Jag uppskattar ditt stöd.

Blir för övrigt mållös över föreläsningen du beskriver, och kommer inte ens på nåt vettigt att skriva. Jag börjar misstänka att det är upp till oss som faktiskt har diagnosen att ifrågasätta och sprida fakta. Synd bara att så många av oss som verkligen lider av AS men fått diagnosen först i vuxen ålder drabbats av utmattningsdepression på vägen, men förhoppningsvis repar vi oss.

Alexandra skrev:Blir för övrigt mållös över föreläsningen du beskriver, och kommer inte ens på nåt vettigt att skriva.

Måhända var jag otydlig... Sven Olof Dahlgren gjorde en bra föreläsning, med jättemånga bra intressanta saker om t ex minnet och hur det spelar roll för npf att man har ett minne som funkar på ett annat sätt. JAG tyckte han var för onyanserad i somligt, men det var inte hårresande..

Det där förfärliga, om runkandet i en park, det stod en konsulent på vuxensidan på Aspergercenter för. En kompis som själv har AS och som själv föreläser, har betackat sig för vidare kontakt med denna person, långt innan jag hörde den, så jag är tydligen inte ensam om att tycka att den är en mästare på nattmösseprat för att uttrycka det snällt.

atoms skrev:Det kanske kan vara så att Aspergarempati bara är annorlunda än NTempati och att så länge majoriteten av uttolkarna kommer från NTsfären så är det deras definition av empati som gäller. Om det är så visar det på NTsfärens rigida tolkning av ett subjektivt begrepp. Som om det bara fanns ett sätt att uttrycka medkänsla på.

Spot on!

Jag mailar Cura också... bedrövlig blunder på en så viktig och i övrigt bra bok!!

Oki! Uppskattar förtydligandet.

Pemer skrev:

atoms skrev:Det kanske kan vara så att Aspergarempati bara är annorlunda än NTempati och att så länge majoriteten av uttolkarna kommer från NTsfären så är det deras definition av empati som gäller. Om det är så visar det på NTsfärens rigida tolkning av ett subjektivt begrepp. Som om det bara fanns ett sätt att uttrycka medkänsla på.

Spot on!

Jag mailar Cura också... bedrövlig blunder på en så viktig och i övrigt bra bok!!

OT- tog bort inlägget.

Hemlig skrev:Jag besökte stadsbiblioteket på min lunchrast idag och kollade in lite böcker. Kom fram till en hylla med en del böcker om autism och asperger. En bok fångade mig uppmärksamhet extra mycket eftersom den var ovanligt mycket tjockare än alla andra böckerna som stod i den hyllan. Här är den:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189091515

Det som gjorde mig upprörd var att på baksidan av den boken stod det nåt i den här stilen: "Författaren har en empatisk förståelse för de som inte alls har någon biologisk empati för andra". Det kändes hemskt att läsa det och författaren var tydligen psykiater också.

Alexandra skrev:Jag har själv haft stor behållning av denna bok, men jag håller med om att citatet, som alltså är av Lorna Wing, inte av Attwood, är ytterst beklagligt.

Jag citerar mig själv ( ) från ett annat forum:

Märkligt att hon [Lorna Wing] formulerar sig så, när Attwood själv skriver följande i boken: "Det är viktigt att tänka på att personer med Aspergers syndrom har en omogen eller bristande förmåga till theory of mind eller empati, inte en avsaknad av empati. Det är en grov förolämpning för personer med Aspergers syndrom att antyda att de saknar empati, underförstått att han eller hon inte bryr sig om andras känslor. De bryr sig i allra högsta grad, men har svårt att känna igen mer subtila signaler på emotionella tillstånd eller läsa av mer komplexa sinnestillstånd." (sid. 133)

Hon kanske borde ha läst boken innan hon uttalade sig om den?

Det Tony Attwood skriver i originalupplagan är (sidan 114):

Tony Attwood skrev:It is important to recognize that the person with Asperger's syndrome has immature or impaired ToM abilities or empathy, not an absence of empathy. To imply an absence of empathy would be a terrible insult to people with Asperger's syndrome, with the implication that the person does not recognize or care about the feelings of others. The person does care, very deeply, but may not be able to recognize the more subtle signals of emotional states or 'read' complex mental states.

På baksidan citeras Lorna Wing:

Lorna Wing skrev:He has achieved real empathetic understanding of children und adults whose basic problem is a biologically based lack of empathy with others.

Attwood talar alltså om "immature or impaired ToM abilities or empathy, not an absence of empathy" och Wing om "lack of empathy", vilket här torde vara mer liktydigt med "impaired empathy" än med "absence of empathy".* Om det i den svenska versionen av Wings citat talas om att inte alls ha någon empati så är det en olycklig översättning.

* Hittade följande i Websters Third New International Dictionary: "ABSENCE usu. is used to indicate the fact that a thing is not present [...] LACK, although often interchangeable with ABSENCE, suggests an absence that constitutes a deficiency or falling short"

Intressant... då hinner jag modifiera mitt mail en smula...

Pemer skrev:Intressant... då hinner jag modifiera mitt mail en smula...

Då kan jag passa på att skriva det jag tog bort tidigare. Cura har tidigare gett ut en bok som heter Mysteriet med den blå flaskan- ett Asperger-äventyr.
Den är så dåligt översatt att jag fick läsa före, göra om översättningen och läsa för dottern. Jag kan inte rekommdera den åt andra, eftersom det inte riktigt går att säga att boken är helt okej, men översättningen suger så grovt att den är oläsbar.

Det kan du hälsa dem, genom att säga att The complete guide är inte den enda som farit illa av ovarsam eller slarvig översättning, även om Hooplands bok är i en klass för sig.

Jag tror att missförståndet som har skapats hos ligger i att många faktiskt inte inser att det finns en skillnad mellan att KÄNNA empati och UTTRYCKA empati. Jag känner empati och vet liksom hur man uttrycker det. Men det är för att jag har lärt mig hur man uttrycker en vid variation av känslor. Det är med andra ord en fullt medveten och självstyrd reaktion. "Vanliga" människor gör snarare detta reflexmässigt för det mesta, medan vi faktiskt måste anstränga oss för att visa hur vi egentligen känner inombords. Därför tror jag att det ofta blir missförstånd, då man som asperger kanske uttrycker sig på ett sätt som inte riktigt överinstämmer med känslan.

Det är i alla fall min teori, för stunden åtminstone

Välkommen till temporary21.


Empati som uttrycksform skulle nog kunna delas upp i tre olika delar.

1. kan handla om hur en person visar känslan med hjälp av olika lättolkade ansiktsuttryck.
2. handlar om hur personen visar känslan med hjälp av en förändring av sin röst samt med hjälp av ändamålsenliga fraser.
3. handlar om det kroppsliga uttrycket där personen intar en tröstande, omfamnande och beskyddande position.

Delar som, när de samverkar rent automatiskt, kan tolkas som empati men om man har svårt för en, två eller alla av dessa delar blir det genast svårare. Jag gillar t.ex. varken att ta i människor eller att själv bli tagen i och därför skulle del 3 betyda obehag för min del. Dessutom har jag rent av jävligt svårt för att se människor gråta och gråt förekommer ofta i situationer där man ska visa empati; Gråt är obehagligare än beröring.

Då jag har befunnit mig i en situation där någon har börjat gråta utan att jag har behövt agera tröstande eller så har jag däremot upptäckt att jag intagit en slags bevakningspose för att hålla koll på omgivningen. Därför kan jag se att min kylighet även kan ha positiva dimensioner som t.ex. i en krissituation där det ännu existerar ett hot.

Det påstås i olika sammanhang att vi som är autister inte har förmåga att känna empati eller att denna förmåga är gravt nedsatt. De som påstår detta utgår snarare ifrån hur de anser att Empati normalt ska uttryckas än hur Empati manifesteras i människans inre; Alltså i det fördolda.

Om jag skulle beskriva vad Empati är så skulle jag säga att det är en känsla och att den som uttrycksmedel består av flera olika komponenter som när de samverkar resulterar i det som vanligtvis beskrivs som att ha medkänsla med en annan person. Som uttrycksmedel består Empati av minst tre olika delar.

1. Hur personen visar känslan - lättolkade ansiktsuttryck.
2. Hur personen uttrycker känslan verbalt - röstförändring och fraser.
3. Hur personen rent kroppsligt förmedlar känslan - beröring.

Avgörande för hur en person kan visa medkänsla för en annan person blir då avhängigt hur svårt/lätt man har att hantera dessa komponenter och sammanföra dem i ett samlat uttryck. Om en person då har problem med ett eller flera av dessa uttrycksmedel kan både den som är i behov av medkänsla såväl som eventuella iakttagare se att något inte stämmer med vad de är vana vid och det är där som feltolkningen sker; Den visuella informationen tillåts bestämma över vad som sker inuti människan.

...

Men är det liksom svårt att se andra gråta för dig för att du då känner en press att du måste visa en korrekt form av empati. Alltså du känner empati, men du vet att för att du ska visa denna empati måste du anstränga dig och därmed känner du dig pressad?
Jag anser i alla fall att det är en stor skillnad på att inte känna empati och att inte ha full förmåga att uttrycka empati.

Sen så tror jag även att det är viktigt att tänka på att man inte kan känna empati för alla människor. Jag menar, man måste väl ändå på något sätt ha en positiv uppfattning om en person innan man kan känna empati för denne. Eller?

temporary21 skrev:Men är det liksom svårt att se andra gråta för dig för att du då känner en press att du måste visa en korrekt form av empati. Alltså du känner empati, men du vet att för att du ska visa denna empati måste du anstränga dig och därmed känner du dig pressad?

Jag kommer inte så långt att jag känner någon press för att förmedla någon form av empati; Stresspådraget är för stort och jag förmår inte att överbrygga det utan fryser på sätt och vis till is. Jag kan se flera olika faktorer som samverkar till min stress men jag förmår inte bena ut dem nu.

temporary21 skrev:Jag anser i alla fall att det är en stor skillnad på att inte känna empati och att inte ha full förmåga att uttrycka empati.

Det instämmer jag i.

temporary21 skrev:Sen så tror jag även att det är viktigt att tänka på att man inte kan känna empati för alla människor. Jag menar, man måste väl ändå på något sätt ha en positiv uppfattning om en person innan man kan känna empati för denne. Eller?

Jag behöver inte ha en positiv uppfattning om en människa för att känna empati med den. Jag kan t.ex. empatisera med människor som begått ohyggliga våldsbrott enbart därför att jag tycker att det är synd om dem eftersom de i mitt tycke måste förbli i fängsligt förvar tills de dör och att de är så felskapade att de inte kan nå någon djupare tillfredsställelse utom i kränkandet av andra människor.

En del kanske bara får bli sådana? Sådana som inte får ta del utav annat? Som anses för ovärdiga för att få vara med?

Hmm, ja, jag kan känna igen det där med att frysa till. Man blir liksom emotionellt likt en zombie eller nåt, av händelser som för andra kan vara helt vardagliga. Däremot, precis som du säger, så är det lättare att i "krissituationer" behålla en viss klarhet.

Jag behöver inte ha en positiv uppfattning om en människa för att känna empati med den. Jag kan t.ex. empatisera med människor som begått ohyggliga våldsbrott enbart därför att jag tycker att det är synd om dem eftersom de i mitt tycke måste förbli i fängsligt förvar tills de dör och att de är så felskapade att de inte kan nå någon djupare tillfredsställelse utom i kränkandet av andra människor.

Där kan jag hålla med dig, fast frågan är om det snarare då handlar om ett miss tycke för rättvisan än om empati. Jag vet inte, för mig känns det så i alla fall. Hehe, det kanske bara helt enkelt är jag som antingen saknar eller har någon skum form av empati

Med lite närmare eftertanke så kom jag på ett exempel då jag med säkerhet kan säga att jag känner empati. T.ex. om jag ser att någon behandlar ett djur illa. Då får jag en direkt negativ känsla som inte är direkt kopplat till det medvetna, så att säga. Är det kanske på samma sätt du känner för dessa dömda människor?

atoms skrev:

temporary21 skrev:Men är det liksom svårt att se andra gråta för dig för att du då känner en press att du måste visa en korrekt form av empati. Alltså du känner empati, men du vet att för att du ska visa denna empati måste du anstränga dig och därmed känner du dig pressad?

Jag kommer inte så långt att jag känner någon press för att förmedla någon form av empati; Stresspådraget är för stort och jag förmår inte att överbrygga det utan fryser på sätt och vis till is. Jag kan se flera olika faktorer som samverkar till min stress men jag förmår inte bena ut dem nu.

Sådant är inte roligt, vad jag har upplevt, och ändå låter det på sitt sätt så praktiskt att jag blir avundsjuk. Skydd mot ännu fler käftsmällar.

atoms skrev:

temporary21 skrev:Jag anser i alla fall att det är en stor skillnad på att inte känna empati och att inte ha full förmåga att uttrycka empati.

Det instämmer jag i.

Onekligen. Plus diverse komplikationer och subtiliteter.
När nu de insikterna ska tränga igenom hos (nästan) den första icke-autisten (och hos en del av oss själva).

atoms skrev:

temporary21 skrev:Sen så tror jag även att det är viktigt att tänka på att man inte kan känna empati för alla människor. Jag menar, man måste väl ändå på något sätt ha en positiv uppfattning om en person innan man kan känna empati för denne. Eller?

Jag behöver inte ha en positiv uppfattning om en människa för att känna empati med den. Jag kan t.ex. empatisera med människor som begått ohyggliga våldsbrott enbart därför att jag tycker att det är synd om dem eftersom de i mitt tycke måste förbli i fängsligt förvar tills de dör och att de är så felskapade att de inte kan nå någon djupare tillfredsställelse utom i kränkandet av andra människor.

Samma här. (Och av flera skäl.)

Och där brister de flesta. Ingen skillnad som jag har sett mellan autister och "NT". Däremot mellan folk som har pressats att (och hunnit) reflektera och gå tillrätta med sig själva och folk som inte har det. Plus några få (givetvis "funktionshindrade") som klarar så avancerad empati genom naturbegåvning.

************

Och så mitt tjat om andra "empati"trådar:
empati-t12225.html

Zombie skrev: Samma här. (Och av flera skäl.)

Och där brister de flesta. Ingen skillnad som jag har sett mellan autister och "NT". Däremot mellan folk som har pressats att (och hunnit) reflektera och gå tillrätta med sig själva och folk som inte har det. Plus några få (givetvis "funktionshindrade") som klarar så avancerad empati genom naturbegåvning.

Men är det inte så att empati egentligen inte är något man kan resonera sig fram till, utan att det snarare är en direkt känsla?

Jo. Det är det jag menar. Även känslor och förnimmelser kan övas, sträckas ut och fördjupas med år och erfarenhet. Eller torkas ut, snävras in och grundas upp. Och förträngas eller öppnas för.

Okej, då förstår jag din poäng. Det har du så rätt i, något som man kanske tyvärr ibland glömmer bort