Jag har tänkt på en sak nu *tänker hela tiden* som jag tycker är intressant och klurig.

Hur vet man egentligen skillnaden mellan neuropsykiatriska funktionshinder (adhd aspergers osv) och psykologiska förklaringar till problemen som flera av "oss" har?

Jag menar, symtomen kan ju faktiskt se likadana ut oavsett om de kommer från NPF eller psykologiska faktorer. Exempelvis kan man ju må och bete sig annorlunda hela livet pga aspergers eller också för att man har ett psykiskt lidande som är psykologiskt.

Hoppas ni fattar vad jag menar..

Sådana problem är väl ofta följdproblem av NPF-problemen.

Det är nog riktigt att symptomen kan se lika ut delvis. Därför är det så viktigt att man får en kompetent NPF-utredare. Och sådana vet vi ju växer inte på träden.

Svarar bara lite kort, ska iväg en stund...

Psykologi är verkligen inte mitt ämne, (men oj så intressant det kan vara, teach me!).
Är inte hela psykologin på väg bort från miljöförklaringar mot de biologiska förklaringarna? Jag jämför bara det lilla jag vet om freud och npf.

intressant

Jo, jag fattar vad du menar, Albulena, och det är just det här jag många gånger själv undrat. Svaret är väl egentligen att man, om man som vuxen genomgår en NPF-utredning måste försöka minnas/fråga andra som var med då hur man var som barn. Och den som gör utredningen måste utesluta/ta med i beräkningen att den som genomgår utredningen kan lida av depression, posttraumatiskt stressyndrom etc. vilket kan påminna om NPF.

Personligen så upplever jag det som att allt (AS, ADD, bipolär sjukdom) hänger ihop med varandra, jag har svårt att separera diagnoserna var och en för sig.

Min psykolog sa som du Alexandra, att NPF, borderline och bipolär hänger ihop. Det man kan göra är att titta på exekutiva funktioner.

Vet inte om det stämmer men så sa han.

Hmm. Nu var det väl inte riktigt det jag sa - eller kanske rättare sagt ville säga. NPF, borderline personlighetsstörningar och bipolär sjukdom är definitivt olika saker. Sen kan vissa beteenden, exempelvis impulsivitet, vara ett gemensamt drag. Och en person som har NPF löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa än en som inte gör det.

Alexandra skrev:Jo, jag fattar vad du menar, Albulena, och det är just det här jag många gånger själv undrat. Svaret är väl egentligen att man, om man som vuxen genomgår en NPF-utredning måste försöka minnas/fråga andra som var med då hur man var som barn. Och den som gör utredningen måste utesluta/ta med i beräkningen att den som genomgår utredningen kan lida av depression, posttraumatiskt stressyndrom etc. vilket kan påminna om NPF.

Personligen så upplever jag det som att allt (AS, ADD, bipolär sjukdom) hänger ihop med varandra, jag har svårt att separera diagnoserna var och en för sig.

Instämmer (även i det sista).

Tillkommer att med NPF osv. ökar naturligtvis risken att bli utsatt för skit från omgivningen som äter sig in i en under livets gång. Vilket i sin tur kan utlösa PTSD och säkert annat som man kanske inte skulle ha fått annars.

Hos mig själv vet jag att båda sakerna finns och jag har en (alltför, kan jag tycka) väl uppövad känsla för vad som är "jag" och vad som är pålagrad skit efter att ha jobbat med mig själv sedan tonåren, även i psykodynamiska terapier. (Som jag har haft ovärderlig nytta av, märk väl, men också en del skada eftersom de gavs på den felaktiga premissen att alla problem var överlagrad skit.)

Men att överföra det till något allmänt att skriva känns svårt - särskilt som jag skrev en del om det förut när det var på tapeten i ett par vändor. Tyvärr blir det ofta så numera.

Zombie skrev:[...]

Men att överföra det till något allmänt att skriva känns svårt - särskilt som jag skrev en del om det förut när det var på tapeten i ett par vändor. Tyvärr blir det ofta så numera.

Minns att du skrivit mycket bra om detta tidigare, tänkte på dig när jag skrev mitt inlägg. Kanske tidigare skriv-ansträngningar i ämnet vore nåt att lyfta upp till en sån där Meta-tråd, om nån orkar söka?

carl skrev:Är inte hela psykologin på väg bort från miljöförklaringar mot de biologiska förklaringarna? Jag jämför bara det lilla jag vet om freud och npf.

När man pratade om miljöförklaringar på Freuds tid menade man bara sådant som hänt från spädbarnstiden och framåt. Men idag är man medveten om att miljön påverkar långt innan dess. Exempelvis förlossningskomplikationer och om mamman haft någon sjukdom under graviditeten. Hur DNA var nystat i spermiens kromosomer beror på miljöfaktorer under pappans liv. Men hur det var nystat i äggets kromosomer beror på miljön i mormoderns livmoder.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16391557

Albulena skrev:Jag menar, symtomen kan ju faktiskt se likadana ut oavsett om de kommer från NPF eller psykologiska faktorer. Exempelvis kan man ju må och bete sig annorlunda hela livet pga aspergers eller också för att man har ett psykiskt lidande som är psykologiskt.

Hoppas ni fattar vad jag menar..

Är det meningsfullt att dela upp tillstånden om konsekvenserna och behandlingen är densamma?

Om vi föreställer oss ett nyfött barn, med endera absolut perfekta eller något skadade nervbanor, så är det givet att miljön är livsavgörande för barnets psykiska framtid.
Anknytningen mellan mor och barn de tidigaste månaderna avgör vilka nervbanor som får stimulans och därmed kommer att utvecklas.
NPF kan därför vara mycket tidigt förvärvat, likväl som det kan vara medfött.
Om barnet har ett medfött NPF kommer anknytningen till modern att vara påverkad från första stund, och samspelet skadas såväl momentant som framgent. Detta får till följd att ytterligare nervbanor kommer att sakna stimulans och därför förtvina pga inaktivitet.

Det blir en ond cirkel, en kil som tränger in mellan mor och barn, och sedermera mellan barn och kamrater. Kilen kommer, vartefter tiden går, att öka avståndet mellan barnet och den sociala omgivningen.

Arv, medfödd fosterskada eller miljö? Tja, hur kan man överhuvudtaget separera dem när individen är en del av miljön som påverkar honom/henne?
Frågan om arv eller miljö är inte bara fel ställd. Den är näst intill ointressant annat än för riskbedömning om ett barn ska få ett NPF utifrån föräldrarnas neuropsykiatriska status.

tveskägg skrev:Är det meningsfullt att dela upp tillstånden om konsekvenserna och behandlingen är densamma?

Exakt.

Alexandra skrev:

Zombie skrev:[...]

Men att överföra det till något allmänt att skriva känns svårt - särskilt som jag skrev en del om det förut när det var på tapeten i ett par vändor. Tyvärr blir det ofta så numera.

Minns att du skrivit mycket bra om detta tidigare, tänkte på dig när jag skrev mitt inlägg.

Alexandra skrev:Kanske tidigare skriv-ansträngningar i ämnet vore nåt att lyfta upp till en sån där Meta-tråd, om nån orkar söka?

Instämmer fortfarande.

barracuber startade en tråd i "Regler..." härommånaden, där han puffade för en katalog över trådar i viktiga eller återkommande ämnen (och som jag inte ens orkade skriva i...). Inte riktigt samma sak, men en besläktad.

*******************************************************

Bra synpunkter, tveskägg och Windfarne.

Men de distinktioner som ändå grovt kan göras kan vara avgörande för en del saker, däribland också behandlingsmetoder. Och så länge experterna strider om vilken teori och metodik som är den allena saliggörande, utan någon insikt i vitsen med att hålla hela smörgåsbordet tillgängligt och korpgluggarna öppna för vad varje enskild patient behöver (från smörgåsbordet eller improviserat/nyutvecklat), så tror jag inte vi har råd att avhända oss de distinktionerna - i kombination med insikt i hur verklighetskontinuet bakom ser ut. En kinkig balansgång som inte alla klarar, men.

NPF brukar räknas som funktionshinder och medfött, det krävs att man har haft symtom hela livet, det är därför föräldrar intervjuas. Miljösaker är sådant man får senare, inte haft hela livet.

MsTibbs skrev:NPF brukar räknas som funktionshinder och medfött, det krävs att man har haft symtom hela livet, det är därför föräldrar intervjuas. Miljösaker är sådant man får senare, inte haft hela livet.

Ja exakt så har jag fattat det också. Men sen kan man ju ha både NPF och vara känslomässigt störd. Typ om man utvecklar borderline eller narcissistiska tendenser.

MsTibbs skrev:NPF brukar räknas som funktionshinder och medfött, det krävs att man har haft symtom hela livet, det är därför föräldrar intervjuas. Miljösaker är sådant man får senare, inte haft hela livet.

Nja. Jag tror mer på det som Windfarne skrev:

Windfarne skrev:Om vi föreställer oss ett nyfött barn, med endera absolut perfekta eller något skadade nervbanor, så är det givet att miljön är livsavgörande för barnets psykiska framtid.

Anknytningen mellan mor och barn de tidigaste månaderna avgör vilka nervbanor som får stimulans och därmed kommer att utvecklas.
NPF kan därför vara mycket tidigt förvärvat, likväl som det kan vara medfött.
...

Och jag vill lägga till där, att nervbanorna även säkert kan skadas på flera andra sätt:

under graviditeten vid exempelvis trafikolycka, eller
om mamman faller t ex pga epilepsi, eller
om mamman drabbas av depression efter födseln, eller
om mamman tappar barnet i golvet, eller
om mamman berör barnet för litet

Kom precis att tänka på rökning. Hur var det med medvetandet om rökning och graviditet på 50-talet? Jag minns att min egen mamma berättade att hon slutade röka just under sina graviditeter. Hon hade dessutom epilepsi och asperger, misstänker jag starkt,

Närbeläktat och intressant var även det som tveskägg skrev:

tveskägg skrev:När man pratade om miljöförklaringar på Freuds tid menade man bara sådant som hänt från spädbarnstiden och framåt. Men idag är man medveten om att miljön påverkar långt innan dess. Exempelvis förlossningskomplikationer och om mamman haft någon sjukdom under graviditeten. Hur DNA var nystat i spermiens kromosomer beror på miljöfaktorer under pappans liv. Men hur det var nystat i äggets kromosomer beror på miljön i mormoderns livmoder.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16391557

Albulena skrev:

MsTibbs skrev:NPF brukar räknas som funktionshinder och medfött, det krävs att man har haft symtom hela livet, det är därför föräldrar intervjuas. Miljösaker är sådant man får senare, inte haft hela livet.

Ja exakt så har jag fattat det också. Men sen kan man ju ha både NPF och vara känslomässigt störd. Typ om man utvecklar borderline eller narcissistiska tendenser.

Två saker.

Dels, så enligt flera idag så kan NPF uppkomma även efter födseln. Se mitt förra inlägg samt Windfarnes inlägg.

Sedan angående psykiska diagnoser:

Jag trodde jag hade läst att AS mer eller mindre har ersatt (om det är av godo vet jag inte) diagnoser som narcissism, schizoid (osäker på benämningen) m.m. Borderline kan jag för lite om.

barracuber

Menar du narcissism som narcissistisk personlighetsstörning då?

Jag kan inte förstå hur AS skulle kunna ersätta narcissism. Bara för att man har ett uppblåst falskt ego så behöver man inte ha autismspektrumproblematik. (Narcissism är ju bla att man kompenserar sitt självförakt med ett uppblåst falskt själv)

Sen schizoid personlighetsstörning handlar väl en del om att man inte vill ha någon kontakt med andra. Man ser andra mer som påträngande. Jag trodde inte asperger var så att man trivs bäst ensam, som schizoida gör.

Albulena skrev:barracuber

Menar du narcissism som narcissistisk personlighetsstörning då?

Jag är för dåligt insatt. Men det finns ju en "lindrigare" variant av narcissism.

Albulena skrev:Jag kan inte förstå hur AS skulle kunna ersätta narcissism. Bara för att man har ett uppblåst falskt ego så behöver man inte ha autismspektrumproblematik. (Narcissism är ju bla att man kompenserar sitt självförakt med ett uppblåst falskt själv)

Som sagt kan jag inte riktigt svara just nu. Men ett tips: just idag råkade jag lyssna på Schulman i P1. Alex Schulman har börjat jobba på P1! Låt dig inte avskräckas - det var faktiskt bättre än vad jag hade trott.

I senare delen av programmet diskuterades det kring de två olika formerna av narcissism med terapeuten Marianne Lindell Fjaestad. jag lärde mig ett och annat om narcissim. OBS diskussionen handlar inte bara om programledare vilket jag själv tycker är helt ointressant.

<a href="http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3621&artikel=3226319">Schulman i P1 - Tisdag 10 november 2009 kl 15:03</a>.

Albulena skrev:Sen schizoid personlighetsstörning handlar väl en del om att man inte vill ha någon kontakt med andra. Man ser andra mer som påträngande. Jag trodde inte asperger var så att man trivs bäst ensam, som schizoida gör.

Bara för att AS enligt vissa har "ersatt" bland annat Schizoid och narcissism (om det nu stämmer) behöver inte innebära att vården har full koll på vad den gör. AS kallas av många för en "modediagnos". Min egen psykiater tycker det. Han har dessutom en väldigt klichéfylld syn på AS överhuvudtaget.

Det kan också vara svårt att avgöra om sådant som "uppkom" efter födelse/tidig barndom/tonår/vuxenblivande bara bröt igenom en tidigare oupptäckt skörhet som redan fanns. Ett exempel som verkar vanligt är när man med avtagande eller utslitna krafter inte längre orkar upprätthålla en fasad av normalitet, som man kanske knappt ens visste att man hade. Och det är ju inte givet att föräldrar eller andra vittnen heller såg eller kan erkänna en onormalitet som bara visade sig rätt diskret. En del kan inte erkänna den ändå.

Och omvänt har vi ju risken att man skyller livssituationsproblem som vem som helst i samma båt skulle ha på enbart NPF hos den man råkar veta har det.

barracuber skrev:Hur var det med medvetandet om rökning och graviditet på 50-talet? Jag minns att min egen mamma berättade att hon slutade röka just under sina graviditeter.

Förmodligen ingen alls, ända till nyligen var väl rökning en symbol för kvinnlig frigörelse?

När jag länkade till forskningen om pappans rökning missade jag att hela artikeln fanns gratis på nätet:
http://www.nature.com/ejhg/journal/v14/ ... 1538a.html
En svensk sammanfattning: http://www.tobaksfakta.org/default.aspx?id=3328

Zombie skrev:Det kan också vara svårt att avgöra om sådant som "uppkom" efter födelse/tidig barndom/tonår/vuxenblivande bara bröt igenom en tidigare oupptäckt skörhet som redan fanns. Ett exempel som verkar vanligt är när man med avtagande eller utslitna krafter inte längre orkar upprätthålla en fasad av normalitet, som man kanske knappt ens visste att man hade. Och det är ju inte givet att föräldrar eller andra vittnen heller såg eller kan erkänna en onormalitet som bara visade sig rätt diskret. En del kan inte erkänna den ändå.

Och omvänt har vi ju risken att man skyller livssituationsproblem som vem som helst i samma båt skulle ha på enbart NPF hos den man råkar veta har det.

I första stycket uppfattar jag att du diskuterar underdiagnosticering.

Andra stycket hade jag svårt med till jag såg ordet "omvänt". Överdiagnosticering alltså?

Båda fenomenen kan ju förekomma parallellt. Vissa som borde blir aldrig ens utredda kanske ett helt liv, andra blir felaktigt diag. ( se Staffan Törners artikel).

[OT]
I USA förkortar man förresten ofta diagnos som dx.
[/OT]

Hur feldiagnosticerar man aspergers?

Albulena skrev:Hur feldiagnosticerar man aspergers?

Börja här: <a href="http://www.aspergerforum.se/feldiagnostisering-av-aspergers-syndrom-psykologtidningen-t12073.html?highlight=t%F6rner">Feldiagnostisering av Aspergers syndrom (Psykologtidningen)</a>.

Senare tråd: <a href="http://www.aspergerforum.se/ang-feldiagnostiseringar-t13115.html?highlight=t%F6rner">[ Omröstning ] Ang. feldiagnostiseringar</a>

barracuber skrev:

Albulena skrev:Hur feldiagnosticerar man aspergers?

Börja här: <a href="http://www.aspergerforum.se/feldiagnostisering-av-aspergers-syndrom-psykologtidningen-t12073.html?highlight=t%F6rner">Feldiagnostisering av Aspergers syndrom (Psykologtidningen)</a>.

Senare tråd: <a href="http://www.aspergerforum.se/ang-feldiagnostiseringar-t13115.html?highlight=t%F6rner">[ Omröstning ] Ang. feldiagnostiseringar</a>

Okej, tidsbrist och inkompetenta utredare alltså