sommar skrev:Välkommen Markstern!

Tack! Första som välkomnar en Så trevligt, en fellow skåning är du också!

Markstern skrev:Feg? Vet vad du säger, men jag förstår inte. Feg? Vet knappt vad ordet innebär, självbevarelsedrift kallas den biologiska funktionen

Feg är när ens rädslor hindrar en från att göra det man vill/tror på. Det kan t.ex. vara att man inte vågar ställa upp för en mobbad person för att man riskerar att själv bli mobbad. Eller att inte våga ta sitt liv pga osäkerheten i vad som ska hända. I båda fallen fungerar rädslan som självbevareledrift men hindrar en.

Kanske bör det dock vara en medveten rädsla som räknas som feghet, man kallar ju inte en med irrationella rädslor, som spindelfobi för feg. Rädslan för döden är ju i högsta grad irrationell. Så i en andra tanke håller jag med om att det inte är feghet.

Ja, jag är bara rädd för att överleva ett försök, därför gör jag det inte.
Det är iaf för mig helt samma sak om jag skriver privat eller inte. Det syns ändå, tror jag. Jag känner att det gör det oavsett vad folk säger.

Jag skulle gärna få träffa dig igen regnif

Frågan är bara om jag själv vill det.

Jo det förutsätter ju att båda vill såklart
Jag tänker inte tvinga dig såklart.
Vore däremot trevligt att ha dig med när du har lust o hänga med

Jag har som det är nu inte så mkt lust till nåt kanske men men.
Hoppas att ett dött vrak duger sålänge?

Du duger

Vad är en normal livslängd?
Livslängden varierar ju inom olika länder och socialgrupper.
Livslängden borde rimligtvis vara lägre hos aspergare i sverige än välmående lidingöbor tex.

sugrövmanövern skrev:Visst, man blir sjuk, psykotisk, immunförsvaret kexar ihop, men jävlar, där står man pall som en sådan där Kalle Ankaleksak som småbarn brukar ha, en sådan med en tyngd i röven så att den alltid ställer sig upp.

Oerhört bra liknelse. Och det är på gott och ont man är sådan. Min utredare frågade om jag hade självmordstankar. Ja, varje dag sedan barnsben. Men jag skulle aldrig - aldrig - ta livet av mig. Det vore ju att ge upp, och om jag har ett problem ger jag mig inte förrän jag har löst det. Inte ens när jag helt jävla felmedicinerad (pre-diagnos) låg och grät som ett litet zombiepaket i flera månader ville jag ge upp.