@geocache: Bockar och bugar, jag behärskar inte html.

@debbido: Min passus om hårda ord gällde väl inte dina inlägg främst, det fanns lite annat som var mer kategoriskt och dömande.
Får hålla med dig om mycket.

Angående kristen tro och AS: Frikyrkopastorn Gunnel Norrö har kommit ut med sin AS och kan kanske vara en källa till kunskap om hur man klarar av dessa bitar. (vet ej om hon har skrivit om just detta, dock)

Debbido jag är medlem i Johanneskyrkan Kornhil (EFS) kolla in dem jag tror du kommer att gilla dem. Vad gäller Svenska kyrkan så kommer den att splittras och en del kommer att gå under.

Liksom geocache har jag varit soldat i Frälsningsarmén. Tror det är flera faktorer som gör att de minskat i medlemsantal (fast jag har för mig att de faktiskt börjat ökat lite igen). Det finns som sagt både för- och nackdelar med uniformen och strukturen med kårer och officerare. Det har varit en väldigt effektiv organisation, och uniformen har gjort det lättare många gånger att få kontakt med folk. Har man uniform så vågar människor komma fram och prata om tro.

Nackdelen är att det kan bli väl trångt i den där uniformen (inte bokstavligt nu). Målet att bli lik Jesus, och att det blir väldigt mycket arbete för varje medlem på de små kårer som finns idag, bidrar nog också till att människor inte alltid orkar med. Det finns kvar ett slags martyrideal hos många. Vila får man göra tids nog i himlen...

Jag längtar tillbaka ibland, till musiken, gemenskapen, men även till arbetet med kåren och med scouterna. Längtar däremot inte tillbaka till vissa personers inskränkthet och ovilja (eller oförmåga) att förstå att människor är och fungerar olika.

Hej!

En gång strax efter att vi flyttat hit till Ludvika var maken bortrest, och jag skulle sova själv. Vi hade ingen dubbelsäng då utan varsin loftsäng. Det kändes läskigt att sova själv, kanske hade jag till och med sett nån läskig film på TV. Då såg jag Jesus stå bredvid sängen. Han var vitklädd och hade brunt halvlångt hår och skägg. Det kändes tryggt att Jesus var nära. Och då var det med ens mycket lättare att sova.

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman, det är trevligt att höra hur Jesus hjälper folk ^_^. Jag har på ett år fått vara med om två mirakler vid bön om tillfrisknade. En gång för cancer där läkarna hade gett upp om tillfrisknande och senast inför en operation som ställdes in då den misstänkta cancern var borta vid tiden för operation så operationen blev inställd ^_^.

Angående kväkarna så är det inte alls bara tyst meditation. Tvärtom har de ett grundmurat gott rykte för fredsarbete och konfliktlösning samt jordnära u-hjälp.
Det är lätt att kritisera kyrkorna och deras medlemmar för brister. Men att själv göra detsamma som man kräver av andra är inte lika enkelt. Dock kan levernet hos den som kritiserar vara en bra värdemätare på sakligheten i kritiken. Tycker att anklaga andra för fariseism hör till det mest fariseiska man kan göra. De som brinner för att göra gott brukar vare sig ha intresse eller tid att kritisera andra.

Debbido skrev:Att du hittat hem i ett kristet, praktiskt arbete som gagnar mänklighetens bästa kan jag förstå efersom många aspergare bär på ett "socialt rättspatos".

Stämmer detta? På mig stämmer det nog bra, jag är rätt engagerad i olika samhällsfrågor, men vad säger ni andra?

Kyrkan och AS

Koboshi skrev:Debbido jag är medlem i Johanneskyrkan Kornhil (EFS) kolla in dem jag tror du kommer att gilla dem. Vad gäller Svenska kyrkan så kommer den att splittras och en del kommer att gå under.

Ja, den kanske är bra. Det är sånt man vet när man varit med ett tag.
Blir dock bekymrad när man så starkt framhäver att man vill slå vakt om Familjen, den heliga familjen. För i samma stund kommer det underförstådda budskapet:

Vi skiter i singlarna! (dit hör alltså jag) och framför allt de sjuka singlarna som inte orkar springa runt till alla träffar utan behöver gemenskap där han/hon bor, eller väldigt nära - typ kristna stugbyar eller hur den alternativa VERKLIGA kristna gemenskapen ska se ut. Orden "kristen gemenskap" är bara ett hån för den som är sjuk.

Beträffande svenska kyrkans ev. undergång, så går den i så fall inte ensam i graven. Baptiskyrkorna har rasat under de senaste åren. Missionskyrkan också.

Vilka svar på teologiska frågor och existentiella frågor kan man INTE hitta på internet, kompletterat med egen bön och mediatation? I naturens mäktiga katedral kan man ha stora gudsmöten. Det enda man själv inte kan åstadkomma är Gemenskap. Och vad menas då med gemenskap - att stirra varandra i nacken en en och en halv timme? Svar: Nej!

Med kristen gemenskap menas att lära känna varandra, lära sig älska varandra. Kärlek betyder att bry sig om rent konkret på alla sätt: ekonomiskt, socialt etc. Kärlek är inte att en gång i veckan kunna leverera detta: Smile, Jesus loves you! and then go back to your Ego-life again.

Hittade till min förvåning denna förbluffande bra artikel i Dagen! Den undrstryker vikten av det jag snackar om.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=139789

Windfarne skrev:Angående kväkarna så är det inte alls bara tyst meditation. Tvärtom har de ett grundmurat gott rykte för fredsarbete och konfliktlösning samt jordnära u-hjälp.
Det är lätt att kritisera kyrkorna och deras medlemmar för brister. Men att själv göra detsamma som man kräver av andra är inte lika enkelt. Dock kan levernet hos den som kritiserar vara en bra värdemätare på sakligheten i kritiken. Tycker att anklaga andra för fariseism hör till det mest fariseiska man kan göra. De som brinner för att göra gott brukar vare sig ha intresse eller tid att kritisera andra.

Tack för kritiken. Sitter och suger lite på den.

Jag har ställt frågor på tråden angående AS och kyrkor. Tror att många aspergare har ett konkret sätt att tänka på som gör att man trivs bäst i kyrkor med starkt socialt engagemang, typ Frälsningsarmén. Detta tycker jag redan har verifierats av ett par skribenter. Denna fråga anser jag relevant då vi är socialt handikappade, men ofta klarar att göra något konkret.

Sälv har jag förvärkta händer, så jag kan inte utföra praktiskt arbete. Har därför använt mina intellektuella och mediala gåvor i stället. Alltså: arbetat på egen hand. Det har handlat om att via bön och meditation:

- Diagnosticera och omdianosticera från psykisk till neuropsykisk diagnos. Sedan Gud gett mig kunskapen om var problemet ligger har jag sedan arbetat rent inellektuellt med

- Skrivelser till sjukvården, soc. Länsstyreksen m fl, sökande efter förstående läkare, nurolog.psykiariker och rättsliga tvister för att skaffa fram rätt sorts boende. Har sökt länka ihop utslagna med den ev. samhällshjälp som finns. Har även tagit in uteliggare, i avvaktan på utfall av vårt uppvaktande av socialtjänsten. Även motivionsarbete enl AA, med den hemlöse missbrukaren, samtal, förbön, mat på bordet, förståelse, dusch, nya (begagnade) kläder etc.

- Har gett bort så mycket jag kunnat och när jag inte haft mer arbetat med att söka fondmedel.

Nå, men nu skulle mitt levene bedömas ur kristen moralisk aspekt antar jag? Och med moralisk aspekt menar den mest kyrkliga inte alls hur många liv jag räddat och allt jobb jag utfört i det fördolda) utan den menar OM JAG HAR HAFT SEX utanför äktenskapet, hur ofta jag går i kyrkan eller om jag svär?

Ok, alla skriftlärda, dags att stena Debbido, redo!: (Jag utgår från att ni använder tomater! Det är ju ändå 2009 och Sverige!

(Om jag kristiserar kyrkorna i stort så kritiserar jag inte alla kristna. Du menar att kyrkorna inte får kritiseras? Jag har sett många eldsjälar i kyrkorna gå i väggen, då de åkt på för mycket motstånd)

Per Plex skrev:

Debbido skrev:Att du hittat hem i ett kristet, praktiskt arbete som gagnar mänklighetens bästa kan jag förstå efersom många aspergare bär på ett "socialt rättspatos".

Stämmer detta? På mig stämmer det nog bra, jag är rätt engagerad i olika samhällsfrågor, men vad säger ni andra?

Kolla längst ned på denna aspie-kriterie-lista!

http://www.rdos.net/sv/aspie.htm

@Debbido:

Min kritik var inte riktad. Vad du gör för andra vet du bäst själv och jag sätter mig inte till en domare att avgöra om du har rätt att rikta kritik eller inte. Eftersom jag själv, i ärlighetens namn, är en ganska medioker person när det gäller att göra gott eller tänka på andra, så ligger jag j***igt lågt med att kritisera kyrkorna, som faktiskt består av människor som du och jag. Med eller utan funktionshinder.
Med (i alla avseenden) olika moralisk standard. Inskränkta och vidsynta om vartannat. Syskon till oss alla.

Men det finns en trend till att sparka på kyrkorna (=medlemmarna) oförskyllt, onyanserat, generaliserat och förbannat okunnigt på ett sätt som ibland närmar sig hets mot folkgrupp. Det är den jag vill peka på, för när kritik mot kyrkorna, berättigad eller ej, kommer upp så brukar olämpliga personer stämma in i vargflockens ylande.
De ser tillfället att vädra sina fördomar och visa sin aggressivitet, bara någon öppnar med kritik så är det OK att skrika ut sina okunniga fördomar.
Detta gruppbeteende är ovärdigt för varje människa, så mycket mer för oss som är AS och vana att tänka självständigt och djupare.
Själv har jag kyrkan att tacka för att jag lever och har mött så många fina, genuint kärleksfulla och pålitliga vänner för livet.

Debbido, hatten av för ditt engagemang, nu vet vi var du står. Strongt att du du orkar göra den insats du gör.

Windfarne skrev:@Debbido:

Min kritik var inte riktad. Vad du gör för andra vet du bäst själv och jag sätter mig inte till en domare att avgöra om du har rätt att rikta kritik eller inte. Eftersom jag själv, i ärlighetens namn, är en ganska medioker person när det gäller att göra gott eller tänka på andra, så ligger jag j***igt lågt med att kritisera kyrkorna, som faktiskt består av människor som du och jag. Med eller utan funktionshinder.
Med (i alla avseenden) olika moralisk standard. Inskränkta och vidsynta om vartannat. Syskon till oss alla.
Men det finns en trend till att sparka på kyrkorna (=medlemmarna) oförskyllt, onyanserat, generaliserat och förbannat okunnigt på ett sätt som ibland närmar sig hets mot folkgrupp. Det är den jag vill peka på, för när kritik mot kyrkorna, berättigad eller ej, kommer upp så brukar olämpliga personer stämma in i vargflockens ylande.

Frågan är HUR kyrkan ska kunna utvecklas och möta det nya Sverige UTAN kritik? Jag kritiserar inte ned alla församlingsmedlemmar. Är själv medlem i två församlingar, fast för det mesta för sjuk för att närvara. Alltså är jag "avsidestagen". Finns det ordet i Bibeln? Nej. Varför inte? Därför att det på bibelns tid bara fanns husförsamlingar, som alltså inkluderade även de sjuka. Begreppet "Be för de avsidestagna" tillhör den moderna Traditionen, inte Urkristendomen.

Kärnfamiljen, utan storfamilj, utan ett inkluderande av andra människor, b l a med behov av stöd, har funnits sedan 50-talet och är alltså obiblisk. Det är en förteelse som är nutida och svensk.

Araberna t ex försöker ju behålla sina storfamiljer och göra saker tillsammans.

Urkristendomens kraft behövs för att spränga Individualismens och Materialismens avgudar i bitar! Men först måste ju de flesta ha en insikt i det enorma behovet av förändring och Paradigmskifte.

"The simple Way" läste jag om i boken "Den oemotståndliga Revolutionen" (mer reservation för minnesfel). Några insåg att kyrkan måste förändras. De började bo i kartonger med de hemlösa. Några hemlösa kvinnor med barn occuperade en kyrka. De kristna började delta i occupationen. De sov i kyrkbänkarna med de hemlösa. (Kyrkan var gammal och övergiven pga ointresset för stelbenta gudstjänster).

En natt kom det en "brandman" och knackade på porten. En kille öppnade. Brandmannen sa att det skulle bli en brandinspektion nästa morgon och därefter skulle familjerna vräkas med hänvisning till brandföreskrifterna. Så NU gör ni så här: Brandmannen (som ev. var en skyddsängel) talade om exakt hur de sulle röja upp och var de skulle lägga sina skaker och sig själva.

Nästa morgon kom Inspektionspatrullen, men fann inget att slå ned på. Ingenting var ivägen. De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle göra. Pressen var med. Allt kom i tidningen! Familjerna fick stanna - De fick bo kvar i kyrkan!

Fast, nu började fler kristna vakna upp. De köpte upp en del radhuslängor och flyttade in: friska och sjuka, starka och svaga. De delade sina liv med varandra och utövade kristen gemenskap och barmhärighet. De hade i hög grad egendomsgemenskap.

Alltså: Jag efterlyser en revolution inom Kyrkan!

Detta antagligen för att jag har AS och när Jesus säger: Älska din nästa som dig själv - hur kan jag då bara gå förbi de hemlösa? Jag måste ju ta det Jesus säger bokstavligt? Och hur kan kyrkan låta sjuka ligga ensamma och ruttna i sin säng pga svår sjukdom, utan att ens besöka dem?

Jag hatar inte kristendomen, dvs tror på Jesu liv och lära. Men du måste ju erkänna att Jesus ofta var förbannad på dem som bara försvarade sina regelverk och vara noga med religiösa ritualer (t ex var det en levit och en präst som struntade i den slagne mannen). "Ni silar mygg och sväljer kameler" sa Jesus. Det råder en tilltagande social misär i Sverige och jag ensam KAN inte åtgärda den! (Tar jag in uteliggare som råkar vara män så blir jag så förtalad att det tangerar korsfästelse). Det måste vara många revolutionärer och de många måste vakna snart, innan det är för sent! Religiösa ritualer kan aldrig ta oss ur det här.

Ps. Kyrkorna har ett visst socialt arbete och det lilla är förstås bra mycket bättre än ingenting.

Klokt skrivet av dig Debbido, tycker jag.

/geocache

Häftigt exempel! Det revolutionära i denna livsstil kan otvivelaktigt kallas profetiskt, profeter visade ibland även med dramatiseringar ("teater" och liknelser) på hur saker borde vara. Och det finns en ledarvariant i Bibeln som kallas "profet" även i NT. Hur profeter blev mottagna ser vi annars mest om i GT. Fanns det fler exempel enligt detta så skulle kyrkorna ha ett delvis bättre rykte.

Men det finns alltid sådana som hatar vad kyrkan gör. Och skulle alla tala väl om kyrkan skulle något vara på tok. "Ve er när världen talar väl om er". Vad jag skjuter in mig på är att en del medhåll kommer från personer vars åsikt är helt ointressant. "Med sådana vänner behöver man inga fiender" som man brukar säga.

Gruppen du nämnde handlade i högre grad än att de kritiserade. Och nu vet vi att du också är en sådan kristen.
Sådana guldstjärnor har inte jag. Det finns inte många "rätt" hos mig om man ser på vad jag åstadkommer i min tro. Men jag vet att allt börjar med ett pyttelitet senapskorn som kan växa upp till ett stort träd.

Är helt inaktiv medlem. Känner verkligen inte till begreppet "avsidestagen", det låter som det kommer från 1800-talet. Trots att jag aldrig visar mig möter jag värme från församlingsmedlemmar jag möter på stan. Är även skild och detta accepteras av dem som varande den verklighet som råder nu.

"Avsidestagen" är ett ord jag känner igen från då jag var medlem i en frikyrkoförsamling i en annan stad, att "den och den är avsidestagen" (inlagd på sjukhus eller kanske på äldreboende). Men varje gång jag ser eller hör det ordet så tänker jag "Gud ställer aldrig någon åt sidan".

Debbido skrev:

Windfarne skrev:@Debbido:

Min kritik var inte riktad. Vad du gör för andra vet du bäst själv och jag sätter mig inte till en domare att avgöra om du har rätt att rikta kritik eller inte. Eftersom jag själv, i ärlighetens namn, är en ganska medioker person när det gäller att göra gott eller tänka på andra, så ligger jag j***igt lågt med att kritisera kyrkorna, som faktiskt består av människor som du och jag. Med eller utan funktionshinder.
Med (i alla avseenden) olika moralisk standard. Inskränkta och vidsynta om vartannat. Syskon till oss alla.
Men det finns en trend till att sparka på kyrkorna (=medlemmarna) oförskyllt, onyanserat, generaliserat och förbannat okunnigt på ett sätt som ibland närmar sig hets mot folkgrupp. Det är den jag vill peka på, för när kritik mot kyrkorna, berättigad eller ej, kommer upp så brukar olämpliga personer stämma in i vargflockens ylande.

Frågan är HUR kyrkan ska kunna utvecklas och möta det nya Sverige UTAN kritik? Jag kritiserar inte ned alla församlingsmedlemmar. Är själv medlem i två församlingar, fast för det mesta för sjuk för att närvara. Alltså är jag "avsidestagen". Finns det ordet i Bibeln? Nej. Varför inte? Därför att det på bibelns tid bara fanns husförsamlingar, som alltså inkluderade även de sjuka. Begreppet "Be för de avsidestagna" tillhör den moderna Traditionen, inte Urkristendomen.

Kärnfamiljen, utan storfamilj, utan ett inkluderande av andra människor, b l a med behov av stöd, har funnits sedan 50-talet och är alltså obiblisk. Det är en förteelse som är nutida och svensk.

Araberna t ex försöker ju behålla sina storfamiljer och göra saker tillsammans.

Urkristendomens kraft behövs för att spränga Individualismens och Materialismens avgudar i bitar! Men först måste ju de flesta ha en insikt i det enorma behovet av förändring och Paradigmskifte.

"The simple Way" läste jag om i boken "Den oemotståndliga Revolutionen" (mer reservation för minnesfel). Några insåg att kyrkan måste förändras. De började bo i kartonger med de hemlösa. Några hemlösa kvinnor med barn occuperade en kyrka. De kristna började delta i occupationen. De sov i kyrkbänkarna med de hemlösa. (Kyrkan var gammal och övergiven pga ointresset för stelbenta gudstjänster).

En natt kom det en "brandman" och knackade på porten. En kille öppnade. Brandmannen sa att det skulle bli en brandinspektion nästa morgon och därefter skulle familjerna vräkas med hänvisning till brandföreskrifterna. Så NU gör ni så här: Brandmannen (som ev. var en skyddsängel) talade om exakt hur de sulle röja upp och var de skulle lägga sina skaker och sig själva.

Nästa morgon kom Inspektionspatrullen, men fann inget att slå ned på. Ingenting var ivägen. De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle göra. Pressen var med. Allt kom i tidningen! Familjerna fick stanna - De fick bo kvar i kyrkan!

Fast, nu började fler kristna vakna upp. De köpte upp en del radhuslängor och flyttade in: friska och sjuka, starka och svaga. De delade sina liv med varandra och utövade kristen gemenskap och barmhärighet. De hade i hög grad egendomsgemenskap.

Alltså: Jag efterlyser en revolution inom Kyrkan!

Detta antagligen för att jag har AS och när Jesus säger: Älska din nästa som dig själv - hur kan jag då bara gå förbi de hemlösa? Jag måste ju ta det Jesus säger bokstavligt? Och hur kan kyrkan låta sjuka ligga ensamma och ruttna i sin säng pga svår sjukdom, utan att ens besöka dem?

Jag hatar inte kristendomen, dvs tror på Jesu liv och lära. Men du måste ju erkänna att Jesus ofta var förbannad på dem som bara försvarade sina regelverk och vara noga med religiösa ritualer (t ex var det en levit och en präst som struntade i den slagne mannen). "Ni silar mygg och sväljer kameler" sa Jesus. Det råder en tilltagande social misär i Sverige och jag ensam KAN inte åtgärda den! (Tar jag in uteliggare som råkar vara män så blir jag så förtalad att det tangerar korsfästelse). Det måste vara många revolutionärer och de många måste vakna snart, innan det är för sent! Religiösa ritualer kan aldrig ta oss ur det här.

Ps. Kyrkorna har ett visst socialt arbete och det lilla är förstås bra mycket bättre än ingenting.

Hear hear. Dock är inte alla kallade att göra på detta vis men för att en församling skall växa behövs detta inslag ^_^

Jag hoppas det nu står klart att jag inte ville angripa Jesu lära eller den kyrka av "levande stenar" som han ville bygga upp? Jag är inget helgon, långt därifrån, men tycker att vi alla har ett ansvar för varandra, som inte bara handlar om att frälsa människors andar och frälsa deras själar från döden - utan ett ansvar för hela människan med Ande, Kropp och Själ.

När Jesus sa "Om ditt öga är dig till förförelse så riv ut det!" är det inte så lyckat om vi tar honom exakt på orden, tror jag...
När jag uttryckte en önskan om att ta en bulldozer och meja ned kyrkorna för att i stället bygga upp mindre kristna enheter, bestående av något som liknar de första husförsamlingarna - så TA MIG INTE BOKSTAVLIGT!

Det finns en massa vackra kyrkor, kulturminnesmärken, katedraler, arkitektoniska mästerverk. Självklart vill jag helst att de ska få stå kvar, men om valet står mellan att lägga alla pengar på byggnaderna och extremt lite på Omvårdnaden om varandra - då väljer jag Människorna av kött och blod, som Bibeln kallarför de "levande stenar" som Jesus vill bygga sin församling av.

I NT framgår det att de kristna besökte det judiska Templet, fast basen utgjordes av husförsamlingar. Jesu verksamhet var under bar himmel mestadels. Så när kom kristendomen att reduceras till vissa riter som utföres i en imponerande byggnad på söndag förmiddag?

Varifrån kom de pampiga kyrkorna? Från Romarriket. De ersatte sin gamla religion med kristendomen, eftersom de inte kunde besegra den. Deras gudar byttes snabbt ut mot gulddragerade styatyer föreställande Jesus, Maria och lärjungarna, som skulle dyrkas i stället för de gamla gudarna.

Ståtliga katedraler uppfördes när kristendomen integrerades med Romarriket och blev statsreligion samt en del av maktapparaten. "If you can't beat them - join them!" Enligt detta koncept absoberades och oskadliggjordes kristendomen, som på så viss ofta, dessvärre, kommit att bli ett instument för diverse förtryckarregimer genom tiderna.

Men naturligtvis har det alltid funnits aspergare och starka individualister med förmåga och behov av att tänka själva. "Kyrkofäderna" isolerade sig för att meditera och be i öknarna. Väckelser kom och gick. Det fanns alltid människor som gjorde andliga upplevelser och tände moteldar i det medeltida mörkret.

Vissa uppfattade att Jesus faktiskt inte kommederat oss att dyrka honom men att leva som han själv gjorde, fjärran från storslagna, gyllene katedraler. Jesus var en österländsk lärare som förespråkade en spartansk livsstil, på samma sätt som Buddha. Jag vet inte riktigt varför det gick så snett: Om jag ska skylla på romarna eller på att människor (särskilt i västerlandet) är omåttligt förtjusta i materialism?

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002024E.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Kyrkorna förvaltar idag en mängd Traditioner, varierande i tidslängd. Detta kan jämföras med fariseérnas värnande om den mängd tilläggs-lagar de uppfann. De framhävde ständigt en snygg, välputsad fasad, såsom många kyrkor av idag också gör. Man är mer benägen att försvara dessa traditioner (från Romarrikets och den katolska tiden) än att försvara "en av dessa mina minsta", som Jesus kallde dem - de utslagna - hans allra närmaste vänner.

Skrivet av en av Jesu allra minsta, mest utslagna vänner.

Ibland kan jag känna att, som jag brukar uttrycka det, hur man vänder peruken så sitter rumpan bak ändå.

Debbido, det du skriver är så sant, och de flesta väckelserörelser brukar väl uppstå just på det här sättet. Att man samlas i hemmen snarare än i en kyrkolokal, kanske ovälkomna i sitt äldre sammanhang för att man har börjat predika en ny lära eller teologisk aspekt.
Det har inte helt sällan förekommit att dessa nyare rörelser kan förena yttre uttryck (som kan kännas främmande) med ett socialt engagemang.
Sålunda har jag hört en hederlig missionspastor som en gång var raggare förtälja att Maranata (sic!) var de enda som på den tiden släppte in "hans sort".
På något sätt möts därför ytterligheterna. Men efter en tid blir dessa rörelser antingen assimilerade i kristenheten efter att ha slipat bort en del hårdhet och fördömanden mot andra kristna. Eller så går de under, som just Maranata.
Så att antyda att "karismatiska" eller "överandliga" står i motsats till dem som ägnar sig åt uppsökande socialt arbete är ofta fel tänkt. Ska man dessutom börja väga in teologisk korrekthet och sund människosyn blir det en än mer komplex bild.

För oftast är det så att just de kyrkor som har en "humanistisk", "ödmjuk" och "öppen/liberal" syn på människan, trons innebörd, respekten för olikheter osv, dessa kyrkor är just desamma som går kräftgång och anses "torra". (Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan etc) Omstöpelsen av Pingströrelsen går också mot öppen ödmjukhet alltmedan medlemsantalet sjunker.

Och därmed är jag tillbaka där jag började:
Hur förena klassisk teologi med såväl generös människosyn som radikal/profetisk livsstil?
Finnes denna goda cigarr? Tala då om det för mig.

Kan inte undgå att åter slå ett slag för kväkarna, som lever ut sin tro genom djup respekt för alla människor och barmhärtiga gärningar. De har varit mycket tidiga föregångare inom demokrati, jämställdhet mellan könen, slaveriets avskaffande, pacifism, humanism och fredsarbete.
Emellertid har huvuddelen av rörelsen under århundradena fjärmat sig långt från kristen teologi.
Frågan är; bör deras leverne vara en uppfordran till oss "kristna" eller skall deras teologi vara en varning för oss?

Windfarne skrev:
Så att antyda att "karismatiska" eller "överandliga" står i motsats till dem som ägnar sig åt uppsökande socialt arbete är ofta fel tänkt.

Lost you there! Vem har antytt det?
Jag var en del av Jesusrörelsen, som var en del av en global solidaritetsrörelse. KÄRLK var lösenordet, en ytterst konkret kärlek. Så jag åkte runt på olika kristna läger, där jag bad, fastade, lyssnade på predikningar, läste bibeln, talade i tungor, sjöng i tungor (underbart!) och var superandlig. Testade också att ge bort allt jag ägde till en fattig! Detta var naturligt i denna karismatiska väckelsevåg som hade en mycket stark, social föränkring!

Se mig som en övervintrad hippie!

Windfarne skrev:
Ska man dessutom börja väga in teologisk korrekthet och sund människosyn blir det en än mer komplex bild.

Detta är "teologisk korrekthet": "Älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och din nästa såsom dig själv!" Vad detta innebär i praktiken kan förstås av den som är styrd inifrån av den heliga Ande.
Budordens stentavlor krossades när Jesus gjort sitt på jorden och ersattes av en mera mobil uppkoppling på det andliga nätet, som innebär att "lagen", kärlekens lag, inristats i våra hjärtan och för att få veta vad som är rätt eller fel i olika situationer så måste man fråga Hjärtat. Detta kräver fri passage till hjärtat. Om där finns många blockeringar på vägen så fastnar man. Här vänder sig många osäkra människor till Skriften. Man motiverar sitt handlande med att det är teologiskt korrekt med hänvisning till något som någon sa för 4000 år sedan. Snacka om dålig uppdatering på sitt internet!

En sund människosyn är en kärleksfull människosyn, inte såra, skada, utnyttja.

Windfarne skrev:
För oftast är det så att just de kyrkor som har en "humanistisk", "ödmjuk" och "öppen/liberal" syn på människan, trons innebörd, respekten för olikheter osv, dessa kyrkor är just desamma som går kräftgång och anses "torra". (Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan etc) Omstöpelsen av Pingströrelsen går också mot öppen ödmjukhet alltmedan medlemsantalet sjunker.

En liberalteologi som äger rum i t ex en kristen kommunitet, där man i praktisk handling visar varandra omsorg, tror jag att jag skulle kunna tivas med! (Får jag ett oemotståndligt behov av att tala i tungor får jag väl gå ut i skogen ett tag. )

Men en liberalteologi som bara innebär trista, utslätade predikningar till släpig orgelmusik drar inga åhörare.

Liberalteologi à la Olle Carlsson i Allhelgonakyrkan eller Katarina församling går däremot väldigt bra just nu! Den bottnar i 12-stegsrörelsen, gemenskapsgrupper och medvetenheten om vårt beroende av varandra. Läser just nu boken "Allhelgonamässan". Allt är mycket genomtänkt för att möta nutidsmänniskans behov och dumpa gammaldags helvetespredikan. När en man i kyrkan tog sitt liv sammankallade man till krismöte och diskuterade förändingar. Då talade man t o m om att skapa just kristna kollektiv, men orkade inte genomföra det. Det blev själavårdsgrupper i kyrkan i stället. Trist att man inte orkade dra iland detta viktiga projkt.

Windfarne skrev:
Och därmed är jag tillbaka där jag började:
Hur förena klassisk teologi med såväl generös människosyn som radikal/profetisk livsstil?
Finnes denna goda cigarr? Tala då om det för mig.

Jag måste medge att detta verkligen ÄR det stora problemet!
Jag tror att det finns enskilda kristna som är andefyllda, generösa, icke-dömande osv. men de är ytterst få. Detta är kristedomens stora tragedi. Antingen hamnar man i det ena diket eller i det andra.

Jag har vissa erfarenheter bakåt i tiden då jag varit "berusad av Anden" och räddat livet både fysiskt och andligt på någon utan att ett enda ögonblick känna något fördömande mot denna människa. Jag var som buren av en enorm kärleksvåg. Att stanna i detta tillstånd - att få tusentals kristna att stanna i detta tillstånd - av kraft, kärlek, acceptans, icke-dömande - HUR ska det gå till? Efter några minuter har alltid någon fått tag på en sten och kastat den på närmaste syndare, i stället för att älska den "rätt".

Jag ska läsa om kväkarna, kan inte uttala mig om dem nu, sorry!
Bortom orden tror jag nog att Du och jag har en hel del liknande tankar om Kyrkan.

Debbido skrev:

Windfarne skrev:
Så att antyda att "karismatiska" eller "överandliga" står i motsats till dem som ägnar sig åt uppsökande socialt arbete är ofta fel tänkt.

Lost you there! Vem har antytt det?

Inte du, men det är nog en vida spridd uppfattning bland utanförstående ("utan förstående" ?? )

Debbidoo skrev:

Windfarne skrev:
Ska man dessutom börja väga in teologisk korrekthet och sund människosyn blir det en än mer komplex bild.

Detta är "teologisk korrekthet": "Älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och din nästa såsom dig själv!" Vad detta innebär i praktiken kan förstås av den som är styrd inifrån av den heliga Ande.
Budordens stentavlor krossades när Jesus gjort sitt på jorden och ersattes av en mera mobil uppkoppling på det andliga nätet, som innebär att "lagen", kärlekens lag, inristats i våra hjärtan och för att få veta vad som är rätt eller fel i olika situationer så måste man fråga Hjärtat. Detta kräver fri passage till hjärtat. Om där finns många blockeringar på vägen så fastnar man. Här vänder sig många osäkra människor till Skriften. Man motiverar sitt handlande med att det är teologiskt korrekt med hänvisning till något som någon sa för 4000 år sedan. .

Även jag tilltalas av ditt tänk här, annars skulle jag väl inte prisa de universalistiska kväkarna så som jag gör?
Men det handlar inte om stentavlorna utan om betydligt mer aktuella lärostrider som urkyrkan drogs med medan Pauli brev skrevs, där det framgår tydligt att det finns viktiga teologiska distinktioner. Trots, eller i värsta fall på grund av detta, så dras kristenheten med tolkningsförvirring. I vilket fall har GT inget med detta att göra.

Ska jag behöva nämna Knutby, Jim Jones m fl för att understryka vikten av en korrekt teologisk grund?
Debbido, du gör så rätt i det du gör men jag kan känna att du är både blåögd och enögd där, fungerade alla likadant som du så hade det varit en annan sak. Men nu har andra troende andra problem och andra sätt att vara och fungera. Vad man än tycker om det så är det ett faktum man måste acceptera. Alla kan inte ha AS

(för övrigt kan jag tycka att det är coolt att du kopplar din AS till att vara Skriftens görare pga klarheten i instruktionerna. För mig och många andra med AS är det tvärtom att man kan få svårt att starta pga en professorsaktig brist på praktisk förmåga)

Så kloka tänkvärda ord av dig, Debbido...

geocache skrev:Så kloka tänkvärda ord av dig, Debbido...

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000200BF.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Windfarne skrev:Men det handlar inte om stentavlorna utan om betydligt mer aktuella lärostrider som urkyrkan drogs med medan Pauli brev skrevs, där det framgår tydligt att det finns viktiga teologiska distinktioner. Trots, eller i värsta fall på grund av detta, så dras kristenheten med tolkningsförvirring. I vilket fall har GT inget med detta att göra.

Ska jag behöva nämna Knutby, Jim Jones m fl för att understryka vikten av en korrekt teologisk grund?

Debbido, du gör så rätt i det du gör men jag kan känna att du är både (för övrigt kan jag tycka att det är coolt att du kopplar din AS till att vara Skriftens görare pga klarheten i instruktionerna. För mig och många andra med AS är det tvärtom att man kan få svårt att starta pga en professorsaktig brist på praktisk förmåga)

Så du menar att många av dagens problem handlar om ordstrider som Paulus var inblandad i, vilka?

GT är ju i högsta grad indragen i den begreppsförvirring som råder idag! Livets Ords framgångsteologi är ju helt och hållet baserat på GT. Det finns ingenting i NT som stöttar en kristen i hennes strävan att bli rik på materiella ägodelar. Därför citerar L.O väldigt ofta GT. Det finns kristna som godtyckligt citerar ord från GT som då ska bevisa det de anser vara rätt, trots att de flesta buden från GT inte alls gäller idag, t ex upphävde Jesus ceremoniallagarna. En kristen kvinna måste inte idag offra djur och rena sig varje gång hon menstruerat eller fött barn. Det är alla överens om numera, men så plötsligt ryter någon till och säger att man måste ge tionde till församlingen. Även det en lag från GT, annulerad!

Jag är faktiskt osäker på exakt på vilket sätt Fossmo eller Jim Jones stod på teologiskt felaktig grund? Både förespråkade en varm, nära, konkret gemenskap. De höll sig väldigt nära bibeltexterna, men missade sånt som för andra är självklart: Det är bättre att skilja sig än att mörda sina X-fruar. Det är fel att uppmana sina församlingsmedlemmar att begå självmord.

Man kan lugnt påstå att de misslyckades med att tillämpa Bibeln på rätt sätt, då vägarna till hjärtats Röst var rejält blockerade. Tja, de var väl psykotiska snarare än på fel teologisk kontinent?

Om jag experimenterat med de sociala aspekterna av Jesu lära så är det nog mest för att jag är en kvinnlig asperger-teolog. Vi gör utredningar och avhandlingar på hemlösa och utslagna, "softwaredevelopment".

Tillbaka på ruta 1: Om önskan om en kyrka med klassisk teologi, öppen människosyn och profetisk livsstil...

Ingen rörelse behärskar den sanna, fullständiga teologin.
I fallet Jim Jones kan man väl åtminstone säga att den förhatliga traditionen skulle ha förhindrat tragedin.

Är inte främmande för tanken på aktiv tillämpning snarare än mental förståelse (att åka bil behöver man inte vara Volvoingenjör för!), därav min relativa vurm för kväkarna som helt undviker att kalla sig kristna.

Men om man som vi är troende så låt oss inte glömma att Jesus sagt att han inte kommit för att upphäva lagen, utan för att fullborda den.
"Inte en prick..skall förgås" etc. Så helt kanske man inte bör förkasta GT, även NT innehåller ju en massa passusar som verkar lagiska och svårsmälta.

OBS att detta inte ska föreställa opposition eller kritik mot dig. Inför dessa frågor känner jag att jag kommer till korta fullständigt.