
rör mig på ett specra så jag kan skämta om typ vad som hällst
lika dant faders kärring hon vart åsså sne när man skämta om gud och jesus
bara för att jag komentera lite skämtsamt och sarkastiskt om att jesus kunne vart
en hallik så fick kärringen världens utbrott på mig
och re har alltid varit så att tjejer / kvinnor
blir endera utråkade på mig eller åsså så blir dom irriterade
eller förbannade på mig XD
tror att dom inte vet hur dom ska hantera mig
och re e lika dant så fort jag visar mig ute på stan så står folk och glor
så dom håller på att tappa ögonen när men kommer gåendes

well tycker re e lättast att bara va mig själv
och så får tjejer som faller för re kontakta mig ist

då ska jag nog kunna fungera i hop med en tjej jag med
re samma recomenderar jag till dig

Åter igen är jag ganska övertygad om att detta ämne har tagits upp och kanske är relativt uttjatat i mångas tycke. Jag har dock sökt runt lite, men har inte förmått mig att hitta någon tråd som känts relativ till mina funderingar.

Nåja, till ämnet. Det jag undrar över är hur ni andra med AS ser på dejting och relationer i övrigt (inte nödvändigtvis av en sexuell natur). Själv finner jag t.ex. det problemet att det ständigt uppstår missförstånd mellan mig och andra. Om jag t.ex. träffar någon som jag tycker verkar intressant så blir det oftast så att jag egentligen inte har någon aning om vad denne personen tycker om mig. Samtidigt så har jag fått intrycket att man inte alltid bara rakt ut kan fråga någon man inte är alltför bekant med hur denne känner, då det kan uppfattas som stötande.

Hur ser ni andra på detta? Kan vi med AS bli bättre på att tolka andra människor, eller handlar det snarare om att hitta en person som faktiskt förmår sig att förstå saker ur våra perspektiv? (personligen känns det som att svaret, som med det mesta här i livet, ligger nånstans i mitten)

Kanske finns det inget enkelt svar på frågan då vi alla ändå är individer, men det vore intressant att höra ifall någon annan har erfarenheter/synpunkter på detta.

Moderator: Slog ihop med tidigare liknande tråd.

Lite osäker på vad du vill ha för typ av svar.
Klart att graden av ens AS påverkar graden av ens svårighet med socialt samspel, vilket i sin tur påverkar hur svårt man har för att dejta någon.

Själv är det väl mest bristande intresse samt lite osäkerhet som "ställer till det". Kan också ha svårt att tolka signalerna, men mest innan man ens börjat dejta då.
Svårt i dejtandet också såklart, men innan jag kommit till dejtandet med någon så känns det väldigt osäkert;
Bara för att en tjej ler och är trevlig/pratsam mot en så innebär det ju inte nödvändigtvis att hon är intresserad av mig, annat än som vän då.

Sen är det alltid jag - killen såklart, som tvingas ta första steget till att visa intresse (mer än som vän) och därmed riskera total förnedring i och med ett eventuellt kraftigt avvisande.
Fattar inte vad folk menar när dom säger "vad har du att förlora?"
Jo min stolthet, hela min sinnestämning för resten av dagen..eller veckan osv. (om man inte är en psykopat som bryr sig 0 av en sådan diss).
Särskilt svårt när man har AS också att veta exakt i vilket skede det är lägligt att t.ex. fråga om personen i fråga har lust att ta en fika eller dyl.
Och när man sedan bör tar steget efter det, och efter det osv. Kan väl ibland bli så att man antingen går för fort fram eller för långsamt.
Detta har nog alla problem med, men värst för oss med AS.

Sen det här med att bli avvisad tror jag oftare känns värre för en person med AS, som ofta redan har dålig självkänsla, dåliga erfarenheter av tidigare försök att "stöta på någon" som lett till totala dissar osv, samt dåligt med vänner..

För övrigt har jag lite svårt att öht engagera mig i dejtande.
Både pga brist på lust (för att jag inte riktigt ser poängen kanske) och ork.
Typ försöker ett tag på nån dejtingsida på internet men ger upp efter att dom man träffar på där ändå inte intresserar mig/inte ger mig något intellektuellt utbyte osv. Så tröttnar jag.
Att dejta någon på annat sätt än via internet tycker jag är svårt.
Krogen går bort direkt, och övriga alternativ skulle väl vara på jobbet eller en kurs.

Att bara börja prata med någon hux flux på stan, i en affär eller på t-banan känns varken som min grej eller som särskilt socialt accepterat/normalt i vårt land.
Kanske blev OT nu, men jag fick fram vad jag ville säga iaf.

Jag vet inte om jag är så bra på att tolka människor. Jag trodde det förr men den förmågan är lika missvisande som rättvisande förstår jag idag. Jag är knepig till naturen och att inleda en varaktig relation är ungefär som att vandra genom ett minfält. Jag har hittills inte lyckats klara hela sträckan oskadd. Det är inte mina motparter det faller på utan mig, jag är rätt omöjlig. Men vem vet, en dag kanske man träffar hon med metalldetektorn

Vet inte om man kan bli bättre på att tolka andra ? Har inte lyckats själv så bra ivarjefall , framför allt inte mot det motsatta könet . Där fattar jag inte mycket Underligt att man är gift överhuvudtaget .
Som min fru säger , det är ingen risk att du skulle vara otrogen ivarjefall
du fattar ju inte om någon vill något Skulle inte vara det i vilket fall som helst . Men förstår problematiken , har ju själv försökt när jag var yngre , blev rätt ofta helgalet . Allt har bara blivit helt fel . Det enda jag kan råda till som INTE gjorde saken bättre i mitt fall , alkohol .

xlnt skrev: Själv är det väl mest bristande intresse samt lite osäkerhet som "ställer till det".

Själv har jag funnit att min osäkerhet ofta skapar en brist på intresse. Man vill/orkar liksom inte utsätta sig för fler svårigheter. Frågan är då om man kanske egentligen går miste om saker istället?

xlnt skrev: Fattar inte vad folk menar när dom säger "vad har du att förlora?"

Jag har också haft lite svårt att tolka denna fråga. Men som jag på senare har förstått så syftar det kanske snarare på ett mer långsiktigt synsätt? Precis som du säger blir man ofta totalt förnedrad och tappar sinnesstämning osv. Men samtidigt finns det ju inget som säger att man förr eller senare inte kan återkomma till den ursprungliga sinnesstämningen. Och då har man ju samtidigt "vunnit" en del erfarenheter på vägen som kanske kan hjälpa en i framtiden.

kakmonstret skrev: Det är inte mina motparter det faller på utan mig, jag är rätt omöjlig.

Visst är vi säkert svårare än medelmänniskan att komma överense med, men samtidigt motbevisar det ju inte att det skulle vara våra motparter som också brister i sammanhanget. Kanske det snarare oftast handlar om vår förmåga att hitta och välja "rätt" motparter?

Pewe skrev:Som min fru säger , det är ingen risk att du skulle vara otrogen ivarjefall
du fattar ju inte om någon vill något Wink

Hehe, ja, jag har faktiskt väldigt svårt att föreställa mig en situation då någon med AS, som lyckats skapa ett varande förhållande, skulle vara otrogen

Aldrig haft något förhållande. Det har aldrig varit någon som varit intresserad - och om det mot all förmodan har varit så, så har jag inte märkt det. Jag vill visserligen ha ett förhållande men vet inte hur det ska gå till att fixa ett - dessutom förstår jag inte vad jag har att komma med riktigt då kvinnor inte brukar vara intresserade av defekta män (om dessa inte är antisociala dvs) så jag har inte ens "försökt" med nå dejting/dejtingsajter/whatever. Vissa kanske anser att det är pessimistiskt att resonera såhär men jag talar inte med någon slags självömkan i bakfickan utan ser på det hela strikt logiskt. Folk som inte är allt för snygga kan fortfarande få ett förhållande så länge dom har en bra personlighet - men någon som ser bra ut men har en rätt så fucked-up personlighet (dvs "me") har ingen chans tyvärr såvida personen ifråga inte är allmänt ytlig/korkad och hänger runt i sociala kretsar ofta. Sociala aspies kan nog lätt fixa ett förhållande, men asociala är jag mycket mera tveksam till. Men vad vet jag, det finns alltid dom som vinner på lotto.

Och även om jag hade motivationen att försöka så vet jag inte ens hur det går till/hur processen ser ut och vad och när man ska göra vissa saker. Tror inte heller att jag haver funktionen att underhålla ett förhållande från min sida och kvinnan skulle bara - i slutändan - känna sig ignorerad.

Visst är det väldigt trist att vara ensam men jag har mer eller mindre accepterat det faktum att jag kommer leva solitärt i resten av mitt liv.

temporary21 skrev:Precis som du säger blir man ofta totalt förnedrad och tappar sinnesstämning osv. Men samtidigt finns det ju inget som säger att man förr eller senare inte kan återkomma till den ursprungliga sinnesstämningen. Och då har man ju samtidigt "vunnit" en del erfarenheter på vägen som kanske kan hjälpa en i framtiden.

Ja det är iofs. sant och värt att tänka på. Smart sagt!
Men poängen jag mest ville framföra där var väl att folk som ställer den frågan inte verkar tycka att man har något alls att förlora ens på kort sikt.
Som att ett avvisande av någon man försöker bjuda ut på dejt/dylikt vore en total bagatell.

Saken är väl den att visst, det kanske ÄR lite av en bagatell;
om man har sitt självförtroende och sin självkänsla på topp från början och har bra erfarenheter sedan tidigare. Och trots det så rubbas säkert ens självkänsla också av ett sådant avvisande även i det fallet, men man är då ändå så pass stabil att man inte rasar ihop.
Men för en annan kanske just en sådan rubbning räcker för att man ska rasa ihop.

Självklart ska man inte ge upp, men vissa kanske behöver bygga upp sin självkänsla/självförtroende lite först, försöka få fler vänner osv. till att börja med, innan de ger sig in på att ragga på det motsatta könet eller ger sig in i en seriös relation för den delen.
Känslor är icke att leka med!

Svaret på frågan är enkelt. Man struntar i majoriteten av NT-kvinnor/NT-killar som man ändå inte klarar av att leva med, och uppträder naturligt. Antalet möjliga partners minskar då radikalt, men å andra sidan blir kvaliten på de som är kompatibla mycket större. Detta kan nog mestadels ses som en fördel. Dels slipper man mängder av misslyckanden och dels så ökar sannolikheten för att få en bra relation med de man provar.

Deadly_Nightshade skrev:Folk som inte är allt för snygga kan fortfarande få ett förhållande så länge dom har en bra personlighet - men någon som ser bra ut men har en rätt så fucked-up personlighet (dvs "me") har ingen chans tyvärr såvida personen ifråga inte är allmänt ytlig/korkad och hänger runt i sociala kretsar ofta. Sociala aspies kan nog lätt fixa ett förhållande, men asociala är jag mycket mera tveksam till. Men vad vet jag, det finns alltid dom som vinner på lotto.

Jag kan relatera till ditt synsätt, då jag själv aldrig heller haft ett förhållande. Men samtidigt är det ju väldigt svårt att veta sina egna gränser utan att verkligen ha testat. Jag påstår inte att du aldrig har testat att leva i ett förhållande, men om man ska se det rent logiskt så kan ingen av oss egentligen dra någon slutsats förrän vi faktiskt testat alla tänkbara scenarion. Om man sen överhuvudtaget faktiskt skulle ha ork eller förmåga att testa är en annan fråga som bara man själv kan besvara.

xlnt skrev:Känslor är icke att leka med!

Det har du absolut rätt i. Det är nog precis som du säger att man behöver bygga upp sitt egna liv innan, så att man alltid har något att "falla tillbaka" till om det inte skulle fungera. Problemet kanske istället är, i alla fall för min del, att jag lätt bygger upp en stark rädsla för förändring. D.v.s. att ju längre jag väntar desto svårare blir det att ta steget. Sen blir man ju inte heller direkt yngre med tiden. Jag vill gärna tro att jag åtminstone lyckats någorlunda innan jag helt och håller blir flint

rdos skrev:Svaret på frågan är enkelt. Man struntar i majoriteten av NT-kvinnor/NT-killar som man ändå inte klarar av att leva med, och uppträder naturligt. Antalet möjliga partners minskar då radikalt, men å andra sidan blir kvaliten på de som är kompatibla mycket större. Detta kan nog mestadels ses som en fördel. Dels slipper man mängder av misslyckanden och dels så ökar sannolikheten för att få en bra relation med de man provar.

Det kan jag hålla med om, man ska ju inte behöva dölja sin personlighet. Men samtidigt så kanske man missar många positiva tillfällen enbart baserat på informationsbrist. Jag kan ju t.ex. inte kräva att någon ska förstå mig innan de känner mig. Vem vet, det kanske finns en hel drös NT-människor som faktiskt skulle förstå och uppskatta en människa med AS bara de lär sig hur vi fungerar?

I mitt fall struntade jag i att spela någon jag inte är i ett förhållande . Har sprucket äktenskap bakom mig plus förhållanden som inte funkat . När jag träffade min fru så talade jag om hur jag funkade , så hon visste vad hon gav sig in i . Visste inte då att jag har AS , men det har funkat bra båda är nöjda .

rdos skrev:Svaret på frågan är enkelt. Man struntar i majoriteten av NT-kvinnor/NT-killar som man ändå inte klarar av att leva med, och uppträder naturligt. Antalet möjliga partners minskar då radikalt, men å andra sidan blir kvaliten på de som är kompatibla mycket större. Detta kan nog mestadels ses som en fördel. Dels slipper man mängder av misslyckanden och dels så ökar sannolikheten för att få en bra relation med de man provar.

Helt rätt.