Två nätter i rad har jag upplevt något som jag inte kommer ihåg när jag vaknar, men upplever som om jag har varit med om något övernaturligt. Det jag TROR att jag upplever är hur någon kommer in i rummet, sätter sig på sängkanten och gör något, kanske knuffar mig mot kuddarna (jag sitter upp och blir tillbakaknuffad). Jag blir i alla fall väldigt obehaglig till mods.

Jag får inga kvävningskänslor eller känner att kroppen stelnar. Är det här "nattskräck"? Jag har aldrig upplevt det förut, men just nu är jag väldigt uppstressad och orolig inför ett släktbesök.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nattskr%C3%A4ck

Det låter som en slags sömnparalys. Jag brukar uppleva liknande när jag sovit dåligt. Det brukar kännas som att någon örfilar mig i ansiktet, eller slår mot min kropp. Jag har även i samband med detta ibland sett skepnader som stått invid sängen eller i hörnet av sovrummet. Tror det brukar kallas hypnagoga hallucinationer.

Vissa gånger har jag vaknat och frågat min sambo; Såg du tanten, såg du henne, hon är under sängen nu!

Då brukar han lugna mig och övertyga mig om att jag är knäpp, att det var en skugga bara, en synvilla.

Men ibland är jag så rädd att jag inte törs gå på toaletten för att jag tror att någon smyger runt i hallen, samma som bankade på mig när jag sov.

Jag är lättväckt. Har dock hört från personer som lider av liknande upplevelser att de sover sig igenom upplevelserna, fast med öppna ögon. En tjej berättade för mig att hon drömde fruktansvärda saker, medans hennes sambo inte fattade det, för hon hade tydligen legat med öppna ögon och sett vaken ut. Hon drömde typ att han försökte döda henne.

Hon kände honom strypa henne. Vilket han så klart inte gjort!

Så man verkar kunna känna allt från förlamning och kvävingskänslor, till knuffar, duttar och att någon petar på en.

Min teori är att hjärnan är halvvaken. Man är på nåt sätt medveten men kan för all världens kraft inte göra ett smack åt det.

Detta är något som är återkommande när jag sovit extremt dåligt en tid eller väcks av något mitt i djupsömn.

Ibland är det som att jag självmant kastar mig fram och tillbaka och sträcker mig efter människor omkring mig. Helfestlig upplevelse ibland.

En morgon upplevde jag något krampaktigt, jag var vaken men kroppen ville göra något, jag stretade emot och det började göra ont i många muskler så jag slutade streta pga smärtan. Det var läbbigt för jag ville tydligen stänga dörren och jag lät kroppen göra det. Dagen innan hade jag iofs sprungit Göteborgsvarvet. ^^

imperativ skrev:Min teori är att hjärnan är halvvaken. Man är på nåt sätt medveten men kan för all världens kraft inte göra ett smack åt det.

Det jag läst som ett fakta är att sömnparalys orsakas av mekanismen som förhindrar oss att slå ihjäl oss i drömfasen. Dvs den normala förlamningen är påslagen vid fel tillfälle eller att vi vaknar vid fel tillfälle. Så du har I princip rätt.

missförstå mig rätt, men fan vad häftigt. kanske inte att uppleva det men själva fenomnenet

Ibland har det hänt att jag vaknat efter jag trott att jag varit vaken. Det känns som att någon trycker ner mig och att jag försöker skrika. Jag tänker att det är något sinnessjukt på gång i mitt huvud, så jag försöker skrämma bort det genom att fightas om vem som kan skrämmas mest. Det är föreställningen jag har när jag vaknar i alla fall. Naturligtvis är jag lite skärrad varje gång jag vaknar, men jag förstår att det inte finns något där.

Själva "knuffen" kan tydligen bero på att muskler slappnar av, och det ganska plötsligt så att man rycker till i kroppen när spänningen släpper!

*knuffar*

Om man har sömnparalys kan man väl inte sätta sig upp?

Jag antar att orsaken kan vara mekanisk, men när jag upplevde det så handlade det nog om att jag MÅSTE vakna för mitt barn höll på att dö av astma. Varje gång det hände och jag sprang in till henne hade hon slutat andas...
Så skulle det hända något liknande idag skulle jag nog bli klarvaken och undra var min hjälp behövdes.

Sanna

MsTibbs skrev:Om man har sömnparalys kan man väl inte sätta sig upp?

Beror på i vilket skede, just i det paralyserade stadiet kan man inte röra sig, men sedan slappnar ju musklerna av, och i en sådan fas kan man få muskelryckningar eller röra sig, rulla runt osv.

Hittade en intressant filmsnutt, där de försöker visa hur en sömnparalys kan vara.

http://blog.aggeman.se/2008/06/ett_bra_ ... ralys.html

Ibland händer det skumma saker för mej precis i gränslandet mellan vakenhet och sömn. Har bland annat fått örfilar som känns riktiga verkliga, och hört någon som ropar mitt namn t.ex.
När sådant händer vaknar jag direkt och undrar vad det är frågan om
Det är inte så att jag blir rädd, men det är en väldigt konstig känsla som griper tag i mej vid sådana tillfällen.

MsTibbs skrev:Om man har sömnparalys kan man väl inte sätta sig upp?

Jag vet inte hur det är för er andra, men jag tycker iallafall att sömnparalys är *mycket* vanligare om man somnar just i sittande ställning. Tex på föreläsningar :-S

Har sluppit "tanten" sedan jag skrev och hoppas hon håller sig borta, Insh'allah...

earlydayminer skrev:Ibland har det hänt att jag vaknat efter jag trott att jag varit vaken. Det känns som att någon trycker ner mig och att jag försöker skrika. Jag tänker att det är något sinnessjukt på gång i mitt huvud, så jag försöker skrämma bort det genom att fightas om vem som kan skrämmas mest. Det är föreställningen jag har när jag vaknar i alla fall. Naturligtvis är jag lite skärrad varje gång jag vaknar, men jag förstår att det inte finns något där.

En mara?

Tobias skrev:

earlydayminer skrev:Ibland har det hänt att jag vaknat efter jag trott att jag varit vaken. Det känns som att någon trycker ner mig och att jag försöker skrika. Jag tänker att det är något sinnessjukt på gång i mitt huvud, så jag försöker skrämma bort det genom att fightas om vem som kan skrämmas mest. Det är föreställningen jag har när jag vaknar i alla fall. Naturligtvis är jag lite skärrad varje gång jag vaknar, men jag förstår att det inte finns något där.

En mara?

Sömnparalys snarare.
http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys

Själv brukar jag vakna med en känsla av att jag håller på att kvävas,ganska påfrestande faktiskt.