Jag är intresserad av forumets förhållande till ilska. Både ni som har NPF-diagnoser och ni som är självdiagnosticerade/misstänker ni har NPF. Själv tillhör jag den senare gruppen (har ingen diagnos).

Jag tittade tillbaka - det har varit en del intressant som skrivits om ilska och frustration på forumet men aldrig nån omröstning vad jag kunde se.

En sak jag är intresserad av är det faktum att många aspisar är logiska och analytiska (det har t.o.m. varit diskussion om schizoider). Och då undrar jag hur detta rimmar med att kunna visa känslor (i det här fallet ilska).

Jag är själv helt klart en logisk och reserverad person men ett litet känsloutspel.

Med ilska menar jag även att man kan bli frustrerad, irriterad och förbannad.

Det är alltid svårt att sätta svarsalternativ. Jag är helt säker på att alla människor kan blir arga. I den här omröstningen är jag ute efter vilka som visar och vilka som inte visar sin ilska.

I en kommande omröstning kanske jag försöker spjälka upp den grupp som blir arga men inte visar det - vad det beror på och vilka andra uttryck deras ilska tar sig istället- typ fysisk träning, skådespeleri, rockmusik, primalskrik - vad vet jag.

Själv tillhör jag dem som blir arga men har väldigt svårt att visa det. Har aldrig riktigt fattat varför men det har alltid varit så och nu är jag 45 bast så frågan är om jag nånsin lär mig.....En trolig förklaring är att jag växte upp i ett ganska känslofattigt hem där "allt var bra" och känslor skulle tryckas ned. (Det hängde samman med min mors sjukdom men det är en annan historia.)

En grej som kanske är speciell för mig är att folk genom åren ytterst sällan blivit arga på mig. Ibland önskar jag nästan att det inte vore så. Det oroar jag mig att beror på att jag öht inte väcker några starkare känslor. (Min fru kan bli riktigt arg på mig så det kanske är ett gott tecken.)

Det finns en person jag kan bli arg på och låta arg mot - min fru. Mot mina barn kan jag bli arg men jag försöker oftast skämta bort min ilska samtidigt som jag tillrättavisar dem. De är oftast inte så problematiska att man behöver bli arg mot dem. Men jag oroar mig för när de blir tonåringar och man (kanske) får anledning att bli riktigt arg nån gång.

Jag vet folk som kan låta arga utan att de är arga. Det kan inte jag. Jag kan inte ens låta arg om jag är arg (om jag inte tar väldigt väldigt mycket sats).

Att kunna låta arg är nog bra i många yrken typ lärare, poliser m.m. Annars är ett bra sätt att få folk, t ex barn att lyssna, att viska.

/Barracuber

Alternativ två kan ändras till "...men visar det aldrig eller nästan aldrig". Så är det för mig.

/Barracuber

Jag klickade för alternativ 3.

Jag blir nästan aldrig arg, men ibland tar jag fram en hammare och slår sönder saker. Min ilska är dock väldigt kontrollerad, eftersom jag slår sönder enbart saker som jag inte behöver längre.

Som liten palt kunde jag inte kontrollera mina utbrott (som dock vara lika få då). Då kastade jag saxar och slog sönder fönster med handflatan. En dag när var elva stängde jag av mina utbrott, men fick ibland återfall som mellanstor palt. Det hände sig då ibland att jag hoppade på folk, vilket var dumdristigt med tanke på min ringa storlek.

Som stor palt är jag lugn som en filbunke (bör omskakas).

Tack för svaren hittills. Det behövs fler svar för att kunna se nåt sorts mönster dock.

Ångrar nästan att jag slog ihop "skriva på forum/slänga saker/klippa till nån-nåt". Mitt ursprungliga syfte var att se hur många som aldrig visar sig ilska och hur många som gör det.

Själv skriver jag på forum men slänger inga saker eller klipper till nån så för mig skulle både alternativ 2 och 4 (och 4:an vore enbart skriva på forum) kunna gälla.

Därför satte jag själv alternativ 2 eftersom jag tänkte att "skriva på forum" inte är en speciellt utåtagerande aktivitet. Men det känns som jag har fel. Många här är väldigt bra på att uttrycka sig och framstår med sina ord som ordentligt arga ibland. Men den gruppen (som skulle platsa i alt 4) skulle aldrig visa ilska mot andra människor (och skulle därmed kunna platsa även i alt 2).

Så jag vet inte....kanske lika bra att göra om hela omröstningen....

Kanske lika bra att bara stryka "skriva på forum":

* blir aldrig arg
* blir arg men visar det inte utåt
* blir arg och visar det utåt (ej fysiskt)
* blir arg och slänger saker/klipper till nåt-nån

Åsikter nån?

/Barracuber

Ok så här får det bli:

Eftersom alla här bevisligen skriver på minst ett forum så är ju hela texten "skriver på forum" meningslös och bara missvisande. Det leder bara till att man inte vet om folk hör hemma i alt 2 eller 4....

Jag ber Admin ta bort texten "skriver på forum" från alt 4.

EDIT: alt 2 & 4 menar jag naturligtvis - inget annat.

Ursäkta strulet

/Barracuber

Jag valde "blir arg och visar det utåt (ej fysiskt)", men har också tendenser att glida över till "blir arg men visar det inte utåt".

Är jag för förbannad kan jag välja att bara dra från platsen utan ett ord. Råkar då någon sak krångla det allra minsta kommer jag att förlora på det, för att den åker i golvet eller får en omgång med något hårt.

Pemer skrev:Råkar då någon sak krångla det allra minsta kommer jag att förlora på det, för att den åker i golvet eller får en omgång med något hårt.

Då ligger du nästan inom sista alt också (du <i>kan</i> bli fysisk....)

Suck...

F-n vad svårt det är att hitta på bra svarsalt.

/Barracuber

Min ilska är mitt stora problem.

Jag blir nästan (jag slår inte eller skadar människor och djur, i övrigt känns det som jag helt saknar kontroll) okontrollerbar. Jag slänger slakar gormar och lever, struntar också i vilken miljö jag befinner mig. Tyvärr, jag jobbar dock med saken. Som tur är tar det lång tid innan jag blir arg och denna ilska uppkommer ofta (nästan enbart) av stress eller frustration (som den gången då smörgåsgrillen vägrade fungera, det medförde nästan att min relation med flickvännen tog slut). Ofta kommer det dagen eller dagarna efter jag varit ett socialt sammanhang och mina krafter är helt slut.

barracuber skrev:

Pemer skrev:Råkar då någon sak krångla det allra minsta kommer jag att förlora på det, för att den åker i golvet eller får en omgång med något hårt.

Då ligger du nästan inom sista alt också (du <i>kan</i> bli fysisk....)

Suck...

F-n vad svårt det är att hitta på bra svarsalt.

/Barracuber

Eh... ja just det, ja... stämmer...

Man är för rädd för konsekvenser så rädsla och ilska blir en sorts paranoia.

Vågar mig på att hävda att jag aldrig blir arg. Så gott som aldrig iallafall. Förr kunde jag bli lite arg (men har alltid varit extremt lugn), men de flesta "utlopp" efter en ålder av 12-13 har ändå alltid varit produkten av något föregående planerande. Likt, för att klara av denna situation blir jag illa tvungen att slå till denna individ, ingen annan utväg finns -> ett välriktat slag ersatt med ett lugnt iakttagande. Det senare har skett en eller två gånger. Slutade irritera mig på folk mycket senare. Ser människor som produkter av en massa händelseförlopp nu, vilket omöjliggör en hel del för mig.

Det som ersatt ilska (och aggression) i mitt fall är ängslighet. Kan bli oerhört ängslig för småsaker. Något att läsa om och träna bort, för jag anser att det är var människas ansvar att till egen förmåga förstärka sin självkontroll.

Aggression tillkommer när en människa upplever att vägen till ett mål hindras. Instinktivt har människor då lätt (vissa lättare än andra; något som i mycket bygger på erfarenheter från barndomen) till att agera vilt och obehärskat, exempelvis genom att skälla eller att slå vilt omkring sig. Värt att notera är att detta beteende faktiskt relativt ofta ger produktiva resultat, åtminstone i sociala situationer. Anledningen till att aggressivt beteende fortlever.

I människor (teoretiskt), likt i schimpanser, får man intressanta reaktioner av att skicka in små elektriska impulser till hypothalamus. Apor med låg position i en hierarki tar genast till ett försvarsbeteende, medan apor med hög rankning blir mer aggressiva än tidigare.

Instinktivt frågar jag mig varför viss grundläggande psykologi inte tillämpas i grundskoleverksamhet.

Kan bli arg, dock väldigt sällan. Sen är jag så oimpulsiv och behärskad av mig att det inte blir mer av det (dvs skälla/svära åt folks osv.).

Gillar inte svordommar eller obcena ord. Slinker dock ur nångång ibland på nätet kanske men då inte riktat mot nån person (hoppas jag).

Har blívit fysiskt ett par gånger (fått utbott), mest när jag var mindre. Jag gick/går dock bara på saker som inte är levande och ingen annans egendom.

Undviker att hamna i situationer där jag kan bli arg.

Frustrerad blir jag desto oftare.

underjord skrev:Jag blir nästan aldrig arg, men ibland tar jag fram en hammare och slår sönder saker. Min ilska är dock väldigt kontrollerad, eftersom jag slår sönder enbart saker som jag inte behöver längre.

Som liten palt kunde jag inte kontrollera mina utbrott (som dock vara lika få då). Då kastade jag saxar och slog sönder fönster med handflatan. En dag när var elva stängde jag av mina utbrott, men fick ibland återfall som mellanstor palt. Det hände sig då ibland att jag hoppade på folk, vilket var dumdristigt med tanke på min ringa storlek.

Som stor palt är jag lugn som en filbunke (bör omskakas).

Hammare/saker --> nävar/döda, relativt oförstörbara föremål.

Annars får det stå som det är.

Jag blir aldrig arg. Smått irriterad kan väl alla bli. Men arg i den bemärkelsen som många andra uttrycker, det blir jag aldrig. Jag ser inte själva poängen. Det stjäl bara en hel massa energi och man får inget ut av det.

tahlia skrev:Jag blir aldrig arg. Smått irriterad kan väl alla bli. Men arg i den bemärkelsen som många andra uttrycker, det blir jag aldrig. Jag ser inte själva poängen. Det stjäl bara en hel massa energi och man får inget ut av det.

Det finns heller ingen poäng, men det har lite med saken att göra.
Du ser säkerligen inte heller poängen med att inte kunna flyga eller att ha AIDS, detta är ändå något som händer alla/vissa människor.

jag slog hål i en dörr för jag blev ursinnig en gång.

fast så arg blir jag kanske en gång var femte år....

nassepuh skrev:Hammare/saker --> nävar/döda, relativt oförstörbara föremål. Annars får det stå som det är.

Hur menar du nu?

Jag tror att den okontrollerade ilskan beror på att man vet inte hur man ska hantera sin ilska. Jag känner ibland så och det har hänt att jag haft sönder saker... eller så tiger jag och går vidare som om ingenting har hänt. Det bästa tror jag är att kunna tala om saker. Då kommer man ofta fram till kompromisser där man kan mötas på halva vägen. - Åh, vad jag tycker det låter bra! Tyvärr har jag svårt att prata med folk om sådana saker jag är så rädd att såra någon... att jag ofta har sårat mig själv...

Att vara arg och trycka undan leder ju ofta till att man känner sig ledsen inombords och det blir svårare att hantera i längden.

Att sjunga har för mig varit det bästa att göra vid alla typer av känsloutbrott. Då fokuserar jag på något annat samtidigt som jag får ut min aggression eller sorg men även glädje!

Jag måste säga som tahlia. Jag blir aldrig arg men lite småirriterad kan jag bli. Jag kan komma ihåg en enda gång då jag var arg, så jag röstar på "blir aldrig arg".

underjord skrev:

nassepuh skrev:Hammare/saker --> nävar/döda, relativt oförstörbara föremål. Annars får det stå som det är.

Hur menar du nu?

Att jag har nästan identiska upplevelser där.

nassepuh skrev:Att jag har nästan identiska upplevelser där.

Aha.

Det ska mycket till för att få mig riktigt arg, men nu har någon fått mig otroligt arg, som man kan förstå i annan tråd...