Jag gör ingenting med ryggmärgen.
Precis allt jag gör, alla rörelser och alla tankar, är medvetet. Sträcker mig efter kaffekoppen, för den till munnen, tar en klunk.... Allt ska tänkas på, även om det är väl invanda rörelser.

Jag är en van bilförare, ändå tänker jag att "nu ska jag växla, kopplingspedalen ner, flytta växelspaken, kopplingspedalen upp".

Är det ADHD tro? Eller ligger det i den Asperger som jag tror att jag har?

Jag brukar göra detsamma ibland..
Någon sorts säkerhets beteende för att inget skall klantas till...

När jag kör "för fort" t.ex. då brukar jag sitta och omedvetet hålla en takt i allting som jag gör.

Om det är samma som mig så borde det ligga runt AS som en mekanism för att kontrollera bristande motorik?

Bara en vild chansning

Känner tyvärr inte igen mig i detta, gör nog det mesta rätt automatiskt.

Fast jag observerar och analyserar ständigt mina känslor, tankar, förnimmelser, ord och handlingar, men det är nog nåt annat.

Inger skrev:Känner tyvärr inte igen mig i detta, gör nog det mesta rätt automatiskt.

Fast jag observerar och analyserar ständigt mina känslor, tankar, förnimmelser, ord och handlingar, men det är nog nåt annat.

Det gör jag också, men det tror jag är mitt "specialintresse", allt jag ser, hör och tänker analyseras i förhållande till mig själv och mitt känsloliv.

Om jag råkar starta en automatisk rörelse, så hinner den inte mer än börja förrän jag noterar den och sen är det som vanligt.

Jag tänker rätt mycket medvetet på vad jag gör.
Det kan resultera i att jag om jag slappnar av/inte tänker, kan verkar mycket klumpig, fast när jag koncentrerar mig och tänker, så kan jag verka helt motsatt det.

Men jag är inte helt utan automatik, jag kan gå utan att tänka, men snubblar oftare om jag inte tänker.
Jag dricker nog också ur kopp/glas utan att tänka, men även där att jag spiller mer om jag inte tänker.

En del automatiserade saker fungerar som ett kasettband som startar i huvudet. Alltså automatiserat men ändå inte omedvetet. Svårt att förklara.

Bror Duktig skrev:Jag tänker rätt mycket medvetet på vad jag gör.
Det kan resultera i att jag om jag slappnar av/inte tänker, kan verkar mycket klumpig, fast när jag koncentrerar mig och tänker, så kan jag verka helt motsatt det.

Men jag är inte helt utan automatik, jag kan gå utan att tänka, men snubblar oftare om jag inte tänker.
Jag dricker nog också ur kopp/glas utan att tänka, men även där att jag spiller mer om jag inte tänker.

En del automatiserade saker fungerar som ett kasettband som startar i huvudet. Alltså automatiserat men ändå inte omedvetet. Svårt att förklara.

Exakt så är det ! Du förklarade det mycket bättre.

Flia skrev:

Bror Duktig skrev:Jag tänker rätt mycket medvetet på vad jag gör.
Det kan resultera i att jag om jag slappnar av/inte tänker, kan verkar mycket klumpig, fast när jag koncentrerar mig och tänker, så kan jag verka helt motsatt det.

Men jag är inte helt utan automatik, jag kan gå utan att tänka, men snubblar oftare om jag inte tänker.
Jag dricker nog också ur kopp/glas utan att tänka, men även där att jag spiller mer om jag inte tänker.

En del automatiserade saker fungerar som ett kasettband som startar i huvudet. Alltså automatiserat men ändå inte omedvetet. Svårt att förklara.

Exakt så är det ! Du förklarade det mycket bättre.

När jag har pratat med "NT" om sådant här, så får jag en klar känsla av att de är mycket mer omedvetna när de gör saker, speciellt automatiserade.
Och det har jag alltid tyckt att jag inte är.
T.o.m. snabba reflexartade rörelser hinner jag tänka medvetet.
T.ex. om något faller, och det krävs en snabb reflexrörelse för att fånga saken, så har jag tänkt igenom hur jag ska göra när jag snabbt fångar upp saken.

Just detta kanske inte har direkt med det du skrev att göra, men en del hör ihop. Att jag fungerar så snabbt kanske är en annan sak. Min AS-utredning visade att jag "processar stora mängder data fort".
Det har varit en fördel t.ex. när bromsarna gick på bilen (hade haft körkort i två veckor, men hann ändå tänka och genomföra "växla ned till ettan, motorbromsa, stäng av motorn för att inte få tomgångfart" hann även fundera på om handbromsen skulle fungera, men avstod från att dra den då jag hade för lite kunskap och trodde att den gick på det trasiga systemet, vilket var fel). Så mycket tänker jag i sådana situationer, bara på någon/några sekunder liksom.

Jag är också sådär "medveten". Det krävs tex mycket för att skrämma och överaska mig. Medan personen eller saken/filmen håller på att leva om eller göra något oväntat så har jag efter halva överraskningstiden hunnit förstå vad som är på väg att hända.
Jag är inte särskilt snabb motoriskt, där tror jag inte det är nåt anorlunda.

Men svårigheter med automatisering ska väl vara ett AS drag, men jag tycker beskrivningen av det att man måste tänka först för att sen göra inte stämmer med mig.

Jag har med tiden blivit allt mer medveten om hur mycket mer jag tänker efter i jämförelse med NT-människor, i synnerhet i sociala sammanhang. När jag nu gått igenom en psykisk kris och efterföljande utredning har jag blivit mindre aktiv i samvaro med andra människor, vilket jag mår mycket bra av och vilket faktiskt verkar accepteras även om "personlighetsförändringen" mötts med viss förvåning. Dessutom har, åtminstone min familj, börjat bemöta mig med mycket större förståelse.

Apropå bikörning kan jag berätta om min första uppkörning. Jag sade högt precis varenda sak jag gjorde och kommenterade mycket av det jag lade märke till i trafiken. Efteråt konstaterade inspektören från Vägverket: "Ja, jag kan ju inte godkänna någon som missar en stoppskylt, men det är ju inte ofta man får vara med om så utförligt beskriven körning".

Flia, det sägs vara aspigt. Eller, det är i böcker om AS jag sett det nämnas.

Själv har jag tänkt att jag är oerhört närvarande i nuet, i känsla, smak, doft och så vidare, och kan t o m gå in i det som i en slags vaken meditation över en enstaka detalj av det jag upplever.

Har tidigare inte begripit det där med folks svårighet att vara i det de gör utan leva i det förgångna eller i framtiden och undrat över min ovanbeskriva förmåga. Där tycker jag själv att npf-en ger en en fördel.

alfapetsmamma skrev:Flia, det sägs vara aspigt. Eller, det är i böcker om AS jag sett det nämnas.

Läste inte hela tråden men jag känner igen mig ganska mycket. Även om jag gör vissa saker automatiskt, t ex kan jag nog svara i telefon samtidigt som jag skriver klart en mening.

alfapetsmamma skrev:Själv har jag tänkt att jag är oerhört närvarande i nuet, i känsla, smak, doft och så vidare, och kan t o m gå in i det som i en slags vaken meditation över en enstaka detalj av det jag upplever.

Känner igen mig i detta också. Är f.ö. intresserad av att nån gång komma igång med att meditera.

alfapetsmamma skrev:Har tidigare inte begripit det där med folks svårighet att vara i det de gör utan leva i det förgångna eller i framtiden och undrat över min ovanbeskriva förmåga.

Hur länge har du haft förmågan då? För inte så längesedan skrev du ju mycket om PTSD.

Bara för nåt halvår sen var jag hyperstressad (över arbetslösheten vad annars), informationsstressad, extremt lättdistraherad, stresskänslig, splittrad osv osv. Det är nu på hösten som jag blivit mer i nuet, utan att veta vad som egentligen hänt.

Jag är fortfarande många av de där sakerna - arbetslös, stresskänslig osv men har blivit lite "coolare" när det gäller info.stressen. Är bättre på att göra en sak i taget. Tror att Getting Things Done (GTD) har ett finger med i spelet. Inte att jag hunnit komma igång med det till 100 procent. Men blotta tanken på att jag någon gång ska ha mitt eget GTD-system ger mig en sorts frid.

alfapetsmamma skrev:Där tycker jag själv att npf-en ger en en fördel.

Väldigt trevligt att höra.

(orkade inte läsa allt sorry)

jag har läst att man med AS kan ha problem med motorisk automatisering, men minns tyvärr inte var jag läste det.

jag har svårt för motorisk automatisering, men inte så svårt som du verkar ha, jag har mer för rörelser men bena främst (gå, springa, hoppa)

sen jag började springa har det blivit enklare men jag måste iallafall ha en lite del avsatt i hjärnan för det jag gör, men jag kan förkorta det så istället för tex "förflytta vikten till vänster, lyft höger, ta ett steg, sätt ner höger, förflytta vikten till höger" kan det vara "höger, vänster, höger, vänster" nu.
fast allt beror på hur jag mår också, och ju tröttare jag är ju svårare blir det.

(snubblar lätt på plana ytor också kan ha någor med det att göra )

marin139 skrev:Apropå bikörning kan jag berätta om min första uppkörning. Jag sade högt precis varenda sak jag gjorde och kommenterade mycket av det jag lade märke till i trafiken. Efteråt konstaterade inspektören från Vägverket: "Ja, jag kan ju inte godkänna någon som missar en stoppskylt, men det är ju inte ofta man får vara med om så utförligt beskriven körning".

Precis så var det för mig! Genom alla lektioner, och uppkörningen, samt en lång tid efter, kommenterade jag precis allting jag gjorde, hörde och såg när jag körde.

rapchic skrev:(snubblar lätt på plana ytor också kan ha någor med det att göra )

hehe.. brukar jag också göra

Jag funkar precis som Flia och Bror Duktig på den punkten.

Det kan vara jobbigt och hjälpa till att man blir utbränd när man alltid har den belastningen för skallen.
Men samtidigt är det bra, för man såsar inte till som de flesta andra "drömmare" i t.ex. trafiken. Man är alltid skärpt.
Så det är inte bara en nackdel.

carl skrev:

rapchic skrev:(snubblar lätt på plana ytor också kan ha någor med det att göra )

hehe.. brukar jag också göra

Skönt att det finns fler på jorden som har samma problematik.
Springer som en jehu i skogen utan att snubbla överallt. Men gå framåt på en plan yta, det är svårt att få till utan incidenter.

Jag är också väldigt medveten om hur jag ska göra saker innan jag gör något. Automatiseringen går få till om jag lyckas göra det till en rutin.

I lumpen utvecklade jag ett inlärningssätt för det då det fanns tid till att lära sig momenten. Plocka ihop och isär en Ak5 bl.a. Jag började sakta, gjorde det sakta och noga, många gånger. Ingen hets, ingen fart, ingen press. Sen när det prov på det så körde jag som jag gjort och vips så var den isär på 12 sekunder och sen ihop 17 sekunder. Vilka var godkända tider.

Rörelser och saker jag gör som tex dricka, cykla, mm. mm. går i regel automatiskt för mig men är jag i ett socialt sällskap, speciellt med okända eller på jobbet är jag stel som en pinne och analyserar mitt beteende gentemot dem och analyserar även dem samt har icke-adekvat ögonkontakt. Tänker mycket på hur jag gör och hur jag beter mig när jag ska äta, plocka undan efter mig, osv. Detta tror jag beror på min As. Mest är det den icke-adekvata ögonkontakten som ställer till det som definitivt är autistisk. Jag har delvis inte per automatik lärt mig hur man tittar på folk, speciellt det jag inte känner och detta gör att jag ofta beter mig osäkert och stelt ibland andra. Egentligen vet jag innerst inne i 8-9 fall av 10 hur jag ska bete mig.

Jag brukar medvetet sitta och titta "igenom" personer när jag pratar med dom... så jag ser dom inte i ögonen utan jag försöker föreställa mig vad som finns bakom deras huvuden..

Eller det klassiska, "dra sig i skägget och stirra ut i luften"...
Så ser man mera filosofisk och fundersam ut..

Lärt mig båda genom filmer

Är för snurrig för att fixa quote-rutorna i dag, Barra, så du får mitt svar så här. Jag har ingen aning om om jag varit sån att jag kan gå in i en färg/ett mönster/en form och liksom fastna lite där osv hela livet, men jag antar det.

Och PTSDn fick jag tidigt, om jag nu har det (vilket jag tror), så det går inte att särskilja. Den har förvisso förvärrats av nutida grejer, men den var där redan för trettio år sen.

Flia skrev:

Inger skrev:Känner tyvärr inte igen mig i detta, gör nog det mesta rätt automatiskt.

Fast jag observerar och analyserar ständigt mina känslor, tankar, förnimmelser, ord och handlingar, men det är nog nåt annat.

Det gör jag också, men det tror jag är mitt "specialintresse", allt jag ser, hör och tänker analyseras i förhållande till mig själv och mitt känsloliv.

Om jag råkar starta en automatisk rörelse, så hinner den inte mer än börja förrän jag noterar den och sen är det som vanligt.

I stort sett samma här, Flia. Det sista var väl det som Bror Duktig menade med liknelsen att ett kasettband startar, gissar jag, ungefär så kan mäan väl säga att det känns för mig också. Och/men jag gillar det. Medvetenheten som slås på tycker jag känns mycket behaglig, så länge det som medvetet noteras är att rörelser o.d. funkar, automatiskt med en eller annan medveten men automatiserat smidig korrektion.

Det retar mig faktiskt att alltmer hos mig blir helautomatiskt; jag mister kontrollen, kan exempelvis utan vidare vara fördomsfull i ord och reaktion/handling, utan att märka det förrän efteråt...

Delvis är det kanske av moraliska skäl jag gillar att medvetenheten slås på (så till den grad att jag ofta vägrat som en häst i inlärningsprocessen de gånger autmatiseringen försökt ta över); utan medveten kontroll kan man inte se till att hålla sig stolt över sig själv.

Eller (förmodligen) är det bara en rädsla för att avfärdas sm handikappad när man (som man brukar) förr eller senare aspigt "eller entigt" klantar till det - vilket ser värre ut om man just då är omedveten om vad man gör.

Men att göra en dygd av nödvändigheten av kontroll är väl inte så dumt.

Flia skrev:Jag gör ingenting med ryggmärgen.
Precis allt jag gör, alla rörelser och alla tankar, är medvetet. Sträcker mig efter kaffekoppen, för den till munnen, tar en klunk.... Allt ska tänkas på, även om det är väl invanda rörelser.

Jag är en van bilförare, ändå tänker jag att "nu ska jag växla, kopplingspedalen ner, flytta växelspaken, kopplingspedalen upp".

Är det ADHD tro? Eller ligger det i den Asperger som jag tror att jag har?

Oj! Såhär är jag med Inte alltid, men väldigt ofta.
Kan det inte också vara en typ av självmedvetenhet?

Jag gör det ofta i sociala miljöer. "Nu sätter jag ned väskan" "nu tittar jag dit" och så vidare...Kan vara rätt jobbigt ibland. Den minsta sak får all min uppmärksamhet.

Bara orkat läsa brottstycken av trråden, men.

Jag har också hört och läst om de här "svårigheterna att automatisera" hos "experterna på" Asperger.

Och känner igen mig utan vidare. Det har dragit kopiösa mängder energi "alldeles i onödan" och drivit mig till desperation efter vanlig enkel äkthet. För att nu inte drömma om en lyx som självförglömmelse. Blivit bättre med åren, men då tycker jag att jag tenderar åt slarv och glömska istället.

Kan dock fortfarande fascineras av/irritera mig på hur slarviga de flesta andra är, de som gör saker utan att tänka på dem och så blir det ofta därefter. Men vilka är det som får något gjort? Inte jag.

För mig och kanske flera kan det nog vara en glidande skala mot OCD också. (Bland annat?)

Zombie skrev:
För mig och kanske flera kan det nog vara en glidande skala mot OCD också. (Bland annat?)

Ja min ADHD-psykiatriker sa att mitt planerande skulle kunna vara OCD.

Jag har inga som helst negativa synpunkter på det här, det är bara ett led i mitt självdiagnosticerande. Nu är jag ett steg närmare förvissning om att jag faktiskt är aspie, och det ser jag bara som en fördel eftersom det balanserar ADHD'n.

Hur tänker ni som skriver att det skulle kunna ha med OCD att göra?
Obs, jag undrar, det är ingen retorisk fråga eller så. För mig (i mitt fall) känns det inte alls som OCD/tvång.