Jag har ätit 75 mg Setralin dagligen sedan våren 2008. Nu har jag under några veckors tid trappat ner medicinen relativt långsamt. Först minskade jag till 50 mg, sedan till 25 och idag är första dagen helt utan medicin.

De senaste dagarna har jag till och från känt små "stötar" gå genom kroppen och idag har jag också ett visst mått av overklighetskänslor.
Jag funderar nu på om det här kan vara biverkningar av att jag har trappat ner medicinen, kanske i kombination med att jag snart ska ha mens. Vad tror ni? Eftersom jag är hypokondriker (det var den ångesten jag hade medicinen mot) så blir jag ju såklart nojjig.

Moderator atoms - modifierade rubriken.

Jag vet att både när jag började och när jag slutade med sertralin, så blev jag illamående och fick huvudvärk. Men det gick över på ett par dagar.

Så kolla om det inte går över. Kanske är det en slags "abstinenssymtom" du har. Annars kan du väl ringa din läkare och fråga om det.

Det andra jag märkte när jag slutade var att jag blev argare. Medicinen hade dämpat alla känslor, inte bara ångest.

Man ska trappa ner jävligt långsamt för att slippa obehag. Det är obehagligt men helt ofarligt. För mig svartnar det för ögonen och jag känner elstötar. Som tur är syns inte mina "elstötar" för omgivningen. Min bil får stå tills obehagen har upphört.

Det positiva är att den kemiska kastreringen upphör och mina tankar blir riktigt intressanta igen.

Det är nog biverkningar, MissNervvrak. Har hört att man till exempel kan bli yr och så.
När jag tog bort sertralin fick jag dock inte några utsättningssymptom, men det verkar vara mycket vanligt att man får det.

Nu börjar stötarna avta verkar det som. Istället är jag extremt trött (jag brukar alltid ha mycket energi normalt). Samtidigt känner jag mig rastlös (hur nu det går ihop med tröttheten, haha) och har svårt att fokusera på saker. Allt detta var jag förberedd på, det var stötarna genom kroppen som gjorde mig orolig.

När jag satte ut min sertralin fick jag ohygglig ångest, irritation, trötthet, irrationalitet, yr och allt man kan tänka sig. Men, även om det känns som jorden ska gå under; stå ut!!!

Hej,

Jag har haft Zoloft ett tag,men jag funderar på att sluta med medicineringen.

Är det någon som har varit i den här situationen och som vet hur det går till???..Jag antar att man inte kan avsluta medicineringen själv...


Moderator: Slog ihop två trådar om samma ämne.

Jag slutade (och började sen igen...) en gång och då fick jag en veckas nedtrappning. Det var inte skönt kan jag säga...

Prata med läkaren!

Kan och kan. Trappa ut långsamt, minst en månad måste det ta, annars blir det jobbigt på allvar.

Om du inte har akuta problem så du tycker du inte står ut så är det väl bättre att vänta och diskutera med din läkare. Men i annat fall går det naturligtvis att sätta ut medicinen själv. Men som Svante säger ska man förstås trappa ner dosen. Under hur lång tid beror däremot på dos och hur känslig du är.

Vilken dos tar du? Hur länge har du tagit den? Hade du mycket problem med biverkningar när du satte in medicinen?

Jag äter Zoloft. Varför vill du sluta? Jag har ätit Zoloft sedan 2004, efter flera års misshandel av en psykopat! Nu äter jag Zoloft för att inte bli alltför deppad.

Det är absolut inget akut problem,är bara en smula irriterad på biverkningarna,(mundtorrhet,bland annat).

Jag äter Zyprexa också mot mina aggressioner, den fungerar jättebra men oj vad torr i munnen man blir! Värst på natten, brukar vakna ibland av att tungan är helt torr, obehagligt men de bra effekterna överväger helt klart.

Jag satte ut Zoloft på dagen med läkares medgivande efter en intox, ont i huvudet och illamående hade jag en vecka. Vet dock inte helt vad som var pga Zoloft och vad som var insättning av Concerta för det var samma dag.

Du verkar inte ha så farliga biverkningar, så ta det med läkaren.

Jag aeter Sertralin (samma ingredienser som Zoloft) och jag har foer mig att man faar samma symptom naer man slutar som naar man boerjar med det, dvs i mitt fall huvudvaerk, illamaaende och magbesvaer.

En kronisk biverkan av Sertralin foer mig tycks vara vaermevallningar.

Om jag slutar saa taenker jag helt enkelt halvera dosen foerst. En gaang slutade jag tvaert, eftersom tabletterna tog slut och jag kom mig inte foer att ringa laekaren. Men jag aer inte saeker paa om det var Zoloft el naagon annan medicin mot depression den gaangen. Jag proevade flera, eftersom jag tyckte jag kaende mig lika dyster och apatisk vilken medicin jag aen tog.

Nu aeter jag Sertralin mot aangest, daeremot kaende jag mig inte laengre deprimerad och apatisk.

Tänkte i denna tråd samla mina tankar kring Sertralin. Allt i tråden är öppet för diskussion. Hoppas någon orkar läsa!

Lite bakgrundshistoria: När jag var 15 upplevde jag ett trauma som hemsökte mig i över ett år dag och natt, men jag har aldrig berättat om det för någon, och nej det var inte sexuellt, och nej det var inte våldsrelaterat (har blivit gängmisshandlad 3 ggr, inga problem) och tror jag fick PTSD av det traumat. Jag flyttade ifrån alla mina vänner när jag var 16 år och isolerade mig själv framför datorn. Gjorde inget annat än att spela dator. Träffade bara mina vänner på helgerna. När jag då var så pass isolerad skenade tankarna iväg. Jag började filosofera kring livet, döden och allt annat. Tappade nästan greppet helt och höll på att bli galen (på riktigt) ett tag. Minns att jag satt på lektion i gymnasiet, när jag plötsligt till följd av mitt intensiva filosoferande kom till någon slags förkrossande insikt som jag förträngt vid det här laget. Minns verkligen inte vad det var, men det hade något att göra med livet, döden och så vidare. Fick för mig att jag skulle välta bordet, skrika, och sedan hoppa ut genom fönstret, men jag lyckades hejda mig och samla mig. Fick diagnoserna AS och NLD (edit: Nonverbal Learning Disorder) när jag var 18 år, och nu när jag är 21 år blev jag diagnostiserad med dystymi av både psykologen och doktorn.

[Något väldigt viktigt jag lärde mig av min psykolog är att när man isolerar sig själv under väldigt lång tid börjar man förgifta sitt sinne. Tankarna bara går runt och runt för du har ingen att utbyta tankarna med, du får inget perspektiv på saker. Ingen stimulans. Denna insikt kan du inte komma till själv eftersom din tankeverksamhet fastnat i en ond cirkel eller spiral där du ständigt sjunker nedåt. Hoppas det hjälper andra deppiga människor, för den insikten var vad som verkligen började få saker och ting på rätt spår för mig.]

Jag har Sertralin Krka 50mg. Har nu använt Sertralin i tre dagar. Here goes!

Redan från dag ett kände jag att all ångest och liknande avtog. Jag kände att hjärnan blev mer skärpt, det var inte lika kaosartat och brusigt där inne. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det så kallade bruset. Det var som att en massa mikrotankar utan form eller funktion ständigt bombarderade min hjärna. Det var inga ord, inga bilder - bara som ett mörker som ständigt fanns där och försvårade min tankeverksamhet. Det är nu borta.

En konstig bieffekt jag märkte av var att under första dagen så började jag plötsligt göra fler stavfel, men tror i eftersikt det berodde på att min hjärna var uppe i varv - jag kunde plötsligt tänka så tydligt. Jag hittade rätt ord direkt, kunde formulera saker och ting bättre utan att ens behöva tänka på vad jag skulle skriva eller säga! Helt intuitivt!

Jag känner mig också lite gladare, och sjunker numera inte ner i ångest och mörker. Mitt humör är mycket mer stabilt. Har även lättare för att somna, sova OCH vakna. Känner mig heller aldrig trött mitt på dan som förut. Jag är även mindre självkritisk och självmedveten. Förut var det som att se sig själv i tredje person i sociala sammanhang och anmärka på minsta fel man gjorde. Till följd av detta känner jag mig mer självsäker och har fått lite bättre självkänsla. Mitt självförtroende har det dock aldrig varit fel på.

Hade även förut en naggande känsla av att jag gick konstigt. Tänkte hela tiden på hur jag gick. Nu bara klampar jag fram som en boss och äger min omgivning. Börjar känna mig som en människa igen, en person. Har även upptäckt att jag känner lite saker. Känslor alltså. Pratade med min kära mor på telefonen häromdagen och vi diskuterade ett företag vi båda ogillade, och jag blev faktiskt arg! Jag kände att "nä nu jävlar!" Har även lättare för att prata överhuvudtaget som jag tog upp tidigare. Förut blev det alltid en pinsam tystnad i bilen när det bara var jag och pappa, vi kanske utbytte några få ord om vad som var fel på bilen, och jag svarade mest med "mmm", "jo", och andra instämmande men helt opersonliga utlåtanden, men nu pratar jag om allt möjligt och det känns som vi knyter an.

Vill minnas att många sagt att illamående är en mycket vanlig bieffekt (nästan självklar?) men det har jag inte känt av. Känner mig lite konstig i magen till och från dock. Vänta 4-6 veckor för effekt eller resultat my ass!

Moderator: Lade till förklaring av NLD.

Är väldigt glad för din skull!

Har själv varit isolerad där hemma, när jag var sjukskriven. Slutade med att jag fick social fobi..

Hoppas det fortsättar ha en så bra effekt, de SSRI preperat jag provat har inte haft någon verkan på mig..

Blir spännande att höra fortsättningen

Tack så mycket, Sertralin låter som nåt för mig, jag ska ta upp det med min psykiater!

Spännande!

Har själv just påbörjat behandling med "halv dos" Sertralin (25 mg/dag) och märkt en nästan momentan effekt.
Känner mig avslappnad och sunt "neutral" i sinnestämningen, har fått orken att gå upp om morgnarna och att behålla fokus under hela dagen.

Min enda officiella diagnos är utmattningssyndrom, men det bedömdes finnas en lätt eller medelsvår depression i bilden samtidigt.
Jag bad uttryckligen om att få halv dos beroende på att jag vet med mig att jag reagerar kraftigt på det mesta.

Det märkliga är att allt det som jag betraktat som ett utslag av utmattningen - som ju inte kan medicineras - försvunnit som i ett trollslag.
Endast min tinnitus finns nu kvar.

Jag stavar inte fel, men däremot känner jag att jag säger lite fel ibland nu. Dock inte värre än att det är hanterbart.
Den enda påtagliga biverkan jag känner är lätt muntorrhet/törst.

En eloge till dig för många kloka tankar också!

@NoteToSelf: Tack, och jag hoppas du hittar något som funkar du också.
@Dagobert: Ingen fara, hoppas det hjälper!
@Windfarne:

FakkDöWörld skrev:[Något väldigt viktigt jag lärde mig av min psykolog är att när man isolerar sig själv under väldigt lång tid börjar man förgifta sitt sinne. Tankarna bara går runt och runt för du har ingen att utbyta tankarna med, du får inget perspektiv på saker. Ingen stimulans. Denna insikt kan du inte komma till själv eftersom din tankeverksamhet fastnat i en ond cirkel eller spiral där du ständigt sjunker nedåt. Hoppas det hjälper andra deppiga människor, för den insikten var vad som verkligen började få saker och ting på rätt spår för mig.]

Så fungerar det inte för mig. Jag känner mig ensam av isolering (duh, fast jag känner mig också ofta ensam i sällskap), men mina tankar spårar inte ur och jag hamnar inte i en nedåtgående spiral. Tvärtom har jag bara blivit mer klartänkt. Iofs tror jag inte att det beror på isoleringen, men det visar iaf att isolering inte omöjliggör att man utvecklas i riktning mot klartänkthet.

Fast det är inte total isolering när man har internet förstås, vet inte om du pratar om isolering med eller utan internet.

Hur som helst, grattis till förbättringen.

För mig är Sertralin det värsta gift jag stött på, jag var nere på botten i mitt liv. Men med Sertralin så hjälpte satan mig med spade så jag kunde gräva djupare. Detta fick mig att bestämma klockslag då jag skulle hoppa framför tåget vid den lokala stationen. Slutade med 9 månader på låst avdelning. Jag kunde verkligen inte stoppa mina tankar med den skiten i kroppen.

Men kul för er andra faktiskt att det hjälper.

Det är skönt att läsa om människor som faktiskt blir hjälpta av antidepressiva. Det är så lätt att få för sig att de är helt värdelösa rent generellt bara för att man själv inte får någon effekt.

Har själv ätit Sertralin i snart 4 år.Effekten på mig är att det minskar ångest och gör mitt humör stabilare.Ingen mirakelmedicin men det gör att jag klarar vardagen.