nano skrev:Åh, jag trodde det var typ universellt att man gärna gjorde det man ville.
Kanske jag inte är AS-människa då utan bara helt utmattad.
Jag som mer eller mindre tyckt att AS mer eller mindre är en kvalitetsstämpel, intresserad av intressanta saker och blir jäkligt bra på dem på bekostnad av annat.

Jo, men att gärna göra något är inte samma sak som att klara av att göra det. I allt man gör finns det ett antal aspekter, och vissa av de aspekterna tycker man om och andra kan man tycka är jobbiga på ett eller annat vis. Om de delar som är jobbiga helt tar över så spelar det ingen roll hur gärna man vill de andra aspekterna.

Som ett exempel: Om jag är paniskt rädd för att åka pendeltåg kommer jag inte besöka en kompis hur gärna jag än vill det, om enda sättet att göra det på är att åka pendeltåg.

Jag har ADHD och AS-drag, och dessutom har jag varit inne i väggen (som de flesta med ADHD). Att göra det jag vill är ibland fullständigt omöjligt, eftersom jag blir engagerad och energisk och rusar rakt in i väggen varenda gång (vilket förstås inte betyder att jag låter bli.....).

Selma skrev:

Alien skrev:Gunilla Brattberg var läkare. Hon skrev att det var inte patienterna som var problemet, utan personalen, intriger och mobbning.

Hon är väl fortfarande läkare (narkos-). Driver företaget "Värkstaden".

Kunde inte låta bli att explodera

nano skrev:Nej man måste verkligen inte lida och det är inte heller meningen med jobb.
Man kan välja/hitta jobb man gillar.

Nej, det kan man inte. Det finns jobb, men det är inte jobb man tycker är roliga. Och med tanke på hur arbetsförmedlingen är så tycker de att man ska välja jobb man inte vill ha. Tar man inte alla jobb som erbjuds en så nekas man pengar.

Så nej, det går inte att sitta och vänta på ett jobb man gillar alla gånger. Det finns jobb på städfirmor och McDonalds där ute och lyckligtvis har jag ett jobb nu, annars hade jag blivit tvingad till att städa och då skulle jag antagligen vilja skjuta mig efter första dagen.

Inte så allvarlig som jag låter dock.

morsan skrev:Som jag ser det är det hela en fråga om val. Alla dessa måsten som människor har, kan man ändra på. Prova att ändra alla 'måsten' till 'vill' och finns det något som inte går att ändra på, så låt det vara/ta bort det ur ditt liv! Ett liv utan 'måsten' är enkelt att leva. Välj att göra det du vill!

Du är visst helt uppe i det blå, du!! Det är riktigt NT-snack och funkar säkert för såna. Välja och vraka vad man vill bli, eftersom man kan bli och passar till allt man vill bli. Utan svårigheter och tillkortakommanden. Men att slänga ut detta till aspergare är bara ett stort hån! En spark i magen mot dem aspiesar som tvingas ge upp sina livsdrömmar och göra något helt annat än det de vill göra eller i värsta fall inte göra något alls och sitta och vika papper på en daglig verksamhet med utvecklingsstörda.

Vet du något om AS överhuvudtaget, morsan? Bara för att du har en aspergerson betyder inte att du kan något om AS. Det verkar inte så iallafall.

Och rent generellt så är det ju tyvärr också så att man faktiskt måste överleva också, få in pengar och få mat på bordet, så man kan verkligen inte sitta och bara göra vad man vill! Såvida man inte är lyxhustru förstås.

morsan skrev:Du säger att du inte vill jobba i framtiden. Om du inte jobbar, tjänar du inga pengar och då blir det svårt att bli rik, som du också vill! Men om du verkligen INTE VILL jobba, så kan du låta bli! Om du VILL bli rik, så VILL du jobba för att bli det! .

Men alla har tyvärr inte högbetalda läkar- och ingenjörsjobb som man blir rik av. De flesta aspiesar, liksom även jag själv, har inte det. Jag blir verkligen inte rik av mitt jobb inom vård- och omsorgssektorn. Och jag har inte ens nåt riktigt jobb, utan bara timvik. Många aspergare skulle nog gladeligen jobba om de kunde och lyckades få ett jobb.

morsan skrev:Du har hela tiden ett val.

Återigen en riktig spark i magen mot många av oss här. Jag har definitivt inte valt att vara arbetslös, deltidsförtidspensionerad med små timvik inom ett yrke jag absolut inte har valt (för att jag inte har kunnat bli det jag ville!). Jag har verkligen inte heller valt att leva i ensamhet som en barnlös singel utan vare sig körkort, bil, hus, råd att kunna resa och utan någon större skala vänner i min närhet. Jag har sannerligen inte haft särskilt många val i livet och blir verkligen fruktansvärt upprörd över vad du skriver!

nano skrev:Man kan välja/hitta jobb man gillar.

Nej, det kan man faktiskt inte alltid! Och alla passar inte inom elektronikbranschen som du rekommenderar. Det är nog få aspergare förunnat att kunna jobba med det man vill.

Vi har val, men det är inte fullt lika enkelt som många får det att låta. Känner mig också begränsad och tvingad till isolering, men inte p g a andra människor per se. Det är mina nuvarande defekter som begränsar mig.

Heliora skrev:Nej, det kan man faktiskt inte alltid! Och alla passar inte inom elektronikbranschen som du rekommenderar. Det är nog få aspergare förunnat att kunna jobba med det man vill.

Sorry, jag förklarade nog lite halvdant, min tanke var att rekomendera elektronik för att en hel del elektronikarbetsplatser jag varit på har varit tämligen tysta och lugna.
Jag har varit på bullriga och stressiga med.
Där har de också hög personalomsättning.

Råkar man sedan ha intresse eller råkar utveckla intresset (om det nu går) för elektronik så finns det ofta mycket pengar att tjäna inom elektroniken.

Heliora skrev:

morsan skrev:Som jag ser det är det hela en fråga om val. Alla dessa måsten som människor har, kan man ändra på. Prova att ändra alla 'måsten' till 'vill' och finns det något som inte går att ändra på, så låt det vara/ta bort det ur ditt liv! Ett liv utan 'måsten' är enkelt att leva. Välj att göra det du vill!

Du är visst helt uppe i det blå, du!! Det är riktigt NT-snack och funkar säkert för såna. Välja och vraka vad man vill bli, eftersom man kan bli och passar till allt man vill bli. Utan svårigheter och tillkortakommanden. Men att slänga ut detta till aspergare är bara ett stort hån! En spark i magen mot dem aspiesar som tvingas ge upp sina livsdrömmar och göra något helt annat än det de vill göra eller i värsta fall inte göra något alls och sitta och vika papper på en daglig verksamhet med utvecklingsstörda.

Vet du något om AS överhuvudtaget, morsan? Bara för att du har en aspergerson betyder inte att du kan något om AS. Det verkar inte så iallafall.

Och rent generellt så är det ju tyvärr också så att man faktiskt måste överleva också, få in pengar och få mat på bordet, så man kan verkligen inte sitta och bara göra vad man vill! Såvida man inte är lyxhustru förstås.

morsan skrev:Du säger att du inte vill jobba i framtiden. Om du inte jobbar, tjänar du inga pengar och då blir det svårt att bli rik, som du också vill! Men om du verkligen INTE VILL jobba, så kan du låta bli! Om du VILL bli rik, så VILL du jobba för att bli det! .

Men alla har tyvärr inte högbetalda läkar- och ingenjörsjobb som man blir rik av. De flesta aspiesar, liksom även jag själv, har inte det. Jag blir verkligen inte rik av mitt jobb inom vård- och omsorgssektorn. Och jag har inte ens nåt riktigt jobb, utan bara timvik. Många aspergare skulle nog gladeligen jobba om de kunde och lyckades få ett jobb.

morsan skrev:Du har hela tiden ett val.

Återigen en riktig spark i magen mot många av oss här. Jag har definitivt inte valt att vara arbetslös, deltidsförtidspensionerad med små timvik inom ett yrke jag absolut inte har valt (för att jag inte har kunnat bli det jag ville!). Jag har verkligen inte heller valt att leva i ensamhet som en barnlös singel utan vare sig körkort, bil, hus, råd att kunna resa och utan någon större skala vänner i min närhet. Jag har sannerligen inte haft särskilt många val i livet och blir verkligen fruktansvärt upprörd över vad du skriver!

Jag är verkligen ledsen om jag har uttryckt mig sårande eller stötande, det var verkligen inte min avsikt!

Jag har aldrig sagt något om att välja och vraka vad man vill bli! Det var absolut inte menat som ett hån, utan mer som en möjlighet. Och min mening med att tipsa om att byta ut sina MÅSTE till VILL, var faktiskt att ge ett tips om en möjlighet! Detta tips gäller alla, med eller utan AS.
Jag har inte någonsin trott att jag är expert på AS bara för att jag har en son med diagnosen och själv står under utredning för samma.

Och visst MÅSTE man överleva också, eller så kan man säga VILL överleva.
Du säger att alla har inte högbetalda jobb som man blir rik av. För mig är inte det viktigaste att vara rik på pengar. Jag har heller inget välbetalt jobb, men jag är rik på många andra sätt. Tid är jag rik på och det har jag lärt mig att värdesätta

Du känner det som 'en spark i magen', när jag säger att du hela tiden har ett val. Som jag ser det har alla människor val att göra, oavsett om man har AS eller inte. Jag ser det som en möjlighet att komma vidare att kunna tänka så, i motsats till om man ser det som ett måste, som mer gör att man står stilla.

Min tanke med mitt första inlägg var att dela med mig av en positiv tanke. Synd att du uppfattade det som att jag sparkar på den som redan ligger! Men vi ser kanske saken på olika sätt.

Jag hoppas att du i framtiden får möjlighet att göra dina egna val och jag önskar dig lycka till!

Det är kanske bättre att uttrycka det så här:

Man kan lära sig att man alltid har ett val EFTER DE FÖRUTSÄTTNINGAR SOM FINNS.

Såhär tänker jag:
En förutsättning är AS, en annan är att man behöver pengar för att kunna köpa mat.
Man KAN välja att ta sig till Kuala Lumpur eller nåt annat ställe och odla egen mat och leva som eremit, men troligen konstaterar man snabbt att man inte vill det.
Man KAN också välja att svälta sig. När man väl valt bort det kan det bli liiite lättare att gå till jobbet.

Att alltid tänka i val kan få en att må liiiite bättre.

Själv har jag sån otrolig tur i att jag fick förtidspension för nånting helt annat, det gör att jag har större möjligheter att faktiskt göra val.

Dessutom kan man inte säga till människor att tänka positivt. Man kan träna sig själv, men det måste komma ur en egen impuls. Då har man redan börjat tänka positivt själv ju.
Vissa människor är positiva hela livet, andra är bittra. Det går inte att påverka utifrån.
Jag har varit negativ hela livet, tills det plötsligt vände i och med min ADHD-diagnos.

Att se det som att man inte har ett val, kan göra en till ett offer och det är förlamande. Ibland kan det se ut som att vi inte har möjlighet att välja, men det har vi alltid!

De flesta människor gör många val varje dag: Vad ska jag äta? Hur länge ska jag vila? Vilka kläder ska jag ta på mig? Vad vill jag göra? Hur ska jag hushålla? Vilket jobb ska jag söka? O S V. Frågorna är många och så även valen.

Jag har också varit negativ tidigare, men sedan jag lärde mig att leta efter mina olika val, har det blivit mycket bättre!

morsan skrev:Att se det som att man inte har ett val, kan göra en till ett offer och det är förlamande. Ibland kan det se ut som att vi inte har möjlighet att välja, men det har vi alltid!

De flesta människor gör många val varje dag: Vad ska jag äta? Hur länge ska jag vila? Vilka kläder ska jag ta på mig? Vad vill jag göra? Hur ska jag hushålla? Vilket jobb ska jag söka? O S V. Frågorna är många och så även valen.

Jag har också varit negativ tidigare, men sedan jag lärde mig att leta efter mina olika val, har det blivit mycket bättre!

Men mår man dåligt går det inte att se saker positivt. Och man måste uttrycka sig mycket försiktigt och med respekt för mottagarens känslor. Man kan ge tips, men man måste akta sig för att låta hurtig, det gör bara att den andre mår ännu sämre.

När du ska ge tips så måste du alltid tänka tillbaka på hur du själv mådde, och sätta dig in i hur den andre mår.

Positivt tänkande tror jag att vi alla [människor] kan ha nytta av. Jag förstår vad det är morsan och även nano vill ha sagt, och jag delar egentligen grundsynen. Tyvärr är det här ämnet minerad mark, vi är många som har NPF som blivit "coachade till utmattningsdepression". Vi har gång på gång fått höra att allt går bara man vill, när vi sen har velat och satsat stenhårt, så har vi kört in i huvudet i väggen.

Tycker att Flia uttryckte hur jag - försöker - tänka när hon skrev:

Man kan lära sig att man alltid har ett val EFTER DE FÖRUTSÄTTNINGAR SOM FINNS.

Okej, det är väl mina AS-drag som gör att jag inte fattar! Det var i alla fall inte min mening att såra någon, ursäkta min plumphet!

Jag är glad att du förklarade dig mer, morsan! Jag godtar förklaringarna och har taggat ner.

Alexandra skrev:Positivt tänkande tror jag att vi alla [människor] kan ha nytta av. Jag förstår vad det är morsan och även nano vill ha sagt, och jag delar egentligen grundsynen. Tyvärr är det här ämnet minerad mark, vi är många som har NPF som blivit "coachade till utmattningsdepression".

Jag tyckte bara att ingen spcifik dag sög.
Något positivt tänkande menade jag inte men jag drar mig lätt åt det positiva hållet så fort jag har något positivt i sikte så den aningen är iofs korrekt även om jag inte menade något annat än att onsdagar per definition inte suger för att det är en onsdag.