Hej

Idag kom jag på att jag lever helt innestängt som in en låda. Alltså alla saker ligger på samma plats. Jag kommer inte ens på tanken att flytta något, att möblera om, att göra fint i lägenheten osv.

Typ om jag väl rullat ner en persienn eller gardin, så kommer jag inte på att man kan rulla upp den igen, eller att man kan rulla upp den till hälften. Nej, då förblir den nerrullad och det speglar sig i allting.

Vad jag vill säga är att jag inte verkar kunna tänka utanför ramarna, frigöra mig och förändra något

Känner ni igen det?

Ja, jag har bara allt i teorin. Och ensam är det värdelöst, tycker jag. Men förblir man ensam så är det väl inte så mkt annat det blir av det heller. För mig iaf. . Jag får liksom inte, fast jag vill..eller velat. Nu vill jag nog ingenting längre.

Har väl också sådär. Spelade sönder en gammal sträng häromdagen, äh det får vara, jag har inga akustiska hemma, orka, den får ligga där då. Allt annat också. jag tänkte ändå ge upp allt.
Själv tycker jag folk inte behöver glo in genom mina persinenner men jag orkar inte med det där heller. Allt ligger lite som det är. Ut kan jag inte heller gå ofta.

Jag är deprimerad efter flytten till föräldrarna ett halvår sedan. Men även av andra saker också men det får mig att må sämre än annars, tror jag.
Så, ja det är nåt liknande här.

Jag orkar inte ändra saker för det mesta, men nu har jag börjat försöka. Habiliteringen har gett mig en kalender där jag skall skriva vad jag skall göra, så att jag kan komma igång med nya rutiner

Ja, jag skulle behöva någon som flyttade in här för att förändra saker. (typ allt från ekonomi till matlagning och inredning) Samtidigt hade jag nog inte orkat bo med någon.

Saken är att jag liksom verkar vara blind på något sätt.
Alltså jag ser inte att det faktiskt finns en balkong till lägenheten som jag kunde städa. Eller att jag skulle kunna dra upp gardinen till sovrummet. Eller att det är möjligt att flytta soffan och tv till en annan hörna, osv.

Är nog samma sak här. Men ingen orkar med mig längre stunder och jag inte med dem heller kanske.

Albulena skrev:Hej

Idag kom jag på att jag lever helt innestängt som in en låda. Alltså alla saker ligger på samma plats. Jag kommer inte ens på tanken att flytta något, att möblera om, att göra fint i lägenheten osv.

Typ om jag väl rullat ner en persienn eller gardin, så kommer jag inte på att man kan rulla upp den igen, eller att man kan rulla upp den till hälften. Nej, då förblir den nerrullad och det speglar sig i allting.

Vad jag vill säga är att jag inte verkar kunna tänka utanför ramarna, frigöra mig och förändra något

Känner ni igen det?

Jag brukar lätt kunna tänka utanför lådan när jag i från början bestämmer var allt ska vara. När de sen är optimalt placerade ser jag ingen anledning att ändra något, såvida inte mina behov ändras eller det tillkommer någon/något som behöver en del av utrymmet.

Jag behöver allting någorlunda på sin plats så att jag kan ägna mig åt mentala intressen istället utan att bli distraherad av någon fysisk anomali. Ser ingen poäng i att ändra saker bara för att man kan om de redan är bra nog.

Inger skrev:Jag behöver allting någorlunda på sin plats så att jag kan ägna mig åt mentala intressen istället utan att bli distraherad av någon fysisk anomali. Ser ingen poäng i att ändra saker bara för att man kan om de redan är bra nog.

Den som ändå kunde vara sån... Jag hamnar i lätt maniska perioder och då vill jag bygga om och ändra på det mesta, och tror givetvis att vi ska fixa det också. Sen slår depressionsfasen till och allting blir stående halvfärdigt. I det läget tar det otroligt mycket energi från mig att saker är röriga och på fel plats, jag kan bli totalt handlingsförlamad i veckor.
Lever "runt" stöket och förmår inte ens veckostäda.

Ofta krävs det en ny manisk fas för att orka ta tag i sakerna igen, och då går jag av bara farten in i något ytterligare projekt....

Jag hade nästan hellre levt i den där lådan.

regnif skrev:Jag är deprimerad efter flytten till föräldrarna ett halvår sedan. Men även av andra saker också men det får mig att må sämre än annars, tror jag.

Var bodde du innan då?

Nej.

Hej Albulena och Inger m.fl.

Jag känner inte riktigt igen mig i detta men däremot så känner jag tryggheten i att mina möbler m.fl. står på samma plats år efter år utan några förändringar och att jag är nöjd med detta utan att kräva några förändringar bara för förändringens skull dvs att många människor i den här världen förändrar sina livsstil och renoverar sina hem m.fl.

Det känns som om jag lever i en fel värld dvs att vara en förnöjsam nostalgiker i en värld full med förändringsbenägna människor.

Jag har hört några människor säga så här: "Man förändras". Men det är ingen tröst för mig utan deras ord upplever jag som krav på att man ska förändras dvs att den som säger den här meningen vill att jag också ska förändras precis som han eller hon gör men det vill inte jag göra. jag är nöjd med mitt liv som det är sedan barndomen och tonåren.

Deras ord har gjort mig lite arg och ledsen några gånger genom åren sedan dess.

mvh Noli

Jag tycker bara att det blir mer o mer tomt runt omkring mig, eftersom jag inte ser möjligheterna.

Alltså jag ser inte att jag skulle kunna göra enkla saker som skulle kunna förändra mitt liv och ge mig lite mer kvalitet istället för tristess och tomhet.

Med andra ord: Jag ser inte skogen för alla träden är ivägen.

Jag stör mig på rubriken för att den beskriver något som känns jobbigt att omvandla. jaja

Jag har fokuseringsproblem ganska ofta. Jag är så inne i saker att andra saker inte känns viktiga. Jag låser fast mig i vissa banor med saker jag gör. Om jag sysslar med ett projekt så tänker jag inte på att ändra saker som skulle vara en omväg, men som ändå kanske skulle vara fint eller bekvämt. Som att tända, dra upp gardiner, städa, äta, byta sittställning.
Det intresserar mig så pass lite.
Samma sak upplever jag om jag är nedstämd då låser jag mig i vissa tankebanor som är svåra att bryta sig ut ur.
Just nu har jag hållit på någon månad och försökt förbereda mig på att skaffa mig något roligt att göra. Eftersom jag inte har någonting fritids-roligt att göra.

carl, har du enbart AS eller också ADHD?

(tänker på det du skrev om fokuseringsproblem)

Albulena skrev:carl, har du enbart AS eller också ADHD?

(tänker på det du skrev om fokuseringsproblem)

jag har inte den symtombilden och ingen sån diagnos. Så nä. Koncentrationsproblemen är något som kommer i perioder.

AAA skrev:

regnif skrev:Jag är deprimerad efter flytten till föräldrarna ett halvår sedan. Men även av andra saker också men det får mig att må sämre än annars, tror jag.

Var bodde du innan då?

I en lägenhet, det gick inte så bra där.

regnif: Hoppas det går bättre snart, så du får bli glad ibland.

Känner inte igen det så mycket, även om jag har vissa tankelåsningar som kan göra en sak som att tända en lampa eller flytta en hög räkningar till en sak som aldrig inträffar. Det finns dock svaga impulser som vill men inte åstadkommer. Mestadels beror det här på ren fysisk trötthet.

Jag vill ha ramar och en låda, men lyckas aldrig hålla mig till det riktigt.

Likadant hela tiden tycker jag är trygghet. Är nog helt inflexibel, jag får panik när det inte blir som det var tänkt från början. Känsloregleringen är nog rubbad, av eller på är mina lägen. Lugn eller galen, liksom...

AAA skrev:Jag vill ha ramar och en låda, men lyckas aldrig hålla mig till det riktigt.

Likadant hela tiden tycker jag är trygghet. Är nog helt inflexibel, jag får panik när det inte blir som det var tänkt från början. Känsloregleringen är nog rubbad, av eller på är mina lägen. Lugn eller galen, liksom...

Ja, samma här!

Jag hatar ramar och låda, men när jag får möjligheten att komma ur dom, så vill jag tillbaka igen

Albulena skrev:Jag hatar ramar och låda, men när jag får möjligheten att komma ur dom, så vill jag tillbaka igen

Jag känner igen mig till viss del. Jag kan själv ändra och förnya saker för då har jag kontroll men ibland har jag gjort det för mycket och nog gillt det men samtidigt har jag varit lite orolig och det har tagit energi från mig. Om andra förändrar saker tex. på jobbet tycker jag det blir jobbigt och stökigt om det är mycket förändringar på en gång och dessutom bristande information.

Problemet för mig är mest på det sociala planet. Jag vill vara bland andra, vara som andra - shoopa ibland, mm. men så blir jag fort trött ibland och har svårt med ögonkontakten samt att jag måste ha viss koll på vad som ska hända. Föreslår någon ut & äta måste jag veta att det inte blir dans efteråt men jag hade nog gillat att dansa någon gång men blir samtidig nervös för under dansen vet jag inte vad som kan hända och vad som kan förväntas. Lugna aktiviteter däremot har jag inte problem med och/eller om jag känner sällskapet ordentligt för då vet jag att det /dem i regel inte hittar på något utöver det vi bestämt och om så är fallet kan man säga sin mening och vi gör endast något som alla är med på.