Jag har alltid haft, typ fobi för att prata i telefon. Pulsen går upp på hundra och jag börjar nästan kallsvettas. Jag funderar om det finns något mönster eller inte.

EDIT: Jag glömde sista alternativet.. vilket skulle vara Nej, jag klarar inte av det och tycker inte om det. Blev helt fel nu!

Lade till det bortglömda tredje alternativet. Men kanske det behövs ett till, "Beror på vilket humör jag är på"?

Första. Föredrar IRL framför felletån.

Jag gillar att prata i telefon och har lättare att uttrycka mig i tal än i skrift.

Föredrar IRL framför telefon.

Usch för telefoner med ljud.. man kan använda dem som skrivmaskiner istället

har mobil för sms, och att kunna ringa upp någon som vet hur jag kan sluta prata och förklara om jag räcker över mobilen. Prata i den, nja förutom en-två personer så absolut inte.

Föredrar alla skriftliga varianter före telefon. Hatar företag som inte kan ta cyberkontakt på allvar, utan ska styra alla till att behöva ringa dem. Möts ständigt av enorma mängder sådana företag.

Jag föredrar telefonkontakt framför möten IRL. När jag började arbeta på 70-talet var telefonen det viktigaste hjälpmedlet för kontakt med kunder och leverantörer, och jag fick därför tidigt god telefonvana. Numera använder jag gärna e-post eftersom det stör arbetet mindre, men för komplicerade arbetsdiskussioner är telefonen fortfarande oslagbar.

Beror på humör!

Svarade "Ja, jag klarar av det och tycker om det" då jag pratar iaf 2 timmar per dag med min flickvän och inte har några problem med att ringa folk (ringer dock nästan aldrig bekanta). Däremot kan jag tycka det är ganska jobbigt att bli uppringd och störd, och sitter jag i andra tankar blir jag ofta lite lätt skrämd av ljudet.

Jag har stora problem med telefonsvarare där man ska tala in meddelanden. Jag skiter oftast i sådant, och hamnar därför ibland i jobbiga situationer där jag ska förklara varför jag inte lämnade ett meddelande.

Allmänt vad gäller telefon, så är det olika. Ibland lättare med telefon än IRL, ibland tvärtom. Beror på vad det handlar om och i vilket tillstånd jag är. Ibland kan ett möte innebära 1 timmes samtal, medan telefon kan innebära 5 stressade minuter. Då föredrar jag IRL om det är viktigt.

Bror Duktig skrev:Jag har stora problem med telefonsvarare där man ska tala in meddelanden. Jag skiter oftast i sådant, och hamnar därför ibland i jobbiga situationer där jag ska förklara varför jag inte lämnade ett meddelande.

Tycker oxå illa om telefonsvarare och talar sällan in ett medelande.
Gillar inte heller att skicka sms men har fått lättare för detta på senaste året.

Barracuber

Fixade till citeringen.

första jag kan men tycker inte om det, dock brukar jag dra ut på samtal till tex myndigheter eller andra med "högre rang".

om jag kan går jag helldre till den personen och pratar öga mot öga

Ja, jag klarar av det men tycker inte om det, förutom med vissa specifika människor.

Jag kan jiddra med folk om det behövs. Kan spela det sociala spelet, men hatar telefoner. När det ringer rycker jag till. Vill helst att nån annan svarar. Hatar telefoner.

Ja, jag klarar av det men tycker inte om det. Utom med vissa personer som jag känner väldigt väl. Jag blir stressad av att försöka få allt viktigt sagt utan att dra ut på tiden alltför mycket. Betydligt lättare att komprimera tankarna i skrift. Använder ofta SMS , mail och vanliga pappersbrev istf att ringa.

Avskyr telefonsvarare. Har sällan talat in något meddelande.

Hade stora problem men jobbet tvingade mig att lära mig det så det går bra, bara jag vet vad jag ska tala om. Kallprat funkar inte alls.

Och att tala in meddelanden på maskiner är under min värdighet.

Jag klarar det men tycker inte om det. När jag senast var riktigt nere klarade jag det inte överhuvudtaget. Nu är problemet rätt litet.

Jag klarar av det och tycker om att prata i telefon även långa telefonsamtal med vänner och kontaktperson.

Jag hade ännu flera långa telefonsamtal förr innan e-posten kom och det var de som avslutade sina telefonsamtal med mig med orden: "Nä nu måste jag göra lite nytta" som fick mig att fundera om de skäms över att vara onyttiga? Eftersom jag inte använder sådana ord själv och att jag kan vara onyttig med gott samvete eftersom jag tar gärna mig tid för långa telefonsamtal.

mvh Noli

vadloink skrev: När det ringer rycker jag till. Vill helst att nån annan svarar. Hatar telefoner.

Linus_på_linjen skrev:Kallprat funkar inte alls.
Och att tala in meddelanden på maskiner är under min värdighet.

Dock måste jag tyvärr äga en. Kallprat stolpar sig och det tar tvärstopp. Jag ogillar ringa upp. Jag kan på min höjd klara ta och förmedla meddelanden via telefon. Väsentliga motfrågor när rekryterare från jobbansökningar ringer kommer aldrig upp för jag vill bara att samtalet ska ta slut. Har jag en klar uppenbar uppgift där jag vet exakt hur det går till i den andra sidan och jag vet på förhand vad som kommer sägas så går det, faktiskt.

Jag hade en jäkligt rolig telefon..men vadf-n är det för mening när den vare sig funkar i lägenheten eller att jag ens klarar av att svara?

Ringer inte heller vare sig det är nån myndighet eller öht nånting.
Det är lönlöst när man inte får ut nåt av det hela.

Ja, jag klarar av det och tycker om det. men beror lite på humör. Jag älskar prata i telefon om med familj, vänner som jag känner väl och min prof. kontakter men föredrar Irl men telefon är väldigt bra som komplement.

Personer som är långrandiga på ett eller annat sätt och som jag inte kan bli av med är jobbiga att prata med liksom folk jag inte lärt känna riktigt (vet inte riktigt vad jag ska säga) och då mailar jag så fort det finns en chans.

Om jag behöver kontakta ett företag eller en myndighet o. dylikt mailar jag hellre om det inte är invecklat (då är telefonen värdefull) för många har en tendens att glömma svara på alla frågorna i mailet. Börjar bland med att maila och slutar med telefonsamtal, ibland ber de mig att ska ringa för att de inte förstått mitt mail. Tycker inte om när telefonnummer saknas på ett företags hemsida för då finns det inte en chans att konfrontera dem om de inte svarar på mail.

Telefonsvarare tycker jag är bra och pratar in om jag vet att personen lyssnar av den, är jag osäker pratar jag inte in. Har själv telefonsvarare och hör om mottagaren pratar in om jag inte har tid att svara just då. Sms är också smidigt men drygt att skriva långa. Skriver sällan långa sms utan svarar då på mail istället alt. ringer upp beroende på hur bråttom det är.

Jag föredrar aldrig telefon framför mejl. Inte en chans, jag fattar inte riktigt vad som menas och sen så kommer jag ihåg fel.

I ett mejl finns det bevarat som jag behöver komma ihåg.

Internet försvinner inte heller, det gör mina brev ibland.

Tycker inte om att prata i telefon..om jag ska prata med myndigheter så måste jag vänta på rätt tillfälle
Föredrar också sms före samtal.