carl skrev:

regnif skrev:

carl skrev:Jag undrar hur människor ser på komplimanger. Om de blir glada eller bara låtsas vara glada. Jag utgår ifrån att de kan bli glada.
För att helt och hållet kunna stå för det jag säger så kan jag motivera varför. Därför tycker även jag att kritik är den bästa formen där man samtidigt har utrymme att förklara varför.

Det var intressant. Menar du att du kan motivera både kritik och komplimang?
Det måste förresten vara en konst att ge kritik på ett sådant sätt att det inte blir som skäll?

En bra metod är att ge komplimanger om saker man vet nåt om. Kritik behöver ju inte vara negativ. Säger en frisör att jag har fin frisyr och kan förklara varför så är det ju värt mer än om nån som inte alls vet nåt om ämnet kommenterar något.

Aha. Ok. Trodde du menade som saker man finner mindre bra och tar upp det.



Moderator atoms - reparerade ett trasigt citat.

pointblank skrev:Blir nog mest glad över en komplimang. Är kanske så pass naiv att jag utgår från att folk menar vad de säger...

Själv ger jag också komplimanger. Tycker de flesta i min närhet verkar bli glada över det. Det kan vara ett sätt att visa att man ser andra och bryr sig om dem, tycker jag. Om jag ändå tänker att "det där var snyggt gjort" så kan jag likaväl säga det högt till den personen. Förhoppningsvis kan den personen bli lite stärkt av att höra det.

För mig handlar det inte om att smöra eller ställa sig in utan att jag uppriktigt menar det jag säger. Annars håller jag tyst.

Om någon säger komplimanger utan att mena det övergår det väl nästan till ironi och blir snarare elakt - eller?

Så slapp jag skriva ett inlägg själv, för ovan skrivna är rätt så exakt också min inställning i frågan.

Ibland gillar jag komplimanger, men oftast inte.

Känns som om dom säger de bara för att vara snälla..
Hatar när folk ska säga ''Har du klippt dig?'' fast det syns klart och tydligt.. och sen när man säger ja säger dom ''Det vart jätte fint''
Om dom tyckte det var fint kunde dom sagt det INNAN dom visste om jag klippt mig eller inte.. hmm..
Vissa saker är däremot roligt att få komplimanger för, men oftast inte.

Ja, bara för att vara snälla är jag van vid också. Då är det bättre med ett ingenting utifrån så man får själv fundera sålänge om sin nya frisyr tex. .

Jag blir misstänksam, misstänker bakomliggande syften och tror inte på det.

Ger inte komplimanger så ofta, är inte tillräckligt intresserad av att glädja andra människor. Möjligtvis mina närstående.

Jag gillar inte att få komplimanger av personer jag inte känner eller litar på. Det känns bara olustigt.

Får jag däremot komplinager från motsatt ände. Ja, då myser jag på ett lite pinsamt sätt. Jag måste få erkänna att det faktist är rätt trevligt att bli uppskattad av personer som man gillar även om det känns pinsamt.

Lite beror det på min självkänslas dagsform också. Ibland händer det att jag tänker "du snackar så mycket skiiiit" när jag får en komplimang. Eftersom jag just då "vet" att jag inte är bra på nåt, så ljuger de ju

Komplimanger verkar va en sorts socialt smörjmedel. Många använder sådana när dom vill få en ytlig alt. djupare kontakt med någon.

Jag är dålig på att omvända en just tänkt tanke till en spontan komplimang (t ex "Linda måste ha gått o köpt nya jeans, dom va snygga, såna vill jag också ha"). Att ge komplimanger kommer jag på långt senare, när jag är hemma igen efter att ha träffat någon och då spelar jag upp mötet igen i huvudet och vad som sagts och inte sagts och borde sagts...).

Jag gav en person med AS en komplimang en gång (när jag fortf spelade NT o fortf sökte kontakt på NT-vis) men jag märkte snart att denne inte förstod varför jag sa som jag gjorde. Det jag gjorde var att berömma personen för att hen såg mkt yngre ut än hen va.

Nu gällde trådfrågan att kunna ta emot komplimanger, vet inte om man får diskutera att ge komplimanger också?

Där är jag nog lite för spontan tror jag. Om jag tycker tjejen i kassan har jättevackra ögon eller naglar så har jag svårt att låta bli att säga det, av ren entusiasm över att få se något vackert i en ful affär. Eller om jag ser nån på stan som har just en sån jacka som jag letat efter, då drar jag mig inte för att gå fram och fråga. De blir alltid överraskade, som att det är något de inte är vana vid från främlingar. Ibland blir de glada men ibland verkar de mer besvärade. Tror det är mer accepterat utomlands att tilltala folk man inte känner.

Hmm... nu när jag skriver det här så inser jag att man nog egentligen bara får ge komplimanger till folk man redan känner (här i Sverige). Undantag möjligen om man försöker ragga upp någon på därför avsedd lokal då går det bra. Och att det tydligen inte spelar så stor roll om man menar det eller inte, utan att det är själva intresset eller den goda tanken som räknas.

Fan, då jag har gjort fel hela mitt liv.

Låtsas att du är en turist.

Haha, det var en bra idé!

Inger skrev:Nu gällde trådfrågan att kunna ta emot komplimanger, vet inte om man får diskutera att ge komplimanger också?

Där är jag nog lite för spontan tror jag. Om jag tycker tjejen i kassan har jättevackra ögon eller naglar så har jag svårt att låta bli att säga det, av ren entusiasm över att få se något vackert i en ful affär. Eller om jag ser nån på stan som har just en sån jacka som jag letat efter, då drar jag mig inte för att gå fram och fråga. De blir alltid överraskade, som att det är något de inte är vana vid från främlingar. Ibland blir de glada men ibland verkar de mer besvärade. Tror det är mer accepterat utomlands att tilltala folk man inte känner.

Hmm... nu när jag skriver det här så inser jag att man nog egentligen bara får ge komplimanger till folk man redan känner (här i Sverige). Undantag möjligen om man försöker ragga upp någon på därför avsedd lokal då går det bra. Och att det tydligen inte spelar så stor roll om man menar det eller inte, utan att det är själva intresset eller den goda tanken som räknas.

Fan, då jag har gjort fel hela mitt liv.

Jag vill både diskutera att få komplimanger och att ge desamma.
Jag tycker det är så tråkigt att man inte får vara spontan och tilltala främlingar i Sverige utan då ses man som knepig direkt.

Jag har under de senaste åren velat kunna ge tjejer komplimanger på ett bättre sätt än jag gjort.

Jag har svårt både att ge och ta emot komplimanger.

Saga skrev:

pointblank skrev:Blir nog mest glad över en komplimang. Är kanske så pass naiv att jag utgår från att folk menar vad de säger...

Själv ger jag också komplimanger. Tycker de flesta i min närhet verkar bli glada över det. Det kan vara ett sätt att visa att man ser andra och bryr sig om dem, tycker jag. Om jag ändå tänker att "det där var snyggt gjort" så kan jag likaväl säga det högt till den personen. Förhoppningsvis kan den personen bli lite stärkt av att höra det.

För mig handlar det inte om att smöra eller ställa sig in utan att jag uppriktigt menar det jag säger. Annars håller jag tyst.

Om någon säger komplimanger utan att mena det övergår det väl nästan till ironi och blir snarare elakt - eller?

Så slapp jag skriva ett inlägg själv, för ovan skrivna är rätt så exakt också min inställning i frågan.

Samma här.

Och håller med tvilling99 om att det är trist att komplimanger är så känsligt och lite pinsamt (vilket några här också sagt). Tror dock inte bara det är i Sverige.

Jag ger gärna komplimanger. Lite för mycket tycker vissa ibland. Det blir enligt dem svårt att ta komplimangerna på allvar om de är för starka liksom. Om jag får komplimanger kan jag bli jätteglad det beror på läget och vem som ger den och hur man mår för tillfället. Ibland går de in genom ena örat och ut genom andra. Ibland är man som blockad för dem, man kan inte tro att man är så bra som den andre säger. Det är synd. För när man ger en uppriktig komplimang till någon vill man inte bli avfärdad som om den inte betyder något för personen.

jag har nog lättare att ge komplimanger än att få dom. Dock så verkar jag ha en tendens att ge för många om jag verkligen gillar något/någon och det brukar sluta med att personen som får komplimangerna tycker det är jobbigt. Vilket har lett till att jag försöker lägga band på mig.

Är du bra på att ta emot en komplimang?
...eller är du en sådan som ska komma med en massa förklaringar och så vidare?
Om någon t ex ger dig beröm för att du har fint hår.
Är du en av dem som då säger
"Jag som inte ens har kammat mig idag"
Eller svarar du
"Tack, jag vet...jag är själv riktigt stolt över det"

Eller hur tar du emot komplimanger?

"Ååhh du dansar så bra!" - "OK - ready"

Det er vanskelig, jeg vet aldri hva jeg skal si. Jeg tror jeg fortrekker å bli kalt en drittsekk, da vet man at folk er ærlige, folk lyver aldri om slikt. Når de sier noe pent så vet man aldri om de mener det eller om de lyver for å oppnå noe.

Spesiellt damer, hvis en dame gir deg et komplimang, hold godt fast i lommeboken og vær veldig forsiktig. Det er 75% sjanse for at hun lyver for å oppnå noe. Å ødelegge en mann for egen personlig vinning er nesten en naturlig refleks for mange av dem.

Att få komplimanger är bara pinsamt.

Det är trevligt att få komplimanger om det är från motsatta könet. Enda gången jag ger komplimanger är om nån ger mig en först för det känns som jag måste återgälda den. Annars undviker jag att ge komplimanger för hur jag uttrycker mig misstolkas ganska ofta och så blir bara konstigt.

Samma sak med skämt, om jag nån gång skulle dra ett skämt är det stor chans att misstolkas och det blir bara konstigt därför håller jag mig neutral/opersonlig.

När jag har skämtade ibland förr så trodde folk ofta att jag var allvarlig, kanske för att det inte syns/hörs på mig att jag skämtar. Blir lite konstiga blickar och sen får jag förklara att jag skämtade.

enkille skrev:
Samma sak med skämt, om jag nån gång skulle dra ett skämt är det stor chans att misstolkas och det blir bara konstigt därför håller jag mig neutral/opersonlig.

När jag har skämtade ibland förr så trodde folk ofta att jag var allvarlig, kanske för att det inte syns/hörs på mig att jag skämtar. Blir lite konstiga blickar och sen får jag förklara att jag skämtade.

Det där händer mig hela tiden, jag kan sägs något jätteroligt men eftersom jag inte har en skämtsam ton tror folk jag är seriös, och driver med vad jag sa! De liksom snor mitt skämt.

Är typen som alltid skall förringa mig själv när jag får en komplimang.
Men jag jobbar på det.

Däremot ger jag gärna komplimanger. Avgjort mest till det täcka könet. Och DET har de ingenting emot!