Jag har, så länge jag kan minnas, en uppsättning mystiska matnojor. Har för det första alltid varit extremt skeptiskt inställd till att smaka på ny mat, vilket gjort att andra anklagat mig för kräsenhet, bortskämdhet osv. Detta har sårat mig eftersom jag absolut inte upplever mig själv som bortskämd. När jag var yngre och gick på fritids hände det att fritidsledarna ”tvingade” i mig mat, vilket genererade att det finns en mängd saker som jag fortfarande inte kan äta idag, 20 år senare.

Min skepsis inför ”ny” mat (eller vissa sorters mat) grundar sig i en upplevelse av att matens lukt och konsistens påverkar mig mycket starkare än det tycks påverka många andra människor. Jag kan bli jätteillamående och t.o.m. kräkas om jag får mat i min mun som har en viss konsistens eller lukt. På äldre år har jag börjat analysera mina mystiska matnojor och kommit fram till några ytterligare saker som komplicerar mitt förhållande till mat:

1. Jag kan inte äta mat som någon har tagit på (om jag inte har sett att de tagit på maten kan det gå bra).

2. Kommer det minsta droppe vatten på min brödskiva kan jag inte äta den

3. Jag kan bara äta glass när den precis kommit ut ur frysen. Smälter den det minsta blir jag illamående.

4. Mjölkbaserade drycker måste jag dricka i ett svep.

5. Om jag skall ta om en portion mat måste jag diska och torka både tallrik och bestick grundligt innan jag lägger på ny mat.

6. Jag kan inte titta på mina egna bestick medan jag äter för då äcklas jag.

7. Olika sorters mat får inte lov att blandas på tallriken. Helst äter jag en sak i taget.

8. Det är omöjligt för mig att smaka på någon annans mat/ ha någon som smakar på min mat.

9. Om jag får smör på fingrarna får jag PANIK.

För att undvika uttråkning är detta bara ett litet axplock av alla mina mystiska matnojor, som jag blivit retad för av väldigt många människor. Känner någon igen sig, eller är det bara jag som är knäpp i huvudet?

Jag har också en del matnojor.

1. Jag tycker inte heller om att smaka ny mat.

2. Vill inte äta nåt som nån annan har tagit på. Inte heller smaka av nån annans mat eller dricka.

3. Vissa sorters mat kan jag inte äta alls som tex soppa (spelar ingen roll vilken sort) och ibland kan jag bli illamående av att bara se eller känna lukten av nåt jag inte tycker om. Tycker dock inte att jag är särskilt kräsen.

4. Jag hatar att kladda ner mig. Får panik om jag råkar spilla på tröjan eller eller kladda ner händerna och inte har möjlighet att tvätta bort det.

5. Jag avskyr att äta tillsammans med andra. Anledningarna är att jag känner mig uttittad, gillar inte att se andra äta (speciellt om den personen smaskar eller äcklar sig på annat vis) och för att jag tycker det är jobbigt att koncentrera mig på att äta och personen samtidigt.

Välkommen förresten! Är också rätt ny här

Hehe, ok känns skönt att man inte är ensam i universum Det där med att äta saker som andra har tagit på kan ju leda till en del obekväma/tråkiga situationer. Ibland har jag känt mig nödgad att säga som det är, och då har det hänt att folk blivit sårade eftersom de tolkar mitt beteende som att jag tycker att de, personligen, är äckliga på något sätt (folk i stort verkar ha en besynnerlig egenhet att alltid relatera allt jag säger till att handla om dem personligen..hmm.. men det är ju en annan diskussion). Om det rör sig om en frukt eller en grönsak som någon har tagit på (och som jag ändå vill ha) kan jag gå till en vattenkran och skölja av den, för att därefter kunna äta. Behöver jag tillägga att detta lett till otaliga kommentarer...

Det där med att känna sig uttittad i ätande sällskap kan jag verkligen relatera till. Jag måste ofta säga till på skarpen att "Titta inte på mig när jag äter!! Jag kan inte äta då!!". Gillar heller inte att "umgås" och äta samtidigt, för då kan jag inte koncentrera mig på maten, om jag märker att de andra vill konversera. När jag äter vill jag ju äta, inte prata..

Kladda ner mig på kläderna har jag dock inget emot, åtminstone inte när det gäller vissa "rena" matsubstanser (grönsaksbaserad mat). Det händer ganska ofta att jag går ut och går till skolan med matfläckiga kläder utan att tycka att det är konstigt förrän någon påpekar det..haha

Vad är det med soppa som gör att du inte kan äta det? Intressant tycker jag.

Och tack för välkomnandet

* Stör mig något enormt på människor med taskigt bordsskick.
Alltså inte gaffel i höger hand, utan såna som smaskar, pratar med mat i mun, kladdar ner sig eller slickar av fingrarna ljudligt. Anstalt ta mig fan.

* När jag äter skivor av ngn godare hushållsost, typ Präst, måste jag skiva bort det översta lagret om andra tagit på den. Man tar i SIDAN av osten, man lägger inte fingrarna OVANPÅ ostytan. Anstalt ta mig fan.

* Folk som tar i mjölkpaket & kryddburkar med smöriga, nedkletade fingrar. Anstalt ta mig fan.

* Folk som skrattar extremt högt, skriker, viftar, sträcker sig över tallriken eller pratar så exalterat att de spiller på sig och spottar ut matbitar. Anstalt ta mig fan.

* Folk som pratar om sånt som är totalt ointressant och huvudvärksframkallande, dvs bilbesiktningar, matpriser, vilka saker som måste fixas, vardagsplanering. Att samlas för att äta tillsammans är väl för att socialisera och ha en trevlig stund och inte ett tillfälle att avhandla veckoplaneringen? Praktiska göromål kan avhandlas i ensamhet före eller efter maten vid skrivbordet.
Anstalt ta mig fan.

Det här är inga överkrav tycker jag utan normalt hyfs.

Jag tycker personligen inte att man tar på osten överhuvudtaget. Man kan ha lite plast eller något annat emellan. Fingeravtryck på mjölkprodukter är något av det mest kräkframkallande jag vet.

Hehe, ja spotta ut maten är ingen höjdare. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på en gammal tant jag träffade en gång som hade en slemmig klimp av havregrynsgröt i mungipan när hon åt. Dessvärre brukar den bilden ploppa upp när jag äter, och då kan jag inte fortsätta.

Tål heller inte när folk har mat runt munnen i stort, eller mellan tänderna. En gång hade min mamma en äcklig grej i tanden när hon åt. Ibland ser jag saker på min tallrik som ser ut som den där grejen hon hade i tanden. Då får jag kväljningar. Jag undrar när de där bilderna skall sluta jaga mig..

Har också massa matnojor. Har haft ätstörningsbeteende hela mitt liv. Det kallas så, störning i mat/ätbeteendet. Skit samma vad det kallas. Äcklas av allt möjligt, känner igen mig i det ni beskriver! Äter väldigt ensidigt dessutom. Självklart tröttnar man på att äta samma sak 4 gånger om dagen, flera månader i sträck. Men vem skulle kunna göra något åt det om jag inte vill bli hjälpt?

Jag har haft matnojor sen jag var barn. Särskilt det där med skepticismen mot att prova ny mat, det var helt omöjligt att lura i mig något nytt om jag inte själv valde att prova. Finns fortfarande mycket mat jag aldrig skulle kunna tänka mig att ta i min mun.

Här är en tidigare diskussion om detta:
petig-med-mat-t9797.html

Jag har inte så mycket matnojor och är inte äckelmagad men några finns det. Jag har svårt att sitta bredvid utvecklingsstörda och/eller äldre, sjuka människor och äta pga. att de dräglar, mm. och tyvärr sällan eller aldrig har ett snyggt bordsskick. Jag ser inte ner på dem för det men det förstör min aptit.

Folk som snorar och harklar vid bordet, snyter sig i tygservett, inte håller för munnen då de hostar eller nyser eller har snor i näsan och snorkråkor i ansiktet eller verkar vara illamående (både för smittans och aptitens skull) har jag också svårt att äta tillsammans med.

Jag kan också tycka det är osmakligt när folk tar på maten man ska äta alt. lägger tillbaka något från sin använda tallrik men vissa småsaker tänker jag inte ens på som tex. om någon tagit på osten. Det händer oreflekterat att jag gör det.

Något jag har mycket svårt att klara av är fiskben. Jag kan knappt fortsätta äta om jag ser fiskben på min tallrik eller får det i munnen. men hamnar det på grannens tallrik är det inga problem. Därför smakar jag inte ens stekt sill.

Själv har ha en tendens att smaska utan att märka det. Jag tror andra märker det men den enda som säger till mig är min syster. Önskar att fler sagt till mig.

svarabhaktivokal skrev:Känner någon igen sig?

OM jag gör!!!

sommar skrev:
Själv har ha en tendens att smaska utan att märka det. Jag tror andra märker det men den enda som säger till mig är min syster. Önskar att fler sagt till mig.

Hehe, jag har nog också varit en "smaskare" under en stor del av mitt liv. Kanske inte jättehögt, men lite grann. Jag hade en kompis som var superkänslig för smaskljud och en gång sa hon till mig att sluta smaska. Det var snart tio år sedan, men sedan den dagen har mitt smaskande upphört totalt, och jag kan inte längre äta i sällskap utan bakgrundsljud, som ex. tv, musik, andras prat m.m. eftersom jag får för mig att folk skall höra att jag smaskar ifall det blir tyst..

Jag har aldrig nånsin tänkt att jag har någon form av matnojor, men nu när jag tänker efter så tror jag ändå att jag kan ha det.

Ibland har jag rätt svårt för att äta vissa saker, det kan vara allt ifrån korv, glass m.m. Märkligt nog är korv en av mina favoriträtter också .

KrigarSjäl skrev:* Stör mig något enormt på människor med taskigt bordsskick.
Alltså inte gaffel i höger hand, utan såna som smaskar, pratar med mat i mun, kladdar ner sig eller slickar av fingrarna ljudligt. Anstalt ta mig fan.

Påminn mig om att vi aldrig ska äta ihop

Menar du att du äter på det viset!?

I alla fall med gaffeln i höger hand, pratar med mat i munnen och spiller rätt mycket. Har alltid undrat varför det oftast ligger mat utanför min tallrik när jag är färdig.

Jag har nog matnojor jag med, dock inte rörande mig själv utan rörande att äta med andra främst. Det är oftast en mardröm att äta med folk och att äta med nytt folk är som ren tortyr.

jag äter grymt sakta och blir stressad av att se hur normalt folk kastar i sig maten utan att tugga, vilket brukar leda till att jag slutar att äta. För jag kan inte äta om folk tittar på mig och själva har ätit färdigt.

sedan har vi det här med smackande och sådant som många andra gör. jag slutar att äta och mår illa om någon tuggar med öppen mun eller åmar sig. Detta är rätt skumt för jag är inte så känslig i regel men just när jag själv skall äta så blir det för mycket.

Dock så har jag väl utvecklat smak och lukt sinne och jag tycker det är rätt kul att testa nya rätter,smaker och lukter.
Men lagar min mat själv och äter hemma. Och jag lagar ALDRIG halvfabrikat då jag är grymt medveten om allt som har med kost att göra och hur det påverkar mig.

Jag luktar alltid på det jag skall stoppa i min mun.

Äter jag ute så är det i 99% i form av påverkan av några öl innan. Detta kallas visst fyllehunger i folkmun har jag hört Sist detta hände var dock för ett år sedan nu.

svarabhaktivokal skrev:6. Jag kan inte titta på mina egna bestick medan jag äter för då äcklas jag.

Jag är lite så på denna punkt också.

Smaskande vid matbordet är irriterande, helt klart. Särskilt om det är tyst i övrigt, vilket iofs. är ovanligt. Verkar inte finnas någon som följer det så vettiga rådet att låta maten tysta munnen.

De enda smaskarna som kan komma undan med bibehållen värdighet är djur, i synnerhet hundar. Då blir det istället charmigt.

error skrev:I alla fall med gaffeln i höger hand, pratar med mat i munnen och spiller rätt mycket. Har alltid undrat varför det oftast ligger mat utanför min tallrik när jag är färdig.

Jag skiter i vilken hand du håller gaffeln i men det andra...ses vi på ngn träff ska vi nog inte sitta mitt emot varandra om jag säger så.

KrigarSjäl skrev:

error skrev:I alla fall med gaffeln i höger hand, pratar med mat i munnen och spiller rätt mycket. Har alltid undrat varför det oftast ligger mat utanför min tallrik när jag är färdig.

Jag skiter i vilken hand du håller gaffeln i men det andra...ses vi på ngn träff ska vi nog inte sitta mitt emot varandra om jag säger så.

Hehe.. man kanske får ha ett bord för spillarna/smaskarna och ett annat för de "känsliga".

Fast att inte spilla elller tappa saker kan ju vara svårt om man har problem med motoriken känner jag... Alltså att göra något åt, även om man anstränger sig (men det tar ju så mycket kraft).

Eller jag vet inte, jag är väldigt hafsig av mig när det kommer till stora rörelser (slamrar igen dörrar på ett väldigt ograciöst sätt osv) men när det kommer till småpill som pärlor eller måla små mönsterdetaljer så är jag skitbra...

Min 9 åring har endel matnojjor. Periodvis, idag t.ex kan han inte äta själv, måste matas o måste dricka med sugrör, får ej nudda glaset. Han är jätte rädd för mögel o att datumet på maten gått ut. Ibland kan han bara äta om maten liogger längs kanterna på tallriken, handen han håller gaffeln med får ej föras över tallriken. Så vid varje matsituation måste man kolla vad det är för läge på sonen, vad som gäller. Annars äter han inte.
Tycker det är jätte skönt att få läsa era inlägg här, så jag kan förstå min son lättare.

Jag brukar ha grönsaksblandning till maten ibland, men hittar jag en aldrig så liten bit broccoli eller aldrig så liten bit blomkål så måste jag pilla bort den. Redan tanken på kännslan av det där "krulliga" (hoppas ni förstår hur jag menar?) mot gommen ger mig panikångest.

Samma med svamp, oavsett sort. Och med fisk. Isch.