förresten, till er som tycker alla andra har partner och barn:

Min äldre storsyrra är 32 år. Singel och barnlös. Hon har haft några förhållanden, men de har inte hållit av varierande orsak.

Min yngre storsyrra är 30 år. Singel och barnlös. Jag tror inte att hon haft ett enda förhållande, och om hon haft pojkvänner var jag så liten att jag inte minns det.

Jag är 17 år. Singel och planerar varken att skaffa pojkvän eller barn. Upp över öronen förälskad. I Krakow. EDIT: Och har aldrig haft ett förhållande. De andra i min gamla klass pratade om pojkvänner i det ni kallar mellanstadiet och sent i lågstadiet.

37 år här, ingen flickvän, inte haft någon, kanske AS tendens?
Det hela stör mig inte nämnvärt men det blir ensamt o desperat förstås.

När det gäller pojkar inbillar jag mig att det är lätt att hitta en av dessa killar som utan bekymmer berättar att han älskar henne, fast bara tills de nuppat. Eller nuppat iaf ett tag.
Lätt o skaffa barn tidigt o bli besviken då, fast då har man iaf barn och möjligen på ytan lycklig.
Har en bekant som hamnat i det träsket

Antar att majoriteten tjejer vill ha killen med sig även i framtiden?
Tror de killarna är svårare att hitta än de som snabbt hoppar fram o säger "i love you".
Fast även andra killar säger väl det iofs.

regnif skrev:Haha, Kahlokatt. Jag skulle heller inte gå på nå jäkla klassträffar om jag fick välja.
Jag är lite avis över din signatur. Jag vill också ha den..
Men vad jag inte vill ha är barn. Men alla tror jämt att man skall vilja det på nåt sätt. Och det stressar istället mig. Vilken jäkla tvångsregel för livet, liksom.

Jag blir så glad när jag läser att någon vågar stå för att de inte vill ha barn,varför skall det vara självklart?
Jo, anledningen för det är att normen i samhället har sagt det till oss men varför skall man vilja vara som alla andra?
Det är svårt att stå emot och våga vara annorlunda men vågar man det så kan man vinna mycket på det,för då kanske man mår bättre.

Meppe skrev:Kan någon förklara vad ni tycker det är för skillnad på lyckad och lycklig?!

Och Kahlokatt, om du inte har nytta av din utbildning och försökt ha nytta av den råder jag dig att omskola dig.

På tal om signaturen... *är glad att jag inte är en han*

Så du tror att det bara är att omskola sig så blir allt bra och man får jobb? Grejen är att jag skulle bli en alldeles utmärkt museiguide - om det inte vore för att jag har något som kallas Aspergers syndrom. Dessutom har jag inte råd att studera mer.

Min signatur kommer från Stefan Sundströms låt "Fisk i en skål", så det är inte jag som har hittat på det. Jag tolkar det så här:
"Va, tycker du om mig? Det är inte möjligt!? Ingen kan tycka om mig, så om du säger att du gör det måste du alltså vara störd!"

Jag har bekanta som har fått barn. Skulle inte påstå deras liv som direkt lyckliga för det. Det lyser att det inte är riktigt rätt ställt hos dem. Och det är inget man hör utifrån. Berättar kanske inte historien här men säger bara, det lyser inte nån överork och skimmer/"lyckat liv" för det. Skall väl inte döma hur de känner sig, men jag tycker inte det ser ut utanpå att det är något att vara avundsjuk på. Så, så kan det också se ut. Långt ifrån paradiset. Man tänker bara på hur barnen känner sig och kommer att ha det. Apropå ha fått barn tidigt, fast ändå inte även på ytan värst lycklig, så.

tvilling99 skrev:

regnif skrev:Haha, Kahlokatt. Jag skulle heller inte gå på nå jäkla klassträffar om jag fick välja.
Jag är lite avis över din signatur. Jag vill också ha den..
Men vad jag inte vill ha är barn. Men alla tror jämt att man skall vilja det på nåt sätt. Och det stressar istället mig. Vilken jäkla tvångsregel för livet, liksom.

Jag blir så glad när jag läser att någon vågar stå för att de inte vill ha barn,varför skall det vara självklart?
Jo, anledningen för det är att normen i samhället har sagt det till oss men varför skall man vilja vara som alla andra?
Det är svårt att stå emot och våga vara annorlunda men vågar man det så kan man vinna mycket på det,för då kanske man mår bättre.

Kul. Ja. Jag skulle inte garantera att både jag och en till mår bättre bara för att jag skaffar nåt barn för att något samhälle vill det. Förstår inte riktigt poängen. Jag skulle antagligen garanterat förstöra livet för ungen.
Jag förstår liksom inte..är det nån form av statussymbol man har dem till på nåt sätt? För att göra omgivningen gladare? Trots att man själv är ganska ointresserad..skulle vara konstigt för mig. Ja, jag skulle bara förlora på att ha barn. Skulle stressa mig själv, sen skulle jag stressa ungen, totalt meningslöst. Bidra på eget ansvar att en till blir stressad, vet inte om jag skulle orka ta den biten.

Men Kahlokatt, varför kan inte aspergare bli guider? Är det något i lagboken? Du kan väl bli det i den mån du orkar? Deltid, heltid? Eller något annat att tänka på?
Apropå råd, du kanske kan få nåt stöd för det senare?

Ahaa, men nej, då förstörde det nästan min upplevelse av citatet.. Men som sådant som det står så kanske det blir annorlunda än de tänkt i låten (har inte sett/hört hela vad jag vet).
Men den var intressant iaf. .

Hur snabbt fertiliteten försämras vet man inte. Vissa har väldigt svårt att få barn redan från början och för andra går det långsamt ner. Oavsett vilken ålder man är i som kvinna så kan man aldrig någonsin räkna med barn.

Själv har jag börjat bli mogen för ett sånt beslut kanske alltför sent nu vid 40 men så what? Det blir vad det blir om det blir. Man kan inte ha full kontroll på livet.

Kahlokatt skrev:

Meppe skrev:[...]På tal om signaturen... *är glad att jag inte är en han*

[...]

Min signatur kommer från Stefan Sundströms låt "Fisk i en skål", så det är inte jag som har hittat på det. Jag tolkar det så här:
"Va, tycker du om mig? Det är inte möjligt!? Ingen kan tycka om mig, så om du säger att du gör det måste du alltså vara störd!"

Det var mitt sätt att säga att jag gillar dig. Sorry om jag var otydlig.

Tack!

regnif skrev:Kul. Ja. Jag skulle inte garantera att både jag och en till mår bättre bara för att jag skaffar nåt barn för att något samhälle vill det. Förstår inte riktigt poängen. Jag skulle antagligen garanterat förstöra livet för ungen.
Jag förstår liksom inte..är det nån form av statussymbol man har dem till på nåt sätt? För att göra omgivningen gladare? Trots att man själv är ganska ointresserad..skulle vara konstigt för mig. Ja, jag skulle bara förlora på att ha barn. Skulle stressa mig själv, sen skulle jag stressa ungen, totalt meningslöst. Bidra på eget ansvar att en till blir stressad, vet inte om jag skulle orka ta den biten.

Bra sammanfattat! Tycker också det är märkligt att skaffa ungar bara som statussymbol - vilket många trots allt verkar göra. "Jag kan yngla av mig, alltså är jag något", typ, som om det vore nån sorts bedrift att kunna pluppa ur sig ungar som växt av sig själva efter en trevlig stund i bingen. Det var länge sen 'fäderneslandet' behövde mer kanonmat, just nu blir de flesta mest en belastning på planeten bara så jag tänker i alla fall inte bidra med fler. Kul om det blir några fler aspisar iofs men dem får bättre lämpade stå för.

som växt av sig själva

Kul om det blir några fler aspisar iofs men dem får bättre lämpade stå för.

Håller med.

Och trevligt att höra.

Jag vill nog gärna ha barn och den biologiska klockan tickar. Bara några få år kvar... Snart är det dags att sätta in en annons på blocket.