När jag var liten så hade jag grav språkstörning, det var min diagnos jag hade. Jag kunde inte prata förren jag blev runt 6-7 år.

Som säkert dem flesta här känner till, så kan språkstörning få bredvid-handikapp, dvs det kan leda till asperger, autism, och en del andra saker jag inte kommer ihåg namnet på nu.

Jag i mitt fall, fick slängar av asperger. Jag kunde aldrig slita mig från det jag höll på med utan att få vredesutbrott, jag hade ett starkt behov av rutiner, jag behövde många pauser, jag förstod inte uttryck såsom "Regnet står som spön i backen", och jag hade svårt med kontakt till andra barn (det berodde nog dock också på själva språkstörniongen).


Min mamma säger att jag hade slängar av asperger som liten, men att jag inte har asperger längre.

Jag tror hon har fel, eftersom asperger inte kan botas, utan man kan bara lära sig hantera det bättre.

Sen har jag svårt i sociala situationer idag, jag spenderar 98% av min tid med en enda syssla, och jag har ibland starka tvångstankar (tror det kallas OCD), som gör att jag kan bli otroligt deprimerad, eller förhindrar mig att göra saker jag vill göra.


Ja.. lite lång inledning det för denna tråd, men jag har aldrig riktigt presenterat mig för vem jag är i detta forum, så jag tyckte det kanske vore bra om ni vet min exakta bakgrund.

Det är väl egentligen anledningen till att jag hänger runt lite på detta aspergerforum, för att söka svar. Att jag har slängar av asperger, det är inget att tala om, men exakt hur omfattande min asperger är, det vet jag inte riktigt.


Jag har hört att folk med asperger ofta är känsliga för smuts, och det är något jag känner igen mig i. Varje gång jag ska äta, så *inspekterar* jag alla bestick, glas och tallrikar så det inte är minsta smutsfläck på dem.
Och är det det, så går jag och skrubbar bort det

Ska jag sova i en säng borta nånstans, så inspekterar jag den också efter minsta smutsfläckar, annars sover jag hellre på golvet (som har hänt).

Min syster, som också har slängar av asperger (och hade språkstörning likaså), är också känslig för smuts, blir utom sig om hon får fläckar på sina kläder, eller om jag spiller nått på golvet.

Jag ser nått samband där. Det är nog för att vi bägge är lite aspiga.

Hur är det med er andra här? Är ni också känsliga för smuts? Och har det verkligen anknytning till Asperger? Och varför?

Oj fan, vad långt mitt inlägg blev. Hoppas någon orkar läsa det.

Hej!

Dina tvångsyndrom - att du har svårt med smuts m.m - Kan ha i hop med att du kanske har asperger.
Det som jag har förståt så kan asperger utvisa sig i olicka tvångsyndrom - inte nödvändigtvis enbart eller endast att man inte klarar smuts....Det kan var olicka saker, ritualer eller upprepningar m.m
Det är väl mera när man ser på varför man gör det som asperger kan vara orsaken.
Är det för att när du känner att när du är ren får du en slags känsla av kontroll, att världen kan vara hur rörig och svår som helst och att du på något sätt känner att du skärmar av allt annat i dit liv.
Att det är en slags försvarsmekanism för dig.

Vet inte om detta är sant, det är mina egna slutsatser och lite blandat med olicka psykologer som jag gått till.
Så är det iallafall för mig, fick min tvångssyndroms diagnos långt innan jag fick Asperger diagnosen.
Har alltid utvecklat diverse tvångsyndrom,mer när jag inte kände att jag klarade livet utanför mig själv.
För man skärmar av världen utanför- för olicka tvångsyndrom tar upp väldigt mycket, ibland all o ibland lite av ens tid.
Vilket långt svar jag skrev, detta är bara vad jag tror o har sökt egen information...

En sak till bara att en av diagnos kriteringarna för att få diagnosen Asperger är att man inte får ha sen språkutvecklig, då heter det istället Högfungerande autism (tror jag att det heter allafall nått + autism) men det är väldigt likt om inte lika som Asperger, det heter bara annat.
Hälsningar Jenny

Jag har AS och ogillar smuts men har inte något direkt tvång omkring det. Bara föredrar när det är rent & fräscht och ogillar att själv bli smutsig. Är dessutom allergisk mot damm vilket gör att jag tvingas vara mer petig än jag annars skulle vara.

Har inte AS-diagnos (ej utredd), men jag känner igen mig starkt i AS. Jag känner igen mig i det du skriver om smuts... Jag tror inte det är relaterad till tvångssyndrom i mitt fall (åtmistone inte ett fullblown sådant), då jag inte riktigt har upprepade tvångshandlingar. Det räcker med att jag inspekterar 1 gång, jag gör inte om och om. Jag fastnar inte i tvångsritualer, men tankar om smuts har gjort att jag tidigare inte kunnat göra vissa saker som folk naturligt gör: t.ex. kissa utanför hemmet eller annan mkt känd miljö, sitta på golvet, sitta på en bänk utomhus, sitta på bussen. Allt detta kan jag göra nuförtiden även om tankarna kan finnas där. Jag har i perioder spritat mina händer lite för ofta.

Känner igen mig i det som Hyper skriver om att inspektera tallrikar/bestick/glas innan man äter, men det gör jag enbart när jag ska
äta på café. Hos kompisar eller hemma känns det safe så jag har inte behov av det.
Samma inspektion håller jag på med när jag ska sova ngn annanstans om det inte hos ngn vän eller hos föräldrarna.

Som jag ser det kan smutsfixering vara en del i aspegers, men tar det över och blir det till tvångshandlingar som begränsar en betydligt i sitt liv, då tycker jag det är tvångssyndrom.

jag inspekterar tallrikar m.m innan jag ställer in dom i skåpet då det inte alltid blir rent (vår diskmaskin har sina perioeder) och ratar många saker som måste diskas om , men tror snarare det har med mitt detaljseende, (min fästman brukar inte märka det så ibland får jag ta ut saker ur skåpen som får diskas igen)

hade också tvångshandlingar att tvätta händerna när jag var liten (bacillskräck) det är ganska jobbigt att inte kunna öppna en dörr utan att tvätta händerna i några minuter. jag tycker fortfarande vissa saker är äckligt tex att städa toan, därför är det jag som städar toan hemma så att det inte ska bli värre.
det förstörde mina händer också, blir jättelätt torr

Jag har också någon form av höksinne för smutsfläckar på bestick och porslin.
Gillar inte bakterier, nu är det så att jag kan gå o äta på restauranger och tom äta utan att ha tvättat händerna alldeles nyss.

Det kunde jag inte som 17 åring kan jag lova. Då var det riktigt illa.
Skönt att inte vara där längre.

Hihi, faktum är att jag känner igen mig också, fast jag absolut inte är särskilt petig med att ha städat eller att inte ha fläckar på kläder. Dvs, jag städar (ville tillägga "förstås", men gjorde det inte) och jag har inte skitiga kläder på mig, men jag städar inte pedantiskt hela tiden och jag går inte hem och byter för att jag råkat få en fläck på mig om jag är ute. Så.

Men detta sagt så kollar jag ALLTID bestick och koppar om jag är ute och fikar eller äter, och torkar oftast av dem med nån pappersservett och lite vatten. Det ser nog ganska konstigt och säkert otrevligt ut, men jag skiter i det.

Sen skulle jag säga välkommen hit, och säga att det är lite synd att säga sånt som "slängar av Asperger" eller att språkstörning leder till AS... Man KAN ha en språkstörning om man har en autismspektrumdiagnos, men språkstörning LEDER inte till det man har diagnos på, och det är inget tvång på att ha språkstörning för att få AS-diagnos (förutom att vi ofta har ett annorlunda språkbruk osv, men det är ju inte det man menar med språkstörning.)

Jenka_kojan skrev:En sak till bara att en av diagnos kriteringarna för att få diagnosen Asperger är att man inte får ha sen språkutvecklig, då heter det istället Högfungerande autism (tror jag att det heter allafall nått + autism) men det är väldigt likt om inte lika som Asperger, det heter bara annat.

Aldrig hör talas om.

Men det är så mycket namn och diagnoser hit och dit i vårat samhälle, så jag antar att det kan bero mycket på vilken expert/doktor man frågar.

Inger skrev:Är dessutom allergisk mot damm vilket gör att jag tvingas vara mer petig än jag annars skulle vara.

Samma här.. jag är alltid täppt i näsan pga allt damm. Jag är oftast för lat för att städa så...

TheBoxSaysNo skrev:Har inte AS-diagnos (ej utredd), men jag känner igen mig starkt i AS. Jag känner igen mig i det du skriver om smuts... Jag tror inte det är relaterad till tvångssyndrom i mitt fall (åtmistone inte ett fullblown sådant), då jag inte riktigt har upprepade tvångshandlingar. Det räcker med att jag inspekterar 1 gång, jag gör inte om och om. Jag fastnar inte i tvångsritualer, men tankar om smuts har gjort att jag tidigare inte kunnat göra vissa saker som folk naturligt gör: t.ex. kissa utanför hemmet eller annan mkt känd miljö, sitta på golvet, sitta på en bänk utomhus, sitta på bussen. Allt detta kan jag göra nuförtiden även om tankarna kan finnas där. Jag har i perioder spritat mina händer lite för ofta.
Känner igen mig i det som Hyper skriver om att inspektera tallrikar/bestick/glas innan man äter, men det gör jag enbart när jag ska
äta på café. Hos kompisar eller hemma känns det safe så jag har inte behov av det.
Samma inspektion håller jag på med när jag ska sova ngn annanstans om det inte hos ngn vän eller hos föräldrarna.

När det gäller bestick och glas och sånt, så brukar det räcka med att jag gör en nogrann inspektion 1 gång.

Men vissa andra saker, kan jag inspektera om och om igen, så jag antar att jag har lite tvång där, men inte så mycket.

Sen så inspekterar jag inte efter smuts bara borta, utan gör alltid det hemma med mina egna bestick.

TheBoxSaysNo skrev:Som jag ser det kan smutsfixering vara en del i aspegers, men tar det över och blir det till tvångshandlingar som begränsar en betydligt i sitt liv, då tycker jag det är tvångssyndrom.

Nä, det har aldrig "tagit över" för mig, så det är väl inget riktigt tvångssyndrom jag har.

alfapetsmamma skrev:Sen skulle jag säga välkommen hit, och säga att det är lite synd att säga sånt som "slängar av Asperger" eller att språkstörning leder till AS... Man KAN ha en språkstörning om man har en autismspektrumdiagnos, men språkstörning LEDER inte till det man har diagnos på, och det är inget tvång på att ha språkstörning för att få AS-diagnos (förutom att vi ofta har ett annorlunda språkbruk osv, men det är ju inte det man menar med språkstörning.)

Jag hade grav språkstörning som liten. Jag hade också ett beteende som hade anknytningar med asperger, t.ex att jag blev besatt i saker och behövde rutiner och inte förstod uttryck. (Jag har idag också "märkliga/onormala" beteended, men på en annan nivå eftersom jag är vuxen.)

Jag kan bara säga det jag blivit berättad, jag är ingen expert på detta område, men jag har blivit sagd att jag hade grav språkstörning och slängar av asperger.

Man kan inte få "slängar" av asperger som sedan försvinner, inte heller har jag hört att asperger/autism kan dyka upp som reaktion.

Jag är dödligt känslig för smuts. Lider om jag inte kan duscha minst en gång varje dag. Känner saltbeläggningarna från svetten sakta sprida sig över kroppen allt eftersom dagen går. Jag känner det bokstavligt talat, inte inbillning!!! Somrarna är ett helvete när man svettas, känner mig ren cirka en timme efter dusch då.

Byter kläder 1-2 gånger dagligen. Går hellre hungrig än äter med lortiga bestick.

Ett stort intresse är städprodukter och personlig hygienprodukter.

Får panik om jag måste gå på en offentlig toalett. För då får man andras fislukt på sig, och deras hudpartiklar från toalettsitsen etc. Och deras fingerflott från toalettpapperhållaren. Börjar nästan gråta av detta äckliga, men trycker det på i röv eller urinblåsa så gör det, what 2 do liksom .

KrigarSjäl skrev:Man kan inte få "slängar" av asperger som sedan försvinner

Nä det tror inte jag heller, men mina föräldrar påstår det. Vem jag ska tro har jag ingen aning om.

Underliga dock, är att mina föräldrar sa för nått halvår sen att jag har asperger, och att det är därför jag jämt sitter vid min dator och aldrig gör annat.
Men vid ett annat tillfälle senare sa dem att jag inte har det "längre", bara som barn.

Ibland känns det som om att dem döljer något för mig eftersom dem säger olika saker. Dem kanske är rädda för att mitt självförtroende ska bli sämre. Jag vet inte.

KrigarSjäl skrev:inte heller har jag hört att asperger/autism kan dyka upp som reaktion.

Källa:
http://www.foraldrakraft.se/vard-och-om ... utism.html

sugrövmanövern skrev:Går hellre hungrig än äter med lortiga bestick.

En bra behandling skulle vara att jämt ge dig lortiga bestick.

Varför?

Jo, för när du börjar svälta, så har du inget val och måste äta med dem. Då kanske du vänjer dig med det.

Hyper skrev:

KrigarSjäl skrev:Man kan inte få "slängar" av asperger som sedan försvinner

Nä det tror inte jag heller, men mina föräldrar påstår det. Vem jag ska tro har jag ingen aning om.

Underliga dock, är att mina föräldrar sa för nått halvår sen att jag har asperger, och att det är därför jag jämt sitter vid min dator och aldrig gör annat.
Men vid ett annat tillfälle senare sa dem att jag inte har det "längre", bara som barn.

Ibland känns det som om att dem döljer något för mig eftersom dem säger olika saker. Dem kanske är rädda för att mitt självförtroende ska bli sämre. Jag vet inte.

Låter inte som den mest tillförlitliga källan om man säger så... mängder av ungdomar utan diagnos sitter också framför datorn hela dagarna, det är inte något diagnoskriterium. AS är vanligen inte något som bara försvinner, däremot kan vissa svårigheter växa bort med tiden eller man lär sig kompensera för dem.

KrigarSjäl skrev:inte heller har jag hört att asperger/autism kan dyka upp som reaktion.

Källa: http://www.foraldrakraft.se/vard-och-om ... utism.html

Den där säger inget om att man kan få AS eller att AS kan gå över. Bara att mer än hälften av dem som hade språkstörningar som små sedan fick NPF-diagnos i skolåldern. Det betyder alltså inte att de inte hade dessa diagnoser redan som småbarn, utan att det är svårt att med säkerhet ställa diagnos på så tidigt. Uppenbarligen innebär det också att språkstörningar inte alltid måste innebära att man har NPF. Du kan ju vara en av dem som bara har just drag av NPF utan att ha tillräckligt många för att få en full diagnos.

Hyper skrev:

sugrövmanövern skrev:Går hellre hungrig än äter med lortiga bestick.

En bra behandling skulle vara att jämt ge dig lortiga bestick.

Varför?

Jo, för när du börjar svälta, så har du inget val och måste äta med dem. Då kanske du vänjer dig med det.

Fast ovanstående är ju som att säga: "Om du inte får vatten så kanske du vänjer dej av vid att vara törstig." Alla saker i ens beteende är inte så lätt fixade. Då skulle ju det emsta kunna lösa sig.

Hyper skrev:Jo, för när du börjar svälta, så har du inget val och måste äta med dem. Då kanske du vänjer dig med det.

Är det bakteriefobi hon har kan jag intyga att det inte funkar att göra så, det får troligen motsatt effekt, det har folk provat på mig.
De har själva ätit riktigt äckliga saker för att bevisa att de inte är farligt, jag har bara blivit mer orolig av det.

Inger skrev:mängder av ungdomar utan diagnos sitter också framför datorn hela dagarna

Jo, när jag blev sagd att jag satt mycket framför datorn, så svarade jag precis så: "Men min polare t.ex sitter nästan jämt vid datorn, och har inte asperger", då sa morsan i stil med: "Jo, men att du gör det, är bara ett exempel av många andra saker, det är liksom DET också med datorn".

Inger skrev:AS är vanligen inte något som bara försvinner, däremot kan vissa svårigheter växa bort med tiden eller man lär sig kompensera för dem.

Ja, jag har blivit mycket bättre på vissa saker.

En annan sak jag hörde, var att vissa aspergare kan ha problem med matematik, vilket jag har också.. minns att jag hade väldigt svårt för det i skolan, tyvärr är det inget som riktigt växt bort, eftersom jag fortfarande är mer eller mindre retard på att räkna.

Inger skrev:Den där säger inget om att man kan få AS eller att AS kan gå över. Bara att mer än hälften av dem som hade språkstörningar som små sedan fick NPF-diagnos i skolåldern. Det betyder alltså inte att de inte hade dessa diagnoser redan som småbarn, utan att det är svårt att med säkerhet ställa diagnos på så tidigt. Uppenbarligen innebär det också att språkstörningar inte alltid måste innebära att man har NPF. Du kan ju vara en av dem som bara har just drag av NPF utan att ha tillräckligt många för att få en full diagnos.

Okej, jo du har säkert rätt.

sugrövmanövern skrev:men trycker det på i röv eller urinblåsa så gör det, what 2 do liksom .

Kan du inte hålla dig? Jag brukar hålla mig. Jag går inte in och sätter mig på en offentlig toalett frivilligt, det ska verkligen vara akut. Kan nog hålla mig så länge för att jag går inte på toaletten förrän jag har gjort klart det jag sitter med.

Jag åkte iväg dålig en dag för o jobba och tänkte att det kanske går bra, det skulle jag inte ha gjort, jag fick till slut stanna bilen springa ut o luta mig bakåt mot ett träd i en improviserad sittposition och skita medans bilarna åkte förbi.
Det var över på typ 3 sekunder men ändå, sedan torka sig med servetter jag råkade ha i bilen o jag tog med mig ut innan jag lämnade bilen.

Bilvägen var runt 3 meter bort, 90 väg, väl trafikerad, det var verkligen nödfall när det gällde toalettbestyr.
Åker inte magsjuk på något igen kan jag lova, såvida inte någon behöver räddas eller så.

earlydayminer skrev:

sugrövmanövern skrev:men trycker det på i röv eller urinblåsa så gör det, what 2 do liksom .

Kan du inte hålla dig?

Nej . Att vara hemifrån och ute på uppdrag stressar mig så oerhört, vilket leder till att kroppen revolterar.

Det är inga stora mängder som ska ut, men ut ska det, vare sig jag vill eller inte. Urinträngningar och diarré is the shit . Xanor hjälper en del mot detta dock. Kaffe och sådant förvärrar, så det undviker jag när jag är hemifrån.

nano skrev:

Hyper skrev:Jo, för när du börjar svälta, så har du inget val och måste äta med dem. Då kanske du vänjer dig med det.

Är det bakteriefobi hon har kan jag intyga att det inte funkar att göra så, det får troligen motsatt effekt

Definitivt. Jag skulle snarare kalla det jag har medvetenhet, men låt gå för fobi.

Jag äter hellre med händerna då. För mina händer har jag kontroll över.

Ofta så får man kanske bara ett äckligt bestick av två, med någon fasttorkad grej på. Då äter jag med det bestick som går att putsa med en servett, eller i nödfall tröjärmen. För mina kläder är alltid rena. Jag får ju lite lätt panik över att tröjärmen är besudlad, men det kan jag leva med tills jag kommer hem och kan byta plagg och tvätta eller sprita ytterjackan.

Hyper skrev:En annan sak jag hörde, var att vissa aspergare kan ha problem med matematik, vilket jag har också.. minns att jag hade väldigt svårt för det i skolan, tyvärr är det inget som riktigt växt bort, eftersom jag fortfarande är mer eller mindre retard på att räkna.

Ligger något i det men det kan verkligen variera. En del aspergare är riktiga mattesnillen, andra jättedåliga och en del mittemellan. Jag hör till dem som har svårt för matte och gillar inte siffror ö h t. Tyckte mattelektionerna var en plåga i skolan och räknar bara om jag absolut måste (t ex för att betala räkningarna) eller när jag blir tillräckligt irriterad (t ex när någon politiker slänger sig felaktig statistik om ett ämne som är viktigt för mig).

sugrövmanövern skrev:

earlydayminer skrev:

sugrövmanövern skrev:men trycker det på i röv eller urinblåsa så gör det, what 2 do liksom .

Kan du inte hålla dig?

Nej . Att vara hemifrån och ute på uppdrag stressar mig så oerhört, vilket leder till att kroppen revolterar.

Det är inga stora mängder som ska ut, men ut ska det, vare sig jag vill eller inte. Urinträngningar och diarré is the shit . Xanor hjälper en del mot detta dock. Kaffe och sådant förvärrar, så det undviker jag när jag är hemifrån.

Jo, det är klart. Det gör ju riktigt ont till slut. -.-

Aja, jag vet ingenting längre.

Egentligen skiter jag fullständigt i om jag har asperger eller inte. När jag gick i skolan så gick jag alltid i specialklasser med andra special-barn och fick hjälp, så det funkade och behövde inte gräma mig i varför jag var så, jag visste inte ens vad asperger var eller nått sånt.

Men när jag slutade skolan och skulle börja jobba så brast det, eftersom man inte får "specialhjälp" på ett jobb. Nej då ska man plötsligt ta ansvar och klara uppgifterna och allting.

På mina två jobb jag haft efter skolan, så blev jag utskälld flera gånger av idioterna för att jag inte klarade uppgifterna. På ena jobber sa jag till min idiot till chef att det inte är så JÄVLA lätt, men han bara: "Men alla andra anställda jag haft har lärt sig uppgifterna mycket snabbare och bättre än du".

WTF??

Hans poäng är alltså att jag inte är som alla andra och är dum i huvet eller vadå?

På det andra jobbet blev jag också utskälld av chefen och jämt tjatad på att jag jobbade för dåligt och inte förstod uppgifterna.

Var tvungen att sluta jobben eftersom jag inte klarade dem, har varit arbetslös sen dess för jag ärligt talat skiter i att försöka få några jobb igen.


Ja, nån störning måste jag ha eftersom jag t.ex inte klarar att jobba. Därför jag började sätta mig in lite i det och fick reda på om asperger och vad det var, och började inse att jag har det, mer eller mindre.

Jag tänkte att om man säger till arbetsförmedlingen att man har problem, att man har asperger eller vad det nu är, så kanske man får hjälp med jobben, det är egentligen min grund-anledning till att jag försöker ta reda på så mycket som möjligt om asperger.

Sen har det förstås lett mig till detta forum.


Men ja, tydligen kan man inte ha "slängar av asperger" får jag reda på nu och jag lär väl inte heller uppfylla precis alla kriterier för att det ska räknas som äkta asperger.


Nej, jag är väl helt normal då, och kan inte få hjälp med jobb. Får väl göra det jag alltid gjort, bo hemma och leecha på mina föräldrar.