sugrövmanövern skrev:Sedan kom vi in på att man kan ju få hjälp med att sköta hemmet om orken tryter. Men alltså, det där har jag ju redan forskat i, och det enda LSS kan bistå med är någon som kommer hem till en och sparkar en i röven och tvingar en att diska medans de tittar på.

Så jag förstår inte varför de tar upp frågan ens, ärligt talat.

Jag förstår inte det heller.
Jag har av vården flera gånger fått höra att ditten eller datten kan man få hjälp med, men när man försöker få hjälp, så finns den naturligtvis inte.

Antingen så hamnar man "tyvääääär" mellan alla stolar, "du har ju AS så då går du under xxx, men eftersom det inte beror på AS primärt, så går det under yyy, så TYVÄÄÄÄÄR".
Eller så måste det åt helvete precis, innan man får hjälp. Ingen hjälp medan det håller på att rämna.

Haha, LOL, tänk vad många som har fått höra "men du kan få hjälp om du känner att du inte orkar fullt ut med ditt barn" eller "du kan få hjälp med städningen om du tycker att det är för mycket".

Visst... de får hjälp när det har gått åt helvete. Samt att personen riskerar att eftersom det har gått åt helvete, så omhändertas barnet.
Och med städningen fungerar det som sugis skrev, man får en spark i röven, vilket inte är vad man behöver om man verkligen inte orkar.

Hemtjänst kanske man kan få minimalt av, om man inte orkar resa sig. Så att hjälpen knappt gör till eller från.

Mina hjälpare kommer inte och bara tittar på mig. De ska jobba med dig, du ska inte bli iakttagen. Jobba med betyder inte att bara du jobbar.

Du ska ha hjälp där just dina förmågor är som vekast, om det handlar om planering, minne, strategier eller utföra.

Här sparkar de lite liv i folk med kaffe på morgonen om detta behövs. Om personen inte sedan har andra svårigheter, går de sedan till sitt jobb, vilket innebär att man kan ha svårighet med en sak och en annan är OK.

Härom dagen var jag ute med min bostödjare på stan och vi kom att prata om just rollen bostödjare.

Jag trodde ärligt aldrig att en bostödjare skulle kunna vara något för mig eller kunna hjälpa mig, men det har visat sig vara en oerhört bra resurs. Men då har jag en väldigt bra bostödjare, med förmågan att tänka själv och lyssna på vad jag faktiskt säger och inte vad hon eventuellt förutsätter att jag har behov av.

Jag berättade då lite om sånt jag läst här och tänkte att det kanske vore en bra idé att skapa en tråd som jag kan kopiera och ge till min bostödjare för att även delge sina arbetskamrater och kanske mest chefer. En tråd där de som känner att de vill dela med sig av sina tankar om bostöd och hur de själva skulle vilja att det fungerar.

Tex tänker jag på just detta att faktiskt kunna få med sig en bostödjare ut på stan om man helt enkelt inte är van att ge sig ut själv, för att bredda livet lite, ge en även den som känner sig osäker möjligheten att utforska mer än bara närområdet, helt enkelt genom att från början få hjälp ut...

Min önskan egentligen skulle väl vara ett nätverk från LSS, där assistenter-kontaktpersoner-bostödjare jobbade ihop, för att tex underlätta att ge/få hjälp. Kanske tom avlösare för barn med diagnos till vuxna med diagnos kunde ha samma människa som hjälper till i alla situationer...

Det jag menar är ju att många förmodligen skulle ha mycket större socialt liv om en kontaktperson och bostödjare tex var samma person. Åtminstone jag vill inte ha en massa människor inblandade och om jag hade möjligheten att tex få samma kontaktperson som bostödjaren som från början kanske hjälpt mig komma ut lite så skulle situationen nog se bättre ut för rätt många, tror jag.

jag hoppas jag fått ihop mina tankar så pass redigt så att det är förståeligt och att åtminstone några skriver sina tankar och låter mig kopiera det hela att ge min bostödjare.

Sanna

Bra idé med den här tråden! Jag kan berätta om hur mitt boendestöd fungerar och som jag själv är väldigt nöjd med.

Jag får hjälp från ett ställe som ursprungligen var en gruppbostad för aspergare, men som sedan breddat sin verksamhet så att de även åker runt till aspergare bosatta i egna lägenheter runtom i kommunen. De som kommer hit är alltså specialiserade på just AS och kan detta. Man behöver aldrig förklara något vad gäller diagnosen, de fattar precis och genom det blir det aldrig något nedvärderande heller, så det känns väldigt bra. Jag känner mig aldrig underlägsen på något sätt när de är här.

Jag har två stycken som kommer till mig (vilket nog alla har) och jag har fått godkänna bägge två innan, träffat dem på deras bas och känt för att det har stämt med personkemin. Jag har valt att inte ta emot någon vikarie, så om någon av dem inte kan komma så blir jag utan stödet. Dessa två turas alltså om att komma och de kommer 1-2 ggr i veckan och är här då ca 2,5 h.

Man har ju fått tala om innan hur man vill att stödet skall se ut. Jag har valt att själv välja vad som skall göras varje gång de kommer. Det brukar bli saker som jag annars har svårt att komma igång med. T ex:

* fylla i ansökningshandlingar för t ex bostadsbidrag med allehanda papper som skall in och räkna årsinkomster och sånt jobbigt som jag annars skjuter upp.
* rensa bland papper och stoppa in i pärmar
* rama in bilder som jag har färdiga ramar till
* röja i källaren
* ringa en massa jobbiga samtal
* städa, tvätt, disk, matlagning (när min energi är så dålig att jag har svårt att komma igång med sånt själv)

Ofta har boendestödjarna här ett väldigt enkelt jobb. Bara vara närvarande när jag pysslar med det jag vill ha gjort. De kan typ sitta och läsa i mina Empowermenttidningar medan jag gör mitt. Har jag dålig energi så brukar de få vara med och hjälpa till ibland. Att den som kommer kanske diskar åt mig medan jag sorterar papper. Ofta när jag skall sortera/röja undan saker så har jag svårt att veta var jag skall lägga saker och då kan de komma med förvaringstips. De är bra på att strukturera saker, så då kan jag få lite struktureringstips över förvaringsställen. T ex att ha en pärm för att stoppa lösa recept i, eller en skokartong för att stoppa brev i.

De arbetar helt enkelt på det sätt som vi hyresgäster (det är så vi kallas, inte brukare eller nåt sånt) behöver. Behöver man hjälp att komma ut lite grann - dvs att man har svårt att komma igång med det och bara fastnar vid datorn hemma så kan man gå ut en sväng. De kan följa med till gym och simhallar och sånt också om man har svårt med att komma igång att träna. En gång åkte jag och simmade med en av boendestödjare som alltså också hade baddräkt och så med sig.

Jag brukar utnyttja boendestödet till diverse bilärenden och så också, åka och storhandla om jag behöver det, åka och slänga något vid återvinningsställen, eller åka till IKEA om jag behöver köpa någon möbel eller nåt.

Behöver man hjälp med scheman eller påminnelser så har de flera olika sorters mallar och så för olika schematyper och de kan ringa och påminna om saker om man behöver det. Och mår man skittaskigt en dag och är deprimerad så kan man också bara sitta och snacka om man behöver det. Jag brukar ibland utnyttja dem till att snacka igenom svåra situationer man hamnat i och få tips och råd om förhållningssätt och vad man kan säga och göra i olika lägen, eller få feedback kring om man agerat rätt i en viss situation (med sociala regler och sånt).

På deras bas - som ju alltså ursprungligen är en gruppbostad - ordnar de också aktiviteter där som man kan åka dit och vara med på. T ex spelkväll (sällskapsspel), eller videoafton och sånt. Jag brukar dock inte själv vara med på det.

Det här stället heter alltså Källsprånget och finns i Uppsala. Kanske några fler uppsalabor på forumet som får hjälp därifrån?

Tack Heliora!
Ditt bostöd tycks fungera ungefär som hos mig. Jag har dock valt att bara ha en person som kommer till mig och tackar nej de gånger hon inte kan.

Själv bor jag i Haninge och de har också ett aspergerteam som så långt jag har kunnat bedöma det är kunniga, åtminstone min bostödjare, hur andra fungerar vet jag ju inte, men jag har fått bra hjälp.

Något som för mig betytt mycket är att min bostödjare noterar när hon tycker det är dags att locka ut mig lite. Så det vi gjorde igår, efter att jag suttit inne 3 veckor med brutet ben, var att hon hämtade mig och så åkte vi till en kina-restaurang och åt. Trevligt och gott och idag känner jag mig betydligt piggare, så det ÄR bra att göra något kul mellan varven.

Sanna

Vore inte det roligaste att komma bort från betalda kontakter o istället få hjälp att hitta nya kontakter fast sådana som är vanliga människor som inte får betalt.
Ok din boendestödjare verkar vara extremt vettig med tanke på en del andra jag läst om.

Knyta kontakter är för min del inte så svårt, det knepiga är att behålla dem.
På ett jobb roade jag mig med att knyta kontakter åt andra, det gav mig bra kunskaper i att ha o göra med folk, jag kunde sitta med i samtalen och studera deras beteenden
Mycket lärorikt

Alltid så var det så att jag hade något ärende till den personen jag kontaktade, att fråga något vanligen.
Sedan blev kontakten olika lång, alt från några sekunder till ett helt samtal.
Det avr oftast lätt att återkomma till en person man pratat med även om det var kort samtal gången innan.

Den här insändaren ville jag skicka till Vestmanlands Läns Tidning, men fick avslag när jag ville ha signatur under den:

Mitt inlägg:: Enligt LSS-lagen ska funktionshindrade ha rätt till bland annat boendestöd, och i det ingår hjälp med städning. Efter vad jag har hört om det, får man inte konstruktiva råd på hur man ska bära sig åt för att få rent och snyggt utan större ansträngning. Det enda boendestödarna gör är att anmärka på hur det ser ut, dela upp sig på två ställen och tvinga den som bor i lägenheten att springa mellan två ställen, och därför inte kunna ha full uppsikt över vad som händer. Risken är att saker kan försvinna eller åtminstone ligga på andra ställen än där de fanns. När det gäller att ge råd, är de här människorna i Västerås alldeles för okunniga om vilka hjälpmedel som finns när det gäller städning, och jag måste erkänna att jag har själv drabbats av en grupp sådana boendestödjare. Det jag beskrev är vad jag har råkat ut för hemma, och jag upplever det nästan som om polisen är mig på spåren, fast jag inte har något förbjudet för mig hemma. Konsekvensen av det här är att LSS-lagen, som det skrivs om att man har rätt till som funktionshindrad snarare leder till att man tvingas till den livsstil som inte passar en.

Att tvingas skylta med sitt namn i stället för en signatur gör ju att många inte törs kritisera missförhållanden. Man lämnar ut sig för mycket i massmedia, om de ställer sådana krav på åsiktsyttringar. Till slut handlar tidningarnas insändare bara om blaj.


mnordgren:

Slog ihop två trådar om samma ämne

Kollar de upp ditt namn? Måste du visa legitimation? Om inte så kan du ju bara hitta på ett namn.
Men visst är det dynga att inte få använda en signatur i insändare.

När man skriver en insändare till VLT, måste man ange namn, adress och telefonnummer, men det nya i deras formulär är att man måste skriva sitt eget namn. Det står faktiskt redan på deras hemsida om att de inte publicerar insändare med signaturer. Se här:
http://vlt.se/asikter/insandare
Regeln om namn står under rubriken Debattregler.

Citat: "VLT värnar om en öppen debatt. Huvudregeln är att insändare i tidningen är undertecknade med namn. Insändare som kritiserar namngiven person publiceras endast om skribenten undertecknar med namn."

Det verkar som att de är hårdare just när man kritiserar namngiven person. Förmodligen för att de fått in många oseriösa insändare.

Dock väldigt problematiskt då det vanligaste är att man inte vill skylta med sitt namn om man kritiserar någon person.

Det var ju ingen namngiven person jag kritiserade, utan en kommunal serviceinrättning. Dessutom släpper de bara ifrån sig förnamnen på de personer som kommer hem till mig och röjer eller städar. Men vad det än handlar om, tycker jag att en tidning som publicerar insändare ska kunna ta in sådana med signatur. Innehållet i insändaren kan ju avslöja för mycket om personen som skrev den.

^^

Håller med. Tycker ju att de som är insändaransvariga på tidningen istället måste läsa igenom insändarna ordentligt i förväg och kolla av om insändaren är seriös eller ej, eller om den bryter mot några regler. Om den inte håller deras standard så publiceras den helt enkelt inte.

Men att kräva att man står med både förnamn och efternamn leder ju till att allt fler skiter i att skriva viktiga insändare och det istället skapar mer utrymme för löjliga småsaker.

Kanske kan du skriva en insändare om DET istället. Att VLT's insändarregler gör att fler håller käften eftersom de inte vågar berätta sina historier.

Hupp! Nu börjar diskussionen handla om yttrandefriheten i stället för själva kärnämnet som jag skickade in mitt första inlägg för. Kanske jag skulle vilja styra diskussionen till att handla om det som står i den citerade texten - den i rött - i stället. Jag har i dag haft besök av två damer från stödgruppen som sköter om den del av stan där jag bor, och de har ålagt mig att samla ihop saker som antingen ska slängas eller ställas upp på vinden. De tycker att jag har tid med det när jag är ledig och pensionär. Är det hjälp, det, eller vad?

Orsobou4 skrev:Hupp! Nu börjar diskussionen handla om yttrandefriheten i stället för själva kärnämnet som jag skickade in mitt första inlägg för. Kanske jag skulle vilja styra diskussionen till att handla om det som står i den citerade texten - den i rött - i stället. Jag har i dag haft besök av två damer från stödgruppen som sköter om den del av stan där jag bor, och de har ålagt mig att samla ihop saker som antingen ska slängas eller ställas upp på vinden. De tycker att jag har tid med det när jag är ledig och pensionär. Är det hjälp, det, eller vad?

Antingen skriver du din insändare - den i rött - och skickar in med namn och adress. Eller så skiter du i det och mår dåligt för att du blir "tystad".

ELLER så kontaktar du tidningen och säger som det är - att deras regler om författarnamn och adress leder till negativa konsekvenser. Det kan du skriva direkt till tidningen, eller som en insändare så att fler kan kommentera och tycka till. Du lär ju inte vara den enda som sitter inne med historier som behöver berättas. Så du lär säkert få medhåll.

Gör som du vill. Bara ett litet tips på en möjlig lösning istället för en trolig låsning.

Kan jag få slut på diskussionen om att skriva insändare, tack! Jag vill diskutera själva boendestödet, det som står i den röda texten i stället.

Orsobou4 skrev:Kan jag få slut på diskussionen om att skriva insändare, tack! Jag vill diskutera själva boendestödet, det som står i den röda texten i stället.

Upplägget i originalinlägget var nog då lite felriktat eftersom ämnet behandlade att insända, inte insändaren.

Jaja, whatever.
Tyckte ditt inlägg handlade mest om att du var pissed på tidiningens regler och trodde att det var DET du ville ha hjälp med. Jag fattade aldrig att du ville diskutera sakfrågan "boendestöd".

Ja, boendestöd kan jag ingenting om så jag lämnar härmed den här diskussionen.

Tack, Truly! Nu hoppas jag att den egentliga diskussionen om boendestödet kan komma i gång!

Låter som rena vansinnet, och kränkande övertramp, det som dina boendestödjare håller på med!

Min boendestödjare hjälper mig att städa - om jag orkar, och med det jag vill ha hjälp med. Ibland mår jag så dåligt att jag bara behöver prata, och då gör vi det.

Men jag har väl haft en otrolig tur, som fått en sån bra boendestödjare...

Orsobou4, kameror eller mikrofoner
Du får alltid spela in konversationer du deltar i men inte placera ut mikrofoner så det blir buggning.
Däremot får du övervaka ditt hem, det är ju ditt
Det enda skulle vara att man inte får göra krigsmatriel, men det är det ju inte frågan om.

Försvinner något så har du plötsligt bevis men göm gärna kamerorna väl.

Jo, det är kanske litet komplicerat att ha koll på vad de här personerna gör. I går var det alltså två kärringar, en gammal, en yngre, som dök upp hos mig och skulle röja. De ville att jag skulle slänga hälften av mitt bohag, och de hade ingen förståelse för att de kunde befinna sig värdefulla saker bland dem, t ex mina gamla vinylgrammofonskivor som de tyckte jag skulle ställa upp på vinden.
"Du kan ju inte ha allting här nere", försvarade de sin föraktfulla attityd.
Det är ju precis samma förakt som fattiga människor råkar ut för om de klagar på att de har för ont om pengar. Då bara ska man finna sig i sitt öde. Det är så hela Pro Aros i Västerås tänker, den kommunala enheten som den här stödgruppen hör till.
När jag är orolig eller bekymrad, kan jag ringa till det mobila teamet och prata av mig så här dags, men eftersom det också hör till Pro Aros, lär jag väl bli avsnäst. Ni som berättar hur väl omskötta ni blir av era stödjare, ni bor säkert inte i Västerås. Jag varnar er: flytta aldrig hit!

Ha, skulle nästan vilja flytta dit bara för att de ska få veta att det är en själv som bestämmer i ens egen lägenhet men att de är välkomna att lämna förslag.
Förslag innebär INTE att man accepterat förslaget.

Kan tipsa om hur jag har gjort för o få plats med alla saker.
Jag byggde egna hyllor eller vad jag ska kalla det utav vanliga träreglar.
Det är förbaskat billigt och det ser systematiskt ut dessutom.
Fast man får se upp så det inte blir för mycket vikt på golvet om man har tunga grejor så golvet rasar in o landar på dem inunder.

LSS förresten, är det inte då du anställer den som ska jobba hos dig även om komunen sköter själva anställningsprocessen?

Det är inte jag som anställer dem som kommer hem till mig och röjer. Jag får inte ens välja vem som ska komma. De hör till en grupp boendestödjare som har ett kontor, där det finns anställd personal.

Men du kan ju alltid skicka ut dem igen om de blir för styrande, det är ditt hem, ingen annans.
Ok din familjs hem om du har familj.