Inger skrev:Jag tycker å ena sidan att det är modigt av dig att berätta om diagnoserna och dina problem, men å andra sidan tycker jag faktiskt inte hon har med det att göra. Även om ni kände varandra för några decennier sen så känner ni inte varandra nu och är inte samma personer som då.

Såna intima detaljer om sig själv berättar man bara för personer man har en relation till. Något du eventuellt skulle kunna berätta i förtroende om ni träffas .

Men det finns liksom ingenting mer att skriva än om allt mitt skit och elände. Så det är svårt att undvika. Hon undrar ju vad jag gör och om jag har familj och barn och så, så när jag svarar på dessa saker så börjar hon ju ändå fatta att det är något som är fel. Att man bara berättar intima detaljer i förtroende är en regel som bara funkar för lyckade människor, eftersom de har annat att skriva om. Jag har ju inget annat.

Men låt då bli att skriva. Eller skriv helt kort och sakligt att du inte har familj, punkt och ingen kommentar.

Jag håller med Inger helt och fullt och jag tycker det är viktigt det hon skriver. Jag vet vad det är att kränka sin egen integritet, jag vet vad det är att ta för mycket hänsyn till sina föräldrar eller andra som (faktiskt) inte har någon rätt till ens liv, jag vet hur svårt det kan vara och hur lång tid det kan ta att växa förbi sådant, och jag säger kämpa på.
Du har folk (åtminstone) här.

Ja, det är en igenkänlig känsla att skriva om "sitt vanliga ingenting" medans andra går massa yrkesutbildningar och allt möjligt. Även om inget borde vara mer rätt eller fel. Men det kan ändå kännas som: Jaha, nu tjatas det om det där igen och så blir man påmind. Men det finns massa intressanta idéer här.

Jag vet vad Zombie säger..

Jag tror mycket på det som Inger, Zombie och regnif skriver. Känner också igen det där om föräldrar, eller i ditt (och i mitt) fall om mamman, hur svårt det är att känna sig självständig och vuxen. Även min fru (41 år och NT) har fortfarande väldiga problem med sin mamma.

Heliora, är det din mammas påverkan eller att du fortfarande gillar din gamla barndomskompis som gör att du sliter så med detta?

Du kunde skriva typ:

"jag har familj men inga barn. Har väldigt mycket omkring mig just nu och hinner inte skriva mer för tillfället."

Och avsluta med antingen

"du får lycka till med allt!",

ifall du vill bryta kontakten, eller

"Vi kanske hörs igen!",

om du vill behålla henne som kontakt.

"Jag har familj" undrar du kanske? Jag tänkte att det var en liten vit lögn. Alla har ju familj menar jag (även om det "bara" skulle vara syskon o päron) Man har ingen skyldighet att förklara sig så utförligt.

Heliora skrev:Men det finns liksom ingenting mer att skriva än om allt mitt skit och elände. Så det är svårt att undvika. Hon undrar ju vad jag gör och om jag har familj och barn och så, så när jag svarar på dessa saker så börjar hon ju ändå fatta att det är något som är fel.

Om du vill svara så säg bara "nej" eller "nej, det har inte blivit så". Du har verkligen ingen skyldighet att redogöra för ditt privatliv. Att man inte har barn behöver inte betyda att det är nåt fel på en, det är många som väljer att prioritera andra saker och du har ingen skyldighet att redogöra för dina motiv. Samma med partner: du är "singel för tillfället", om du nu vill berätta något alls, vilket du alltså inte behöver. Om hon är nyfiken så är det hennes problem, inte ditt.

Är helt säker på att Margareta Ribbing skulle hålla med, hon brukar tycka det är ett oskick av folk att ställa för närgångna frågor och brukar rekommendera att man vänligt men bestämt snoppar av dem.

Heliora skrev:Att man bara berättar intima detaljer i förtroende är en regel som bara funkar för lyckade människor, eftersom de har annat att skriva om. Jag har ju inget annat.

Du kan bara skriva att du först studerade länge, och att du nu jobbar med X, om du nu vill berätta något alls. Tycker absolut inte du behöver redogöra för dina diagnoser eller problem, eller att det ens är lämpligt att göra det (de flesta vill inte höra om andras problem när de hör av sig).

Edit: Utmärkta tips av Barracuber. Bra att hålla det så kort som möjligt. Hon har inte med ditt privatliv att göra!

Inger skrev:....
Om du vill svara så säg bara "nej" eller "nej, det har inte blivit så". Du har verkligen ingen skyldighet att redogöra för ditt privatliv. .... du har ingen skyldighet att redogöra för dina motiv. ..... Om du nu vill berätta något alls, vilket du alltså inte behöver.

Precis vad jag tycker.

Inger skrev:....Tycker absolut inte du behöver redogöra för dina diagnoser eller problem, eller att det ens är lämpligt att göra det (de flesta vill inte höra om andras problem när de hör av sig).

De har oftast fullt upp med sina egna.

I detta land pratar man möjligen om känslor men knappast om mental ohälsa och inte om diagnoser.

För o ge dig lite fler alternativ skulle du ju kunna få beskrivningar av dig ifrån oss och så får du väl säga något i stil med att "ja, jag brukar ju tycka sämre om mig själv än vad andra tycker om mig, de brukar gilla mig bättre än jag själv gör av någon anledning, sååååå, sag fick ett antal beskrivningar av bekanta (behöver inte berätta att det är ett forum där forumisterna gärna träffar varandra, och speciellt inte aspergerforum, det kan vara ett tämligen privat forum)."

Du skulle ju kunna berätta att du gillar att följa med folk på deras resor och klarar att leva ganska väl utav naturen utan att göra av med så mycket pengar.
Brukar uppskatta att alls vara i skogen kanske (har iofs inget minne av att du sagt varken det ena eller det andra om saken iofs men du vet nog vad du tycker )

Kommer frågan om pengar upp så kan du ju säga att du blev sjuk för länge sedan o det gav ju inte så mycket pengar o leva på, det blir billiga resor, typ att förlja med folk när de åker ut med båten eller husvagnen eller bilen.

Och även du får säga att något är personligt och att du inte vill berätta.

nano skrev:För o ge dig lite fler alternativ skulle du ju kunna få beskrivningar av dig ifrån oss och så får du väl säga något i stil med att "ja, jag brukar ju tycka sämre om mig själv än vad andra tycker om mig, de brukar gilla mig bättre än jag själv gör av någon anledning, sååååå, sag fick ett antal beskrivningar av bekanta (behöver inte berätta att det är ett forum där forumisterna gärna träffar varandra, och speciellt inte aspergerforum, det kan vara ett tämligen privat forum)."

Fast jag förstår inte varför jag skulle skriva så? Hon frågar vad jag gör och hur jag mår. Inte om hur jag är som person.

Aha, jag fattade inte att hon önskat få veta något specifikt alls, fast du väljer ju å andra sidan vad du är bekväm med att svara på.
Skulle jag alls berätta och jag tyckte jag lyckats sämre än någon annan så skulle jag nog säga just att jag inte lyckats bäst och jobbar på framtiden.
Inte gå in så mycket iaf på allt trassel.

Kan rekomendera att se dagens avsnitt av fråga doktorn, såg slutet av en tjej som skrivit en bok om hur hon vänt tankarna emot sig själv och blev beroende av bekräftelse från andra men tagit sig ur det.

Har inte orkat skriva någonting på mailet på ett tag. Vill bara ta livet av mig när jag sätter mig vid det. Och hon får vänta ännu längre på svar.

Ni parmänniskor har det bra, ni. Ni behöver aldrig ta livet av er. Ni kan leva och må bra, ni.

nano skrev:Kan rekomendera att se dagens avsnitt av fråga doktorn, såg slutet av en tjej som skrivit en bok om hur hon vänt tankarna emot sig själv och blev beroende av bekräftelse från andra men tagit sig ur det.

Genom att skaffa partner gissar jag. Det vet jag inte om jag lyckas med.

Det sade hon inget om, men hon sade att hon hittade en god vän i någon som inte kände till allt om henne.

Alla vill inte ha någon partner (oj vad jag tycker det ordet låter medicinskt, men det är ju ingen medicin) heller.
En del vill ha många.

Jag har ingen o vara ihop med heller men jag har viljor, illusioner, planer och drömmar.
Det finns de som har vidriga förhållanden med, det har du ju lyckats undvika galant

Personligen är jag rätt glad att jag inte satt några barn till världen.
Jag skulle nog snarare säga att du inte hittat någon att tycka om.

Heliora skrev:Har inte orkat skriva någonting på mailet på ett tag. Vill bara ta livet av mig när jag sätter mig vid det. Och hon får vänta ännu längre på svar.

Ni parmänniskor har det bra, ni. Ni behöver aldrig ta livet av er. Ni kan leva och må bra, ni.

Det finns två saker som gör mej beklämd när jag läser det här.

1) Att du känner ett sådant tvång att skriva detta till henne fast du uppenbarligen mår dåligt av det och egentligen inte vill heller, om jag fattat det hela rätt.

2) Att du har fått för dej att själva parförhållandet gör att alla problem löses av sej själv och att alla som lever i par är lyckliga och slipper må dåligt.

Vet inte vad någon kan säga eller göra för att få allt att bli bättre. Vad var det som var skillnaden den där perioden du inte hade sådan saknad efter relation?

weasley skrev:1) Att du känner ett sådant tvång att skriva detta till henne fast du uppenbarligen mår dåligt av det och egentligen inte vill heller, om jag fattat det hela rätt.

Hon vet ju inte att jag mår så dåligt av det och väntar väl febrilt på mail från mig. Hon ser mig säkert därför som en nonchalant människa som inte hör av sig. Så därför måste jag skriva.

weasley skrev:2) Att du har fått för dej att själva parförhållandet gör att alla problem löses av sej själv och att alla som lever i par är lyckliga och slipper må dåligt.

Det är väl ett faktum. Eftersom ni inte vet hur nedbrytande den kroniska ensamheten är vet ni ju inte hur bra ni har det. Och jag vet inte om ni någonsin kan förstå, hur mycket vi ensamma än informerar.

weasley skrev:Vet inte vad någon kan säga eller göra för att få allt att bli bättre.

Helst skulle ni få bryta upp från era respektive och leva som fattig, ensam och hemlös. Då hade det blivit aningen bättre för mig, för då hade jag inte känt mig som sämst och så hade jag blivit skadeglad. Ja, jag vet jag är en hemsk människa!

weasley skrev:Vad var det som var skillnaden den där perioden du inte hade sådan saknad efter relation?

Jag förstår inte nu hur jag kunde vara så isolationistisk och känslolös.

nano skrev:Jag skulle nog snarare säga att du inte hittat någon att tycka om.

Jag har hittat en att tycka om, väldigt mycket t.o.m. Och jag har sett tecken på visst ömsesidigt intresse. Men han har lika svårt som jag med sånt här och då verkar ingenting hända. Och så ses vi alldeles för sällan också. Så oddsen känns låga. Och min biologiska klocka tickar. Snart är det för sent att få barn.

Heliora: Sök hjälp. Det är inte sunt att tänka sådär. Dessutom verkar det inte som om du gör något åt din situation förutom att skriva här.

Meppe skrev:Heliora: Sök hjälp. Det är inte sunt att tänka sådär. Dessutom verkar det inte som om du gör något åt din situation förutom att skriva här.

Vad finns det att göra? Vad finns det för hjälp att få? Jag går hos psykläkare och har gått hos diverse psykologer och kuratorer. Har gått i både gruppterapi och bildterapi och allt vad som finns. Har käkat diverse olika piller också. Så vad finns mer att göra? Ta livet av mig förstås, det återstår ännu, men för närvarande är jag tyvärr för feg och blödig. Sorry.

Heliora skrev:[
Hon vet ju inte att jag mår så dåligt av det och väntar väl febrilt på mail från mig. Hon ser mig säkert därför som en nonchalant människa som inte hör av sig. Så därför måste jag skriva.

Projicering...


Resten av det du skriver är typiskt depressionssymtom. Okej livet är inte perfekt ändå, men med en depression kan man som världsbäst känna sig sämst.. ingen idé att försöka ens. Släpp allt tillsvidare och jobba på att förbättra det allmänna måendet.

carl skrev:Släpp allt tillsvidare och jobba på att förbättra det allmänna måendet.

Jag har tyvärr inte de förutsättningarna i livet. Hade jag haft det så hade jag mått bra vid det här laget.

En sak är iallafall säker: Det kommer ingen magisk fe av att du klagar på hur orättvist allt är. Det är DU som måste göra något. Berätta för personen du tycker om att du tycker om h@n.

@Heliora

Tänk såhär:
- Det är ett brev. Det betyder att DU har kontrollen. Det är DU som bestämmer exakt vad du ska berätta och inte berätta, vad du vill att hon ska veta om dig och inte, och om du ska svara alls.

Vore det inte värre om hon överrumplade dig på gatan och du var tvungen att hitta på något att säga till henne i en hast.

Nu lär det väl knappast ske eftersom ni bor långt ifrån varandra.

Tvånget att alltid vara ärlig har jag själv lidit av, trots avsaknad av diagnos.
Brevet är ett väldigt bra övning. Du faller i fällan att försöka uttrycka dig själv om ditt liv. Detta är bara relevant om du är själv är intresserad av att återupprätta någon slags närmare kontakt med denna kvinna. Om du inte vet om du är det eller inte så BESTÄM DIG.

Är det inte så, så vräk ur dig något lite intetsägande om du alls kan svara.
En vit lögn för att skydda dig själv från att avslöja för mycket som du mår dåligt av att känna dig tvungen att berätta är acceptabel.

Sen är det den andra sidan av saken. Varför har hon valt att ta kontakt med dig i sitt perfekta liv. Kanske är hon bara nyfiken eller kanske känner hon sig lite ensam. Eller kanske är bara hennes blogg hennes stora lögn för sig själv. Även om det yttre stämmer så behöver inte det inre göra det. Men sånt kan du aldrig veta.

Jag har fått inbjudan till två klassträffar sedan jag slutade skolan. Den ena valde jag att gå på - den andra gav jag blanka faen i.
När det gäller den andra som jag faktiskt gick på så var det ganska intressant att se vilka som kom och inte. Tendensen var att de flesta som inte hade något att skryta med höll sig undan. En tjej ville enligt rykte inte gå för att hon inte hade barn och inte ville höra om andras lyckliga familjer.

Folk är inte så lyckliga som man tror. Alla människor hur lyckliga de än verkar har ju sina sorger och de som inte tillstår det ljuger.

Meppe skrev:Berätta för personen du tycker om att du tycker om h@n.

Det vågar jag inte!

Heliora skrev:

Meppe skrev:Berätta för personen du tycker om att du tycker om h@n.

Det vågar jag inte!

Hur väntar du då att du ska få partner och barn? Som det låter har du inget att förlora.

Meppe skrev:

Heliora skrev:

Meppe skrev:Berätta för personen du tycker om att du tycker om h@n.

Det vågar jag inte!

Hur väntar du då att du ska få partner och barn? Som det låter har du inget att förlora.

Jag förväntar mig inte. Jag har gett upp. För jag vågar inte.