Jag har ett Facebookkonto sen 2007 som jag kollar dagligen. Det händer att folk addar mig som vän och vice versa. Men så händer det också att folk föreslår en träff och jag är inte alls sugen på att träffas. Av många olika anledningar varav en är att jag är aspig.

Folk tangerar i allmänhet att tycka att man är dryg när man förhalar träffar IRL. Det är inte min mening, jag tycker att det är jättetrevligt med Facebook. Det är roligt att se hur folk har det, att skriva kommentarer och titta i folks fotoalbum, lägga upp egna fotoalbum etc. Men att träffas IRL känns verkligen inte akutellt just nu. Eller kanske någonsin med somligt, aldrig så trevligt men ytligt, folk.

Hur tänker ni? Hur avfärdar man träffar utan att avfärda folk liksom?

Bara säger typ: "Nej tack, jag har inte lust att träffas."

Barracuber:

På tal om Fejan: en tidigare rätt aktuell tråd: <a href="http://www.aspergerforum.se/ar-du-medlem-pa-facebook-t11863.html?highlight=facebook">[ Omröstning ] Är du medlem på Facebook?</a>. Omröstningen är fortfarande öppen ser det ut som.

Ett sätt kan kanske vara att man redan i sin profil upplyser om att man i nuläget inte är intresserad utav träffar IRL. (Eventuellt kan man även upplysa om bakgrunden till detta.) Förhoppningsvis så noterar folk detta och respekterar detta, om inte annat så har man iaf varit öppen om det och kan hänvisa till sin profil om någon missat det och föreslagit en träff som du inte känner för, så förstår dom kanske att inte ta det personligt.

Ja, bra idé av Micke!

olgis skrev:Jag har ett Facebookkonto sen 2007 som jag kollar dagligen. Det händer att folk addar mig som vän och vice versa. Men så händer det också att folk föreslår en träff och jag är inte alls sugen på att träffas. Av många olika anledningar varav en är att jag är aspig.

Folk tangerar i allmänhet att tycka att man är dryg när man förhalar träffar IRL. Det är inte min mening, jag tycker att det är jättetrevligt med Facebook. Det är roligt att se hur folk har det, att skriva kommentarer och titta i folks fotoalbum, lägga upp egna fotoalbum etc. Men att träffas IRL känns verkligen inte akutellt just nu. Eller kanske någonsin med somligt, aldrig så trevligt men ytligt, folk.

Hur tänker ni? Hur avfärdar man träffar utan att avfärda folk liksom?

Har hittills aldrig hänt mig, men jag skriver redan i min information att jag bara är ute efter vänskap. Kanske därför man lyckligtvis inte får inviter?

Sedan har jag iofs som policy att bara lägga till folk som jag faktiskt har träffat på riktigt ngn gång. Lite "privatliv" & bestämmande rätt vill man iaf ha. Vill du inte träffa dem ska du inte heller göra det. Ett tips är att du säger det redan i början när en relation så att säga inleds via nätet. Då vet de oddsen direkt och kan inte kräva mera av dig tycker jag. Du har iaf varit uppriktig från början.

Eftersom jag är tjej så har jag ändå fått ngr konstiga typer som vill lägga till mig på Facebook, som jag aldrig har träffat. Ursäkta, men mest gamla gubbar. De deletar jag och blockar direkt. Ngn måtta får det vara. Som du ser kan man ha en varierad inställning till Facebook, men bästa tipset är nog att vara uppriktig från början när det gäller att träffas osv.

Annars tycker jag att Facebook är ett underbart koncept när det gäller att hålla kontakt med släkt, vänner & bekanta världen över. Plus att man kan lägga upp roliga bilder.

Ingen har någonsin frågat mig om de vill träffas IRL
Vilka grupper rör du dig i? :p

Annars gillar jag facebook. Men förstår inte riktigt de som verkar samla på vänner, men ser inget negativt med det heller. Fast kanske är det så man nätverkar?

Tack för alla svar! Jag återkommer med reflektioner, måste lägga min tvååring.

Jag addar bara bekantingar samt folk med AS

Skämtinlägg kommer:

MIG, MIG, MIG, adda MIG
Justja, jag har ju inte facebook, tyckte det var för jobbigt.
jomenvänta jag har ju ett konto, någon ville så gärna att jag gjorde ett med fejknamn.

Men det vore kul om du vill adda mig än fast jag nästan aldrig är inne
Tycker viljan att adda är skönare än sjölva addandet

Då lär man inte hitta dig då, nano, men adda gärna mig, söker man på Anders Pemer får man fråm de två av oss som finns på Facebook, och min yngre 5-männing är inte direkt lik mig, så man tar inte fel på oss.

Det skulle vara roligt att bli addad av Glimma också!

Och av alla på forumet som vill. Man kan för övrigt gå in på "sidan" Anders Pemer och bli ett fan också.

Mjo, nu har du ett fan till... Kuliga klipp hörru!

OK, detta gillade jag:

Micke skrev:Ett sätt kan kanske vara att man redan i sin profil upplyser om att man i nuläget inte är intresserad utav träffar IRL. (Eventuellt kan man även upplysa om bakgrunden till detta.) Förhoppningsvis så noterar folk detta och respekterar detta, om inte annat så har man iaf varit öppen om det och kan hänvisa till sin profil om någon missat det och föreslagit en träff som du inte känner för, så förstår dom kanske att inte ta det personligt.

Filar på en sån variant i presentationen.

Förtydligande: Jag har inga problem med folk som raggar på mig på fejjan. Jag är ganska så uppenbart gift och har barn. De föreslagna IRL-träffarna kommer från gamla klasskompisar och dyl.

Ja... jag har fans...

Ja, för tusan... på Attentions forum grundades ju en "Pemer Fan Club" redan härom året...

Olgis! Jag har Facebook-konto sen ett par veckor tbx, och funderar nu på om nån vill träffas hur jag skulle svara, kunde jag inte eller ville jag inte träffas skulle jag bara svara- Nej tyvärr, jag vill göra annat , vi kan chatta sen. typ, om det skulle finnas känslor mellan två så..


Jag håller på att utvärdera mitt Facebook och ska se vad det bjuder på, har redan lagt upp lite klipp när jag sjunger så det är kul med de funktionerna, det är kul med klubbarna man kan joina oxå


Jag tycker ungefär som du, känner du inte för att träffa nån ska du följa ditt hjärta och säga -Nej tyvärr..ska göra annat.

Jag har en massa vänner via nätet. Jag har bra mycket enklare med det än med vänner som finns här och nu. Jag träffar en del av dem som jag har som vänner via nätet men det blir bara då och då. Ändå är jag alltid utmattad efteråt. Inte för att någon är otrevlig utan för att hela sociala situationen tar så mycket av mig.
Jag får väldigt få förslag om att träffas men så ligger jag rätt lågt. Jag addar bara mina internetvänner. Folk jag kände i skolan och sånt, de håller jag mig undan från. En del har addat mig ändå men jag söker inte upp några fler frivilligt.

Edit:
Med massa menar jag kanske ett hundratal till skillnad från den handfulla vännerna jag har här i närheten.

Jag har inget FB-konto, och när folk frågar om det så säger jag att FB är en ytlig sajt där målet är att ha så många låtsaskompisar som möjligt. Efter det så slutar dom fråga.

Deadly_Nightshade skrev:Jag har inget FB-konto, och när folk frågar om det så säger jag att FB är en ytlig sajt där målet är att ha så många låtsaskompisar som möjligt. Efter det så slutar dom fråga.

Bra svar. Det ska jag använda mig av.

Lite som att samla på filmstjärnor som man gjorde när jag var barn.
Nuförtiden "addar" man vänner. Förstår mig inte på det där.

Selma skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Jag har inget FB-konto, och när folk frågar om det så säger jag att FB är en ytlig sajt där målet är att ha så många låtsaskompisar som möjligt. Efter det så slutar dom fråga.

Bra svar. Det ska jag använda mig av.

Lite som att samla på filmstjärnor som man gjorde när jag var barn.
Nuförtiden "addar" man vänner. Förstår mig inte på det där.

Precis.
Och dessutom är jag obekväm med det där stället, eftersom familjemedlemmar och andra personer i min omgivning snabbt skulle fatta att något är "fel" om jag var medlem där. Jag har varken vänner eller ett intressant liv att skriva om, och vill precis inte skylta om detta faktum på facebook. Inte för att jag bryr mig precis men det är jobbigt när folk ifrågasätter ens liv och ser på en som om man är från en annan planet.

Deadly_Nightshade skrev:Jag har inget FB-konto, och när folk frågar om det så säger jag att FB är en ytlig sajt där målet är att ha så många låtsaskompisar som möjligt. Efter det så slutar dom fråga.

Låtsaskompisar? Du har fått en felaktig bild av FB tycker jag. Jag har över 250 vänner & känner alla på riktigt. Jag skulle aldrig lägga till ngn som jag inte träffat på riktigt. FB blir det man gör det till!

Någon som vet varför det bara finns spanska Asperger grupper på Facebook? Finns ingen engelsk eller internationell... Skall försöka att söka på autism.

Glimma skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Jag har inget FB-konto, och när folk frågar om det så säger jag att FB är en ytlig sajt där målet är att ha så många låtsaskompisar som möjligt. Efter det så slutar dom fråga.

Låtsaskompisar? Du har fått en felaktig bild av FB tycker jag. Jag har över 250 vänner & känner alla på riktigt. Jag skulle aldrig lägga till ngn som jag inte träffat på riktigt. FB blir det man gör det till!

Men känner du dessa personer personligen? Har ni träffats ute i verkligheten?
250 låter som så många, blev nyfiken bara

EDIT: Läste just orden "på riktigt", så antar att du känner dem personligen från verkligheten. Ignorera denna dumma fråga i huvudtaget förresten.

Mailliw87 skrev:

Glimma skrev:Låtsaskompisar? Du har fått en felaktig bild av FB tycker jag. Jag har över 250 vänner & känner alla på riktigt. Jag skulle aldrig lägga till ngn som jag inte träffat på riktigt. FB blir det man gör det till!

Men känner du dessa personer personligen? Har ni träffats ute i verkligheten?
250 låter som så många, blev nyfiken bara

EDIT: Läste just orden "på riktigt", så antar att du känner dem personligen från verkligheten. Ignorera denna dumma fråga i huvudtaget förresten.

Tyckte också det lät lite väl mycket för att verkligen känna alla "på riktigt". Fast jag menar inte att misstro Glimma på antalet, det var bara det där "på riktigt" som lät konstigt.

Läste någonstans nyligen att en medelperson - obs helt vanliga, inte NPF:are - i genomsnitt kan känna 150 människor utan att det blir för mycket att hålla reda på.

(Iofs så är det ju just därför en tjänst som Facebook finns, nämligen för att organisera den typen av information.)

barracuber skrev:

Mailliw87 skrev:

Glimma skrev:Låtsaskompisar? Du har fått en felaktig bild av FB tycker jag. Jag har över 250 vänner & känner alla på riktigt. Jag skulle aldrig lägga till ngn som jag inte träffat på riktigt. FB blir det man gör det till!

Men känner du dessa personer personligen? Har ni träffats ute i verkligheten?
250 låter som så många, blev nyfiken bara

EDIT: Läste just orden "på riktigt", så antar att du känner dem personligen från verkligheten. Ignorera denna dumma fråga i huvudtaget förresten.

Tyckte också det lät lite väl mycket för att verkligen känna alla "på riktigt". Fast jag menar inte att misstro Glimma på antalet, det var bara det där "på riktigt" som lät konstigt.

Läste någonstans nyligen att en medelperson - obs helt vanliga, inte NPF:are - i genomsnitt kan känna 150 människor utan att det blir för mycket att hålla reda på.

(Iofs så är det ju just därför en tjänst som Facebook finns, nämligen för att organisera den typen av information.)

Skulle jag sitta och ljuga om ngt sådant när jag inte ens har den förmågan. Jag är en rätt social asperger och har ett STORT nätverk bestående av familj släkt vänner och mina syskons vänner har jag också god kontakt med. Fan jag ska inte ens behöva sitta och försvara mig på det här sättet. Nu blir jag förbannad och skriver misstänksamma och snarstukna aspergerare och uppenbart avundsjuka aspergare som inte tror på det man skriver om. Bara för att ni inte har förmågan att att skaffa vänner/behålla vänner betyder inte det att alla har samma problem. Statistik visar faktiskt heller inte alltid sanningen.Man kan skriva siffror hit och dit som man vill utan att de stämmer med verkligheten. Därtill får ni också tänka på den ålder man är i och hur många år man haft på sig att lära känna människor.

SKÄRPNING!