weasley skrev:Älskar att sticka och virka.

Nångång ska jag fråga dig om du är intresserad av en grej jag skulle vilja göra. Måste bara försöka komma ihåg det...

24 årig, studerande man från Falun.
Huvudintressen: datorer, datorspel, film, elektronisk musik
Väntar på neuropsykiatrisk undersökning - väntetid: upp till ett år. Är antingen aspie eller schizoid. För övrigt rätt så "failed at life".

Jag är så paranoid att jag knappt vågar skriva här..
Jag är i alla fall tjej, ung (bland de yngsta här skulle jag tro). Har hoppat av skolan så just nu går jag bara hemma.

Intressen: Djur, språk, Tv-spel, datorn, motionera, läsa

Höll på med nån form av autistisk utredning innan, men har avbrutit den tills vidare.

Jag hoppade också av, i gymnasiet.
Fick för mig att jag skulle starta företag
Blev väl inte som man tänkt kan man ju lugnt säga, lärde mig en del iaf och lyckades tjäna lite pengar.

Hur gammal var du när du hoppade av och varför gjorde du det?

nano skrev:Hur gammal var du när du hoppade av och varför gjorde du det?

Jag hoppade av för några veckor sen, skulle gått i 2:an på gymnasiet.
Varför? Jag orkar inte med det helt enkelt. Största anledningen är mina sociala problem, men även att jag hatar att göra sånt som inte intresserar mig. Struntade i allt som jag inte tyckte var kul så det gick inte allt för bra.

edit. Hur gick det för dig sen då? Eller vad gjorde du istället?

Peace skrev:

nano skrev:Hur gammal var du när du hoppade av och varför gjorde du det?

Jag hoppade av för några veckor sen, skulle gått i 2:an på gymnasiet.
Varför? Jag orkar inte med det helt enkelt. Största anledningen är mina sociala problem, men även att jag hatar att göra sånt som inte intresserar mig. Struntade i allt som jag inte tyckte var kul så det gick inte allt för bra.

Precis samma sak som gör att jag bestämt mig för att hoppa av högskolan. Jag hatade både grundskolan och gymnasiet men lyckades lyckligtvis(?) komma igenom trots att jag var motsträvig som fan.

Peace skrev:edit. Hur gick det för dig sen då? Eller vad gjorde du istället?

Jag snurrade runt på lite allt möjligt sedan företaget gått i bitar, jag visste inte hur man sökte jobb och mamma o pappa sade att man gick till arbetsförmedlingen.
Jag skämdes som attan att gå dit, idag har jag absolut inga problem med det.
Jag trodde att det bara var alkisar som gick dit och jag ville inte bli förknippad med alkisar.

Lyckades få feriejobb och ungdomsjobb av komunen i omgångar mellan försöken att få jobb genom att skicka arbetsförmedlingens standardformulär till olika arbetsgivare.
När jag inte fick något jobb så försökte de placera mig på samhall av alla ställen.
När jag till slut gått med på att gå dit o kolla iaf så blev jag utslängd innan jag ens hunnit med att vara där o titta igenom stället.
När chefen skulle iväg en kvart så löste jag problemet med den manuella skruvsorteringen som gick så långsamt genom att sätta ihop två aluminiumprofiler på en trasig plastlåda o klämma fast den på en vibrationsmatare.
Nu var det bara o hälla skruvarna där och de sorterades automatiskt efter skallstorlek.
Det gjorde att en person kunde sköta 6 personers jobb.
När chefen kom tillbaka blev han arg o tyckte jag hade förstört verksamheten för dem o slängde ut mig, jag hade varit där i ca 2 timmar då.
Arbetsförmedlaren fick höra vad som hänt när jag kom tillbaka och var faktiskt lite road och försökte aldrig att skicka mig på något liknande igen.

Efter lång tid fick jag ett riktigt jobb, och till slut fick jag reda på att skickar man arbetsförmedlingens standardblankett så blir man nästan alltid utsorterad.
Jag trodde alla arbetsgivare ville ha ansökningar på arbetsförmedlingens standardblankett för jag fick ju veta av arbetsförmedlingen att man skulle göra så och jag gjorde exakt som de sade.
Det funkade inte.

Idag söker jobben upp mig eftersom det roligaste jag vet är att konstruera maskiner och elektronik, dessutom tycker jag det är trevligt att programmera elektroniken.
Det i det närmaste "skriks" efter sådana människor så hade jag varit bra på o söka jobb skulle jag förmodligen jobba varje dag.
Som det är nu jobbar jag för det mesta men inte alltid.
Och man kan begära ruskigt bra betalt.
Företagen som anlitar mig TROR oftast att jag är ingenjör men det är jag inte.
Få tror att man kan lära sig det jag kan utan att vara ingenjör men det är i verkligheten inte särskilt svårt för någon som gillar elektronik, cad och programmering.

Framtiden är ljus

En häftig och inspirerande historia, nano! Inte minst komisk...

Kvalar in som forumklassiker utan problem...

Läckert omdömme, tackar

Man sedan snart ett halvsekel, wannavebeen konstnär (musik? skriva? teater&likn.?)? eller forskare (något skit-i-disciplingränserna humsam?)? Mycket mer självlärd än utbildad, knappt jobbat, knappt fixat något annat heller för alla krafter gick åt till att parera följderna av att vara den enda som var så Kufisk och charmlös som jag. Vad jag wannabe vet jag förihelvete inte för nu är jag gammal och trött och förmodligen sönderstressad . AS 2005 och ADD 2006, meriterad för åtminstone social fobi (känner mig som på någon veteranträff där man räknar upp sina gamla meriter ). Delsbo med Inger.

*********************************************************

KrigarSjäl skrev:En häftig och inspirerande historia, nano! Inte minst komisk...

Kvalar in som forumklassiker utan problem...

Det instämmer jag gärna i.

Och så har jag sett för mycket för att kunna vara åt höger. Eller särskilt intolerant mot annat än intolerans. Och hoppas det finns någon rättvisa hinsides när den nu uppenbarligen inte finns hitsides, men hur fan vet man det?

nano skrev:När jag inte fick något jobb så försökte de placera mig på samhall av alla ställen.
När jag till slut gått med på att gå dit o kolla iaf så blev jag utslängd innan jag ens hunnit med att vara där o titta igenom stället.
När chefen skulle iväg en kvart så löste jag problemet med den manuella skruvsorteringen som gick så långsamt genom att sätta ihop två aluminiumprofiler på en trasig plastlåda o klämma fast den på en vibrationsmatare.
Nu var det bara o hälla skruvarna där och de sorterades automatiskt efter skallstorlek.
Det gjorde att en person kunde sköta 6 personers jobb.
När chefen kom tillbaka blev han arg o tyckte jag hade förstört verksamheten för dem o slängde ut mig, jag hade varit där i ca 2 timmar då.

Det är en kul händelse det där. Och också ganska vidrig, att det finns personer så korrupta att de reagerar negativt på en sådan effektivisering. Att människan kan utveckla bättre verktyg och arbeta smartare är en av våra bästa egenskaper.

Altus skrev:

nano skrev:När jag inte fick något jobb så försökte de placera mig på samhall av alla ställen.
När jag till slut gått med på att gå dit o kolla iaf så blev jag utslängd innan jag ens hunnit med att vara där o titta igenom stället.
När chefen skulle iväg en kvart så löste jag problemet med den manuella skruvsorteringen som gick så långsamt genom att sätta ihop två aluminiumprofiler på en trasig plastlåda o klämma fast den på en vibrationsmatare.
Nu var det bara o hälla skruvarna där och de sorterades automatiskt efter skallstorlek.
Det gjorde att en person kunde sköta 6 personers jobb.
När chefen kom tillbaka blev han arg o tyckte jag hade förstört verksamheten för dem o slängde ut mig, jag hade varit där i ca 2 timmar då.

Det är en kul händelse det där. Och också ganska vidrig, att det finns personer så korrupta att de reagerar negativt på en sådan effektivisering. Att människan kan utveckla bättre verktyg och arbeta smartare är en av våra bästa egenskaper.

Fast Samhall är faktiskt inte till för att vara effektiva.... ju...

*Tjej, 33 år med AS-diagnos.
*Två döttrar, 10 och 12 år, den äldsta har AS-diagnos.
*Bor mitt ute i skogen.
*Självvalt kroniskt singel.
*Hund- och kattälskare samt ägare.
*Innehar åsikter om precis allt.
*Oerhört vänstervriden
*Sjukskriven/sjukpensionerad sedan 2001.
*Vrång, envis, tjurskallig och "har alltid rätt".

40-årig kvinna.
Lyckligt ensamstående.
Har ett barn som inte bor hos mig.
Har katt.
Läste länge vid universitet en gång i tiden.
Har sedan dess arbetat heltid.
Fick AS-diagnos tidigare i år.

Kristen kvinna på 25 år. Bor i Karlstad, kommer från Årjängs kommun.
Fick diagnos AS och ADHD 2007, diagnos återkommande depressioner svår episod med psykossymtom 2009. Specialintresse för närvarande psykiatri.
Bor ensam i lägenhet, tycker om att läsa, skriva, surfa, teckna och måla.

● Man i åldern 40+.
● Har tidigare varit sambo under en längre tid med en kvinna.
● Är numera endast sambo med min hund.
● Bor på landsbyggden.
● Har tidigare varit stadsbo.
● Jag har jobbat med lite allt möjligt, men mestadels inom äldreomsorgen.
● Fick min ADD-diagnos 2006.
● Har nyligen påbörjat en kompletterande aspergerutredning.
● Är för närvarande långtidsjukskriven sedan en längre tid.
● Har intressen som det är svårt att försörja sig på.
● Dessutom har jag utbildat mig inom mina intressen.
● Borde ha en hobby.
● Väntar på bättre tider.

Omkring 45 år.

Man.

Alltid varit singel och trivs bra med det.

Ingen diagnos, men uppfyller utan tvekan alla kriterier för AS.

Bor i en modern och fridfull lägenhet men planerar att flytta ut på landet.

Har inte så många vänner, men är tacksam över de jag har. Har känt vissa av dem så länge som 30 år. De är allihopa ett härligt koncentrat av begåvade karaktärer som inte faller in i flockbeteende.

I mitt arbete är jag en av de främsta specialisterna inom en vital del av Sveriges tekniska infrastruktur. Har bra kolleger som vet ganska väl hur jag funkar, men tycker att jag är helt rätt man på rätt plats.

På icke-arbetstid njuter jag helst av att följa årstidernas växlingar ute i naturen.

Skulle gärna vilja ge mig ut på resor, men trängsel, oväsen och improvisationer blir lätt för mycket för mina nerver.

Tungt svänghjul skrev:I mitt arbete är jag en av de främsta specialisterna inom en vital del av Sveriges tekniska infrastruktur. Har bra kolleger som vet ganska väl hur jag funkar, men tycker att jag är helt rätt man på rätt plats.

Då kanske vi arbetar på samma företag då, fast inte på samma ort och samma avdelning. Järnvägar?

Kille på 27 år med diagnosen Aspergers syndrom med planeringssvårigheter.
Bor ensam, singel, med 2 katter.
Praktiserar för närvarande på Misa som handledare/coach åt deras deltagare som också har Asperger eller andra NPF diagnoser.

Har musik som största specialintresse, samt en del andra intressen som t.ex. film, filosofi, psykologi.
Mer vet jag inte vad jag bör tillägga annat än att min Asperger inte är så extrem. Mest något som påverkar mitt sätt att vara på som människa, fast inte så att det blir något stort handikapp (klarar iaf. att jobba och bo själv).
Har upplevt lite mer svårigheter tidigare, men jag hanterar dom rätt så bra nu ändå. Nyckeln till att klara sig som Aspergare anser jag vara kunskap och självinsikt om vad Aspergers syndrom innebär.. något som jag fått mycket mer av på senare år.
Vill någon veta mer så fråga

- Tjej
- 21 år
- Jobbar på en LSS-gruppbostad för förståndshandikappade och utvecklingsstörda
- Musikintresserad
- Är grym på att laga mat
- Kluven mellan två städer
- Singel
- Gillar att gå ut och dansa till bra musik
- Har inga djur men vill ha en katt och en hund någon gång i livet
- Gillar att vara med mina två syskonbarn
- Vill börja plugga någon gång i framtiden

Är kille. 20 år.

Gillar hårdrock och Tv-spel, främst spel och musik som är retro.

Har långt hår och ser allmänt hårdrockig ut. Gillar flanellskjortor.

Håller på att ta igen allt jag missade i gymnasiet pga diverse missöden. Därefter har jag ungefär 0 idéer om hur saker ska gå till. Menmen, ett steg i taget.

Är diagnosticerad. Formellt är det HFA, men eftersom en hel del personer (bl a Tony Attwood) inte anser att det finns nån egentligen skillnad i diagnoserna så brukar jag säga Asperger för enkelhetens skull.

Spenderar mycket tid i min lilla lägenhet som jag bott i sen jag var 17. Men rör mig även utåt ibland. Men om man jämför mina livsvanor med annat folks så blir man smått mörkrädd.

Går in här ibland, men finner som oftast att det är ungefär samma diskussioner som genomsyrar detta forum. Finner dock initiativet mycket bra.

atoms skrev:44 år.
Man.
Singel med katt.
AS/HFA sedan 2006.
Norrköping.
Jag har inte två barn (oavsett ålder).

Politiskt är jag vänsterorienterad men ska jag kalla det för något blir det anarkosyndikalist.

Kvinna på 31 år.
Troligtvis har jag asperger.
Trebarnsmamma till flickor.
Gift sedan 2001.
Bor på Åland i ett egnahemshus.
Intressen: Tv-spel, sticka/virka och att sitta på internet.