Jag har inget emot att krama folk jag känner och tycker om. Men helst skakar jag i hand. Fast det finns undantag som jag inte kan stå emot.

började otyget redan på 80-talet. jag hänger inte med...
jag tycker också att kramande är något intimt man gör med de man vill ha en intim relation till/med, inte bara för att man råkar befinna sig på samma sociala tillställning. slentrianmässiga kindpussar vågar jag inte ens tänka på!
handskakning är ett sätt att visa ömsesidig respekt utan att invadera.

men hur gör man för att på ett smidigt sätt säga till folk att man faktiskt ogillar kramar? att rygga undan sänder ju signalen att jag inte tycker om personen, vilket inte behöver vara sant (även om det ofta är det). artighet är viktigt för mig. hur är man artigt avvisande mot en känslostyrd människa?

Alien skrev:Och här nämns att etikettexperten Magdalena Ribbing säger att man har rätt att tacka nej till kramar: http://www.aspergerforum.se/dn-etikett-magdalena-ribbing-t8368.html

Vem fan behöver Ribbing för att veta att man har rätt till sin integritet?

Blir stel som en pinne om någon försöker krama mig. Obehagligt.

En gång när en anhörig avled på sjukhus och jag kom till avdelningen möttes jag av en sköterska som tog min hand. Det hade väl gått an om det handlat om att hälsa men hon höll fast min hand med båda sina och malde på om hur ledsamt det var. Jag hade bara en tanke i huvudet :
" - Släpp min hand !!!!!" Detta var innan jag fick diagnosen och jag tyckte själv att min reaktion var konstig.

Nån får gärna komma hem hit till min enkla kammare med detta "hiskeliga fenomen"

Jag förstår att tuffe KS inte har några problem med att vara oartig men vi andra kan ha det.

Så säger etikettexperten:

Det moderna kramandet behöver man inte stå ut med. När du ser en kramare närma sig och påbörja sin attack mot dig så kan du vänligt ta ett steg bakåt, räcka fram handen och soligt säga "det här är bättre tycker jag". De sura minerna från den som hoppats på lite mer närkontakt får du stå ut med, det är ju din kropp det handlar om, din integritet, din känsla. Att avvärja en kram är inte det minsta oartigt. Det är det däremot att kasta sig över den som med min eller gest visar att kramen är oönskad.

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/01/16/maste-anti-kramare-ga-i-terapi-1096

Blir ofta förvirrad när någon plötsligt vill kramas. Är ovan säkert. En gång, under kramen, råkade jag knacka på personens rygg med sluten hand...ingen aning om varför jag gjorde det hehe.

Jag lyckas inte alltid läsa in att någon faktiskt tänker krama mig, så jag trycker ofta in min utsträckta högerhand (som förväntar sig bli skakad) i magen på kramaren. Har hänt måååånga gånger, lika pinsamt varje gång.

Jag gillar kramar men den ska helst vara med en person jag känner mig trygg med, jag vet inte hur jag skulle reagera om någon skulle försöka krama mig som jag inte känner mig trygg med (det har aldrig hänt...)

Kindpussfenomenet har jag aldrig träffat på, tycker det bara ser konstigt ut när jag ser andra göra det (senast två invandrarkillar i mataffären...)

IckyFlix skrev:Jag lyckas inte alltid läsa in att någon faktiskt tänker krama mig, så jag trycker ofta in min utsträckta högerhand (som förväntar sig bli skakad) i magen på kramaren. Har hänt måååånga gånger, lika pinsamt varje gång.

Kan väl iofs tycka att oväntade kramar kan lyfta dagen - synd bara att det så sällan händer. Misstänker att jag har en stark utstrålning av integritet som r00t.
Och precis som marin139 har jag funnits i kyrkliga kretsar där mycket kramande var legio, och det var huvudsakligen mycket välmenta, hjärtliga kramar som vet var de tog.
Sanningen att säga var de en drivande kraft i den (själv-)habilitering som har skett i mitt liv och som bär mig nu.

MEN - om ett själlöst och falskt slentriankramande håller på att breda ut sig så manar jag till kamp emot detta. Det kan utvecklas i två riktningar, endera att trenden självdör eller att det krävs ytterligare stimulans. Gud bevare oss i så fall för konsekvenserna:
"Ulla, det här är Jan. Jan, det här är Ulla. Har ni knullat förut?"

Alien skrev:Jag förstår att tuffe KS inte har några problem med att vara oartig men vi andra kan ha det.

Kramisen jonsch ställer sig lika frågande han, kan jag rapportera (nu när du försökte låta mig svepas in i Ribbings (vem?) famn mot min vilja).

Slog ihop trådar med samma innehåll och flyttade till Övriga Aspergerfrågor. Detta är ju ett ämne som rör sej i gränslandet mellan aspergerproblematik och normal mänsklig variation, därav avdelningsvalet.

Jag avskyr kramande. En tjej som kramade mig farväl för länge sedan kommenterade min kramstil med att jag var väldigt dålig på att kramas. Jag blev väldigt glad över det eftersom hon hade helt rätt och dessutom tordes säga det.

Windfarne skrev:MEN - om ett själlöst och falskt slentriankramande håller på att breda ut sig så manar jag till kamp emot detta. Det kan utvecklas i två riktningar, endera att trenden självdör eller att det krävs ytterligare stimulans. Gud bevare oss i så fall för konsekvenserna:
"Ulla, det här är Jan. Jan, det här är Ulla. Har ni knullat förut?"

"Nej, bara akterut."
" "

atoms skrev:"Nej, bara akterut."
" "

HAHAHA!

Jag får aldrig kramar, de jag FÅR kramar av är såna jag går med på att krama och då kan det vara mysigt.

Jag gillar kramar. Min mamma brukar krama mig.

Miche skrev:Kindpussfenomenet har jag aldrig träffat på, tycker det bara ser konstigt ut när jag ser andra göra det (senast två invandrarkillar i mataffären...)

Ja kindpussar är rätt exotiskt i min värld också. Blotta ordet får mig att associera till överklasskärringar på vernissage.

KrigarSjäl skrev:

Miche skrev:Kindpussfenomenet har jag aldrig träffat på, tycker det bara ser konstigt ut när jag ser andra göra det (senast två invandrarkillar i mataffären...)

Ja kindpussar är rätt exotiskt i min värld också. Blotta ordet får mig att associera till överklasskärringar på vernissage.

hehe jag associerar till stora tjocka ryssar typ crustjov och yeltsin

Frankrike är kindpussarnas rike.

Undrar varför den första personen kindpussen skedde.. misstag eller omgjord kram kanske.. undrar när?

När någon ville pussa någon på kinden.

Personligen ser jag det som ett sätt att sprida förkylningar effektivt (säkert annat också).
Fast är det någon jag är ihop med så kan jag nog tänka mig att pussa henne på munnen, försiktigt, inget slaskande.

Och mig påminner det ordet dessutom om vissa politiker (inte svenska) i media...

KrigarSjäl skrev:

Miche skrev:Kindpussfenomenet har jag aldrig träffat på, tycker det bara ser konstigt ut när jag ser andra göra det (senast två invandrarkillar i mataffären...)

Ja kindpussar är rätt exotiskt i min värld också. Blotta ordet får mig att associera till överklasskärringar på vernissage.

Kindpussen är en puss rakt ut i luften bredvid den andres kind (men kinden ska vara emot motpartens kind), så om den ena parten har bakterier/virus på kinden som sedan den andre parten får in i kroppen så sprids de vidare.

Men nog är det ett konstigt sätt att hälsa...