Hur har ni det med vänner?
103 inlägg
• Sida 4 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Heliora skrev:Har inte läst tråden, svarar bara på frågan i rubriken:
Alldeles för dåligt uppenbarligen. Uttråkad till döds en lördagkväll. Vill ut och dansa och festa loss, men har ingen att gå med. Folk är så tråkiga!
Önskar jag fick dö.
Heliora, kan du inte komma till Stockholm (eller så får jag se Uppsala för första gången i mitt liv ) så kan vi gå ut ihop?? Mina vänner har helt plötsligt blivit riktiga stugsittare, jag får tjata för att få med dem ut. Fika, shopping och filmkvällar i all ära, men ibland kan det vara kul att göra någonting annat.
Senast redigerad av MissNervvrak 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
- MissNervvrak
- Inaktiv
- Inlägg: 868
- Anslöt: 2009-06-28
MissNervvrak skrev:Heliora skrev:Har inte läst tråden, svarar bara på frågan i rubriken:
Alldeles för dåligt uppenbarligen. Uttråkad till döds en lördagkväll. Vill ut och dansa och festa loss, men har ingen att gå med. Folk är så tråkiga!
Önskar jag fick dö.
Heliora, kan du inte komma till Stockholm (eller så får jag se Uppsala för första gången i mitt liv ) så kan vi gå ut ihop?? Mina vänner har helt plötsligt blivit riktiga stugsittare, jag får tjata för att få med dem ut. Fika, shopping och filmkvällar i all ära, men ibland kan det vara kul att göra någonting annat.
Det låter roligt! Jag går gärna ut med dig någon gång . I Stockholm eller Uppsala. Har jag möjlighet att övernatta hos dig om vi går ut i Stockholm? Du får gärna övernatta här iallafall om du kommer hit och vi går ut.
Golden Hits i Stockholm är rätt kul. Spelar gamla och nya schlagerhits, flera dansgolv och karaoke. Har du varit där?
Senast redigerad av Heliora 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Självklart har du möjlighet att sova över här om vi går ut i Stockholm! Hoppas att du inte är allergisk mot katter...? Jag har tre jättesnälla pälsbollar.
Jag har aldrig varit på Golden Hits men det vore kul att testa. Schlager är trevlig musik att hoppa runt på ett dansgolv till!
Jag har aldrig varit på Golden Hits men det vore kul att testa. Schlager är trevlig musik att hoppa runt på ett dansgolv till!
Senast redigerad av MissNervvrak 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
- MissNervvrak
- Inaktiv
- Inlägg: 868
- Anslöt: 2009-06-28
MissNervvrak skrev:Självklart har du möjlighet att sova över här om vi går ut i Stockholm! Hoppas att du inte är allergisk mot katter...? Jag har tre jättesnälla pälsbollar.
Låter bra! Och katter är ett stort plus! Jag har själv en pälskling hemma.
Senast redigerad av Heliora 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Jag har en riktig vän som jag umgås med på fritiden ibland. Sen känner jag väl ett antal andra lite ytligt, men det är inga som jag umgås med på fritiden.
Sen är det ju också så att jag trivs som ensam, så jag är ganska nöjd i alla fall.
Sen är det ju också så att jag trivs som ensam, så jag är ganska nöjd i alla fall.
Senast redigerad av Oskar 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Jag har inga vänner jag umgås med. Jag har inga nära vänner. Jag har träffat en mysig tjej nu, men jag vet inte riktigt hur jag ska "underhålla" vänskapen.... vill inte vara FÖR påträngande, men inte heller för avvisande. Det blir för jobbigt helt enkelt. Så denna vänskapen kommer nog också försvinna om ett tag.
Jag har aldrig haft mycket vänner, aldrig några nära vänner. Har inte varit speciellt intresserad. Var dock "poppis" bland killarna i gymnasiet.... och då blev jag mindre populär bland tjejerna, fast jag brydde mig inte. Det var när jag träffade min nuvarande man, och han förklarade för mig varför killarna ville vara vän med mig, som jag drog mig undan nästan ALL social kontakt. Så i dag är min bästa vän min man (nästan alltid )
Jag har aldrig haft mycket vänner, aldrig några nära vänner. Har inte varit speciellt intresserad. Var dock "poppis" bland killarna i gymnasiet.... och då blev jag mindre populär bland tjejerna, fast jag brydde mig inte. Det var när jag träffade min nuvarande man, och han förklarade för mig varför killarna ville vara vän med mig, som jag drog mig undan nästan ALL social kontakt. Så i dag är min bästa vän min man (nästan alltid )
Senast redigerad av MickhaelaAngelino 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
- MickhaelaAngelino
- Inlägg: 67
- Anslöt: 2009-10-28
Jag har få vänner IRL, jag träffar ingen under loppet av en månad, ser hejandet på försäljare i butiker som en "träff", då har jag ju pratat med nån, och bostödet ringer mig och vi pratar ( då har jag ju pratat med nån ) har valt att göra så , däremot har jag flera Nät-vänner, några Aspie andra vanliga. En del kan jag träffa genom att ta en promenad, andra fikar och äter jag nåt med. De intressantaste personerna har varit dels nån jag träffat IRL och de jag chattar med som har en diagnos.
Att chatta på vissa siter har öppnat upp möjligheten för mig att träffa mera folk som är intressanta, när jag inte alltid orkar vara med nån när jag är ute för jag e trött och bara vill ta det lugnt.
Att chatta på vissa siter har öppnat upp möjligheten för mig att träffa mera folk som är intressanta, när jag inte alltid orkar vara med nån när jag är ute för jag e trött och bara vill ta det lugnt.
Senast redigerad av Chrilleb 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
MissNervvrak skrev:Jag har alltid haft lätt att skaffa vänner men desto svårare att behålla dem, eller snarare vilja behålla dem. Nu låter jag hemsk, jag vet, men när jag var yngre så var det inte många människor som verkligen intresserade mig så det blev att jag skakade av mig vännerna på ett eller annat sätt. Jag visste väl inte vad det var jag sökte i en vänskapsrelation.
Nuförtiden har jag mycket lättare att hitta vänner i vars sällskap jag trivs och det är också betydligt fler människor som fångar mitt intresse vilket kan vara en förklaring till det hela.
Jag har några få riktigt nära vänner och sedan en drös med vänner som jag träffar lite då och då, tar en fika/går på bio med osv. Det tog ett bra tag för mig att inse att nära vänskapsrelationer inte uppstår över en natt, utan att det måste få ta sin tid. För mig tog det ca 3-4 år innan mina två närmsta vänner blev riktigt nära vänner (varav den ena relationen byggdes upp helt via brev och Internet de första åren innan vi träffades IRL) och ingen av dessa personer hade jag trott skulle bli så nära vänner från början, så skenet bedrar ibland.
När jag började vilja umgås med människor (jag var ca 9 år då) bestämde jag mig för att "den och den ska bli min bästis" och så resonerade jag långt upp i tonåren, men det funkade ju inte så. Det som blir det blir. Den man minst anar kan komma att bli ens bästa vän och vice versa.
Lite liknande här. Massa tankar hos en som yngre som inte stämde. Jag kände också sådär, den där är kanske som en bästis, lite osv. .Träffar inga från barndomen längre som kan vara jobbigt eftersom det är jobbigare att få nya kontakter att slappna av med veta vad är ok, vem vill va ens vän utan att bara vilja vara snäll, eller försvinna, osv. .
Jag intresserades heller inte så mkt för folk i skolan och så. Vissa verkade rätt ok sen men det blev ju inget.
Alla hade ju redan sin klara skara, närmare kontakter, så det är jobbigt med sånt. Man kan inte säga så mkt om man kommer utifrån som ny in där folk redan känner varandra bra. Sen tar de säkert åt sig, tycker man är konstig eller tröttnar om man inte minns vem är vem och vem gillade vad, på kort tid osv. .
Mesta har tyvärr förblitt rätt ytligt.
Senast redigerad av regnif 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Inga vänner alls.
Men jag pratar med dom jag arbetar bredvid på min skola.
Men jag pratar med dom jag arbetar bredvid på min skola.
Senast redigerad av Deadly_Nightshade 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
Har Asperger och har endast en nära vän jag känt sedan högstadiet (är 27 nu)
Men honom pratar jag mest med på MSN ibland bara, och träffar någon enstaka gång, men sällsynt sällan egentligen.
Sen har jag några 'bekanta', som jag också mest bara pratar med på MSN.
Och sedan har jag min bror och mina föräldrar, som jag träffar minst en gång i veckan.
Den praktiken jag nu har (som handledare på Misa) innebär att jag är tvungen att träffa människor varje dag, vilket gör att det lilla sociala behov och ork jag har att umgås med andra snabbt fylls upp. Så när jag kommer hem orkar jag oftast inte vara särskilt social, knappt på MSN numera.
Känns som att hela livet har andra oroat sig över att jag skulle må dåligt över min ensamhet. Särskilt när jag bodde hemma hos päronen och ofta satt ensam på mitt rum. Men att jag skulle må dåligt av det har i stort sett nästan alltid varit en missuppfattning från deras sida.
När jag t.ex. varit i skolan och tvingats träffa en massa människor, och sedan kommit hem för att möta föräldrarnas tjat, så kändes det i själva verket ganska skönt att sedan få vara ifred på mitt rum för en gångs skull.
Men honom pratar jag mest med på MSN ibland bara, och träffar någon enstaka gång, men sällsynt sällan egentligen.
Sen har jag några 'bekanta', som jag också mest bara pratar med på MSN.
Och sedan har jag min bror och mina föräldrar, som jag träffar minst en gång i veckan.
Den praktiken jag nu har (som handledare på Misa) innebär att jag är tvungen att träffa människor varje dag, vilket gör att det lilla sociala behov och ork jag har att umgås med andra snabbt fylls upp. Så när jag kommer hem orkar jag oftast inte vara särskilt social, knappt på MSN numera.
Känns som att hela livet har andra oroat sig över att jag skulle må dåligt över min ensamhet. Särskilt när jag bodde hemma hos päronen och ofta satt ensam på mitt rum. Men att jag skulle må dåligt av det har i stort sett nästan alltid varit en missuppfattning från deras sida.
När jag t.ex. varit i skolan och tvingats träffa en massa människor, och sedan kommit hem för att möta föräldrarnas tjat, så kändes det i själva verket ganska skönt att sedan få vara ifred på mitt rum för en gångs skull.
Senast redigerad av xlnt 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Jag mår inte heller dåligt av att vara för mig själv, det är snarare rätt skönt. Det som är jobbigt är omgivningens antaganden att det är jobbigt att inte ha en massa vänner.
Jag trivs nu, jag har många internet-vänner. Min f d terapeut tyckte aldrig att det kunde räknas som "vänner" men det är för dom jag berättar saker. Jag har träffat en uppsjö med intressanta människor som ger mig vad jag behöver. Dessutom kan jag ta del av det när jag orkar. Och via nätet är det lättare att orka än personligen. Personligen är det svårt, eh vi hörs när jag mår bättre igen, det blir väl om ja en två kanske tre veckor... Det har sällan hållt på det sättet.
Jag trivs nu, jag har många internet-vänner. Min f d terapeut tyckte aldrig att det kunde räknas som "vänner" men det är för dom jag berättar saker. Jag har träffat en uppsjö med intressanta människor som ger mig vad jag behöver. Dessutom kan jag ta del av det när jag orkar. Och via nätet är det lättare att orka än personligen. Personligen är det svårt, eh vi hörs när jag mår bättre igen, det blir väl om ja en två kanske tre veckor... Det har sällan hållt på det sättet.
Senast redigerad av Juddy 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Jag har tyvärr allt för ofta råkat på människor som bara utnyttjar mig. Dock har jag ett fåtal nära vänner som jag umgås med regelbundet. Sedan är det nog så att jag har fler vänner på FB (Facebook) och andra liknande sidor. Vissa vänner jag tidigare umgåtts med umgås jag numer bara med via internet på grund av för långt avstånd bland annat.
Senast redigerad av Oimpulsivtimpulsiv 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
- Oimpulsivtimpulsiv
- Inlägg: 119
- Anslöt: 2009-08-10
- Ort: tellus
Har en riktig vän IRL, tyvärr bor hon nästan 100 mil härifrån så vi träffas inte ens en gång/år. Eftersom vi båda har telefon"skräck" så går det dessutom väldigt lång tid mellan det vi pratar med varandra.
Kompisar/bekanta har jag några stycken IRL men ingen jag umgås med så ofta och känner riktig samhörighet med. Orkar inte hålla kontakten så ofta som många tycker att man borde..
Känner igen mig i funderingarna kring när man egentligen är vän med någon.
Kompisar/bekanta har jag några stycken IRL men ingen jag umgås med så ofta och känner riktig samhörighet med. Orkar inte hålla kontakten så ofta som många tycker att man borde..
Känner igen mig i funderingarna kring när man egentligen är vän med någon.
Senast redigerad av annorlunda 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
- annorlunda
- Inlägg: 1212
- Anslöt: 2007-09-02
Både mitt behov, och förekomsten, av vänner har gått i vågor. Sedan jag väl både hade fått diagnos och hittat aspergervärlden har jag fått otroligt många vänner och bekanta av varierande grad. Där massor känns som nära, fina vänner, bara en fråga om att hinna träffas mer privat också med alla man gärna skulle vilja det med...
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 21:35:50, redigerad totalt 1 gång.
Svarar bara på frågan TS ställer:
Jag har inte en enda vän IRL. Jag har bekanta (som mina barns lärare, mina läkare osv). Men ingen vän.
På internet snackar jag med många, men har inga vänner där heller.
Jag har inte en enda vän IRL. Jag har bekanta (som mina barns lärare, mina läkare osv). Men ingen vän.
På internet snackar jag med många, men har inga vänner där heller.
Senast redigerad av Truly 2011-05-04 21:35:51, redigerad totalt 1 gång.
Jag träffar min syster ofta och min mamma, annars har jag inga vänner. Om jag får några upprätthåller jag aldrig kontakten.
Min man är min allra bästa vän och han och våra barn är mitt liv.
Min man är min allra bästa vän och han och våra barn är mitt liv.
Senast redigerad av Anna med fyra 2011-05-04 21:35:51, redigerad totalt 1 gång.
- Anna med fyra
- Inlägg: 267
- Anslöt: 2010-01-20
Med tanke på att jag har både autism och selektiv mutism så har påfallande många vänner... lätt att få nya vänner, genom att när jag träffar på människor som är "nya" för mig så visar jag ärligt och hängivet intresse för saker de är intresserade av, deras hobby och fritidintressen och så.
Kort sagt så funderar jag en hel del på sådant som allmännt rör människor, människors "allmäntillstånd" helt enkelt. Dock alltid med respekt för varje människas integritet och särart.
Och får jag den där riktigt "nära" kontakten så frågar jag aldrig "vad jobbar du med då?" utan jag brukar istället fråga de "vad är du bra på att göra?". För jag tänker att det med tanke på arbetsmarknaden inte finns särskilt många som jobbar med det de verkligen vill, utan vad som råkar finnas att jobba med.
Men det där sista stycket blev en liten utläggning utanför trådämnet.
/geocache
Kort sagt så funderar jag en hel del på sådant som allmännt rör människor, människors "allmäntillstånd" helt enkelt. Dock alltid med respekt för varje människas integritet och särart.
Och får jag den där riktigt "nära" kontakten så frågar jag aldrig "vad jobbar du med då?" utan jag brukar istället fråga de "vad är du bra på att göra?". För jag tänker att det med tanke på arbetsmarknaden inte finns särskilt många som jobbar med det de verkligen vill, utan vad som råkar finnas att jobba med.
Men det där sista stycket blev en liten utläggning utanför trådämnet.
/geocache
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 21:35:51, redigerad totalt 1 gång.
Jag har ett fåtal vänner, men inga nära sådana. Det är bara en av dem jag träffat i "verkliga livet". Resten är internetpolare som inte bryr sig så mycket om mig utan bara tycker jag är bra att ha eftersom jag är duktig på datorer och språk och kan hjälpa dem när de stöter på bekymmer med datorn eller måste översätta nåt på engelska. Med andra ord, nej, jag har egentligen inga riktiga vänner, men jag lider inte så mycket av det heller.
Senast redigerad av ståochglo 2011-05-04 21:35:51, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor