UNT: "Unik satsning på självhjälp" (för barn/unga med NPF)
28 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
av Inger » 2009-10-10 4:15:53
KrigarSjäl skrev:-Achtung - nu schka du ha kül!!
-Men försök att se lite glad ut!
Just så ja. Kahlokatt skrev:Vem fan kom på friluftsdagar!? Eller ännu värre, idrottsdagar!?
Allsång?
Ringlekar?
Organiserade lekar som "Sista paret ut"?
Brännbollsmatcher som "belöning"?
Spökboll?
Korvgrillning?
Pinnbröd?
Tipspromenader?
Jag fick ångest av allt sånt, särskilt friluftsdagar.
Brännboll med familjen kunde jag tycka var lite kul, korvgrillning gick an, men allt det andra: *ryyyyys*
Kahlokatt skrev:Och varför var man KONSTIG om man mycket hellre ville sitta inne med en bok eller papper och kritor?
Mina två favvosysselsättningar som barn.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 21:57:40, redigerad totalt 1 gång.
av nano » 2009-10-10 4:54:08
Åh jag hade antagligen varit en av de där som kommer in från rasten och beundrar att du kan rita, för jag kunde det inte, men jag kunde göra systematiska bilder med flera tusen ringar tex.
Hade en klasskompis som gjorde samma typ av saker, han hade samma förnamn som mig
Och så vann han junior SM i chack och blev 4 i europa.
Vi pushade varann emellanåt, jag var först i klassen med o göra 3D på mina teckningar.
Fast jag gjorde allt med linjal eller kurvstöd.
Ritade som en 3 åring i 5 an.
Det var härligt att se de som kunde rita så det blev snyggt.
Hade en klasskompis som gjorde samma typ av saker, han hade samma förnamn som mig
Och så vann han junior SM i chack och blev 4 i europa.
Vi pushade varann emellanåt, jag var först i klassen med o göra 3D på mina teckningar.
Fast jag gjorde allt med linjal eller kurvstöd.
Ritade som en 3 åring i 5 an.
Det var härligt att se de som kunde rita så det blev snyggt.
Senast redigerad av nano 2011-05-04 21:57:40, redigerad totalt 1 gång.
av Kahlokatt » 2009-10-12 22:40:10
Jag har aldrig varit särskilt duktig på att rita, för jag ville aldrig göra stela teckningar av typen: Hus. Sol. Blomma. Flicka. Hund.
Mina teckningar var som serier där rutorna låg huller om buller:
"Åh, Sara blir påkörd av en bil! PANG! Blodet sprutar! Åh nej! Sara får hjärnskakning å så bryter hon benet! Här kommer ambulansen. Tut-tut! Nu åker Sara till sjukhuset. Åååh vad mycket blod! Det droppar ut ur ambulansen!"
Jag var ett väldigt stört barn. Läsa, rita, skriva, klippa, klistra och leka fantasilekar (alltså inte organiserade lekar typ kurragömma) var nästan det enda jag gillade.
Mina teckningar var som serier där rutorna låg huller om buller:
"Åh, Sara blir påkörd av en bil! PANG! Blodet sprutar! Åh nej! Sara får hjärnskakning å så bryter hon benet! Här kommer ambulansen. Tut-tut! Nu åker Sara till sjukhuset. Åååh vad mycket blod! Det droppar ut ur ambulansen!"
Jag var ett väldigt stört barn. Läsa, rita, skriva, klippa, klistra och leka fantasilekar (alltså inte organiserade lekar typ kurragömma) var nästan det enda jag gillade.
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-04 21:57:40, redigerad totalt 1 gång.
av nano » 2009-10-12 23:06:00
Låter som ett flertal barn jag hade i min omgivning som liten.
Det var iofs en stad med många ovanliga människor.
Vara konstig var vanligt.
Vuxen berättar hur man leker lek A, barnen leker lite o bygger en koja av det de skulle ha för leken o fortsätter o leka samma lek men helt fel.
Vuxen ser märkbart konfunderad ut men låter barnen hållas sålänge de har kul o inte bråkar.
Det var vanligt i min stad
Det var iofs en stad med många ovanliga människor.
Vara konstig var vanligt.
Vuxen berättar hur man leker lek A, barnen leker lite o bygger en koja av det de skulle ha för leken o fortsätter o leka samma lek men helt fel.
Vuxen ser märkbart konfunderad ut men låter barnen hållas sålänge de har kul o inte bråkar.
Det var vanligt i min stad