Jag undrar hur andra människor har det med sina tankar? Inte vet jag om det egentligen är en aspergerfråga men jag provar med det (visar det sig inte vara relaterat till AS så flyttar jag tråden sen).

I mitt huvud pågår ständigt och oavbrutet en massa verksamhet. Tankar kommer och går som om det vore ett öppet torg med stor trängsel. Många kommer samtidigt från olika håll och det är ibland svårt att skilja dem från varandra, de liksom knuffas och är ivägen för varandra.

Det är svårt att urskilja dem från varandra och det är svårt att hålla kvar en enskild tanke eftersom det kommer så många andra som pockar på uppmärksamhet eller bara knuffar sig fram. Det gör att jag hela tiden avbryter mig själv när jag försöker fokusera på något speciellt och det är dels oerhört tröttande och dels tämligen ineffektivt. Jag skulle behöva nån slags spärrvakt som hjälpte mig att släppa fram några i taget och helst sådana som har med varandra att göra i samma grupp och inte bara en osorterad massa.

Inte nog med att det rör sig en massa tankar, de låter också. Jag liksom pratar med mig själv inne i huvudet, upprepar saker jag sagt och tänkt högt för mig själv fast inne i huvudet (jag går alltså inte och pratar för mig själv vad jag vet) och en del saker jag läst eller hört med. Inte så att jag hör röster som talar om saker för mig, utan snarare som ett slags upprepande för att inte tappa bort saker i röran.

Nu vill jag veta hur ni har det inne i era huvuden - är det så för alla, för några eller bara för mig? Om ni alls förstår hur jag menar?

Jo , jag känner igen det där , tror jag.
Jag upplever det som att jag befinner mig på en nyhetsredaktion där det finns mängder av TV-monitorer. Alla med olika program. Enormt störande.

Jag har det likadant...... kanske är det just detta med att vara en mamma och AS och försöken att få livet att fungera.

Jag har aldrig fått kläm på det och när livet är mer stressigt än vanligt, som just nu, så trängs alla dessa funderingar på hur jag ska lösa situationen med en massa banala problem, även på nätterna så att sömnen blir urusel...

Jag har det likadant förutom på en punkt (se nästa stycke) och ju mer runtomkring mig, desto värre men det är naturligt oavsett diagnos eller ej, anser jag.

Jag pratar även högt för mig själv. Visserligen gör fler de då de ska utföra något eller räkna något men jag gör det ibland även när jag inte utför något och plötsligt kan ett ord högt ploppa ur munnen på bussen, gatan, whatever då jag inne i djup tankeverksamhet.

Jag tror det kan ha med As. att göra till viss del och även ADHD - hörde en med det säga en gång: min hjärna är som en torktumlare" men att det till stor del är vanligt, framförallt hos kvinnor. Kvinnor i tar ju regel tar mer ansvar i hemmet och då får mer att tänka på och vi har en tendens att vända och vrida på saker till leda och ju sämre man mår desto mer tror brukar man älta och mår man dåligt är tankarna i regel mer negativa. Fast troligen blir värre för oss med Npf. för vi har i regel svårare att sortera intryck, inte minst i sociala situationer.

Jag såg ett klipp på Youtube för ett tag sedan: http://www.youtube.com/watch?v=GuMZ73mT5zM&translated=1 som handlar om mäns och kvinnors hjärnor fungerar och skillnaden däremellan. (Fick tipset av en kvinna jag känner.) Jag vet inte hur hög sanningshalten är och vilken källan är men tycker det är intressant och tankeväckande. Mannen här hävdar att män har en empty/tombox i hjärnan och när de kopplat på den är det nästan onåbara), vilket kvinnor inte anses ha men som jag tror att vi skulle behöva. Sedan kan det nog finnas andra orsaker och det finns ju män som tänker mycket (jag känner en) och det finns nog kvinnor som knappt ältar.

Titti skrev:Inte nog med att det rör sig en massa tankar, de låter också. Jag liksom pratar med mig själv inne i huvudet, upprepar saker jag sagt och tänkt högt för mig själv fast inne i huvudet (jag går alltså inte och pratar för mig själv vad jag vet) och en del saker jag läst eller hört med. Inte så att jag hör röster som talar om saker för mig, ...

Jo, så där är det i mitt huvud också; Hela tiden.

Vanligare än jag trodde!

Eller så svara bara de som känner igen sig!

Här har du en till, Titti!

Fast jag har undrat om inte det är så för ALLA, utom för dem som verkar ha ekande tomt i huvudknoppen, men det verkar alltså inte vara så?

Har du testat CS? Jag tyckte det blev mycket lugnare med det, fast jag hade å andra sidan svårare - ännu svårare - att växla spår när jag väl kommit in på en huvudtanke. Och det var asjobbigt. Öht var det jobbigt att bli aspigare och mindre ADHD-ig, av medicin. Jag är ju liksom van vid just den här mixen egenheter....

Jag hade och gillade skarpt alla tankar jag hade, de gladde mig och det som gladde mig gav liksom mer energi åt det jag gladde mig åt.
Skillnaden verkar vara att jag faktiskt gillade alla dessa tankar och njöt av att hålla reda på dem.

När jag blev deppad så gavs liksom detta upp och nu är det alldeles för tomt och tråkigt i min skalle men jag tror att jag kan komma tillbaka när en bunt andra problem är lösta och jag ser att jag kan ta mig åt ett håll jag vill igen.
Jag ska "bara" lösa dessa saker.

Jo, det är samma i mitt huvud. Åt Zoloft en tid i min ungdom och då försvann allt. Helt tomt. Det var jättekonstigt. Tror inte att man skall/brukar reagera så på den medicinen (eller det hoppas jag iaf inte) men så var det för mig. Men det var många år sedan och nu är tankarna lika många och röriga som vanligt igen. Det blev dock lite mer ro i hjärnan sen jag började med yoga.

Hej Titti !

Ja det där med tankarna känner jag igen massor, att aldrig kunna "stänga av" hjärnan... stressande för mig att aldrig kunna göra det.

Men jag ville inte stänga av.

alfapetsmamma skrev:Har du testat CS? Jag tyckte det blev mycket lugnare med det, fast jag hade å andra sidan svårare - ännu svårare - att växla spår när jag väl kommit in på en huvudtanke. Och det var asjobbigt. Öht var det jobbigt att bli aspigare och mindre ADHD-ig, av medicin. Jag är ju liksom van vid just den här mixen egenheter....

Jag har testat Ritalin och Concerta vid ett par tillfällen. En märklig effekt var att det blev lugnt i tankarna på något sätt. Det var som om jag fått en grindvakt, trafikpolis eller nåt i huvudet. Om jag fick svårare att växla spår vet jag inte direkt men det var enklare att hålla mig kvar på spåret utan att det kom en massa annat som störde - det är kanske samma sak, när jag tänker efter?

Jag brukar må bäst när jag har fyra-fem parallellspår pågående samtidigt. Då är de lagom många för att jag ska hinna med alla utan att behöva göra avkall på något annat. Det gör det väldigt lätt att associera saker med varandra, hitta svar på ställda frågor och dra snabba slutsatser.

När det är uppåt tjugo tankar samtidigt, eller ackove bara en!, då är det INTE bra.

Det är som om det finns utrymme för fyra-fem tåg på banan. När de är så många klarar de smidigt av att växla mellan spåren och korsa varandras vägar utan att krocka. Fler eller färre tåg däremot gör att det blir katastrof, med urspårningar, köer och kollisioner som följd.

Nu beskrev du ju mig

Märker du om antalet "tåg o spår" varierar med någonting?
Är det möjligen tänkandet som gör stickandet roligt, bara en tanke som kom upp nu.

svarabhaktivokal skrev: Det blev dock lite mer ro i hjärnan sen jag började med yoga.

Yoga sägs juvara bra liksom Qi gong och Pilates men jag är för rastlös för det men för många människor fungerar det. Mindfulness är den av metoderna som fungerar bäst för mig eller vanlig avslappning. Det är himla bra om man orkar hålla i med något av detta för då kanske man slipper medicin helt eller delvis. Det kanske går att dra ner på dosen för en del och det kan knappast vara fel. Vanlig motion är ju också jättebra; gympa, gym, promenader (tom. gratis), whatever som passar en. De finns nog något för alla eller iaf. för de flesta. Naturliga lyckorus!

Jag älskar att gå på gympa och dans på Friskis & Svettis.

Ofta när jag tänker så känner jag mig tvungen att formulera mina tankar i ord inne i huvudet. Typ som att prata med sig själv fast utan att prata utåt.

Förmodligen för att jag är i stort behov utav klarhet och inte nöjer mig med att förstå något på 'ett ungefär', utan vill veta exakt hur något ligger till.

Har jag väl börjat tänka på detta vis för mig själv så har jag ibland lite svårt att stänga av tankarna. I alla fall när det är något jag inte känner mig riktigt på det klara med. Jag nöjer mig ofta inte med något halvfärdigt helt enkelt.

Detta kan ju i sin tur vara på både gott och ont.
På gott eftersom jag till slut oftast lyckas komma fram till färdiga slutsatser och tränar upp min tankeförmåga.
På ont eftersom jag kan må dåligt av att inte få klarhet i vissa saker som jag tragglar runt med i huvudet under väldigt lång tid. Dock har jag lärt mig hantera den aspekten av det hela mycket bättre på senare tid;

Jag upplever inte 'lidandet' i lika hög grad längre då jag lärt mig att helt enkelt acceptera att man inte kan förstå precis allting! (och inte behöver det heller).
Vissa saker får man bara låta tiden utvisa.

Hallå Titti.
Här är en till som har huvudet fullt med tankar. En del uppiggnade och positiva, andra djupt depprimerande sorgsna.
Fullt ös hela tiden..

nano skrev:Nu beskrev du ju mig :)

Märker du om antalet "tåg o spår" varierar med någonting?
Är det möjligen tänkandet som gör stickandet roligt, bara en tanke som kom upp nu.

Antalet spår är lika många hela tiden. Tågen däremot kan variera i antal, och när jag inte mår bra är det för många ELLER för få - bägge alternativen är alltså tecken på att jag har "problem". När jag är nöjd och glad så är fyra-fem tåg alldeles utmärkt.

Tänkandet är inte det som gör stickningen så rolig. Men vill du diskutera det fortsätter jag gärna i handarbetstråden eller något liknande, för att inte kapa den här mycket intressanta tråden!

Här ännu en instämmare. Trots att jag är man har jag definitivt ingen "tombox" i huvudet. (utom vid mycket speciella tillfällen då instinkter och icke-språkliga tankar råder, vilket är mycket gynnsamt för själen. Ni fattar, alla vuxna.)
Känner igen det där att tankarna kommer som röster. Vill även säga att när jag som ung hade mycket ångest så kom inte alla röster igenom, de lät som om de kom genom en vägg
Hela "torktumlarfenomenet" tycker jag låter lite som AS-ig brist på central koherens, men vet vi hur entisar har det, kanske är det samma där?
Att tysta mina tankar helt har jag inte lyckats med, men parallellspåren är betydligt färre och trafiken långsammare nu, med påföljd att jag snarast känner mig halvt urblåst jämfört med förr.

Dags att komma in här och kika igen...

Jo, känner igen det där. Mycket är ett enda virrvarr. Enda gången jag egentligen inte finner det att vara så är när jag lirar Tv-spel. Då koncentrerar jag mig bara på en sak, vilket kan vara skönt i stunder. Eller som nu, när jag sitter och försöker relatera och skriva upp det här.

Men annars känner jag som sagt igen mig. Tror dock inte att det enbart är en AS-sak. Känns dock som att folk generellt kan sköta sina "göranden" mycket bättre än mig trots att men är smått tankspridd vid tillfället.

Ja!


Jag tror att min tid vid datorn förklarar hur min hjärna fungerar, på ett väldigt bra sätt.

Jag har extremt många mappar med extremt mycket underkategorier av olika ämnen. Många filer om alla möjliga små intressen och små små anteckningar som jag "måste komma ihåg"...

Jag har ofta minst fem program igång samtidigt (t.ex. firefox, mirc, msn, photoshop, utforskaren, word)... Gärna samtidigt som jag lyssnar på p1 där de pratar dagarna i ända... Måste ju ha stimuli!

Och det värsta av allt: Jag har nästan alltid (försöker minska!) ca 50 flikar uppe i firefox samtidigt. Gärna med flera olika filmklipp/filmer som jag startar och stoppar och tar flera timmar på mig att kolla klart på eftersom jag hela tiden skiftar till något annat (som saker jag måste kolla upp, något inköp, en film, något viktigt ärende, en blogg).

Ser jag t.ex på en film, så kanske de pratar om något som jag måste kolla upp. Sen leder uppkollandet till något annat. Sen har jag glömt att jag tittade på filmen. Kanske chattar med någon. Kollar inlägg i forum (som just nu!). Läser en text på wikipedia. Kollar en blogg. Börjar kolla på filmen igen. Hittar något mer att kolla upp. Osv... i all oändlighet.

Detta sker även gärna den under tiden som jag försöker laga mat på spisen, vilket ofta leder till att riset kokar över, och att löken bränns vid. Det har dock blivit lite bättre sen jag började använda äggklocka nyligen...

Kanske inte så jättepraktiskt... Men på något sätt är det väl kanske charmigt...

xlnt skrev:Ofta när jag tänker så känner jag mig tvungen att formulera mina tankar i ord inne i huvudet. Typ som att prata med sig själv fast utan att prata utåt.

Förmodligen för att jag är i stort behov utav klarhet och inte nöjer mig med att förstå något på 'ett ungefär', utan vill veta exakt hur något ligger till.

Har jag väl börjat tänka på detta vis för mig själv så har jag ibland lite svårt att stänga av tankarna. I alla fall när det är något jag inte känner mig riktigt på det klara med. Jag nöjer mig ofta inte med något halvfärdigt helt enkelt.

Precis det här känner jag igen.

Det är vad jag menar när jag skriver att jag pratar med mig själv inne i huvudet och att tankarna låter. Jag upprepar formuleringar, ändrar dem lite, lyssnar hur de låter - både egna och andras men mest mina egna. Men inte systematiskt så att jag kan släppa dem när jag är nöjd utan de finns kvar av någon slags inre kraft - eller så är jag aldrig nöjd? De verkar komma och gå utan att jag aktivt väljer det i alla fall.

Kanske är det ett sätt at memorera saker så att jag inte tappar bort dem i det allmänna kaoset?

Titti skrev:

alfapetsmamma skrev:Har du testat CS? Jag tyckte det blev mycket lugnare med det, fast jag hade å andra sidan svårare - ännu svårare - att växla spår när jag väl kommit in på en huvudtanke. Och det var asjobbigt. Öht var det jobbigt att bli aspigare och mindre ADHD-ig, av medicin. Jag är ju liksom van vid just den här mixen egenheter....

Jag har testat Ritalin och Concerta vid ett par tillfällen. En märklig effekt var att det blev lugnt i tankarna på något sätt. Det var som om jag fått en grindvakt, trafikpolis eller nåt i huvudet. Om jag fick svårare att växla spår vet jag inte direkt men det var enklare att hålla mig kvar på spåret utan att det kom en massa annat som störde - det är kanske samma sak, när jag tänker efter?

Jag upplevde det som samma sak ja. Dvs, jag blev mindre distraherbar och fladdrig, och därigenom än mer aspig. För jag är ju en jävel på att snöa in på saker, såväl tankar, känslor, intressen, projekt osv SAMTIDIGT som jag är lika bra på att släppa taget mitt i för att det blir tråkigt eller enahanda, lätt att distrahera med nåt som just då tycks akut men verkligen inte är det osv.

IBLAND är det en bra grej att det ADHDiga så att säga balanserar en del av det aspiga, och jag känner mig såväl hyfsat normal som ibland överlägset fungerande jämfört med folk i allmänhet, ibland är det helt jävla tröstlöst med såväl det aspiga som det ADHD-iga.

Det jag ville komma till med det här eller förra inlägget är att det var en del fördelar med medzen, men jag kände inte igen mig och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det.

Och andra kände inte igen mig heller, och gillade uppenbarligen inte den där ÄNNU seriösare typen, som blev MYCKET tystare och än mer otålig mot ljud och annat... Tvärsemot vad man sägs ska bli alltså..

Sen, kring att formulera tankar i ord, så kan jag säga att jag skrvit hela dagboksinlägg i huvudet, och kunde då också flytta stycken som om jag såg skärmen framför mig och kunde klippa och klistra osv.

Vad jag förstått i efterhand är det inte alldeles vanligt att kunna skriva text i tankarna och behålla den där så pass länge att det sen går att skriva på riktigt. Skulle vara roligt att höra om fler härinne gör eller gjort det.

det är svårt att hålla kvar en enskild tanke eftersom det kommer så många andra som pockar på uppmärksamhet eller bara knuffar sig fram. Det gör att jag hela tiden avbryter mig själv när jag försöker fokusera på något speciellt och det är dels oerhört tröttande och dels tämligen ineffektivt. Jag skulle behöva nån slags spärrvakt som hjälpte mig att släppa fram några i taget och helst sådana som har med varandra att göra i samma grupp och inte bara en osorterad massa.

Jag känner igen mig i allt du skriver, Titti, men särskilt i det jag citerat här. Det har varit ett helsicke under arbetet med ett bokmanus som jag färdigställde i våras. Men jag kunde faktiskt stundtals komma in i tillstånd av fokusering då jag fick en viss överblick över mitt arbete. Troligen underlättades det av att jag skrev om en annan tid och att jag därför gjorde som en inre tidsresa. Just detta icke-verbala fokus är nog vad en del kallar för "flow" men kan också liknas vid att vara "uppslukad" av ett data/TV-spel eller en bra film. Eftersom jag är rätt mycket bild- och färgorienterad som person har jag lätt för att fångas av inre och yttre bilder eller atmosfärer.

Särskilt när jag blir socialt stressad accelererar ofta tankarna i både hastighet och antal. I värsta fall kan det inom mig kännas som en kakafoni av ropande och skrikande röster. Utåt sett blir jag då stum, "frånvarande" och börjar lätt att gråta.